Löpsedlarna skvallrar

Så här lagom efter jul och inför nyårsafton så ropar löpsedlarna saker som "10 sätt att förlora vikt - snabbt", "Kom i din nyårsblåsa efter all julmat" och "Förlora vikten - på 15 sekunder". Syftet bakom det hela är ju att bedja till svenskarnas dåliga samvete efter kanske en köttbulle eller en prinskorv för mycket och genom detta - sälja tidningar.

Detta rimmar i och för sig ganska så väl med mina egna planer efter frossande i potatismos, skinka och grönkål under julhelgen, för en av mina främsta tankar under annandagen var - nej nu j-klar får det blir ordning på torpet. Och med torpet menar jag då kroppen.

Efter en höst, för att inte säga ett helt år, av alldeles för lite träning och motion och dessvärre desto mer av "goda saker" såsom godis, läsk och andra snabba kolhydrater så börjar det bli dags att ändra på vanorna.

Det är kanske inte så konstigt att byxlinningen sitter lite tajtare än vanligt när man spenderar flera timmar i bil varje dag, desto fler timmar vid kontorsstolen, äter grillspett och pommes till lunch var och varannan dag och sedan inte kompenserar detta med träning.

Därför var det storslagna planer som smiddes i mitt lilla huvud igår. Det var planer om träning, sund kost, morgonpromenader och inget godis förutom på helgerna. "Imorgon - då gäller det" var väl slutklämmen.

Sedan kommer den där morgondagen helt plötsligt. Morgondagen kommer lika fort som Usain Bolt springer 100 meter. Och vad händer?

Man går upp och stressar som vanligt (ännu en av mina dåliga vanor som gärna får brytas) och hinner bara få i sig en kopp kaffe såsom näring, vilken dessutom dricks i bilen, på lunchen bar det av "runt hörnet" där det serverades grillspett med pommes, middagen blev det inte helt nyttiga maträtten tacos och om det blivit någon träning idag..? Nej det har det inte blivit...

Och så undrar man varför det är så svårt att bryta ovanor... För att man själv tillåter sig att fortsätta följa dem. Konstigt att de där kilona inte bara rinner av en bara för att man bestämt sig för att de ska göra det. Mycket konstigt.

Jag stod i matbutiken innan idag och studerade de där löpsedlarna. Samtidigt tänkte jag fnysandes "men åh, vem går på det där egentligen..?" och skrockade lite för mig själv när jag demonstrativt inte köpte någon av de tidningar som tillhörde löpsedlarna.

Nu efter en tacomiddag med alla väldigt nyttiga tillbehör såsom dipp, nachochips och guacamole så känner jag mig lite... snopen. Jag borde nog köpt någon av de där tidningarna. För min självdisciplin sträcker sig inte längre än si så där till tankarna.

Bildregn från julhelgen

                     

 

                         

                                            

Kvällen kommer att avslutas lika lugnt som dagen började. Kollektivet här hemma har bestämt oss för att det är Sagan om ringen-maraton och vi är nu inne på andra filmen. Förutom att borsta håret och dricka en kopp te så är det den enda aktiviteten som jag ska delta i ikväll. 

Lite avundsjukt sneglar jag på 2/4 av kollektivet som ska vara lediga i mellandagarna och undrar lite varför jag själv inte har planerat samma sak. Men det är ju dessvärre inte så mycket att göra åt den saken just nu utan det är bara att använda lite av den energin som samlats de senaste dagarna och göra sig redo för jobbet imorgon.

Och veckan kommer säkerligen att springa bort i samma tempo som veckorna tycks göra nu för tiden. Och tänk... på lördag är det nyårsafton. Vart tog detta året vägen egentligen?

Så här kring slutet på året så brukar jag, när jag tänker tanken att året bara fort flugit förbi, göra lite "årsbokslut" över vad som har hänt under året som gått. Då brukar man vanligtvis komma fram till att det faktiskt har hänt en väldigt massa saker. Vem vet... det kanske blir till att formulera en liten årskrönika mot slutet av veckan. 

Men lite galet är det ändå att vi kommer att stå där på lördag, på tolvslaget, och fira av det gamla året och fira in det nya med champagne i glaset och fyrverkerier som smäller av på himlen. Nyårsafton, tillsammans med midsommarafton, är nog en av mina favoritdagar på året. 

Oavsett hur man firar det så är det en speciell känsla som infinner sig på denna dag. Man reflekterar över allt som hänt, drabbas av lite nostalgi, samtidigt som en spänningskänsla sprider sig i kroppen över vad som komma skall. Inte minst så blir det nog den senare känslan som får övertaget denna nyårsafton.

Dan före dan före dopparedan...

Nu är det minsann inte många dagar kvar till jul. Jag har faktiskt fått öppna en första julklapp redan idag. Det har blivit någon form av tradition för mig och Skrutten att ge/få en present eller klapp redan någon dag innan det är julafton eller födelsedag på riktigt.

Denna dagen före dagen spenderar vi i filmsoffan, vi har precis fått hem Planet of the Apes, och avnjuter därmed film tillsammans med ett glas rött. Och det behövs ikväll, det har minst sagt varit en lång vecka och lite avkoppling i form av julledighet välkomnas.

Alla klapparna ligger färdiginslagna under julgranen, lite beröm till oss som sällan har införskaffat julklapparna tidigare än den 23:e, och det är nu bara att vänta tills imorgon då det är uppesittarkväll hemma hos Skruttens syster. Det ska bli otroligt härligt att umgås med familjen, äta god mat (åh vad jag längtar efter grönkål!) och se när alla förväntansfullt öppnar sina julklappar.

Hoppas bara att alla blir glada och nöjda... Men det tror jag nog att de ska bli.


Det är väl kanske bara den där snön som saknas då kanske. Men vem vet? Det kanske kommer några snöflingor på julafton, så blir det en vit jul, eller så gör det inte det - och då blir det lika bra ändå.

Det känns ju alltid lite svårt det där med att köpa presenter. Man vill ju visa sin uppskattning, sin uppskattning för de människor som finns runtomkring en, och hur visar man det? Hur kan man någonsin genom en present eller julklapp visa hur mycket de betyder?

Till alla er, familj och vänner, som finns i mitt liv jag hoppas verkligen att ni förstår hur mycket ni betyder för mig. För ni betyder allt.

Jul i vårt hus!

En klädd gran och filmvisning av Tomten är far till alla barnen. Nu är det jul på riktigt.

Gårdagens middag, dagens rester

Grillad ytterfile (fläsk..? nöt..? Tror det var nöt...) med rostade klyftor av bakpotatis, rödvinssyltad lök, sås på rödvin och syltad lök, en "side sallad" med senapsdressing och så ett knäcke med chili och sesamfrön.

Inspirerad av diverse matlagningsprogram, inte minst treans Masterchef, som lämpligt nog sänds vid middagstid, så la jag lite kraft på matlagningen igår. Det blev som ses ovan egentligen bara hederligt kött, sås och potatis - men nu med en liten twist.

Det blev, för en gångs skull, faktiskt också lite mat över igår - som fick agera middag även ikväll.

Det blev ingen bakning...

Det hittades istället Ballerina Pepparkaka när det letades efter florsocker i skafferilådan. Där tog tröttheten över igen. Men det gör inget för de är fantastiska!

Mitt i helgen

Det börjar bli sen lördagskväll och det är faktiskt väldigt tyst här hemma på Grottvägen, förutom ljudet från festligheterna på Nobel och ses ifrån TV-soffan, det är nämligen faktiskt bara jag här hemma. Becka är hemma hos sina päron och killarna är på skidresa i Kläppen.

Och precis när jag skrev raderna ovan så kom Becka innanför dörrarna och någon minut senare så ringde sambon och sa att de var på väg hem.

Men i övrigt så har alltså kvällen varit väldigt lugn. Det kändes som om det behövdes. Veckorna som har gått har varit väldigt intensiva, och efter lite intensivitet så behöver man lugnet som en motpol. Vikten av detta har jag lärt mig otroligt mycket om denna hösten som har gått.

Nu, efter att ha hämtat mig lite från gårdagens trötthet, så börjar dock inspirationen "pocka på" igen och jag sitter här och funderar allvarligt på om jag ska ställa mig i köket och baka något. Bakning har sedan länge varit en passion (och även något av en terapiform för mig) och en av de mest ledsamma sakerna med att ha mindre tid tillgodo nu för tiden är att jag sällan bakar.

Det kanske kan låta som totalt vansinne att ställa sig i köket och baka klockan 22 en lördagskväll, men för mig lockar det faktiskt en hel del att få upp ändan ur soffan, fixa i ordning i köket, plocka ur diskmaskinen och kanske slänga ihop lite Bountybollar. För recept kan ni kika på denna underbara matblogg.

För att göra kvällen än mer avig så blev jag just lite sugen på en kopp kaffe. Inte heller något som egentligen är att rekommendera sent en lördagskväll. Men varför inte?

Är inte det en av de bästa sakerna med att vara vuxen? Att man faktiskt kan göra precis (nästan i vart fall) vad man vill, när man vill. Vill man baka Bountybollar klockan 22 på kvällen så gör man det, vill man ta ett bad klockan 01 en fredagskväll så gör man det, vill man ta en kaffe sent på kvällen kanske till och med festa till det genom att värma och skumma mjölken så gör man det, vill man käka chips till middag så gör man det.

I varje fall så är det precis sådant här som man får "lov" till att göra om man är hemma själv en kväll och bara har sig själv att ta hänsyn till. Så nu bär det faktiskt av till köket, om det inte bakas så blir det i alla fall en kopp kaffe.

Måndagsmiddag

Det blev "snabbmat" här hemma ikväll i och med att vi alla var hemma sent från respektive jobb  och andra åtaganden. Snabbmat i form av grillade revben och pommes. Jag spetsade dock till min och sambons portioner genom att glacera revbenen med hickory glaze och slängde ihop en dipp på glazen som var kvar, lite ajvar relish och kryddor och så lite tabasco (så klart).

Tre steg fram och två steg tillbaka

För någon timme sedan satt jag och tänkte fram en hel lista på saker som jag ständigt vill ändra/förbättra/ta tag i, men som av någon outgrundlig anledning inte blir av. Den gedigna listan blev ungefär som följande.

Vakna tidigt på morgonen så att dagen börjar i lugn och ro: Brukar fundera på detta si så där varenda söndag, men resultatet på måndagsmorgonen blir sällan en förbättring. Nej, istället är det VM i snoozening och sedan tätt följd av en något panikartad morgon där man försöker att sminka ögonfransarna med lite mascara, samtidigt som man tar deo under armarna, samtidigt som man försöker knäppa blusens alla knappar, samtidigt som man borstar tänderna med vänsterhanden. Kaos med andra ord. 

Tvätta sminkborstarna minst en gång i veckan: Sminkborstarna är knappt tvättade sedan de köptes för några månader sedan. 

Lämna in mobiltelefonen för lagning: Skärmen har varit sprucken sedan augusti 2010 och jag har endast gjort ett halvhjärtat försök att ta itu med ärendet. Kom ungefär så långt att jag satt i 20 minuters telefonkö hos Telenor för att få reda på att det var försäkringsbolaget som jag skulle ringa till. 


Tömma mobiltelefonen på bilder: Det är nu över 2000 bilder i min mobiltelefon...


Köpa nytt halsband och koppel till Strössel: Stackarn går med ett halsband som det är hål i. Hon får i och för sig skylla sig själv lite för det var hon som bet sönder det. Men ändå...

Fixa virusskydd till datorn: Virusskyddet gick ut för läääänge sedan och datorn är sedan dess oskyddad. Om jag undrar varför min e-post blev hackad för någon vecka sedan behöver jag kanske egentligen inte undra så mycket mer. 

Äta frukost varje morgon: En liten period denna höst blev jag riktigt duktig på det här. Eller ok, jag kanske inte fick i mig väldigt mycket, men i vart fall något litet innan jag lämnade hemmet. Men nu är frukosten obefintlig. Morgonrutinerna behöver nog ses över överlag. 

Rensa och organisera i garderoben: Det är ständigt ett smärre kaos i min garderob. I och med att jag har ett j-kla humör gällande om något läggs fel där inne så vågar sambon sällan lägga in nytvättade plagg på hyllorna, utan de får istället en plats på en stol i inväntan på att jag själv ska placera dem rätt. Vilket i sin tur sällan händer. Istället växer högen. Sedan rivs högen för att jag behöver något plagg som ligger längst ner. Och då uppstår det där kaoset. 

Borsta håret varje kväll: Detta låter ju såklart som något solklart för vilken sjuåring som helst. Men är man 20 år äldre än så och lider av hårömhet utan dess like sedan barnsben så borstar man håret så lite som bara möjligt. Lägger man sedan till att man också har sådant där tunt (fint nordiskt hår är kanske mer välformulerat) och flygigt hår som gör att håret väldigt lätt trasslas ihop så är detta inte en bra kombination. 

Ringa Viasat och få dem att få tummen ur och reparera våra boxar: Just nu fungerar endast 50% av våra boxar här hemma, vi kan inte heller kolla på någon av "play"-kanalerna och inte heller ladda ner filmer eller avsnitt från ViasatOnDemand. Vi betalar alltså nästan 1000 kronor varje månad och får kanske 1/3 av de funktioner som vi betalar för. Vi har i och för sig ringt dem och flertalet gånger fått svaret "vi skickar nya signaler till er, så ska ni se att det ordnar sig". Vart tar alla de där signalerna vägen?!

För att bli av med något på listan ovan så bestämde jag mig för att ta tag i virusskyddet för datorn. Det skulle jag inte gjort en måndagskväll. För nu sitter jag här helt utpumpad efter att ha installerat, ominstallerat, startat om datorn, stängt av datorn för att det hela tiden hänger som, och så allting några gånger till.

Så nu ger jag upp och tar mig till sängen istället. Listan lär väl knappast försvinna under natten.

Mitt i veckan

Och jag sitter här orolig som bara den. För cirka en timme sedan så gick jag ut och skulle hämta något i bilen och väl utanför ytterdörren så hörde jag konstiga läten uppifrån skogen. Vi bor liksom precis nedanför en stor avenboksskog och det kan väl låta lite småkonstigt därifrån ibland, säkerligen både från djur eller från träd som knakar.

Men idag var det annorlunda. Det lät liksom som om det var något djur som var skadat eller satt fast i någonting. Så Ea gjorde en insats och begav sig upp i skogen för att leta. Dock utan någon mobiltelefon med sig.

Om man känner mig så vet man nog att jag kan vara "något" oroligt lagd. Och när någon försvinner upp i skogen, utan att ha sin mobiltelefon med sig, och sedan dröjer med att komma hem på över en timme. Då är man (läs jag) orolig.

Jag höll på att dra igång någon form av larm i kvarteret innan Skrutten lugnade mig. Han tyckte att det var bättre att vänta lite till och att Ea med största säkerhet skulle komma hem välbehållen. Vilket han också gjorde alldeles precis och jag kunde andas ut.

Nu rullar Uppdrag granskning på TV:n men funderingarna går mot att sätta på en film istället. Det verkar som om det blir Source Code, som jag faktiskt såg när jag var uppe i Stockholm på besök sist.

Så kvällen avslutas därmed med en film och ett glas rött. Det kallas väl inte lill-lördag för inte..?

Åh... Snälla jultomten - ge mig O.p.i. i julstrumpan!

                          Bilderna är lånade härifrån, där denna också kan klickas hem. Klick klick away!

Måndag!

Svoosch så var både förra veckan och dess helg förbi. Och denna måndag har minsann gått i samma tempo. Helgen var alldeles förträfflig. Den spenderades nämligen, eller i vart fall lördagen, men ett helt tjejgäng som umgicks från klockan 13.

Tjejerna som umgicks spenderade dagen med diverse spännande aktiviteter som hade anordnats av Becka och Kajan. Vi lärde oss att dansa "chairdancing" (hur det nu stavas...) och att tävla både i Körslaget och Så ska det låta. Alldeles förträffligt helt enkelt.

Att det var upptåg i helgen känns både i kropp och knopp. Inte ens idag har jag känt mig pigg. Men helt klart värt det var det. Dock har jag en ihållande träningsvärk som ett litet bevis på hur taskigt tränad jag är just nu. Bättring får nog utlovas på den punkten.

Ikväll händer det inte så mycket utöver det vanliga. Förutom att en av sambosarna har bestämt sig för att sluta snusa. Efter att ha snusat i nästan 15 år så kommer detta (minst sagt) bli en spännande resa att följa.

Från bloggosfrären

Landade precis med rumpan i soffan och mest och försöker hålla ögonen fria från tårar eftersom jag tittar på Drömmen om ett barn på TV3. Ingen lätt match kan jag lova.

För att hålla de där tårarna borta så avleder jag uppmärksamheten lite genom att surfa runt och besöka några bloggar. En av de bloggar som jag läser dagligen är min vän Kajan och hennes systers blogg som kan hittas ----> här.

Och just idag hade Kajan bloggat ett renoveringsobjekt i vår närhet i form av en gammal skola, en byggnad som jag innan idag inte ens visste fanns där, vilkets rum/salar är helt fantastiska. Vilka möjligheter!

Så nu blir det fokus på två saker; 1. Hålla undan tårarna under tv-tittandet 2. Hålla fingrarna i styr så att de inte "råkar" få ännu ett renoveringsobjekt på halsen.

På tal om ett objekt så hittar på ----> här vårt nuvarande boende som ligger ute för försäljning. 

Sjukstugan fortsätter

Efter en släng av vintersjukan i början på veckan så har min kropp nu bestämt sig för att det var dags för en ordentlig förkylning. Sagt och gjort. Det finns inte en bihåla som inte värker och inte en tillstymmelse till luft som kommer förbi den igenkorkade näsan.

Kul. Eller inte.

Och så får man direkt lite dåligt samvete för att man klagar. Vad är egentligen en förkylning liksom? Det är inte särskilt farligt, brukar gå över ganska så fort och även om den inte går över ganska så fort så är det inte heller särskilt farligt.

Men ok, lite jobbigt är det. Men det finns helt klart värre saker som man kan drabbas av. Diplomatiska tankegångar så här mot slutet av kvällen.

På jobbet har jag i vart fall varit idag och det känns i kroppen, det var allt med lite "spagettiben" (stavas det förresten spaghetti?) som man stapplade in på kontoret under morgonen. Med tanke på att sömnen inte heller var så bra inatt så krävdes det är x antal koppar kaffe innan man kände sig något med i matchen.

Kvällen har spenderats med att förtära middag i form av varma mackor och Mannafrutti (ingen av hos här hemma hade tillräcklig energi för att laga en ordentlig måltid), funderat på att ta in julsakerna från förrådet, struntat i att ta in julsakerna ifrån förrådet, lärt mig ett av de krångligaste kortspelen någonsin (eller så kanske hjärncellerna inte är i sin absoluta toppform) och sett (ser) matchen mellan Milan och Barcelona.

Nu återstår det snart inte så mycket av kvällen och sängen hägrar. I hopp om en bättre nattsömn, ny energi imorgon och en botad förkylning.

Mysigaste Strössel!

Älskade lilla Strössel verkar inte ha något emot att matte har varit hemma hela dagen, snarare tvärtom. Hon lämnar inte ens sida på hela dagen, utan vill bara ligga tätt tätt intill.

Sjukstuga

Det råder sjukstuga här hemma på Grottvägen som en inledning på denna veckan. Både jag och Becka har fått erfara vinterkräksjukans "underbara" genomslagskraft.

Vinterkräksjukan har ju en fantastisk förmåga att få en att gå ifrån helt frisk, och intet ont anandes, till riktigt riktigt sjuk på bara några timmar. Visst är det underbart?

Förra gången jag drog på mig vinterkräksjukan bodde jag och Skrutten i stugan och efter den erfarenheten har jag aldrig igen kunnat äta röd pölse, och haft en ganska så avig inställning till korv överlag, i och med att det var just det som förtärdes till middag innan sjukan slog till och som senare i rasande fart... ja ni förstår säkert.

Denna gången misstänker jag att det kommer att bli svårt att vara vänligen inställd till stuvade macaroner och köttbullar, till min stora sorg.

Det var under ett biobesök i söndags (Twilight - Breaking Dawn part one) som jag började ana att det var något som inte stod rätt till, men trotsade den tanken och trodde att jag bara var "för mätt" efter kvällens middag.

Väl hemma efter bion förstod jag snabbt att det inte var någon mättnadskänsla som det var fråga om. Och under måndagsmorgonen förstod jag också att jag inte var ensam här hemma om att vara sjuk.

Nu är vi i alla fall på benen igen här hemma och vi har tagit oss några dagar för att återhämta oss, samtidigt som vi korsar våra fingrar i hopp om att vi inte lyckats smitta någon/några i vår närhet.

Söndagsmys

Strössel och jag slappar på soffan med en kopp kaffe och Masterchef USA på TV:n.

Vi laddar dock lite inför en promenad, så alldeles alldeles snart ska vi få ändan ur soffan och ta oss ut i höstrusket. Vi ska bara...

Ett stycke ryck...

 

Ett litet ryck här hemma under lördagseftermiddagen. En gammal (med betoning på gammal, var nästan lite skraj att den hade stått för länge i badrumsskåpet och skulle orsaka håravfall eller någon form av allergichock) hårtoning rafsades fram i badrummet och vips så var håret ganska så mycket mörkare. 

Ganska så länge nu har jag tänkt att jag måste ta mig till frisören, klippa bort de slitna topparna och kanske få lite bukt på de solblekta längderna, men den där tiden räcker ju - som bekant - nästan aldrig till. Så något frisörbesök har det inte blivit och håret har sett lite så där "halvglammigt" ut.

Tills jag insåg att jag faktiskt hade en gammal hårtoning i badrumsskåpet, med nyans mörkbrun, och en "varför inte"-tanke senare så var håret färgat. Att det sedan skulle bli riktigt så mörkt (är mörkare i verkligheten) som det blev kanske jag inte hade förberett mig på. Dock fick håret sig ett (välbehövligt) ordentligt lyft och blev alldeles sammetslent efter toningen. Så nu återstår det bara att ta sig till frisören för att få de där topparna klippta också.

Dock så rekommenderas det inte att släppa ut hunden för en "snabbkiss" i trädgården, vilket innebär att man släpper ut hunden löst medan man själv står kvar i dörren, samtidigt som man har morgonrock och håret uppe i en kladdig knorr. Plus att det regnade. Det kan nämligen vara så att den där hunden hittar något mer intressant i trädgården än godisbiten som man lockandes har i handen - och man är inte särskilt het när man studsar runt barfota i regnet endast iförd den där randiga morgonrocken och den kladdiga hårknorren har ramlat ner i pannan och skapar snabbt mörkbruna fläckar.

Friday - I´m in love!

Arbetsveckan är slut och ett glas rött är upphällt, middagsmaten sprakar i köket och det knackas på dörren titt på tätt av vänner som kommer på besök. En stund funderade jag på om jag missat att det är någon fotbollsmatch på TV ikväll, i och med att besöken dels är något oplanerade (eller mig ovetandes) och även uteslutande av den manliga sorten, men det är nog inte någon fotbollsmatch - bara hederligt gammalt fredagsmys.

Dock funderar jag på hur jag ska kunna hålla ögonen öppna, det är något av en förlamande trötthet som har drabbat mig denna fredag, kan vara den långa veckan som jag har i ryggen. Eller kan man få jet lag av en Stockholmsresa?

Nu blir fredagsmiddag - fläskfilé med en touch av thai!

På väg hemåt!

Nu styr jag kosan mot Blekinge igen. Och det är med ett huvud som är sprängfyllt av ny kunskap och framför allt med massor av idéer.

De senaste timmarna har spenderats på Arlanda i inväntan på luftfärden söderöver. Efter middag, flera utlästa tidningar, telefonsamtal, sms:ande, några partier av Wordfeud och mobilsurfande så börjar jag bli något uttråkad.

I och med att jag befann mig i Sigtuna och därmed så nära Arlanda så åkte jag direkt hit utan att passera gå och med "gå" menar jag då Stockholm. Det kändes som en bra idé, istället för att krångla sig tillbaka till huvudstaden och försöka hitta någonstans att låsa in väskorna, hitta någonting att göra och så vidare. Då kunde jag lika gärna åka hit och i lugn och ro läsa en bok eller tidningar och få lite middagsmat i magen.

Och tur var väl det! Tidigare idag hade jag varit lite konfunderad över att jag inte fått något inchecknings-sms från SAS, men tänkte att det säkert hade någon naturlig teknisk förklaring, konstigare saker har ju krånglat med flygningar tidigare liksom.

Denna gång var det dock inte något tekniskt strul som var boven. Boven var istället jag själv. Jag hade nämligen kanske varit något för stressad när jag bokade ut- och hemresa för dessa dagar. Hemresan var bokad först den 23:e, alltså nästa onsdag, och riktigt så länge hade jag ju inte tänkt stanna.

Sedan att mannen i servicedesken, som nog hällt alldeles för mycket citron i sitt morgonkaffe, påpekade att "jag själv minsann hade bokat biljetten och därför bara kunde skylla på mig själv" tyckte jag kanske var lite att ta i. Mest med tanke på att jag inte ens gav en antydan till att det skulle vara någon annans fel.

Efter en liten tilläggskostnad fick jag dock en flygbiljett på samma avgångstid som jag trott mig vara bokad för. Sedan tröstade jag mig med att det löste sig och att mannen i servicedesken säkert dessvärre är van vid att flygresenärer snabbt försöker skylla misstaget på flygbolaget och därmed hans något syrliga fällda kommentar.

Efter att jag nu hunnit med i-lugn-och-ro-läsandet och fortfarande har en del tid kvar att spendera innan jag kan sätta min rumpa i flygstolen så börjar jag dock som sagt känna mig något... uttråkad.

För bekvämlighetens skull så har jag därför sparkat av mig stövlarna och gör diverse gymnastiska övningar - dels för att försöka proaktivt motverka den nackspärr som jag håller på att drabbas av (sitter alldeles för nära en utgång där det mellan dörröppningarna drar väldigt kallt) men också för att få tiden att gå lite snabbare. Så rapporteras det på kvällsnyheterna om något fån som står och gör stretchövningar i strumplästen på Arlanda så vet ni vem som är den skyldige.

Slut för dagen

Sminket är borttvättat och kavajen hänger på stolsryggen lite längre bort i rummet, och jag är officiellt slut som artist.

En lång dag av konferensande, fikapauser, chokladprovning, föredrag, diskussioner om juridik, kaffedrickande, ännu fler diskussioner om juridik, middag och så några fler diskussioner om juridik har det varit.

Och vilken dag det har varit. Jag kan nog inte beskriva hur roligt det är att vara på sådana här saker, lära sig massor av nytt, dela med sig, att vara en del av ett sammanhang, att utvecklas.

Och vilken middag vi bjöds på. Det var allt ifrån gurksorbet till griskind. Det låter ju kanske inte så aptitligt, men riktiga delikatesser vill jag lova.

Men... Alla delikatesser och allt roligt till trots - nu längtar jag hem efter Strössel och Skrutten. Det kom ju redan smygandes lite imorse och nu känner jag att det är helt i sin ordning att rikta färdriktningen mot Blekinge imorgon. Som jag ska pussa på dem där hemma. Ok, jag har ju faktiskt bara varit borta sedan i fredags, men å andra sidan har jag varit borta ända sedan i fredags.

Nu blir det först lite bokläsning men snart efterföljt av sömn.

I taxin på väg till Sigtuna

Sitter gäspandes i taxin på väg till Sigtuna där jag ska spendera mina sista två dagar i Stockholm - konferensandes.

Dagen kan inte ha börjat bättre, jag fick nämligen sällskap under både morgonsminkningen och packningen av resväskan, av ingen mindre än O och C's lilla dotter som fascinerat tittade på alla sminkborstar och annat som användes för att måla på "ansiktet".

Jag har kommit på mig själv att flera gånger tänka att det är idag som jag ska ta mig till Arlanda och hoppa på flyget hem till Blekinge igen. Men så är det ju inte faktiskt, det är först imorgon som jag flyger söderöver igen. I och med att jag har varit här sedan i fredagskväll så känns det som om jag varit borta ganska länge, och börjat faktiskt sakna min lilla familj lite smått.

Men nu ska det först och främst bli otroligt roligt och intressant under den här konferensen.

På kurs

Kursdagen är precis avslutad och huvudet är därmed fyllt med både ny och uppdaterad kunskap. Väldigt intressant är det, men man blir allt lite trött i skallen av att sitta en hel dag och försöka lyssna fokuserat.

Tanken var att jag skulle springa några vändor i butiker när vi var klara med kursen, men jag lyckades faktiskt bara att ha energi till en vända i en butik, sedan tog det stopp.

Det blev istället att sätta rumpan på närmaste kaféstol med en chailatte i handen och en tidning framför näsan. En stor anledning till energibristen var att jag går runt och bär på alldeles för mycket tungt. Handväska modell större, kursdokumentation och en shoppingkassa väger sammantaget en hel del.

Nu inväntas fina Lilla K, som alldeles precis ringde och meddelade att hon var på väg från jobbet, och sedan är tanken att vi ska ta oss en bit mat på tu man (kvinna) hand.

En söndag på soffan

Efter en lördagsnatt på stan så har söndagen (välförtjänt) spenderats i soffan hemma hos O och C i Abrahamsberg. Tur att de dels har en väldigt mysig soffa men också hade laddat... hyrt, menar jag ju så klart hela tre filmer.

Helt ärligt har vi inte rört oss många metrar idag, förutom en sväng ner på Ica för att inhandla diverse snaskiga saker. Nyttighetsfaktorn i kombinationen av att röra på sig så lite som möjligt och äta så mycket snask som möjligt kan ju diskuteras.

Om man skulle se oss idag kanske man inte skulle känna igen oss från igår, då var vi verkligen en mer smashing version av oss själva. Det var nämligen inte bara jobb som jag åkte upp till Stockholm för utan även för en överraskningsfest för fina vännen O, eller Oilert som vi också brukar kalla honom.

Hans sambo har sedan några månader tillbaka planerat denna överraskningsfest. Födelsedagsbarnet (som faktiskt fyller år först på tisdag) trodde att bara han och hans sambo skulle ut och äta middag på restaurang tillsammans med mig för att jag var uppe på besök. Sedan anade han nog lite "ugglor i mossen", fast låtsades snällt nog inte om detta.

Middag på restaurang blev det minsann och vin i glasen, tal, dans och inte hemkomst förrän kring 04-tiden. Kvällens outfit blev en nyinförskaffad svart byxdress och det klappa faktiskt lite på axeln för att jag vågade denna outfit. Snyggt som tusan, om man nu får säga det själv.

Det är nog den där sena hemkomsten som är grunden för dagens trötthet, inte så konstigt kanske...

Nu återstår det bara att få lite riktig mat i magen och sedan försöka ladda inför kommande dagars kurs och konferens.

Whilst in Stockholm...

...så spelas det Alfapet. I inväntande på kvällens upptåg så laddar vi upp med ett parti Alfapet.

Det går faktiskt riktigt dåligt för mig. Tävlingsmänniskan i mig lider, men den sociala människan i mig säger att det inte spelar någon roll så länge vi umgås och har det trevligt.

Från kök till sovrum

                              Underbara häftade sänggavlar. Det dröms om att kunna göra en sådan
                              med alldeles egna händer till det nya hemmet, alternativt ha så mycket
                              pengar över på bankkontot att man kan unna sig att beställa jobbet av
                              någon annan utan att det svider allt för mycket. Vet faktiskt inte riktigt
                              vilket av alternativen som är mest troligast... Bilderna är hämtade här.

Ännu en dag...

När vi nästa precis har hunnit välkomna måndagen så är det redan tisdagkväll och imorgon är det "mitt i veckan" igen. Det rullar Star Wars-film här hemma ikväll igen, och tro det eller ej men det blev faktiskt precis lite spännande här... Har man kanske gått och blivit smittad av dessa filmer ändå..?


Samtidigt som jag försöker hålla fingrarna ifrån godislådan här hemma, att man kollar på film en tisdag betyder ju inte automatiskt att det är ok att förtära onyttigheter en tisdag, så försöker jag planera och logistera för veckan som kommer och kanske än mer för veckan som kommer.

På fredag bär det nämligen av till Stockholm. Det vankas kurs och konferens nästa vecka och då passas det på att lyfta från Kallinge Flygstation redan på fredag för att spendera helgen strosandes i Stockholm och framför allt träffa vänner som är bosatta där uppe.

Vanligtvis brukar jag inse ungefär först kvällen innan att det är dags att åka att man faktiskt också måste packa en resväska innan man åker iväg på en förlängd weekend. Det är väl detta som jag nu försöker undvika. Tvätta, stryka, packa, tvätta, stryka och packa.

Än så länge har jag visserligen bara hunnit till själva planeringsstadiet - men är väl en god sak att jag tagit detta steg i vart fall?

Snart blir det sängen, sömn och laddning inför en ny morgondag imorgon. Efter tidigt start på dagen idag och lång dag på jobbet så behövs det verkligen.

Och avslutningsvis så erkänns det att fingrarna inte alls har hållits ifrån godislådan. Det gör de sällan, i detta hem vet vi inte riktigt vad "lördagsgodis" betyder, i så fall är det lördag varje dag här hemma... Och så undrar man varför de där rutorna på magen inte alls syns, mest en stor ruta, inte ens om man försöker riktigt riktigt mycket för att se dem...

Underbara tisdag...

                        Jonathan Johanssons nya skiva, och inte bara det... Ett signerat exemplar, 
                        kan det bli bättre? "Aldrig ensam" är en av spåren på den första skivan, 
                        och en låt som snurrat många många gånger på iPoden.

När jag kom hem idag, skyndandes innanför dörrarna med telefonen i örat såsom de flesta dagar, så såg jag först inte att ett paket med mitt namn på låg och väntande på köksbänken. Först när jag stod och portionerade upp middagsmaten (potatismos, lax och hollandaise - slurp!) så såg jag att det fanns ett spännande grönt paket här hemma.

Paketet hade färdats från Göteborg och på baksidan stod det att det var från Myran. Som en liten bakgrund kan nämnas att några timmar efter att jag i fredags skrev om fredagskvällen här hemma, hur ett spår ur Jonathan Johanssons nya skiva spelades ur högtalarna, så stod Myran och lyssnade på en konsert live med just Jonathan Johansson - hur stort sammanträffande är inte detta? Kosmisk balans kan man också kalla det.

Inuti det gröna paketet, som jag slet upp likt ett barn på julafton, så fanns Jonathan Johanssons nya skiva och ett fint kort ifrån Myran. Och det var inte bara skivan, utan att exemplar som var signerat av Jonathan själv. Om det föreställs hur det låter när någon tonårsidol framträder och ljudnivån som då är på publiken (som ofta är av det yngre slaget) så kommer man ganska nära hur ljudnivån var här hemma. Både sambosarna, Strössel, grannarna och säkert de nere i Afrika också undrade var tusan som pågick här hemma. Så glad blev jag.

Så nu till Myran... 

Fina fina Myran och fina fina Anna som du egentligen heter - du är inte bara en fantastisk vän, du är en fantastisk människa - hela du.

Jag tackar för allt i livet för... 

att jag hade turen att hamna där i skolbänken under första terminen på juristprogrammet i Uppsala i samma klass som du, 

att vi båda trodde att kebabkött kom från kebabdjuret och sedan fann varandra över en simpel rolig historia över hur många indianer som det får plats i ett träd (en hel stam är lika med svaret på denna förträfflig vits), 

att vi bestämde oss för att åka till Fyrishov på en bad- och spadag för att "bonda" på riktigt, 

att vi bestämde oss för att bo ihop under vårt sista år i Uppsala,

att du har gått med på att göra så konstiga saker som att dricka cola genom ett sugrör med näsan bara för att jag lurar dig till att "det är ju spännande att se om det funkar" eller varför inte blanda drink med tv-kontrollen, 

att det trots flertalet mil mellan oss och att vi ibland därför  inte träffats på flera månader alltid är precis likadant mellan oss, 

att vi har gjort så otroligt mycket roligt tillsammans, allt ifrån alla vansinnigt roliga utekvällar, skratt som får magen att knipa sig och middagar, fikastunder och annat - smått som stort, 

att vi har funnits där för varandra när de där stunderna i livet inte alltid var så roliga, torkat tårar, lyssnat och kramats.

Tänk vad lycklig jag är att det var just du som satt i bänkraden framför mig på T1 i Uppsala, när vi hade hela juristprogrammet framför oss, att det var just du.

Tack för att du finns.

Recap - vintern 2009/2010

När man sitter och raderar, sorterar och arkiverar gamla bilder som man samlat på datorn så blir det lätt en nostalgitripp utan dess like. Jag har säkert över 5000 bilder sparade i datorn (inte konstigt att den har arbetat lite långsamt den sista tiden) som har tagit och sparats till stor del för att jag har bloggat de senaste åren. Och så glad och tacksam som jag är för det, utan bloggandet hade jag antagligen inte sparat (och framför allt kanske inte ens tagit dem) så många bilder som jag nu har gjort.

Och tack vare detta kan jag ikväll bjuda på en liten nostalgitripp...

Om vi backar tiden tillbaka till vintern 2009/2010 så bodde jag och Skrutten i min mors stuga i väntan på att villan, som vi bor i idag, skulle stå färdigbyggd och redo för inflytt. En viss tveksamhet till att bosätta sig i en stuga som var allt annat än vinterbonad kan erkännas. Dock så försvann tveksamheterna ganska så fort när Skrutten uttalade saker som "äsch - det blir inga kalla vintrar här nere i södra Sverige".

Synd bara att det senare visade sig att just denna vintern skulle bli den kallaste sedan flera, flera, flera år tillbaka.

Ett stycke insnöad stuga tillika insnöade bilar och så stugans mest ovärderliga pryl - den kombinerade ugnen och spisen i miniformat. Den senare lagade vi både vardagsmat i smått men också en hel kyckling en gång - tro det eller ej. 

Minnena från denna vinter innehåller ju (ganska så självklart) de många kalla dagarna, för att inte tala om nätterna, i en stuga där man ibland kunde känna vindarna inomhus, där vi fick stänga av alla andra elektriska saker innan vi skulle koka vatten med vattenkokaren, och där den enda värmekällan var en kamin som man fick ta hand om på det gamla goda sättet - det vill säga ville man ha det varmt hela natten fick man helt enkelt vara upp och elda titt som tätt hela natten, men förutom detta så fick vi i familjen dessvärre vara med om inte mindre än två begravningar denna vintern och därmed ta farväl av nära familjemedlemmar. När jag skriver så skär det genast så där i hjärtat, det är nog saknaden som gör sig påmind.

Sedan så finns det ju, tack och lov, inte bara kalla minnen från denna vintern. Strax innan jul tog jag mig ett besök upp till den kungliga hufvudstaden.

Håret var något kortare, naglarna något finare än just för tillfället och glasögonen har bytts ut. I Stockholm träffade jag hela KrOlAnPeSu-gänget, åt chevré chaud till lunch med Lilla K och Myran, strosade på julmarknad med Myran och köpte där lite brända mandlar och strosade sedan vidare hem. Väl hemma hade vi en räkfrossa/picknick på Myrans golv. Mysigt värre. 

Mysiga stunder i form av värmande brasor varje dag, tända ljus, koppar med varmt te, utan TV-kanaler får man mysa framför film så ofta som man bara vill, "får man inte in hela soffan kan man i alla fall ta in en del av den" blev en devis, en liten huskatt fick vi på köpet. 

Nu, när vi inte bor i den där stugan längre, utan istället sitter tryggt med en värmepanna som fördelar ut värme jämt över hela dagen, så minns man ju så klart mest allt det där mysiga. Att tända en brasa varje dag, titta på massor av film, när Ceasar (en av päronens katter) valda att bosätta sig tillsammans med oss i stugan, det underbara i att ha päronen bokstavligt talat precis runt knuten och framför allt all tid som man har tillsammans när man bor som vi gjorde.

En alla hjärtans dag som firandes på ett (varmt) hotellrum på Duxiana i Malmö. Njutning i form av champagne som väntade på rummet vid ankomst, värme, badkar, och en stor och underbar sänd bäddad med fina vita, stärkta lakan från Gant. 

På alla hjärtans dag så rymde jag och Skrutten från stugan och checkade in på Duxiana i Malmö. Vi kom till hotellet, fick vårt rum, skruvade upp värmen så mycket vi kunde på rummets element och förutom en middag ute på stan så lämnade vi inte rummet utan tog till vara på alla bekvämligheter såsom varmt vatten ur kranen, TV-kanaler och chokladdoppade fruktbitar. 

Sedan var det så klart mycket, mycket annat. Mer än vad som orkas läsas ur ett blogginlägg. Jobb, husbyggande, jul- och nyårsfirande, jag och Kajan som började på ridskolan, en nära vän som berättade om ett litet pyre som låg och grodde i hennes mage, en till nära vän som ringde och berättade att flickvännen hade ett litet pyre som låg och grodde i magen, och så vidare...

Och nu är vi här. Två år senare. Husbyggandet har på något sätt blivit en trend som har fastnat. Och alldeles runt hörnet finns julen igen.

Efter att ha kikat igenom alla dessa gamla bilder kan jag inte längta mer. Få plocka upp adventsljusstakarna och låta dem lysa upp här hemma, åka till Nova i Lund och shoppa julklappar, hänga upp julkort som kommer på posten på ett långt rött snöre (kanske kan detta året till och med bli det året som jag själv skickar lite julkort), dricka glögg och baka pepparkakor och så vara med familjen.

Stjärnornas krig...

Här hemma rullar Stjärnornas Krig, eller Star Wars som det kanske mer riktigt heter, på projektorduken. Jag har till och med försökt locka med att det är Fotbollsgalan på fyran... Men det verkar inte förändra läget.

En av samborna har nämligen köpt en hel box kallad Star Wars - the complete saga, eller något i den stilen. Detta betyder alltså att samtliga Star Wars-filmer nu finns här hemma, vilket i sin tur medför att någon av dessa filmer allt som oftast rullar på filmduken.

Kanske inte till min fullkomliga lycka kan väl nämnas.

Fastän att jag är uppväxt med Star Wars (har växt upp som mellanbarn mellan två bröder) så har jag aldrig lärt mig fascinationen med dessa filmer. Vad är det som lockar så mycket..? Förhoppningsvis så lär jag mig det snart. väldigt snart... Under tiden så roar jag mig med att lägga över gamla bilder, dokument och annat på en extern hårddisk så att datorn (förhoppningsvis) snabbas upp lite.

Och så till något helt annat...

Om man tittar i kalendern kan man se att det är måndag idag. En ny vecka är alltså påbörjad. Förutom jobb och ett trevligt telefonsamtal med Myran (som var och lyssnade på Jonathan Johansson i fredags, alltså nästan så när som precis när jag satt här hemma och lyssnade på honom via Spotify, sammanträffande om något måste jag säga) så har jag fått en alldeles förträfflig inbjudan idag.

Den 26:e får ögonen hållas öppna för då blir det spännande aktiviteter här hemma i lilla staden. Vilka dess spännande aktiviteter blir vet inte jag (eller någon av de andra inbjudna) om än, en plats, ett klockslag och några klädråd är den enda information så här långt. Spännande, roligt och spännande igen.

Mellis

Söndagsmorgon!

Denna morgon börjar med en varm kopp chailatte. Av fina Myran fick jag chaitepulver från Espresso House, när hon kom på besök för några veckor sedan. Burken har stått oöppnad sedan dess, men nu kunde jag inte hålla mig längre. Två teskedar pulver blandas i en kopp med varmt vatten och mjölk i lika delar. Slurp!

Fortsatta köksdrömmar

Jag fortsätter att drömma om ett 50-tals inspirerat kök för Asplyckegatan, 
ett kök som vi snart (förhoppningsvis) kommer att kunna börja inreda där.
Om man tänker ett "mitt i mellan"-kök mellan bilderna ovan så är man 
ganska så nära mina planer. 


Köket kommer att bli vitt (matt) med mestadels lådor och skåp under flera stora partier med bänkskiva, endast ett överskåp har vi planerat hittills, överskåpet har vi sparat från originalköket som kommer att målas om och putsas upp lite. Annars så kommer vi inte ha så många överskåp, mestadels för att det faktiskt inte finns så många väggar kvar att sätta upp överskåp på, då vi har rivit de flesta för att få en öppen känsla på undervåningen (där det kommer bli kombinerad hall, kök, matplats och vardagsrum). En pastellgrön kombinerad kyl och frys från Smeg kommer att färglägga allt det vita lite och så ett schackrutigt golv i vitt och grått.

Detta kommer att bli så fint känner jag och det riktigt kliar i fingrarna och jag längtar tills vi har kommit så långt att vi kan börja pyssla med sådana här delar.

Skrutten är just nu inne och jobbar i huset, idag stod det väggbyggande på schemat, dock så är han nog snart på väg hem. Själv närvarade jag bara på mötet med elektrikerna och fick sedan lov att åka hem och bara slappa. Vilket jag har utnyttjat till fullo.

Mitt på dagen...

Löven faller och faller och det är snart inte så många av dem som sitter kvar på träden. Kajan, min fina vän, presentera mig för ett fint uttryck under en promenad förra helgen - fallande löv är guds konfetti. Underbart uttryck. 

Dagen har hunnit passera lunch och jag sitter med en nybadad Strössel i famnen. Hundar har ibland en viss (inte alls trevlig) ovana att vilja rulla sig i diverse saker som de hittar ute i skogen.  Då har vår lilla Strössel fått lära sig att det har ett pris - i form av att bli badad.

Att bada/tvätta/duscha en hund är ungefär lika trevligt som anledningen till att hunden behöver bli tvättad. Det är en fin kamp för att få henne ren och man får utstå att både en själv och hela badrummet blir genomblött. Dock så glömmer man ganska snabbt bort den där kampen när hon nu ligger här lugn och sovandes vid min sida.

Vi har denna lördag hunnit med både frukost och lunch inne i city, ett möte med elektrikerna som ska göra allt "elarbete" inne i huset på Asplyckegatan (spännande!) och så då en skogspromenad bara jag och Strössel.

Nu har vi hamnat i soffan tillsammans med godisrester från igår och Entertainment Weekly på TV:n och eftermiddagen är tänk att fortsätta i samma tema. Kanske tända lite ljus och hitta en bok att läsa. Lugnt ska det bli i alla fall.

Fredagsmys

Tiden går...

Det är fredag. Och inte nog med att det är fredag, det är dag innan röd dag, enligt gammal banktradition (och kanske för flera andra organisationer också..?) så betyder det att vi bara jobbar halvdag. Alltså stängde vi portarna redan vid 13 idag och jag var tillbaka hemma i Sölvesborg vid 15-tiden. Och hann med en fikastund med Kajan på Ritz.

Just nu sitter jag i mysbyxor i köket och lyssnar på Jonathan Johanssons nya skiva. Minnena springer iväg tillbaka till min och Myrans sista tid i Uppsala - tänk vad tiden går fort...

Och på tal om den där tiden som går fort, som jag allt som oftast skriver här också, så var har bloggen blivit bortprioriterad (igen) just för att den där tiden inte har räckt till.

Det har varit mycket, väldigt mycket, på sista tiden. Så där mycket som det egentligen inte får vara. För att göra en lång historia kort så var det dags att sätta stopp, lugna ner tillvaron lite och hitta en balans igen. Vilket jag nu försöker att göra.

Därför njuter jag extra mycket just nu när jag får lov att bara sitta här en fredagskväll, som knappt har hunnit bli kväll, och lyssna på fin musik, stjäla en och en annan puss av Skrutten, titta på Strössel och ge henne extra mycket godis och bara invänta att vi ska sätta oss i bilen och ta oss till Hällevik för lite tacos hemma hos päronen på Styrmansvägen. Och så Idol sedan... så klart.

Om någon inte lyssnat på Jonathan Johansson innan - gör det. Klicka här så kommer ni till en av hans nya låtar.

Arbetsveckan snart slut... igen!

Vart tar tiden vägen? Ibland blir man ju nästan  faktiskt orolig för hur fort allting snurrar. Dagarna går in i varandra, måndagen blir snabbt tisdag, tisdagen blir snabbt onsdag och sedan är man helt plötsligt framme på fredagen igen. Ofta funderar jag på hur den där evigt tickande tiden egentligen påverkar oss.

Och inte bara hur tiden påverkar oss, utan också alla intryck. Blinkande röda lampor på arbetstelefonen när den ringer, mobiltelefonen som ringer, reklam, radio, TV, alla ständiga intryck.

Då blir jag helt plötsligt väldigt glad över att vi bor som vi gör. Att vi inte samtidigt har en stadstrafik som ständigt rusar utanför husknutarna, utan att det faktiskt är alldeles tyst i kvarteret när man går kvällsrundan med Strössel. Även om jag ofta kan sakna en tillgång till restauranger, fikaställen, lounger eller butiker så uppskattar jag så otroligt mycket att kunna (som igår) bryta den stressiga tillvaron och bege sig upp i skogen med sambon och hunden, sätta sig på en filt, underhålla hunden genom att kasta en boll och samtidigt avnjuta den medhavda äppelmusten.

Den där äppelmusten har vi för övrigt fått från fina mor och styvfar, deras egna äpplen som de lämnat för mustning. Inga tillsatser eller konserveringsmedel, bara en massa pressade (mustade?) äpplen - kan det bli nyttigare? Kan det bli godare?

För även om vi "på landet" måste åka en bit för att kunna shoppa på riktigt, att en sojalatte inte finns att beställa någonstans eller att det är ett evigt körande med bilen överallt jämt så kommer jag aldrig att kunna leva utan det där lugnet, som vi har nära oss precis när som vi väljer att använda det, som jag lärt mig att uppskatta så mycket.

Nu är räkningarna betalda (i förtid, undra hur många vuxenpoäng man får för den...) och jag tänker avsluta kvällen med ett sent bad i badkaret.

Skogspromenad mitt i veckan

En lista på en tisdag

Har precis placerat min rumpa i soffan och som nybliven gräsänka för kvällen tänkte jag nog kvarhålla den där ett tag. Min civilstatus som gräsänka använder jag till att passa på att kolla på "tramsiga" TV-program (tackar vet jag inspelningsfunktionen i Viasat Play), ensammys med Strössel och en hejdundrans massa surf på diverse bloggar, inredningssidor och modemagasin.

Under ett av de där bloggbesöken sprang jag på en lista, som allt som oftast florerar på bloggar, och efter lite copy och paste tänker jag inte vara sämre själv. Så här kommer en random lista, så här en tisdag. 

TIO "HAR DU NÅGONSIN"...
1. Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej... Det tror jag inte i alla fall. I och för sig har jag och Skrutten varit vänner väldigt länge innan vi också gick och blev ett par - räknas det kanske?
2. Tagit någon medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Ja, bland annat i samband en lång flygresa, tillsammans med Kajan, till Filppinerna för flera år sedan. Fantastiskt att äta flygplansmiddagen och sedan sova skönt tills det var dags för frukost innan landning.
3. Blivit kär vid första ögonkastet? Ja.
4. Förlorat en vän? Nej, inte om man talar om "förlora" som att förlora genom att vännen inte finns vid livet längre.
5. Fått ditt hjärta krossat? Absolut, riktigt ordentligt också.
6. Sagt att du älskar någon utan att mena det? Nej.
7. *struken fråga*
8. *struken fråga*
9. Blivit aggressiv under alkoholintag? Nej.
10. Glömt någons namn? Ja, det kan nog ha hänt.

NIO SISTA:
1. Sista godisbiten: En lakritsbit för cirka 22 sekunder sedan.
2. Sista bilfärd: På väg hem från jobbet idag.
3. Sista filmen du såg: Red Riding Hood med Amanda Seyfried.
4. Senaste telefonsamtal: Med fina Skrutten på väg hem från jobbet.
5. Sista bubbelbadet: Hmm... Förra veckan tror jag. Eller bubbelpool badade jag ju förresten igår efter simningen.
6. Sista spelade cd: Någon ljudbok i bilen tror jag.
7. Sista kyss: En hej-då-puss från Skrutten innan han begav sig ut med killarna tidigare idag.
8. Sista gången du sov på golvet: Oj... Måste nog vara sommaren 2009 när jag och tjejerna åkte på en weekend till Göteborg och såg U2. Då var Lisen alldeles nyinflyttad i lägenheten och hade inga möbler alls och vi trivdes istället alldeles utmärkt på luftmadrasser på golvet.
9. Sista gången du skrattade: För några minuter sedan.

ÅTTA FÖRSTA:
1. Första bil: En röd Renault Megane årsmodell 1997 som inköptes strax innan körkortet togs 2002. Ett riktigt måndagsexemplar till bil som jag lämnade in (och bekostade) för lagning hur många gånger som helst.
2. Första kärlek: Innan jag ens hade börjat lågstadiet var jag vansinnigt förälskad i grannpojken. Även om den sortens kärlek kanske inte är att jämföra vad kärlek är för mig idag.
3. Första husdjur: Hund.
4. Första semester: Oj, nu sviktar minnet lite igen. Kan det vara Cypern när jag var kanske fem år ungefär? (förlåt mamma om jag minns fel).
5. Första du lägger märke till hos en kille: Ögonen? Och sedan hur han knyter skosnörena då så klart.
6. Första köpta skiva: Hanson´s MmmBop-skiva.
7. Första riktiga kärlek: Det beror väl på lite... Första riktiga förhållandet, och därmed också kärleken, var nog mitt första förhållande som var från sjuan på högstadiet till början av årskurs ett på gymnasiet. Men sedan kan jag inte prata om riktig kärlek utan att prata om Skrutten. För han känns som den första som jag "på riktigt" delar livet med. Så även om Skrutten inte är min första kärlek så är han den största.
8. Första piercing: Första var en navelpiercing när jag var 15, och alldeles snart skulle fylla 16. Därefter har det inte blivit några fler, förutom öronen som jag tog hål i för bara några år sedan, och inte heller några tatueringar.

SJU SNABBA:
1. Saknar du någon just nu? Ja, många. Dels är Skrutten inte hemma ikväll, och töntigt nog saknar man honom väldigt fort. Mina vänner kan jag inte plåga med att besöka varje dag, främst inte de som bort många mil bort, och då saknar man ju dem. Och farmor som bor långt bort i Göteborg. Och familjen, trots att vi nu har varandra mycket mer geografiskt nära.
2. Håller du på att läsa en bok just nu? Nej. Men jag har typ tre påbörjade böcker som ligger på nattduksbordet. Jag inväntar nästa semester (som förhoppningsvis blir mindre renoveringskaosartad än vad denna var) då ska det plöjas böcker.
3. Äter du frukost dagligen? Väldigt sällan tyvärr. Lovar mig själv varje nyår, söndag eller mitt i veckan att jag måste bli bättre på detta.
4. Gillar du din boendesituation? Ja, fast jag tror att alla i kollektivet kommer att tycka att det känns "helt ok" när vi flyttar ifrån varandra och bor i respektive par istället.
5. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Ja, det gör nog säkert någon.
6. Pratar du några andra språk? Skulle väl vara engelska då. Och så lite förståelse för spanska härrörande från spanskastudier i några år på högstadiet och gymnasiet.
7. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Andas. Och sedan pratar jag med Skrutten eller ringer till mamma eller någon av mina vänner som får tala om för mig att det löser sig. Tyvärr har jag en (ganska dålig) förmåga att "måla fan på väggen" och då behöver man någon som kan ta ner en på jorden igen.

SEX FAVORITER:
1. Favoritfrukt? Ananas.
2. Favoritgrönsak? Rödbeta.
3. Favorit-veckodag? Fredag.
4. Favoritlåt? John Mayer - Free Fallin och In your atmosphere.
5. Favoritsvordom? Ett hederligt gammalt "fan" kanske?
6. Favoritkompis? Mina bästa vänner är alla mina favoriter.

FEM SAKER JAG INTE KAN VARA UTAN (UTAN INBÖRDES ORDNING):
1. Skrutten och Strössel.
2. Vännerna.
3. Familjen.
4. Skratt.
5. Kärlek och omtanke.

FYRA SAKER DU VILL GÖRA INNAN LIVET ÄR SLUT:
1. Gifta mig. (vuxenpoäng)
2. Bilda familj. (mer vuxenpoäng)
3. Resa till New York igen, resa till Filippinerna igen och någon form av safari/vildmarksupplevelse.
4. Skapa finansiell trygghet. (ännu mer vuxenpoäng)

TRE VAL:
Svart eller vit? Vit.
Sommar eller vinter? Sommar.
Hund eller katt? Både och.

TVÅ PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR:
1. Familjen (inkl. Skrutten).
2. Vännerna.

EN SAK DU ÅNGRAR:
1. Oj... Det låter så floskligt men man ska ju egentligen inte ångra saker i livet, det för ju en aldrig framåt. Men om det ska vara något så kanske att jag jobbade så väldigt mycket under studietiden i Uppsala och sällan njöt av ledighet och sällan åkte hem till Blekinge. 

Måndag!

Det är inte direkt trångt mellan inläggen här (får fortsatt skylla på att dygnets 24 timmar räcker till för allt som ska hinnas med) och ofta hittar jag mig själv här på just måndagar eller tisdagar av någon anledning.

Helgen är avverkad och det har bytts källarfönster på renoveringsobjektet, kräftskivats och shoppats. Sist men inte minst har en bebis fötts, en underbar liten tös som min barndomsvän födde klockan 15.25 igår. Än har vi inte hunnits pratas vid, men en bild på underverket har jag fått. Och frågan är om en söndag kan bli mycket bättre än när telefonen plingar till för att meddela att ett MMS har kommit och MMS:et innehåller en bild på en alldeles alldeles ny liten människa.

Vanligt för måndagar så är det Svenska Hollywoodfruar som rullar på TV:n i bakgrunden och både jag och sambon är nytränade och mätta. 1000 meter i simbassängen verkar vara balsam för själen och en bra start på veckan.

Idag är Rebecca Simonsson med i Svenska Hollywoodfruar, hon är visst och hälsar på Isabel Adrian, fantastiskt cool är hon faktiskt. Vet inte om det är väskan från Chanel, de stora solbrillorna (även de säkert också från något märke) eller kanske det orangefärgade hårt...

Anywho...

Veckan är fullbokad som vanligt, jobb trängs med nagelfixning hos fina Elin och husrenovering. Gällande den där husrenoveringen så har vi faktiskt kommit så långt att vi är klara utvändigt (förutom trädgården då) och ska påbörja allt där inne.

Det första vi gjorde i huset var att riva en väldig massa. Så inomhus är det just nu egentligen bara ett skal kvar. Det mesta är rivet och nu dags för att byggas upp igen. I lördags spenderade jag "några" minuter med att slita bort den "fina" plastmattan som klistrats på den fina (och nu fina på riktigt) trätrappan. Ska bli spännande att se om jag lyckas få bort allt klister, dammig filtstoppning och plast och istället få fram den ursprungliga trappan. Ett litet eget projekt helt enkelt.

Just nu känns det som om det fortfarande är väldigt långt kvar och det är ganska så svårt att se "ljust i andra sidan tunneln" eller hur det nu är man säger. Men en dag så kommer det faktiskt bara vara kvar småfixet (den roligt biten enligt mig) med att välja färg och tapet, beslagen på köksluckorna, kaklet till badrummen och organiseringen av gå-in-garderoben.

En dag kommer vi också sitta där i soffan och kunna pusta ut, tänka "så bra allt blev" och bara vara riktigt riktigt nöjda med vad vi åstadkommit. Låter det som att husrenoveringsenergin dippat? Kanske... Men det är verkligen så att det går i vågor det där. Vissa perioder undrar jag verkligen vad vi har gett oss in på och andra perioder är jag lyckligast i världen över att vi vågade ta oss an detta projekt och man får en glimt över hur otroligt fint allt kommer bli.

Nu ska jag försöka slita sambon och Strössel ifrån sportsändningen på Svt och övertala dem till lite nattsömn istället.

Tankar mitt i en vardag

Ibland finns det stunder i livet då man stannar upp och faktiskt inser hur bra man har det.

Det är så väldigt lätt att det allt som oftast fokusera på stress, press, allt som ska göras, listor som ska betas av, hus som ska byggas, hus som ska säljas, räkningar som ska betalas, saker som ska plockas undan, disk som ska diskas, tvätt som ska tvättas, ja, listan kan göras lång...

Och så ibland händer saker som påminner en om hur skört livet faktiskt kan vara.

Det gör att tankarna kring stressen och pressen i vardagen skingras för en stund och jag själv inser hur lyckligt lottad jag är som är frisk, har en underbar familj, fantastiska vänner och så himla mycket av det som gör livet sådär riktigt fantastiskt.

I väntan på match...

Om 46 minuter så startar EM-kvalmatchen (San Marino - Sverige) och vi sitter redan på plats i soffan. Dels för att en fjärdedel av kollektivet befinner sig nere på plats, och då inte på plats i soffan utan på plats på riktigt, och vi är lite nyfikna på om vi får syn på honom men sedan också för att vi faktiskt hinner med Idol på TV4 en sväng innan matchen börjar på riktigt.

Dippen står på kylning i kylen, chipsen är upphällda i skålen och ett glas rött finns framdukat på soffbordet. Och fastän att det bara är tisdag, trots att uppräkningen av "godis" mer visar på att det skulle vara fredag, så känns det ganska välförtjänt efter 1000 meter i simbassängen igår och skogspromenad idag.

Livsnjutning på hög nivå.

Om jag pratat tidigare om en skämskudde som åker fram vid program som Svenska Hollywoodfruar så är det inget mot hur ofta skämskudden åker fram under Idol. Ibland vet man inte riktigt hur långt ner i kudden som man ska borra ner näsan för att slippa skämmas när deltagarna sjunger på sina auditions. Dock all cred till dem som vågar ställa sig framför juryn och sjunga, oavsett vilken kvalité det är på sångrösten, för jag hade minsann aldrig själv vågat ställa mig där.

Jisses, nu kallade Alexander Bard en av deltagare i Idol för lapptroll. Programmet har helt klart blivit snäppet värre detta året. Lär bli spännande. Och nu talar han om för en musiklärare att han har dåligt omdöme för att han sökte till Idol...

Nu är det kanalbyte till TV3 och EM-kval, enligt rapport från kollektivmedlemmen som är plats så har det varit 32 grader varmt och ölen smakar gott, låter väldigt väldigt jobbigt.

Måndag... Nä... Tisdag!

För en sekund där så trodde jag faktiskt att det var tisdag, men så var det ju inte. Söndag igår, innebär måndag idag. Punkt där.

Just nu så tvingas hela kollektivet att se Svenska Hollywoodfruar här hemma (inga namn nämnda på vem som tvingar vilka) och vi erkänner nog alla att skämskudden åker fram titt som tätt. Men underhållande är det minsann.

Vet faktiskt inte vem av de där Hollywoodfruarna som framkallar skämskuddsreflexen mest. Är det kanske den där "skönsjungande"... ja, vad hon nu heter, eller kanske den där Gunilla som kallar sig skådis och stagemom, eller Isabel Adrian som inte förstod att det behövdes ett amerikanskt körkort för att köra i USA (under längre tid än en kortare semester), eller är det kanske Isabels assistent (som i och för sig har ett mycket fint namn). Hur som så är det underhållande TV som av någon konstig anledning är något beroendeframkallande.

Förutom en god middag och underhållande TV så var en av dagens (riktiga) höjdpunkter ett telefonsamtal med en barndomskamrat som ska ha barn vilken dag som helst. Vansinnigt roligt att prata om allt det spännande som nu, efter nio månaders väntan, finns precis framför henne och hennes sambo. Barnrummet färdigt, telefonen alltid nära till hands och skötväskan redan packad och redo i bilen. Spännande är nog bara en början på vad som ska komma.

Skrutten (det där "gamla" smeknamnet på sambon hänger kvar, till sambons förtret) och Strössel är ute på dagens sista runda och jag bör nog själv bege mig till badrummet för att tvätta bort ansiktet och göra mig redo för natten.

Tisdag var det imorgon visst?

Drömmar om ett funkiskök...

Bilder från apparat.nu.

Onsdag

Denna onsdag har fyllts med lite av varje. Försovning, missad frukost, jobb, shopping av "bra att ha"-saker, lyssnat på konsert med Eric Saade, checkat in på fint hotell, ätit kokt sej med senapssås till lunch och tagit det lugnt med en Vogue-tidning och ostbågar.

De första fyra av de nämnda är ju lite mer vanligen förekommande i vardagslivet, eller kanske inte försovningen då (tack och lov), men det händer nog alla någon gång. Ögonen slogs nämligen upp klockan 06.25, tidigt, men med tanke på att mitt tåg ner till Malmö gick klockan 06.59 och jag har en bilfärd på cirka 15-20 minuter till tågstationen så förstås det kanske att det krävdes ett mindre mirakel för att hinna med det där tåget.

Hann gjorde jag faktiskt. Och efter en något tveksam parkering, sminkning på en toalett och biljettköp någonstans mitt på färden, så kom jag fram till Malmö. Därefter spenderades dagen med att spetsa öronen och utmana hjärncellerna för det var kurs från morgon till eftermiddag. Spännande, lärorikt och inspirerande kan man nog sammanfatta dagen med.

Dagen kommer se likadan ut imorgon, så därför blir jag kvar i Sveriges tredje största stad över natten. Ett väldigt fint och trevlig hotell har jag checkat in på och kvällen har faktiskt nästan uteslutande spenderats på hotellrummet - bara fått känna på vad lugn faktiskt är. Välbehövligt just nu kändes det som, eftersom att det där livet har en förmåga att snurra på i en väldig hast ibland.

En liten runda på stadens gator har dock hunnits med. En sväng till HM, make up store och Åhléns City blev det och så en liten skymt av Eric Saades uppträdande på Malmöfestivalen. Dock lyssnade jag på konserten från hotellrummets öppna fönster istället för att vara på plats, det var 45 minuter innan start när jag var ute på stan och Eric Saade i all ära, men det kändes mer som om den väntan var mer för de (skrikande) kidsen än för mig.

Nu blir det att (våga) se de sista minuterna av Criminal Minds och sedan sömn och uppladdning inför morgondagens äventyr.

Malmö

Det är någon sådan där...

...fotbollsmatch på TV. Något som har med någon "champions" liga att göra.




Och jag inser tidigt att det är ganska så lönlöst att försöka puffa för någon av de andra TV-kanalerna.

Det flyger redan lite svordomar i luften (efter knappa 10 spelade minuter) så det kanske blir lite intressant det här ändå.

Onsdagsmys!

Vardagslyx i stora mått. Nybadad och en än så länge oläst inredningstidning i handen. Slurp!

Klick, klick!

Från vänster: asos.com, Day Birger et Mikkelsen och Dry Lake.

Större bilder: Filippa K. Mindre bilder: HM.

Svårt att inte bli shoppingsugen när man klickar runt på nätet. Tur är väl att mor och jag bestämde tidigare idag att vi ska ta oss en sväng till Nova Lund i mitten på september för lite höstinköp. Så jag håller hårt i de där klickande fingrarna så att de inte de facto beställer något redan nu.

Tisdagen värsta dagen på veckan?

Inledningsvis måste jag ju säga att alla dagar i veckan är bra dagar, på sitt alldeles egna sätt. Varje dag för ju något bra med sig. När vi nu har inlett så här diplomatiskt, får man ju faktiskt lov att gå vidare till den andra sidan (vilket rubriken avslöjar något...).

Man skulle ju kunna tro att måndagen är den värsta dagen på veckan. Helgen är över och vardagen är tillbaka. Men samtidigt har man ju den där energin kvar från helgen som man precis har haft. Kommer man fram till onsdagen så har redan halva veckan (om man räknar vardagar) gått och torsdagen är man ännu närmre och att jobba långdag (känt fenomen inom bankvärlden är torsdagar = långöppet) känns bara roligt då man hinner få mycket gjort. Fredagen är ju fest från morgon till kväll när helgen snart är här och på eftermiddagen är helgen kommen på riktigt.

Den där tisdagen dock. Då är vardagen igång, energin från helgen som gick kanske har försvunnit till den största delen och det är fortfarande långt kvar tills helgen. Någon form av mitt emellan helt enkelt. Mellanmjölk.

Det verkar vara lite post-semester-stress som jag lider av, för glädjen genomsyrar ju inte direkt det här inlägget om tisdagar. Nästan så man får dåligt samvete mot tisdagar - vad har tisdagar egentligen gjort mig?

Den här tisdagen ska i alla fall fortsätta i den produktiva ådran. Det blir nämligen någon timmes jobb hemifrån. Sedan är jag redo för onsdagen och dess bravader.

Smygkik!

 

  Före                                                                          Efter

Bjussar på en liten smygkik på vårt senaste projekt sedan  några månader tillbaka. Ett gammalt femtiotals hus blev vårt i mars i år och sedan dess har ju det mesta av vår tid lagts på renovering av detta. Det var inte särskilt mycket alls som gjorts på huset, trädgården eller garaget sedan allt stod klart 1952. En nyligen bytt panna fick vi med i köpet med annars så är det fixa, laga, trixa och renovera i varje hörn. 

En av de stora bitarna har varit att få den gula (i och för sig fina enligt vissa) fasaden till vit, byta fönster från bruna, gamla och flagnade till nya gråa och få dit nytt tak. Efter en inledningsvis trög start på grund av vissa meningsskiljaktigheter kring... ja, kommunala spörsmål... så fanns (ganska) snabbt en fin vit fasad som är ett alldeles utmärkt jobb gjort av Sydöstfasad och efter lite eget utmärkt jobb så fanns också nytt tak och nya fönster. 

Den gamla fasaden syns på det vänstra fotot och en liten bild av hur det ser ut nu (den gula balkongen ska bort, jag lovar) fast sett ifrån baksidan av huset visas på den vänstra bilden.