Jag samlade ihop flera av de fina presenterna som kommit till oss och så fick det bli en ny liten hörna i köket. Så förälskad jag fortfarande är i vårt mintgröna kylskåp från Smeg, det allra mest blir liksom fint intill. Och de där lite gammaldagsa (oklar över om det där verkligen är ett ord…) flaskorna som kakmixen var i passade förträffligt in. 

Familystyle

Ikväll lagas maten i tonerna till MAIF - Kalmar FF i bakgrunden och det blev lite fotbollsinspirerad middag - hamburgare med pommes som serveras familystyle. = ett stort fat och så äter man tillsammans därifrån.

Plus att man kan förvandla meningen "orkar varken duka fram eller diska" till "serveras familystyle".

(Fördelningen av hamburgare tippar jag för övrigt kommer bli 2,5 hamburgare till maken och 1,5 till undertecknad)

Och så försöker vi smälta maten tillsammans med resultatet 0-2 i matchen i halvlek...

Ännu fler presenter

I samband med allt födelsedagsfirande så har så väldigt många fina saker kommer i present, och detta är bara ett litet axplock, tack alla fina vänner som vet vad som ligger mig varmt om hjärtat. 

Kakmixen och kakstämpeln kommer jag inte kunna hålla mig länge ifrån att testa. Eller varför inte redan ikväll?

Spökträd..?

I helgen kom en bekant förbi och hade flera presenter med sig som tack för att de fick låna vårt tylltyg till deras bröllop. Så himla snällt och så glada vi blev. En av presenterna var detta fina spökträd (tror jag de heter…) som har blivit väldigt populära.

Nu tutar vi igång den här måndagen och denna nya vecka...

Denna blev det...

Denna bild blev det som (till slut) hamnade i tidningen som bröllopsannons. Tack, igen och igen och igen, alla som var med och gjorde vår dag till den magiska, underbara dag som vi för alltid kommer bära otroligt nära vårt hjärta. 

Nu måste vi hoppa in i bilen för att åka iväg och mysa med Max och Carro. Åh dessa underbara människor, man får energi bara av att tänka på dem. 

Eftermiddagsfika

Lillan sover eftermiddagsvila och då passar vi på att göra något som vi inte så ofta gör under de där vilorna - vi sätter oss ner och fikar. Tillsammans med gårdagens avsnitt av Så mycket bättre.

Dock ska jag varva fickan med att slänga ihop en morotskaka, för i eftermiddag ska vi hem till Max och Carro på pumpapyssel och då blir det en morotskaka som gå-bort-present.

(Och ja - jag har slutat sura över försenade tåg)

Tåg...

Ja... Pendlar man så får man allt vara beredd på ett litet undantag från de där tågtiderna. Verkar det som.

Det är snarare en regel än ett undantag att tågen inte går som de ska. Varje morgon är det någon/några minuter sent i alla fall.

Jag har full förståelse för att det inte är en helt enkel logistik att få ihop, tåg som ska mötas på vissa ställen och därför stoppar upp varandra vid förseningar, tekniska problem och säkert kan det vara resenärernas fel några gånger också.

Men... När man har en timme totalt(!) då man ska få lov att träffa sin dotter då vill man inte att spendera 55 minuter av dessa med att vänta på tåg.

Så nu har jag, sur som en citron, hoppat på ett annat tåg som tar mig nästan hem och så får maken hämta mig där.

Så blir tiden med lillan i alla fall 30 minuter....

Uppe med tuppen och en ommålad Ikea-kulbana

En (tyvärr) något suddig mobilbild från Instagram

Vet inte riktigt vart morgonpiggheten kom från idag, kanske är det energiöverskottet från i helgen?, men uppe med tuppen var jag och har redan gått en omgång med dusch, fön och plattång. Det där hör verkligen inte till vanligheterna på en vardagsmorgon.

DIY-idéerna är ju oändliga i dagens samhälle och man kan inte låta bli att bli inspirerad. Att Ikeas kulbana har blivit ommålad i diverse hem har jag sett på sociala medier och jag kunde inte heller hålla mig. Här någonstans började vi och ovan syns det pastelliga resultatet.

Blomster

Något som har varit extra trevligt med att fylla år är att hemmet har fyllts av blommor som levererats både med bud och personligen.

Det känns så lyxigt med snittblommor i flera av husets hörn. Dessa fina liljor är från kära maken. Vi har en (konstig) tradition av att köpa blommor till varandra på vår egen födelsedag, men detta året så tyckte han att det skulle vara tvärtom så dessa hade han med sig när han och lillan väntade på stationen i onsdags.

Ny dag!

Åh så glad jag blev över att jag envisades med att inte ta ner vimplarna igår efter helgens festligheter. Vimplarna är de vimplar vi sydde till lillans dop och de är alldeles ljuvliga tycker jag fortfarande.

Och de gav mig ett leende redan när jag klev ner för trappan redo att hälla upp morgonkaffet idag.

Så - där har vi en bra start på dagen och på en ny vecka. En vecka som jag hoppas blir något lugnare än förra veckan. Vilket den blir minst bara av att jag inte ska vara i en ny stad varje dag.

Och så här avslutar vi kvällen

…med resterna från gårdagens dessert, en god bok och uppsikt över lillan genom babycallen. Mmmm...

Alltså...

…vilka människor jag har runt omkring mig. Det är verkligen en otrolig lyx och något jag är otroligt tacksam över.

Igår trodde jag att jag och maken skulle ut och äta middag på kvällen för att få lov att fira födelsedagen på tu man hand. Mormorn, bonusmorfar och morbror (ja de ställde minsann upp hela beredskapen) skulle passa lillan ute i Hällevik.

Men inte var det någon middag planerad inte…

När vi återvände hem efter att ha lämnat lillan så var hela huset fyllt av vänner och så otroligt mycket kärlek. De hade pyntat hemmet med vimplar, dukat och tänt ljus. Uppdukad stod en fantastisk tapas-buffé signerad Vid din sida (det går inte att ha någon form av firande eller speciell dag utan att de är med och förgyller den) och resten av kvällen njöt vi av god mat, gott i glasen, lekar och sedan blev vårt vardagsrum till ett spontandansgolv och vi dansade intill småtimmarna.

Och jag är som sagt så otroligt glad - över att min kära man har ordnat detta, att våra vänner varit med och ordnat, att alla ville vara med, att de alla bjuder så mycket på sig alltid, att jag vet att ännu fler hade velat varit här men att vardagen ibland ställer till det, att min familj också var med på alla lurigheter, att jag visste att lillan också hade en fantastisk kväll… Ja…

Jag får nästan nypa mig i armen...

När hjärncellerna tappas bort

Denna veckan har kanske varit något för stressad, min hjärna har nämligen inte fungerat helt optimalt. Eller hjärnan och hjärnan, minnet kanske jag ska uttrycka mig som.

Det har glömts bort alltifrån en väntande make (på riktigt...) till att jag skulle gå en HLR-utbildning.

Och nyss höll jag på att glömma köpa tågbiljett, jag är inte så van att köpa tågbiljett då jag åker min vanliga sträcka på pendlingskortet, men idag ska jag en bit längre. Och då måste man köpa biljett, det vet jag ju. Är i för sig glad att jag kom ihåg att inte hoppa av på min vanliga station utan att åka vidare.

Så här blir det när det är för mycket, då blir det svårt att hålla sig närvarande och då blir det i sin tur att saker glöms bort.

Så i helgen blir det fokus på återhämtning och det ska göras i form av att bara vara.

Födelsedag

Idag... Idag fyllde jag det stora tre noll, alltså 30 år, och det är således 30 år sedan jag tittade ut på förlossningen och mötte världen för första gången.

Det är också en stor dag på andra sätt. För två år sedan så var vi just på denna dagen gravida men visste inte om det. Och för ett år sedan så friade den numera äkta hälften till mig.

En alldeles underbar dag har det varit, för även om det var den aktningsvärda åldern av 30 som jag fyllde så slutar jag aldrig att tycka att det är barnsligt roligt att fylla år.

Tack till alla fina vänner, familj och bekanta som uppvaktat mig idag.

Och någon ålderskris syns inte på himlen, jag är sagt att jag är 30 sedan ett bra tag tillbaka, så det är liksom lite mer bara som att jag kommer ikapp.

Fredrik Backman - Min mormor hälsar och säger förlåt

Som kanske märks på tonen så var jag inte så där väldigt imponerad av flygresa som gjordes igår och i förrgår, en del då uppresan var försenad med över två timmar och nerresan med över 30 minuter, och jag är alldeles bestämd över att jag inte kommer åka med något annat bolag än SAS i framtiden. (Inrikes kanske ska förtydligas där…)

Precis som jag lovat mig själv innan, och ett löfte som jag hållit väldigt länge men helt plötsligt verkar ha glömt bort. 

Men… Det allra mest positiva (förutom fantastiska arbetsrelaterade upplevelser) var att jag i vart fall hann träffa både Anna (och den fina bebismagen) och Kristin. Och så snubblade jag på en ny bok (där någonstans när jag lämnade kycklingtjohejsanet till sitt eget öde och levde vidare på en cola light) som är skriven av Fredrik Backman. 

95 sidor plöjdes på direkten och jag är helt fast! (Spring och köp och läs och så kanske vi kan starta en bokklubb och diskutera loss. På riktigt alltså.)

(På riktigt alltså.)

God morgon tisdag

När man varit ute och "rest" så där och från olika flygplatser och med diverse färdmedel så bli man lite förvirrad i tankebanorna.

Under morgonen, ungefär vid uppvaknandet, idag så försökte jag samla tankarna kring var jag var, vilken dag det var och vad jag hade för planer för dagen.

En andra tanke var att jag aldrig någonsin mer ska lägga 72 kronor på en kycklingsoppa på ett "kafé" som heter Java Hava, Hot Java eller något annat med Java för det är bara en microvärmd historia fyllt med e-ämnen och den där gula färgen kommer nog inte ens från riktig curry och den ger en mardrömmar flera dagar efteråt.

God morgon då…

(Den där kycklingsoppshistorien var mitt försök att äta riktig middag på flygplatsen, istället för att falla för frestelsen att bara köpa en godispåse, på terminal 3 igår, eller mer riktigt benämnt terminalen som Arlanda glömde. Förstå hur mycket godis jag hade fått för 72 kronor, säkert 3 bitar Gott och Blandat i alla fall.)

Hemma i söder igen

Precis hemma efter 24, otroligt intensiva, timmar i Stockholm. Det verkar vara min grej nu för tiden att vara i Stockholm utan att egentligen hinna se Stockholm.

Sist var det av den goda anledningen att vi var upp på bröllop, utanför staden, och hann då inte se huvudstaden särskilt mycket. Nu var det för att jag åkte upp och ner inom loppet av 24 timmar och i en hel del av dem var jag i en kontorsbyggnad.

Efter bil, skumpigt (och flera timmar försenat) flyg, buss, tunnelbana och så hela ramsan tillbaka så är jag (äntligen) hemma igen och har tagit igen tid med maken och pussat på den sovande bebisen.

Gräsänka

Maken är iväg och kollar fotbollen med sina vänner och jag ser istället fotbollen från soffan.

(Och kanske kanske sneglar med ett litet öga på en förlovning som ägde rum i kvällens Big Brother)

Och så njuter jag lite av det där lugnet. Och av en buffé av finn crips. Jag har liksom fått lite svårt att äta middagen, antagligen för att det är middagsmaten precis när jag kommer innanför dörren (vilket är superlyxigt samtidigt som nödvändigt då det är lillans mattider sol styr) men kommer man från en stressig dag och precis kommit springande från tåget så är det liksom lite svårt på något sätt.

Detta i sin tur gör ju att man blir hungrig senare istället.

Hur som...

Imorgon är det fredag!

Vi säger "hej då"

Vi säger i dagarna hej då till vårt piano här hemma. Lite sorgset är det, men det är en stor möbel och ingen av oss spelar (längre), och jag har blivit lite allergisk mot att ha saker här hemma som vi inte använder. Men ändå sorgset för det är otroligt vackert. 

Både kläder, tekniksaker, möbler och andra saker som inte används har den senaste tiden (tror att det här startade när jag var gravid mot slutet faktiskt…) för att istället ha saker i hemmet som vi faktiskt använder.  

Men sedan så är jag, och vi, inte heller något stort fan av att bara slänga saker. Utan saker som rensas ut har hittat nya "hem". De allra flesta genom Blocket som är helt toppen. Så snart får vi vinka hej då till pianot och hoppas att det får ett nytt kärleksfullt hem. 

Familjeråd

Ikväll har vi samlat en hel del vuxenpoäng då vi ägnat större delen av kvällen med att planera inför kommande år. Då är det nämligen dags för lillan att börja förskolan och planeringen satte igång nu på riktigt för att vi i fredags blev erbjudna en plats till henne. Mycket trevligt nog fick vi plats på en av de förskolor vi önskat, och lite tur var det nog allt för som jag förstått det så var det verkligen inte så för alla. 

Så nu har vi försökt få ihop hur både hennes och våra dagar ska se ut framöver, kan minsann säga att det är bra mycket enklare när en av oss är föräldraledig på heltid. För vilken logistik det kan bli för att få ihop det. 

Som en slutkläm på familjerådet tog vi (äntligen) beslut på vilken bild som vi ska sätta in i tidningen.

Kantarelljaktssöndag

Ja… Vi lyckades nog hitta alla färgkombinationer idag tror jag...

Förmiddagen i skogen, i hopp om att i alla fall hitta en kantarell, men vi lämnade skogen svamplösa men så fyllda av njutning ändå. Lillan är så nöjd i ryggsäcksstolen, Strössel är överlycklig över att få springa lös och vi vuxna tvåbenta varelser får både motion och det där lugnet som naturen ger. 

Nu ska vi slänga oss på soffan och kolla in Netflix, fick ett plötsligt sug efter en dokumentär och inne på där inne är det bara att välja och vraka. 

När man har lite tid över på helgen

"Pajskal" gjort på krossade Digestive, fyllt med dulce de leche (ställ en burk med kondenserad mjölk i kokande vatten och koka i två timmar så blir det kolasås, men numera finns det också färdig att köpa) banan och jordgubbar och sedan toppat med grädde och riven vit choklad.

Helg!

Precis som vi gör alla helgmorgnar så har vi ätit frukost i lugn och ro, druckit kaffe till Nyhetsmorgon, bläddrat i tidningen och lillan har lekt för fulla muggar med sina nya leksaker som hon fick igår.

Igår gjorde vi nämligen en helomvändning från det planerade fredagsmyset i form av tacos (som kanske några andra?) och istället kom maken och lillan och mötte upp mig efter jobbet och så gick vi ut och käkade. Lillan åt, som hon alltid gör på restaurang, riktigt bra och hon var lycklig när hon fick sitta i en soffa hos oss istället för den traditionsenliga barnstolen.

Vilken mysig stund vi hade och detta tillsammans med att jag och maken passade på att basta här hemma sedan efter läggningen gjorde att jag redan igår var lika avslappnad som om man varit på yogaretreat.

Och nu när det ändå är kanelbullens dag så kan man väl inte undvika att baka kanelbullar? Så medans maken slänger sig på soffan i skrivande stund så ska jag sätta en deg.

Hittade förresten också i bildarkivet från när vi gjorde en paj med egen dulce de leche och jordgubbar, tror att det var i våras någon gång, så är ni inte sugna på kanelbullar idag så varför inte?

Före & efter

Bröllopslokalen när vi var där allra första gången för att träffa vaktmästaren och börja planera. 

Resultatet: 

Lokalen som vi hade bröllopsfesten i är fantastisk, men också stor och i behov av en hel del ompysslig för att hitta den rätta känslan. Och jag kan se på bilderna om och om igen och minnas just den där känslan. 

Egentligen...

…så skulle jag bara kika lite bland bilderna på datorn för att göra en ny headers, den gamla känns som om den hängt med ett tag nu, men så är det så lätt att fastna i bildarkivet…

Magen i vecka 20+ någonting när vi berättade på sociala medier att väntade lillan. Nu i efterhand så tycker jag knappt att det syns att jag är gravid, och då hade vi faktiskt hunnit gå halvvägs. Dock så sa det bara "pang" veckan efter detta.

Magen sedan i vecka 40 + 1, då syntes det "lite" mer. Hon föddes 6 dagar efter detta. 

Så här ljuvligt hade min kära mor gjort det tills vi skulle komma hem från BB. Många, hormonfyllda, tårar sprutade. 

Har hon verkligen varit så där liten? Verkligen? 

Jag kan faktiskt inte förstå att det är hon på vissa av de där bilderna, hon känns sig inte alls lik, men det är nog för att hon alltid ser ut precis som hon gör just nu i mitt huvud. Och då glömmer man hur det var innan, eller litegrann i alla fall.

Nu… Måste jag sova. En lång, rolig, innehållsrik arbetsvecka är inne på finalen imorgon.

De väntar på stationen

Åh, idag kunde jag ringa hem och säga att jag kom iväg, och därmed kommer hem, lite tidigare. En hel timme tidigare.

Detta betyder att jag får en hel timme med min lilla tjej innan hon ska lägga sig. Jag trodde att jag skulle missa henne helt idag, även om jag hann mysa med och pussa på henne under morgonen, och det svider i hjärtat.

Så efter en löparrunda till tågstationen så sitter jag här nu helt tillfreds och bara tanken att jag vet att min lilla familj väntar på mig på stationen känns helt fantastisk.

Sedan ikväll är det mys med mina tjejer som gäller efter lillans läggning - det är ju onsdag idag!

Lillans DIY slott

Lillans rum tar mer och mer form och hennes fina pappa har nu byggt ett slott i en av hörnorna på hennes rum. Hur mycket tror ni inte hon gillar att busa där?

Den första bilden fick stor spridning på Instagram när @barnrumsinspo la ut den vidare efter att vi skickat ut den på Instagram och så stolta vi blev här hemma då. 

Och ja… En del av mig vill åka tillbaka i tiden och själv vara 1,5 år och leka i det där slottet. Eller så leker jag där, som snart 30-åring, ändå. Varför inte liksom?

Sittplats!

Nä men, denna morgon fick jag minsann sittplats på tåget. Till och med en bekväm, vanlig, plats och inte en sådan där plats längs sidan.

Promenaden till tåget gick dock bra mycket långsammare än vanlig på grund av den där foten från träningen igår. Det gör dock inte alla lika ont idag som det gjorde igår, så det är nog knappt fråga om en stukning.

Ja ha... Ska vi se till att uppleva den här onsdagen?