Pysselsöndag

Vi fortsätter i lillans rum idag och färdigställer en liten byggnation vi gjorde igår.

Vi kunde inte riktigt hålla oss ifrån att bygga ihop detta till henne på hennes rum och satte igång på en gång igår när hon vilade.

För några minuter sedan slogs jag och maken om vem som skulle få måla och efter att han gett 101 instruktioner om hur jag skulle göra, börja med pensel där, var noggrann i hörnen och sedan tar du..., så frågade jag "vill du egentligen helst måla själv?".

Med ett ja som svar på den frågan hamnade jag istället i soffan med mitt eget pyssel. Så tjuvöppnade jag chipspåsen, som är ämnad för ikväll, och hällde upp en liten skål som det mumsas på samtidigt som jag gör pappersrosetter.

Regnet smattrar på rutan och jag har min älskade dotter bredvid mig som då och då rycker till lite av en dröm. Det här med höst är minsann bra härligt.

Lillans rum tar form

Majvillans Körsbärsdalen 

Igår kunde vi inte hålla oss längre för det kliade alldeles för mycket i fingrarna då lillans nya tapet hade kommit i veckan. 

Hennes rum har liksom varit ett "mitt i mellan"-rum ända sedan hon kom. Vi gjorde i ordning vårt gästrum till barnrum när hon låg i magen, men behöll gästsängarna så den funktionen har fortfarande varit kvar. Tillsammans med barnrumsinredningen. 

Och det har väl egentligen varit så där… 

Vi visste ju inte vad det var för filur som låg och väntade i magen och inte heller precis hur vi skulle göra med rummet, men nu när hon är här och vi vet mer vad det är som hon skulle uppskatta och vad vi tycker är fint så är det dags att fixa i ordning det på riktigt. 

Att jag sedan har lovat maken att hon ska börja sova där inne när rummet är klart… Det ska jag nog försöka få honom att glömma… Hon trivs ju så bra inne hos oss… (Eller är det mest mamman som trivs med att ha henne i sin säng?)

Vid min sida

Vid min sida på min bröllopsdag, precis som så många dagar dessförinnan, så hade jag Anna, Linnéa och Kajsa som tärnor. På olika sätt har vi lärt känna varandra och ingen än jag kunde vara gladare än att ha dem vid min sida denna dag. 

De ordnade allt från överraskningar, till möhippa, till bröllopsfix, till lugnande av nerver, till mysstunder, till… ja, väldigt mycket mer i samband med vårt bröllop. 

Som tärnklänning har de alla en likadan marinblå klänning från Mint&Berry, håruppsättning med fläta som löper in i en knut och till detta fick de också som present en liten väska från & Other Stories. 

Jag älskar er...

Flow

Flow är ju ett sådant där uttryck som man kan uppfatta som lite halvflummigt kanske, men det är egentligen ett väldigt bra ord, och precis så känns det här hemma idag.

Vi haft en helt vanlig dag med lekpark, lunch på Ritz, en tur genom stadens butiker… men känslan över hela dagen känns bara fantastisk. Kanske är det en fredagskänsla deluxe? Och det är så fint att kunna stanna upp i den känslan och verkligen ta in den.

Nu ska vi slå in två små paket till pappan i familjen. För idag är det faktiskt hans sista arbetsdag på flera månader som han kommer hem efter.

När jag gick på min föräldraledighet (till midsommar 2013 - jisses!) så hade han ordnat så fint här hemma med blommor, middag som låg färdig på grillen och ett iskallt fotbad. Här kan man hitta tillbaka till den dagen. Något som jag uppskattade så himla mycket och då vill jag ju så klart göra något liknande för honom.

Nu kanske han inte riktigt uppskattar ett fotbad fyllt med vatten och is på samma sätt som jag gjorde när jag var höggravid och ständigt tokvarmt, minns att jag tyckte att det var det finaste någon någonsin gjort  för mig (då är man varm och svullen om fötterna minsann), men god mat och present ska det i alla fall bli.

Snart fikagäster

Idag har vi kört vår vanliga runda med morgonpromenad, en sväng till affären och sedan lekparken. Det känns ärligen som om man är i affären var och varannan dag - det blir så enkelt när man ändå är på språng med vagnen och liksom poppa in och köpa det där mjölkpaketet. Eller vad det nu kan vara.

I vanliga fall (och med "vanliga fall" menar jag när man är åter i kontorskostymen) så är affären mer ett nödvändigt ont och då struntar jag nog i den där mjölken ända in i det sista.

Men påväg till lekparken gjorde jag en avkrok och tog med lillan till leksaksaffären. Finns det något härligare?

Ja, alltså nu kanske jag tycker det, hon är ju liksom för liten för att förstå att man kan skrika, bråka eller vad det nu kan vara för att få något särskilt. Hon blir ju nöjd bara hon får en flaska med såpbubblor i handen ungefär.

Idag fick hon en leksak med bondgårdsdjur som spelar, piper, blinkar och allt det där som hon älskar. Den släppte hon dock inte i första taget, vågade inte ens ta den när vi skulle betala utan bad killen i kassan slå i priset bara.

Och nu ska vi alldeles strax sätta på en kanna kaffe för vi får fikagäster. Makens kollegor har ett bygge på gatan och då kunde jag ju inte missa att bjuda in dem på eftermiddagsfika.

Fiskpinnarna utan vanligt mjöl

Fiskpinnar

Torsk

Mandelmjöl

Ägg

Pofiber

Sesamfrö

Salt och peppar

Dela fisken i lagom storlek som önskas för en fiskpinne, doppa i mandelmjöl sedan uppvispat ägg och till sist pofiber som blandats ut med sesamfrön. Stek i smör i stekpanna och salta och peppra efter tycke och smak. 

Remouladsås

1 dl majonäs

1 dl creme fraiche 

2 msk citronsaft

Salt och peppar

1 tsk gurkmeja

1 tsk dijonsenap

2 msk inlagd ättiksgurka (jag tog corni.. eh… tjofräser istället)

1 msk hackad kapris

2 msk persilja

1/2 hackat kokt ägg

Rör ihop majonäs och crème fraîche, blanda därefter i resten av ingredienserna - klart!

Till detta hade vi både stompad potatis och stompad blomkål. Nästan samma sak som potatis- respektive blomkålsmos men man vispar inte med elvisp utan använder en… stomp? (Alltså jag verkar ju ha tappat ordförrådet helt idag…) och då blir konsistensen lite grövre. 

Jag googlade och hittade recept här. 

HM levererar

Hur stor är man inte när man har tvådelad pyjamas?

Pyjamas med längre ärm för lite kallare tider

När kylan kommer...

Väst med avtagbar huva - hur söt?

Baskläder med söta detaljer

En helt vanlig sweatshirt 

Lunchkoma

Jag vet inte om det är all sol och frisk luft efter att ha varit utomhus sedan tidig morgon eller chevrésalladen som ligger i magen som gör ögonlocken väldigt tunga. De faller tyngre och tyngre i takt med lillans lugna, sovande, andetag. Jag sneglar på soffkuddarna då och då men ska nog försöka hålla mig ifrån dem trots allt.

Igår hade jag några timmar helt på egen hand i grannstaden, skulle till nagelsalongen och fixa tassarna och passade då på att åka in lite extra tidigt. Efter ett stim utan dess like gällande både en nervös mamma, ett batteri på telefonen som tog slut och diverse andra konstiga saker som hände så landade jag på ett kafé och beställde en latte. Bara till mig själv.

Ingen bulle som skulle delas i små barnvänliga bitar, saker som slängs på golvet och ska plockas upp (etthundrasjuttiofem gånger på rad ungefär…), smoothies på tryckpåse, vattenflaskor, våtservetter eller något annat som uppmärksamheten skulle läggas på.

Vad gör man (läs: jag) då? Jo… Tar upp mobiltelefonen och tittar på bilder och videoklipp på lillan under precis hela fikastunden och sedan gås det in på HM och shoppas till lillan. Inte ens en blick på något till sig själv. Min lilla nyponros har minsann mina tankar för alltid tror jag.

Vart får de allt ifrån?

Lillan och jag har precis fått i oss lunch, fiskpinnarna blev succé både igår och idag, och efter en minimal runda med vagnen så sover hon nu middag.

Men tillbaka till den där lunchen…

Barn har ju en salig förmåga att hitta på saker som vi som föräldrar knappt vet vart de får ifrån. Till alla sina måltider så vill lillan att vi ska ta ner en tavla från tavelhyllan som finns vid vårt middagsbord. Det är en liten tavla med en fågel och den ska hon tvunget ha bredvid sin tallrik. Annars vägrar hon maten (än mer än vad hon gör i vanliga fall).

Fullständig urgulligt och det minsta av problem att ta ner den där tavlan. Men vart får de allt ifrån?

Cirkeln sluten

Självfallet så reflekteras det en hel del denna veckan här hemma. Precis som förtäljdes under morgonen så är det min sista vecka som föräldraledig, i vart fall föräldraledig på heltid, och då blir det lätt att man tittar både lite bakåt och lite framåt.

Ett helt underbart ögonblick, mitt i vardagen, var när jag bestämde mig för att tramsa precis lika mycket som lillan efter maten. När vi fortfarande satt kvar vid middagsbordet.

Hon har ett litet busstreck då hon gärna tar sin dricka i munnen och sedan låter den sippra ut ur munnen, rinna ner för hakan och fortsätta ner mot golvet. Hon är något så vansinnigt söt när hon gör detta, så det är hårt motstånd i hjärtat när man försöker tala om för henne att hon inte ska göra så.

Och hon dricker ju nästan uteslutande vatten och vad gör lite vatten på golvet liksom? Men visst… Kanske inte så bra om hon sitter där i skolan som 17-åring och låter drickan sippra ut ur munnen. Som om det skulle hända…

Och idag då. Jo då gjorde mamman i huset precis likadant. Alltså hennes ögon. Stora som tefat av lycka blandat med tankar om "vad i hela friden…". Och tänk då när pappan gör precis likadant. Otroligt opedagogiskt i all sin härlighet.

Då. Då mindes jag vad jag gjorde och sa på vår allra första föräldragrupp. Då när BVC höll i dem. Då presenterade vi oss genom att välja en bild bland ett helt bildhav som låg utspritt på golvet. Jag valde en bild som visade ett barn som hoppade i en vattenpöl.

Jag sa att så önskar jag att jag blir som förälder. Att jag fyller hennes liv med kärlek, trygghet, gränser men där mellan också kan tramsa, leka och strunta blankt i att kläder, strumpor och skor blir blöta och smutsiga. Bara hoppa i vattenpölen tillsammans.

Och dagens händelse visade nog minst sagt att det har blivit precis så. Den känslan.

Matlistan skriven, mot promenaden

Ja, är det något som är riktigt positivt med små barns morgonpigghet så är det att päronen också kommer upp och man får en hel del fixat redan innan klockan slagit tio.

Både frukost och mellis är i magen, frysen är tömd och på avfrostning, vi har lekt med lillans traktorer, läst böcker, inventerat kyl och frys, skrivit matlista och inhandlingslista. Och klockan har som sagt inte slagit tio ännu.

Och nu är vi redo för en promenad som kommer innehålla både lekparksbesök och sedan en sväng till affären. Så är vi kittade inför denna nya vecka. Veckans meny innehåller både långkokt kycklinggryta, bi bim bap och sweet chili club sandwich. Först och främst blir dagens middag en hemgjord variant av fiskpinnar. Ska försöka se om jag inte kan göra dem något nyttigare än det man hittar i frysdisken.

Loppisfynden

Jag bad honom hålla upp skärmen så jag kunde fota...

Lampskärmen har redan blivit fri från sitt gröna tyg och än så länge så är det bara den vita stålramen, tror vi behåller den så ett tag, och den får pryda lillans rum (som vi till helgen ska börja fixa i ordning på nytt).

Och kulramen (visst heter det så?) har plockats isär och målats om - ska fota när det är helt klart.

Nu tar vi och kickar igång denna nya veckan. Min allra sista vecka som föräldraledig med vår lilla loppa. Tänk på måndag så drar jag på mig kontorskläderna igen och lämnar över föräldraledigheten till maken.

Vilken kittlande spännande höst detta ska bli...

Snabbt, lätt och gott

Det här med middagbestyr är ju något som är vansinnigt roligt men som också kan ge en gråa hår ibland. Både vad det gäller att komma på middagar som är smakrika, hälsosamma, varierade och som allt som oftast behöver gå fort. För vanligt är att man helt plötsligt tittar på klockan och så är det middagsdags. 

Precis så var det igår. Ett litet gnäll från lillan och sedan en blick på klockan och därefter var det tvunget att gå undan. Lördagar kanske man vill hitta på något ännu lite roligare på också. 

Handen på hjärtat så tror jag middagen igår tog 14 minuter att göra. Chili i köttfärsen, vips ner i pannan som hamburgare, läggas ihop med bröd, sallad, tomat och lök och sedan fick man plocka ihop det som mer önskades vid bordet - kan det bli lättare?

Att göra saker tillsammans

Det finns två saker som denna familj tycker väldigt mycket om - att vara aktiva och att göra saker tillsammans.

För några veckor sedan hittade vi ett alldeles utmärkt sätt att kombinera dessa två på. Vi springer och cyklar tillsammans hela familjen.

En av oss cyklar med lillan där bak i cykelstolen och den andra springer. Och så byts man av efter en lämplig sträcka. Lillan älskar när vi cyklar, vi rör på oss, win win.

Idag gjorde vi just detta och passade samtidigt på att stanna på vägen och matade fåglarna vid Slottsudden. En alldeles utmärkt utflykt en söndagsförmiddag.

God morgon Söndag...

Lördag och kväll

Maken är ute och gödar gräsmattan (fråga mig inte…) och snart får jag nog lov att ropa in honom för han missar allt för mycket av filmen.

Jag sitter i vart fall uppkrupen i soffan med ett glas upphällt och vi ska se Tommy som lördagsfilm, huset ser ut som det gör efter att vi varit på språng hela dagen, men vet ni vad? Det får göra det.

Istället blir det att hämta ut yoghurtglassen, med smak av grekisk yoghurt och honung, ur frysen för nu kommer minsann maken in igen.

Om ni inte smakat Ben & Jerry´s yoghurtglass innan så spring till närmsta affär, utan att passera gå, och köp hem på direkten. Strunt sedan i skålar och annat sådant oviktigt, i med skedar rakt i paketet bara och sedan - njut.

30 år idag!

Idag är det min lilla K:s födelsedag, och inte vilken födelsedag som helst utan den stora 3.0. En suddig mobilbild från fem år tillbaka hittade jag i mitt arkiv och trots dess suddighet så är detta en kväll jag minns väldigt väl. 

Du och jag, en uteservering i Stockholm, sommaren stod precis runt hörnet och bordsgrannarna kunde inte riktigt låta oss vara denna kväll trots att vi redan tidigt berättade att vi inte var "tillgängliga". 

Loppis!

Åh denna lördag fick jag med mig maken en stund på loppis. Jag nämnde lite mitt i en mening, eller liksom i en planering för dagen, där det också fanns med att kolla på sten och grus (till trädgården…) och handla färg och beställa tapeter i färghandeln. Och det gick vägen!

För 80 kronor fick vi med oss två barnböcker till lillan, en lampskärm och en kulramsleksak till lillan. Som hittat. De senare två ska bli två DIY-projekt.

Lampskärmen ska bara skalas av från sitt tyg, för under döljer sig en fantastisk form på själva ståldelen och antingen så ska den piffas till med något eller så är den fin bara som den är.

Kulramen är just nu i färgglada färger i rött, blått, grönt och gult, och jag tänker mig lite mer en pastellskala vad gäller färgerna. Ja men så härligt det är att få pyssla. Och ännu härligare blir det om lillan blir förälskad i resultatet.

Vajsing på ögat

Åh jag har lyckats få något i ögat som skaver och skaver och skaver. Jag kände igår att det var något som kändes obekvämt i ena ögat och plockade ut den linsen fastän jag var nere på stan och fick gå halvblind hem.

Men resten av dagen igår tyckte jag att det fortfarande kändes som om något var kvar i ögat. Och fortfarande idag känns det så, fastän att maken hjälpte mig att titta, känna och till slut spola ögat igår. (Det är ju lite svårt att undersöka ögonen själv)

Så nu sitter jag och väntar på att få en spontantid hos optikern så får vi se om det hjälper. Ibland känner jag mig himla trött på linser som kan strula, bli torra eller skava men också glasögonen som är  opraktiska när det regnar, som immar igen på vintern eller som lätt misstas för en leksak av en viss ung madame. Då funderar man faktiskt på en sådan där ögonoperation.

Hur som helt skönt att det är fredag… Tror minsann att jag passar på att inhandla lite ost i delin till fredagsmyset ikväll. 

Trevlig fredag!

En sneakpeak på de nya bilderna

Lekpark, lunchdejt, grannstaden och löparspåret

Ja, som rubriken lyder kan man nog sammanfatta dagen. Jag fullkomligt älskar våra förmiddagar där vi har som ny rutin att först gå en runda med Strössel och sedan till en av oss nyupptäckt lekpark. Det är så fascinerande att se hur lillan upptäcker den spännande världen.

När vi var nere på stan och det närmade sig lunchtid så var jag inte alls sugen på att gå hem, utan bjöd istället med min mor till en Ritzlunch. Problemet var bara att jag inte ens hade en skötväska med mig (hade ju tänkt gå hem efter lekparken) så vi fick springa inom affären och köpa både mat och blöjor - men vad gör väl det?

Efter en liten utflykt till grannstaden på eftermiddagen som avslutades med att jag "råkade" springa inom Hemmakväll så hann jag bara precis hem och byta om innan jag begav mig ut i löparspåret. Skönt, men tungt då den där förkylningen inte har släppt till hundra procent ännu.

Och därefter har jag suttit som klistrad framför datorn då Rebecca skickade över fler bilder från bröllopet idag. Åh denna l j u v a dag... Så himla roligt att se lite fler bilder och få njuta och återuppleva ännu lite mer.

Tipspromenad istället för veckomys

Veckomyset med tjejerna blev inställd idag så då passade jag på att ta med familjen på Tips- och Bingopromenad (nej, medelåldern var faktiskt inte så hög) så efter att middagen åkt ner i magen åkte vi ut mot havet.

Nu när jag tänker efter så var detta nog min tredje promenad idag.

Efter att ögonen vilat på några minuter till av Kardashians så ska jag ta tag i hemmet här hemma. Och väcka maken tror jag, för det är väldigt tyst där uppe vid läggningen.

Buketten

När jag träffade floristen för första gången så önskade jag först och främst att buketten inte skulle vara stram, eller hur jag ska förklara, utan att det mer skulle vara som om jag själv gått ut på en äng och plockat ihop en bukett (typ…). 

En blomma har jag som allra största favorit och det är pion och detta var också en av de blommor som jag var säker på på förhand. De andra valde vi tillsammans. Buketten innehöll pion, astilbe och lövkoja. Och så blev den så där ljuvligt busig som jag önskade. 

Klick, klick, klick

Av en anledning är det ju fullständigt livsfarligt att ha sjukstuga hemma. Hur lätt är det inte att bara låta klick-fingret flyga? 

Underbara höstskor från Kavat, bilderna hämtade från ellos.se. Och här finns skorna. 

Nerbäddade

I takt med att kvällen gick igår så blev undertecknad själv mer och mer förkyld. Så blir det när man vill vara nära sin lilla fastän hon är tokförkyld. Så jag försökte spendera kvällen på soffan samtidigt som jag gång på gång tog trappstegen upp till ovanvåningen för att trösta och somna om en frustrerad lillstumpa.

Så dagen idag fortsätter att gå i lugnets tecken. Och under den där lugna dagen igår så lyckades vi baka både kladdkaka och muffins och tillaga två av veckans middagar (torsdagssoppan är redan förberedd) så vem vet något kanske blir uträttad här idag ändå?

Nu - kaffe.

När vi möttes...

   

För att fortsätta rapporten från bröllopet (detta blir nästan som att återuppleva allt igen) så efter att vi tjejer alla var klara med smink, hår och påklädning så väntade en taxi som skulle ta oss ner till Hällevik där vi skulle möta upp killarna.

Så många gånger under planeringens gång som vi diskuterade om vi skulle ses först i kyrkan eller ses innan och göra fotograferingen då. Till slut, efter många om och men, så bestämde vi oss för att ses innan. Dels för att ha lugn och ro under fotograferingen och inte behöva stressa igenom denna. Och så här i efterhand var det ett väldigt bra beslut, vi hade otroligt roligt under fotograferingen och jag hade nog varit om än mer nervös om vi sågs först i kyrkan.

För att ändå göra vårt första möte, inför att vi skulle bli man och fru, väldigt speciellt så gjorde vi så att jag gick längs med stigen medan Andreas stod med ryggen mot och vände sig om först när jag stod precis bakom honom.

Tro att jag var nervös när jag började gå och vilka känslor det var att få se honom stå där och vänta och tillsammans med honom hela vårt följe. Tårkanalerna börjar lätt fyllas bara av att jag tänker på det nu.

Höstens första förkylning?

Här hemma har vi en dam som var allt annat än lätt att roa igår. Inte ens att gå på kalas hjälpte humöret på traven. Så under morgonen visade sig anledningen - förkylning.

Nätter med små sjuklingar är som de är - bara att gilla läget - precis som maken sa så får man faktiskt tänka att det är allra värst för henne egentligen. Men visst drar man sig till minnes, med rysningar längs ryggraden, februari. Jag förstår nu vad som menas med det där uttrycket vabruari. Jag tror inte vi sov många sammanlagda timmar i februari om jag ska vara ärlig.

Så idag tar vi lugna aktiviteter och håller oss här hemma och botar den onda näsan med näsdroppar och tänderna som gör än mer ont med Alvedon. Efter ett samtal till BVC så tyckte de att lillan behövde lite hjälp av Alvedonen när vi samlade ihop till onda tänder, onda öron och en förkylning. Så vi lyder dem och hoppas att hon blir frisk snart.

Så... Hur gick det nu då?

Igår gick Nattpuls av stapeln och vilket bra ordnat lopp det var! Förvisso mitt allra första lopp så jag har inte så mycket att jämföra med, men min känsla var i alla fall på topp.

Vid 22.00 gick startskottet och sedan sprang vi längs loppets bana som var utmärkt med marschaller och det var en härlig känsla att springa där tillsammans, i mörkret, med de cirkus 300 andra löparna. Speciellt längs vår fina gångbro här i staden.

Jag lovar att jag önskade många gånger under loppet att jag inte tagit riktigt lika mycket semester från löpningen som jag gjort under sommaren för jag tyckte faktiskt att det var riktigt tufft. Och i ärlighetens namn mådde jag allt annat än prima när jag kom över mållinjen. Nu berodde detta förvisso på lite andra orsaker också, men ändå.

35,22 minuter landade i vart fall min måltid på (loppet var 6,5 km) det är faktiskt riktigt riktigt ball att tänka på när man tänker tillbaka på vart kroppen var någonstans för ett år sedan. Då hade jag en månads gammal bebis hemma. Och under graviditetens 41 veckor så hade jag haft foglossning och en väldigt ond rygg i 31 av dessa. Tänk att jag inte ens kunde från sovrummet utan att stödja mig mot väggen.

Det var då det. Igår sprang jag 6,5 km på 35,22 minuter. Det minsann.

Fredag

Så ljuvliga de små paketen blev igår! Sockersött så det krasade i kinderna, kanske mest av allt strössel, men en riktigt härlig dessert som ögonen kunde vila fint på också.

Jag var lite nervös för att jag hade i sojamjölk istället för vanlig mjölk i smeten till sockerkakan, i denna hade jag också en vaniljstång, men det blev ju alldeles förträffligt faktiskt. Så nu är fick både frysen en påfyllning av fikabröd och maken med sig en påse till jobbet idag. För så mycket gick det ju faktiskt inte åt till de små tårtorna.

Nu har jag lillan bredvid mig på soffan som ligger och snoozar för fullt. Och jag njuter av de där små ljudet som hon gör ifrån sig, hennes andning och de små ryckningarna av hennes drömmar. Det är något otroligt rofyllt över ett sovande barn.

Under tiden så söker jag efter ett vitt Briokök till lillan och samtidigt en tapet till hennes rum.

Det hade varit så roligt med en leksaksplats där hon kan stå upp som vi kan ha här på nedervåningen. Så istället för hennes stora vita kista som är till bredden fylld med leksaker så ska vi försöka pyssla ihop ett fint kök till henne. Hon älskar redan att vara med oss i köket och få sin egen lilla skärbräda att hacka på så en dag föll idéen in att det är klart att hon ska ha sitt egna lilla kök.

Och så tänkte jag att det är dags att få hennes rum riktigt i ordning också. Det är fint redan idag men är fortfarande en kombination av både gästrum och barnrum och behöver liksom lite mer av en röd tråd för hela rummet.

Men inte för att jag vill att hon ska flytta in där, nej den här lilla tjejen får gärna sova inne hos oss tills hon flyttar hemifrån för min del. Kanske kanske så vill hon själv inte samma sak när hon är 13 år kanske...

Och så här blev resultatet...

…minitårtor med sockerkaksbotten och ett lager av smörkräm med vitchoklad, hallon och maräng inuti. Och dekorerat som ett litet paket. Får återkomma om det blev en smakfest också eller inte. 

Nu är vi snart alla samlade men i inväntan på den sista tjejen så sätter jag och Nea oss i soffan och ser MAIF-matchen som vi beställt till tv:n. 

Tårtorna får snällt vänta i kylen tills middagen intagits i halvlek. 

Baking in the making

Förmiddagen har spenderats med lillan framför fotoblixten (så himla duktig var hon och söt som socker) och därefter hämtade vi upp lillans morbror och tog oss en lunch på Golfkrogen. 

Nu bakar jag till kvällens veckomys med tjejerna, det ska bli en minitårta på sockerkaksbotten har jag tänkt, samtidigt som jag hör lillan stoja med morbror som har busat till det och gjort en pool till henne på uteplatsen. Än är inte sommaren slut minsann. 

Men nu får jag nog dra upp det där vattendjuret ut badet för även om det är varmt vatten i poolen så började det blåsa lite kallt här tycker jag nog allt. 

Det händer så mycket!

Igår var en sådan intensiv dag att jag inte fick en chans att ens tänka tanken på att kika in här. Det behövdes vara fokus på något helt annat för en dag.

Och även denna dag har gått i ett bra tempo, vi har varit på språng precis hela dagen och kom precis innanför dörren här. Promenad, lekplats, lunchdejt och en påhälsning hos en tidigare kollega som numera jobbar här i stan

Lillan somnade först på vägen tillbaka från stan och sover därför bra mycket senare än vad hon egentligen ska (huh för hur läggningen ska gå ikväll!) och direkt så går hjärnan till att börja tänka på vad jag ska pyssla med när hon vilar.

Dra lite ogräs i rabatten kanske? Göra de sista förberedelserna inför helgen då vi ska lägga singel på en bit mark? Ta en omgång i tvättstugan? Eller det där, eller det här…

Men inget av det minsann. Jag tog ett stort glas iskallt vatten med frusna hallon i och satte mig på uteplatsen istället och bläddrar i senaste Mama.

Välkommen måndag

Åh, igår gick jag och la mig med en lite bröllopspirrande mage. Vi spenderade nämligen den sista delen av söndagen med att titta på allt filmmaterial från kyrkan på vår bröllopsdag. Det där leendet som jag nämnde var där precis hela tiden tillsammans med nervositet, tårar och många djupa andetag.

Ungefär nu förstod jag att vi faktiskt är man och fru. Det där filmmaterialet håller på att klippas ihop till en liten film. Så förhoppningen är att vi snart kommer att kunna bjuda på en visning med rörlig bild från vår dag.

Idag då? Idag när det är en sådan dag då regnet hänger i luften ska vi skynda oss ut på en morgonpromenad innan det hinner börja falla ner från molnen och sedan känns det som att en liten bakning är på sin plats.

Sunday

I fredags var vi så där fredagströtta som vi inte varit på några veckor tack vare semestern. Mannen för att han jobbat sin första arbetsvecka och jag för att ha varit själv med lillan som har hela fyra tänder på väg samtidigt(!) i ovankäken.

Det där med ensam kanske är med lite modifikation dock för denna veckan har jag njutit av att få ha lillans morbror här på besök som gett både sällskap och hjälp här hemma. Och lillan har blivit om än mer betuttad i honom.

Efter fredagströttheten, som resulterade i en baklängesmiddag där vi tog ett glas vin och lite chips först och sedan middag, så har helgen fortsatt med fotbollsmatch, trädgårdsfix och jazzande på Hälleviks jazzfestival. Under fotbollsmatchen fick vi se vår vän göra återkomstpremiär i den gulsvarta MAIF-tröjan till stående ovationer - vilken känsla!

Idag blir det en liten utflykt upp på berget med grillkorv i ryggsäcken och lillan i vandringsryggsäcken som vi fått låna av våra vänner tillika grannar. Hon har redan fått testa den på ett varv i trädgården och känslorna en ettåring kan uttrycka när man tar ur henne ur en sak som hon gillar gav oss intrycket att hon minst sagt kommer att tycka om eftermiddagens utflykt.

Det rullar på med härliga dagar helt enkelt...

Det där leendet

Nu när jag kikat igenom en hel del bilder från vår stora dag så ser jag, på ungefär varannan bild, det där  leendet. Och så var det hela dagen. Det gick bara inte att få bort. Jag var toklycklig och kunde bara inte hålla mig.

Mys med Elin och lille V

Denna morgon hoppar och studsar vi här hemma för idag ska vi till min vän Elin och hennes lille V på besök.

Jag fick upp ett minne ifrån förra sommaren när Elin var här på besök med sin sambo och jag hade inför deras besök fått en så stark känsla av att de också hade ett litet mirakel i magen. Så säker att jag till och med samlade ihop mina gravidtidningar och slog in dem som en present till dem.

Men så kom det inget avslöjande och jag skulle heller inte fråga om man inte väljer att berätta själv. Vare sig det syns på magen eller inte, om man dricker alkohol eller inte eller vad det nu annars kan vara. Så den där presenten gömdes undan i källaren och jag fick snopet tänka att den där magkänslan inte alls stämde.

Men så var det ju visst det. Det var fortfarande bara lite tidigt, men det hann nog bara dröja några veckor innan telefonsamtalet kom att visst hade de något fantastiskt att se fram emot om några månader. Och nu är han här sedan i mars.

Och idag ska vi mysa!

Tjejmyset är igång igen

Alldeles strax kommer tjejerna innan för dörren och då är vi officiellt igång med våra veckoträffar igen efter ett litet sommaruppehåll. Tror faktiskt inte att vi träffats (för dessa veckoträffar, annars har vi hängt massor ändå) sedan veckan innan bröllopsveckan. Det blev ju liksom lite att stå i.

Ikväll är det jag som står för maten och det blir bakad potatis med skinkröda. Favorit i repris!

Trädgårdsarbete

Jag har lurat hit lillebror så nu när lillan vilar sin lunchvila så ska jag sätta oss båda i arbete med att röja upp ett parti bakom vårt "garage".

Anledningen till att jag använder sådana där kaninöron ovanför garage är att det är ett gammalt garage som fanns på tomten när vi köpte huset, och som egentligen inte är så mycket mer än ett gammalt ruckel, som vi nu använder till förvaring (läs: att stuva in saker som vi inte vet vart vi ska göra av).

Det där garaget ska någon gång i framtiden bli en gäststuga. Men det får bli när vi har lite mer tid och mer energi till att påbörja något nytt här hemma igen. Tills dess fortsätter vi vårt småpyssel inne i huset.

Slöjan och frisyren

När dessa bilder tog var vi nästan alldeles precis klara, strax innan klänningen skulle tas på, och det allra sista vi skulle göra i salongen var att fästa dit slöjan.

Här hoppade mina tankar och känslor mellan att vara vansinnigt fokuserad och samtidigt inte kunna hålla mig för skratt när Malin, min vän och frisör, stod i alla möjliga konstiga positioner för att få dit den så där perfekt.

Vilket jobb Malin gjorde denna dag och vilken fokusering och struktur hon hade hela tiden, tillsammans med ett stort hjärta fyllt av massa kärlek.

En sista kik innan avfärd… Sedan var det dags

Här är de allra sista sekunderna innan vi satte oss i taxibilen. Tror ni det pirrade i magen?

Min klänning var en helt underbar sak i spets, som fylldes ut av tyll under och avslutades med två lager varav ett i chiffong som var underst och som gjorde hela skapelsen i alla fall lite svalare trots alla lager. 

Klänningen är en St Patrick Amman som vi med hjälp en av nära familjevän gjorde lite justeringar på. Ljuvligt blev det!

Lunch på stan

Så glad jag blev igår när jag fick ett sms om en lunchdejt, så alldeles strax beger jag och lillan mig ner på stan för att möta upp min mor och en gemensam väninna till oss.

Ritz blir lunchmålet och efter att inte ha varit där för en lunch på länge så är jag faktiskt riktigt sugen på en av deras sallader.

Något sött till kaffet får det dock inte bli, nu är det samma fokus igen som inför bröllopet efter att vi tagit det mycket lugnare under semestern och inte tänkt på vad vi stoppat i oss på samma sätt. Det där semesterfluffet, som gärna sätter sig på magen efter min graviditet, ska jagas bort och konditionen hittas tillbaka till.

Så får vi ju inte glömma att det är dags för Nattpuls nästa lördag!

När klänningen åkte på

När det var dags för klänningen så stod redan vår taxi och väntade så när dessa bilder togs rådde det en blandning mellan full aktivitet men samtidigt lugn. För sådana här ögonblick som när det är dags att kliva i brudklänningen finns det inte så många i livet. 

Mina fina tärnor hjälpte mig med allt medan jag balanserade på de höga klackarna och andades för nu visste jag att det inte var många minuter kvar tills vi skulle mötas. Han och jag. 

Vardag och rutiner igen

Undra hur många som har sagt så idag?

Igår var vår sista semesterdag och idag gick pappan i familjen tillbaka till jobbet. För första gången i livet så var inte att gå upp tidigt någon omställning efter semestern utan med en lilla här hemma så har vi ju gjort det så gott som varje dag en bra tid tillbaka.

Och det ligger faktiskt (klyschigt nog) en tjusning i att komma tillbaka till de där rutinerna också.

Men som vi har längtat efter honom. Inte för att det gick någon nöd på oss. Både mor och bror var fortfarande lediga så de bjöd in oss till deras shoppingtripp som också blev lunch, bad i Hällevik och nyss en kvällsintervalltur i löparspåret.

Det där löparspåret var något tungt efter en "liten" paus under semestern så nu sitter jag och tar igen mig med världens största vattenglas.

Mör 2.0

Oj, oj, oj så roligt vi hade det igår.

Först rövade vi bort bruden, åt frukost, klädde ut henne i en mycket fin utstyrsel och sedan begav vi oss till Fånarna på Farmen. Som namnet antyder så var det Fångarna på Fortet-likt och detta är absolut det närmsta jag kommit att faktiskt vara med på Fångarna på Fortet. Det var något så vansinnigt noga planerade och utförda banor och tävlingsmoment.

En grillunch senare åkte vi till Lazars Dansstudio och där fick den blivande bruden byta om och sedan påföras ögonbindel för ingen mindre än Calle Sterner stod redo för att vara vår dansinstruktör för dagen.

Tror ni att det var ett gäng fnittriga tjejer som var totalt starstruck så har ni alldeles rätt!

Jag har lite ont överallt idag. Träningsvärk ifrån tävlingarna, från dansen, ont från myggbetten som jag fått en allergireaktion mot och i huvudet av tröttheten över att vi körde Sbg-Gbg tur och retur på samma dag igår. Men… Så himla värt det.

När lillan vaknat kör vi mot stranden för idag är det minsann vår alldeles sista semesterdag för detta året. Vi avslutar med strandmys och sedan pizzakväll här hemma ikväll.

Lisas hippa!

Jag vågade aldrig skriva något igår för risken att råka försäga eller liksom råka avslöja något om vad vi skulle idag.

För idag är det nämligen dags för Lisas hippa!

Vi har precis tagit den blivande bruden och alldeles strax anländer vi till första destinationen.

Vilken dag vi ska ha!