fredag 28 februari 2014

Bröllopsklockorna ringer

Lillan somnade i min famn innan vi ens hann ut med vagnen idag, hon har blivit ytterst morgonpigg så detta kan mycket väl vara anledningen.

Så istället för att väcka och sedan ut på promenad passade jag på att få lite fixat från den där att-göra-listan.

En väldigt rolig punkt på denna lista är att se över det sista på inbjudningarna till vårt bröllop. Bara att skriva det gör att det pirrar i magen.

Lisa har skickat över ett utkast på inbjudningarna och efter att vi pillat lite till i dem så är de klara. Lisa har hjälpt oss både till trettioårsfesten och till lillans dop och gjort strålande jobb. Så vi tvekade inte en sekund när vi tog kontakt med henne igen, denna gången för vår stora dag.

Nu hann jag dock bara halvvägs med inbjudningarna, och inte direkt någonvart alls vad det gäller den där listan, innan lillan vaknade. Hon tar bara små poweraps när hon inte ligger i vagnen den här lilla sötnosen.

Så nu blir det ut i vagnen en runda - dessa underbara promenader!

torsdag 27 februari 2014

Träningskläderna är på

Träningskläderna är på och alldeles strax bär det av till träningen. Det är ju minst två veckor sedan vi var där, så det ska bli riktigt skönt.

Bebis ligger här bredvid mig och snurrar runt, hela tiden vilket gör att man numera får vara på sin vakt hela tiden, kanske är det hennes sätt att krypa?

Nu måste jag hasta på här hemma, men idag ska jag försöka knäppa av något foto på en underbar liten vas som jag fick av min kära mor som fredagspresent i fredags. En underbar mintgrön liten sak.

Nu kör vi extra hårt idag visst?

onsdag 26 februari 2014

Promenad nummer två

Vi är precis hemkomna från att ha promenerat, tränat och sedan lunchat med Anna och hennes minsta.

Men när vi väl kom hem så kände jag att jo nog finns det allt lite energi kvar i de där benen.

Så vi tar oss minsann ut igen för dagens andra långpromenad (som det hette innan det börjades powerwalka) och ingen är gladare än vår lilla Strössla.

tisdag 25 februari 2014

Zzzzz....

Vi nattade lillan tillsammans ikväll, precis som vi gjort de senaste kvällarna faktiskt, vilket är en lyx på många sätt. Både för min del för att få sällskap men också för att det antagligen är något man kan unna sig just med första barnet.

Vad vi dock också gjorde tillsammans under nattningen var att somna. På var sin sida om lillskruttan låg vi gott och snusade nästan till klockan 21.

Förvånade när vi vaknade? Lite.

Lite dåligt samvete fick man allt för allt det där vardagssyssliga som man tänkt göra, men alltså detta var nog det mysigaste på länge.

Sedan gick vi ner en våning och plockade undan det sista efter middagen och placerade därefter rumporna i soffan. Ett avsnitt av House of Cards och lite skorpor fick avsluta kvällen.


En avblåst förmiddagspromenad

Lillan somnade i vagnen innan jag ens hade fått på mig själv jackan. Kanske inte så konstigt när hon hållit låda här hemma sedan strax efter 06. En viss morgonpigghet verkar ha drabbat den där unga damen den här veckan.

Den unga damens mamma leker med nallarna med ett öga öppet och huvudet fortfarande på kudden så länge som det går.

Med lillan redan somnad i vagnen så begav vi oss iväg för en stund sedan, men jag kunde inte skaka av mig känslan av irritation både över Försäkringskassan som ska strula (nu igen) när jag var sjuk i förra veckan men också över att jag förlagt mina hörlurar och istället fick ta Skruttens.

Skrutten har dock sådana där som har en gummiring runt sig som man liksom klämmer in i örat ( svårt att förklara) och sådana bara glider ur mina öron hela tiden.

Det blir ingen trevlig promenad med irritation i kroppen så jag vände skutan hemåt efter bara en liten tur kring kvarteret och har nu satt mig för att ta tag i telefonköandet.

Om jag sedan hittar de där förbaskade hörlurarna också så är vi på topp igen...

måndag 24 februari 2014

Koreanska hamburgare


Gårdagen söndagsmiddag hemma i Hällevik var helt makalös. Mamma hade lovat att det inte skulle bli husman denna gången (inte det som lockar mina smaklökar mest, men dock Skruttens) och det blev det minsann inte.

Istället doftade köket ljuvligt av vitlök, ingefära och chili när vi klev innanför dörrarna. Mamma bjöd på koreanska hamburgare från ett recept av Sveriges Mästerkock 2013 Jenny Walldén som kan hittas här.

Och dra mig baklänges, det var bland det godaste jag ätit i hela mitt liv. På riktigt. Jag älskade allt. Och resten av middagsgästerna verkade instämma nöjt med samma åsikter.




Tillbaka i den friska vardagen

Idag är vi tillbaka i den friska vardagen och därmed precis hemkomna från babyrytmiken där vi har dansat och sjungit loss.

Jag köpte med mig en sallad ifrån Coop, ni vet en sådan där som man plockar ihop själv ifrån en salladsbar. Roligare kan det ju bli men med tanke på hur tomma kylskåpen ekar här hemma så var det inte så mycket att välja på.

Mellan tuggorna så skriker jag antingen "Strössel!!" eller "Sture!!", de där två har ju en förmåga att reta gallfeber på en. Det är nog bara en fråga om sekunder innan någon av dem åker utanför dörren istället.

I och för sig så roar de bebisen vilket gör att jag ju faktiskt kan få lov att få i mig de där tuggorna överhuvudtaget. Så de kanske får vara kvar inne ändå.

Annars är det bara måndag, solen skiner och snart är det dags att ta sig till badhuset. Jag njuter av att vi är tillbaka och friska från virus.

söndag 23 februari 2014

Och vi fortsätter med en bra söndag

Mamman i huset fick sovmorgon och blev därefter serverad pannkakor till frukost denna söndag. Det där med söndagspannkakor blir snart en tradition tror jag allt.

Sedan har vi tagit tag i den massiva tvätthögen (vi har fortfarande inte lärt oss att vi måste tvätta oftare nu när vi är en familj) och gjort lite andra sysslor här hemma som att samla ihop all pant och åka och panta.

Söndagar är fina när de är så där strosiga, att man går runt och småpysslar lite liksom.

Jag tog en promenad i solen när det vankades hockey medans pappan strök tvätten och kollade när Sverige möter Canada i OS-finalen.

Minuterna i matchen börjar ticka mot sitt slut och när slutsignalen går så ska vi åka på söndagsmiddag i Hällevik hos lillans mormor och bonusmorfar.

Vi åker dock ut lite tidigt så att vi hinner med att få lite underbar havsluft i våra lungor innan middagen. Jag tänkte ta en promenad med lillan i vagnen medan Skrutten faktiskt tänkte testa löparstegen.

Underbara söndag...



lördag 22 februari 2014

Vilken lördag

Vissa dagar blir det bara fullträff. Idag är en sådan dag.

Utflykten blev en chokladprovning på Minnas Chokladstudio. En chokladfrukost kan vi nästan kalla det.

Tänk er en buffé av choklad. Chokladbröd, chokladscones, chokladmjölk, chokladkaffe, chokladte och så vidare och så vidare.

Lillan sov fint i sin vagn bredvid oss medan vi blev ordentligt mätta. Favoriten blev nog våfflor med vitchokladkräm.

Sedan åkte vi hem till oss och tittade på OS och pratade om allt mellan himmel och jord. Eller ok ganska mycket bröllopssnack blev det...

Efteråt gick hela vår lilla familj en långpromenad följt av bad och dusch och sedan läggning.

Nu lagar vi maten (vi ska försöka lyckas med fish and chipsen igen) och smuttar på var sitt glas vin, medan Mello precis drar igång.

Vilken dag. En bättre lördag helt enkelt.





Välkommen lördag

Igår blev det inget traditionsenligt badhus, detta för att jag nu verkligen försöker att bli frisk. Till etthundratjugoprocent. Innan det är dags för äventyrlig badhus.

Vad som inte heller hände igår var att bebis sov. Hon sov inte direkt alls på kvällen egentligen. Varför har vi dock ingen aning om.

Det började med en ganska så trög läggning, sedan fick hon komma ner till oss och mysa tillsammans med oss när vi åt en sen middag, sedan var jag uppe ett par gånger och somnade om henne. Somnade själv lika många gånger. Hon fick stanna kvar i vår säng och bara någon timme senare så kröp vi ner bredvid henne.

Jag kunde inte sluta beundra henne. Hennes små ögonfransar, hennes hår som blir tjockare och tjockare, hennes öron som har den där lilla spetsen som kommer från min familjesida, hennes långa fina fingrar som rörde på sig i takt med drömmarna. Så tätt tätt intill min favoritperson somnade jag gott.

Vaknade gjorde jag av en rak höger. Så kan det också gå när man sover med barn.

Nu ska vi bege oss ut på överraskning. Skrutten överraskar med familjeutflykt idag minsann. Jag har listat ut vilka goda vänner vi ska umgås med, men i övrigt så vet jag inget.

Älskade älskade barn som jag älskar dig...




fredag 21 februari 2014

Ett skepp kommer lastat

För snart en månad sedan så fick goda vänner till oss deras andra barn, en fin liten dotter, och vi har lite ont i magen för vi har inte kunnat vara och hälsa på dem ännu.

Som jag tjatat om tidigare så har ju hela februari varit fyllt av någon form av virus och det är ju det sista man vill ta med sig till en liten liten nyföding.

Men i och med att jag raskt sprang ut i butikerna och handlade lite smått när hon hade kommit så är jag snart rädd att hon växer ur presenten innan hon hunnit fått den, så idag bestämde jag mig för att slå in den och att vi istället ska lägga den i deras brevlåda.

Så får vi hälsa på sedan när vi är helt hundra procent friska, handspritat hela våra kroppar och allt det där…




Och nej vi heter inte och kommer inte heta det där efternamnet, det är bara en kombination av båda våra efternamn. Vi riskerar hela bröllopet varje gång vi försöker komma överens om vilket namn vi ska ha efter den stora dagen. 


Fredagskänsla

Lillfisan här hemma fick rosett i håret och mamman slängde på lite smink i ansiktet. Utan att vi ens har någon direkt plan för dagen.

Utan bars just för att det är fredag. Trots en ganska så vaken natt så gjorde detta att energin faktiskt är på topp just nu.

Alldeles strax så tror jag att min lilla loppa vaknar så då ska jag försöka pilla i oss båda lite lunch. Min aptit har inte riktigt återvänt ännu och lilla loppan tycker att vanlig mat är sådär.

Så hennes meny får bli lite spaghetti med köttfärssås som mixas slät och tillsammans med lite jordgubbs- och bananpuré. Låter helt hiskeligt, men tricket verkar vara att smyga ner de där smakportionerna med lite frukt. Klokt råd av en klok kollega till mig.

Till mig blir det inga mixade saker men inte heller mer spännande än en äggmacka med citronpeppar.

Tur att det blir lyx ikväll med räkor och aioli...

God morgon prinsessan

Här hemma gosas det för fullt med min lilla prinsessa och precis när vi slår på Nyhetsmorgon så hör vi att det kommit en ny prinsessa i det svenska kungahuset.

Prinsessan Madeleine har nedkommit (som de så fint säger) med en liten dotter vid 05-tiden inatt (22-tiden lokal tid).

snabbt så snabbt så landarna jag i känslan av allt det där underbara, nya, vilken upplevelse de har just nu.

Jag hoppar tillbaka i tankarna till de där första skälvande dagarna. På BB. Första dygnet då bebisen bara sover, andra dygnet då bebisen bara äter och så tredje dygnet då det är läkarundersökning, PKU-prov och då mamman gråter "lite".

Nu ska jag försöka skaka upp lite energi och ta med mig min lilla skapelse och äta frukost. Vi brukar göra en gemensam frukostbricka med varsin skål gröt - tänk att få dela en frukostbricka med sin dotter...

...och tänk att jag är hennes mamma.

torsdag 20 februari 2014

Små söta hjärtmuffins (citronmuffins)






Se så söta de blev hjärtmuffinsen som bakades igår. Lite pilligt var det allt att få till hjärtat fint, men väldigt väldigt roligt. 

Som vanligt så improviserades det här hemma i köket och därför är det svårt att bjuda på ett recept på rak arm. Det är ju lite det som är nackdelen med att improvisera - hur ska man få till det bra även nästa gång om man inte skrivit ner vad man gjort?

Men i grunden är det vanlig hederlig citronmuffins men i en något nyttigare tappning med fiberhusk, mandelmjöl och kvarg. De blir ju inte lika "fluffiga" då eller hur man ska uttrycka det. 

För att få till hjärtat så får man ta bort en del av smeten och blanda i röd karamellfärg sedan baka denna först i ugnen. När den är klar så skär man ut hjärtan som stoppas ner i muffinsformarna och sedan fylls upp med ny smet och sedan in i ugnen igen - fiffigt visst?

På tal om improvisation så fortsätter vi att försöka få till den där fish ´n chipsen som blev så bra också, men ack ve vad svårt det kan vara… På tal om något annat liksom...

Solen skiner


Solen sken mot oss idag på vår förmiddagspromenad. Men vilken energi man får av denna. 

Tillräckligt friska för att träna (som annars vanligt på torsdagar) är vi inte här hemma, utan nu tar jag det säkra före det osäkra och tar det lugnt lite till. Men vi är väldigt mycket bättre. 

Så istället för att pipa upp till träningen idag så tänkte jag beta av en snabbstädning här hemma och pyssla till det lite för idag kommer kära mor på lunchbesök. 

Är det inte lite knäppt att man som snart 30-åring (ja i år är det minsann dags…) får pirr i magen och längtar redan sedan gårdagen när man har en lunchdejt med sin mamma?

Eller så är det inte alls knäppt utan alldeles alldeles underbart och precis så som det ska vara...

onsdag 19 februari 2014

Nu bakar vi

Energin börjar sakta men säkert återvända, även om jag hostar en hel del på natten fortfarande, och jag planerar ett besök till Apoteket idag för att införskaffa lite hostmedicin. Så kanske man får tillbaka sin skönhetssömn igen.

För tro mig, snygg blir man inte av att vara sjuk. 

Håll gärna tummarna för att det finns någon hostmedicin som jag får ta. Det är verkligen otippat många sakers som man inte får använda, förtära eller på något annat sätt få i sig när man ammar. Inte ens vissa halstabletter som Skrutten kommit hem med i veckan har fått intagas.

Innan Apoteksbesöket så ska jag dock slänga ihop lite citronmuffins nu under lillans vilostund, vi väntar nämligen fikabesök i eftermiddag. Ett litet socialt inslag är vansinnigt välkommet.

Citronmuffinsen planeras att bli extra söta, inte just för smakens skull, utan en annan detalj. Får se om jag lyckas.

tisdag 18 februari 2014

Jag kom att tänka på...


När lillan hade somnat under vår promenad innan idag så stoppade jag in lurarna i öronen och lyssnade på Hannah och Amandas senaste podcast samtidigt som mina egna tankar for runt i huvudet. Det märks att jag nog inte är riktigt frisk ännu för det var en salig blandning av tankar och lägg sedan till att förkylningen gör att det slagit lock för öronen vilket i sig medför att det blir en bubbelkänsla runt huvudet. 

Anywho…

Jag fick höra innan idag att Lush fanns i Malmö, nyöppnat eller inte visste vi dock inte, som är en av mina absoluta favoriter vad det gäller ansiktsmasker. När jag tänkte på Lush så kom jag att tänka på att när jag och Skrutten badade (i ett tidigt stadie av förhållandet) och jag gav honom en "tvål" som jag handlat på Lush som skulle fungera både som tvål och kroppsolja. 

När han försökte påpeka att den glittrade lite avfärdade jag detta snabbt med ett "inte alls…". Efter lite intvålande så insåg vi att det inte alls var någon tvål utan någon form av glittersten. Och det där glittret bet sig fast utan dess like. Helt plötsligt var jag inte riktigt lika populär längre. 

Stackaren glittrade av lila glitter i dagar efter det där…  Men vem vet att glitterstenar existerar liksom?

Snart kanske..?

Det börjar sakta men säkert bli lite bättre. Men jag vågar knappt säga det högt, i rädslan av vad de där virusarna faktiskt kan åstadkomma.

Det som gjordes annorlunda igår var att jag tog det väldigt lugnt i hopp om att det skulle hjälpa. Det var nämligen kanske just därför som viruset gjorde en sådan helomvändning, vars kraft gjorde att jag ville åka in akut och få antibiotika intravenöst bara för att bli frisk illa kvickt, att jag inte stannade upp och tog det lugnt.

Det var nog mitt under dessa sjukstugedagar som jag nästan tog det där ordet "omställning" i min mun, för visst är det en skillnad att vara sjuk när man har en bebis att ta hand om också.

Skrutten fick komma hem tidigt från jobbet och jag sov. Sov så tungt att jag till och med låg och drömde där på soffan. Sov gjorde jag sedan också när Skrutten gjorde middag. Och så sov jag lite till när vi nattade lillan. Och sedan gick vi och la oss innan klockan slagit 21.

Nu är det bara aptiten som ska komma igång igen och så ska vi friska bort den där surheten. Jag känner nämligen att jag blir lite sur över vilket slöseri med tid det är att vara sjuk.

måndag 17 februari 2014

Börjar bli bra på det här

Precis när man trodde att man var frisk, eller nästan precis frisk, så bestämmer sig viruset för att göra en helomvändning och komma tillbaka.

Värre än någonsin.

Imorse hade jag ont i halsen, var snuvig, hostade, mådde illa och kände mig yr.

Både möten och fikadejter fick strykas ur planeringen.

Det var ju själva...

Om vi inte blir friska här hemma snart så ska jag minsann protestera. Protestera någonstans där man protesterar mot sådant här. Typ.




söndag 16 februari 2014

Så stänger vi denna helgen

Söndagsbestyren har idag bestått av pannkaksfest tillsammans med lillans kusiner, bollkastning med vår lilla Strössla på en ganska så kall och blåsig strand, värmt oss med skorpor och kaffe hos päronen och sedan haft House of Cards-maraton hela kvällen.

Precis som en söndag ska vara. Särskilt när man är på väg att kliva ur de där sista förkylningsdimmorna och komma ut på andra sidan.

Jag har också spenderat några minuter ikväll med att googla ansiktsbehandlingar, nya ansiktskrämer, funderat ut hur jag kan fräscha upp håret lite och även spana in ett par nya skor.

Verkar som om den där andra sidan av förkylningsdimman bjöd på ett behov av renovering... Och inte av sådant slag som jag brukar kräva av Skrutten...



Sunday sunday




Förra fredagen så hade vi Max och Carro här hemma på middag. Fina som de är så hade de med sig ett litet limeträd (buske…?) när de kom. De lyckades matcha in krukan alldeles utmärkt här hemma också. 

Carro har förresten roligt nog bestämt sig för att börja blogga igen, hennes nya blogg hittas här, skönt att det bara blev en paus i bloggosfären tycker undertecknad. 

Nu ska det fortsättas med söndagsbestyren...

lördag 15 februari 2014

Datenight

Många stunder sedan lillan kom har jag och Skrutten suttit hemma i vår soffa, i början beundrandes vår guldklimp som låg bredvid oss och sov och nu på senare tid när lillan gått och lagt oss, och filosoferat tillsammans.

I vårt fall har lillans ankomst nästan gjort att vi fått mer tid för varandra. Mer tid hemma och mer tid tillsammans.

Men idag är allra första gången som vi tar oss ut på stan på tu man hand. Vi tillsammans, bara vi.

Jag är något så vansinnigt fäst vid min dotter så det snörper sig lite i hjärtat när jag ska lämna henne. Kanske är det också därför det tagit hela sju månader innan vi gjort detta.

Men... När jag såg min lilla loppa fullkomligt klamra sig fast vid sin mormor så visste jag att detta skulle gå hur bra som helst.

När den där mormor fick ner en hel portion gröt också, vilket mamman inte fått på flera flera dagar, så var saken klar.

Den där mormorns trygga famn har jag själv vilat många gånger i och gör fortfarande.



fredag 14 februari 2014

Fredagsbuketter och allahjärtansmys





Lillan och jag pep ner på stan strax efter lunch och handlade med oss lite godsaker hem från Farfars Pärla, som är en delikatessbutik med ost och charkuterier, inför kvällens fredagsmys tillika allahjärtansdagskväll

Farfars Pärla är så fiffiga att de ordnar en "helgpåse" där de plockat ihop lite olika ostbitar och dessa tyckte vi passade utmärkt. Skrutten kommer nog bli alldeles salig (hoppas jag i alla fall) över att det fick följa med en smakrik korv också. Detta ska vi snaska på ikväll tänkte jag. Det blir vårt allahjärtansmys.

Med hem fick också följa med lite tulpaner i en underbar lila nyans från blomsterbutiken. Så nu när lillan vilar eftermiddagslur lite så slängde jag ihop några olika fredagsbuketter som placerats ut här hemma. 

Och så börjar solen skina och jag känner hur energin börjar ticka till efter våra sjukstugedagar...


torsdag 13 februari 2014

Sjukstuga

Den där febern och raspigheten i halsen tilltog under natten och så himla sjuk blev jag.

Skrutten tog lillan under natten så att jag kunde feberyra i lite mer lugn och ro, men sedan han gick till jobbet så har det bara varit att gilla läget.

Det är minsann inte det lättaste att ta hand om en bebis samtidigt som man själv känner att krafterna är lika med noll. Inte minst när man fortfarande bär på bebisens mat och ett försök till välling inte alls faller bebis i smaken.

Tack och lov så har jag nästan alltid någon form av turbovariant på mina sjukdomar. Det vill säga att jag blir superdålig men att det går väldigt fort över.

Lillan och jag somnade ett par timmar tillsammans på soffan under förmiddagen, vilket gjorde att jag kunde stiga upp ur min feberbubbla vid lunchtid och få i mig lite mat. En halv honungsmelon och lite parmaskinka var det som jag lyckades pilla i mig.

Det gav nog lite välbehövlig energi i vart fall för vi har faktiskt precis avslutat vår dagliga promenad och just nu njuter jag av en rykande färsk Damernas värld i solen på altanen.




onsdag 12 februari 2014

Vabruari

Det heter verkligen så av en anledning, det känns som om en hel del är hemma och är sjuka eller så är deras små sjuka.

Vår lilla böna har varit småkrasslig från och till ett bra tag nu. I kombination med tänder som är på väg (nu syns de faktiskt så då vågar jag säga det) gör att vi inte har sovit särskilt mycket på sista tiden.

Ungefär när vi uttalade orden "åh vad skönt det var att sova inatt" så vände det igen. Vi noterar att inte säga sådant där högt igen.

Idag vaknade jag själv med noll och ingen energi. Vems hals tror ni börjar klia på eftermiddagen?

Skrutten kom hem med ingredienser till fruktsallad, fina fina han, så nu har jag tryckt i mig c-vitaminer i ett försök att stoppa alla baskilusker.


tisdag 11 februari 2014

Hemma

Hemma från mammagru... Ursäkta. Föräldragruppen... Och vi har haft en precis lika trevlig dag som vi brukar.

Middagen står faktiskt redan på bordet, vilket blir en köttfärsgulasch idag, då lillan sover gott fortfarande efter vår promenad hem.

Nu ser jag dock ett par fötter som börjar vifta i vagnen...



Från söndagens frukost






Mitt i allt lyckades jag i vart fall knäppa lite bilder på frukosten i söndags. Juicerna ser nästan hemgjorda ut, men de är bara upphällda på finare flaskor än såsom de kommer i butik. Lite extra knorr blev det med etiketterna som fixades ihop lite snabbt av rullen som blir över när presentpappret är slut (ni förstår hoppas jag…) och lite mustachtejp från Lagerhaus

Är där måste vi bege oss ut på dagens andra promenad, nu bär det av till föräldragruppsträff...

måndag 10 februari 2014

Det blev lite fullt i schemat…

Sedan i torsdags… (läses med mycket snabb röst och en knapp andning)

Tidig fredagsmorgon för att komma iväg med bebis och packa alla saker som behövs för en dag på vift, rasta hund som skulle få vara själv en bra stund, till kollega för att frukostdejta och därefter snabbt till jobbet för lunch och ett möte (Bönans första jobbmöte utanför magen), packa in bebis i bilen, hem igen,  packa badväskan, inse att det kommer bli för stressigt att spendera tid på badhuset, istället gick vi en promenad hela familjen, hem igen, förbereda för middagssällskap, middagssällskap tillsammans med bebis som inte alls ville sova utan istället hålla låda till klockan 01, stänga de där ögonen för att öppna dem igen bara några timmar senare för en till tidig morgon, väcka bebis och packa ihop oss för en utflykt i bröllopets tecken, tacka Skrutten för att han gjort frukost att ta med sig i bilen, njuta av kaffe på termos, råka hitta en till brudklänning, stanna fort för lunch på Max, undra varför man måste fira varje hittad klänning med att äta onyttigheter, svänga förbi hemmet för att hämta upp födelsedagspresenter, gå på kalas för lille J som fyllde fyra år i helgen, mata och somna dottern på kalas, pussa dottern hejdå och överlämna till sambon, ladda om för överraskningsbabyshower för fina Elin, äta sig ytterst proppmätt på sötsaker, hem igen för nachos framför Melodifestivalen tillsammans med fina vänner, sitta uppe för länge och prata om allt och ingenting, krypa ner tätt intill den övriga familjen, vakna och gnugga gruset ur ögonen, plocka fram frukost för frukostgästerna, ha ett litet informellt frukostmöte tillsammans med toastmastrarna på bröllopet, äta tårtrester hemma hos svägerskan, skriva matlista för kommande vecka, packa väska till babyrytmiken, storhandla…

Ja, ni förstår...

torsdag 6 februari 2014

Bordsplacering på servetten

Från tisdagens fika med fina Elin och prinsen i magen 

Än så länge i fas med dagen

Än så länge är vi i fas med dagen här hemma. Vi har sovit ok under natten, lillan i vår säng och väldigt nära sin mamma så den där mamman sov nog sämst av oss alla dock.

Men när det är en förbättring utan dess like så bryr man sig inte om att man får vara nappvakt. Bättre det än att stå natten igenom och rulla vagn över tröskel.

Och så var vi så välplanerade att vi packade träningsväskan redan igår och la också fram alla våra kläder. Så svisch sa det idag när mamman och bebisen startade dagen.

Nu har frukosten landat i magen (hos oss båda - tummen upp!) och strax är det dags att gå. Faktum är att jag faktiskt känner av musklerna lite redan idag, detta för att vi har lagt till ett hemmapass som utfördes här hemma igår tillsammans med tjejerna. Vi följde Olga Rönnbergs bok och det gick alldeles utmärkt, även om det blev "något" trångt i vardagsrummet med bebisar, yogamattor och improviserade vikter i form av colaflaskor.

Nu - träning.

tisdag 4 februari 2014

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Igår kväll kring 22-snåret hade jag tänkt att jag skulle lägga en ansiktsmask som lite vardagslyx (ack ve detta ord...) efter en dag med ett litet febrigt barn.

Bebis tyckte dock annorlunda och ville vara vaken fram till klockan närmade sig 24. Vi hoppade den där ansiktsmasken och likaså koppen te som väntade vid soffbordet.

Vid 01.50 hade jag tänkt sova gott och drömma om godisburkar.

Bebis tyckte dock annorlunda och vaknade mycket ilsken. Inget vyssjande, inga sånger eller mat bet på den ilskan.

Vid 03-snåret så hade jag tänkt sova i sådan där REM-sömn men istället så gav jag upp de där vyssjande försöken och gick ner en våning med siktet inställt på vagnen.

Där lugnade sig bebis något och snart hörde jag några tassande fötter och såg Skrutten göra mig sällskap tillsammans med våra täcken.

Vid 04.03 hade jag tänkt sova sött sedan länge och drömma om små prickiga kaniner. Men istället så smög jag ner under täcket i soffan och hann knappt nudda med huvudet på kudden innan jag sov.

Klockan 05.19 är sådan konstig tid att jag nog inte tänkt någonting alls för denna tid. Allra minst att ligga på soffan och gunga vagnen med en utsträckt arm och ett försök att sova samtidigt.

Klockan 06.32 gick vi upp och satte på Nyhetsmorgon.

Hade inte Elin varit här som energispridare idag så hade jag kanske somnat ståendes. Rakt upp och ner i köket eller något.

Eller om min dotter inte hade skrattat så där från maggropen som jag som hennes mamma tror att bara hon kan göra, då hade jag nog ställt mig i garderoben och skrikit. Typ...

Vid middagstid sa jag till Skrutten "alltså idag hade jag velat åka direkt ner till pizzerian och köpt en sådan där riktigt flottig pizza, eller öppnat den där nachoschipspåsen som väntar inför helgen, eller åkt till Ica och köpt världens största godispåse...".

Vi lagade linssoppa... Det är karaktär må jag säga...


måndag 3 februari 2014

Inställda måndagsplaner

Intill mig på soffan ligger just nu en varm liten kropp. Vår lilla sessa hade en febertopp på 40.6 grader igår.

Därför har vi ställt in både babyrytmik, sim och andra aktiviteter idag och bara hängt hemma.

Lillans mormor kom med lite lunch så vi fick mat i magen och på morgonen så hade fina Skrutten också varit hemma och fyllt upp lagret av febernedsättande och koksaltlösning.

Han hade köpt två paket Alvedon, två paket Ipren, flytande Ipren och nässpray till bebisar. Han tyckte nog inte alls att det var roligt att lämna sin bebis idag...




söndag 2 februari 2014

Lite mer som ska in i lillans garderob



Skorna fick lillan av sin mormor på femmånadersdagen när vi satt på ett tåg upp till Stockholm för att gå på Kristin och Oskars bröllop. 

Och klänningen hittade jag med flera röda prislappar och alltså för bara några kronor på Lindex rea. 

Vilken dag...

Vilken dag det blev igår...

Det var inte alls meningen att vi skulle hitta den klänningen igår. I och med att vi ändå skulle på bröllopsmässan så hade jag passat på att höra av mig till en butik som jag visste sålde klänningar av märket Lilly.

Vi kunde ju lika gärna prova lite klänningar tänkte jag...

På andra sidan rummet, mitt över de där Lillyklänningarna, hänger klänningarna som är inplastade i stora skyddsplastfodral. De där klänningarna som man själv inte får hänga ner eller packa upp, utan där butikspersonalen mer än gärna hjälper en.

Där hängde den.

Kajan var en utomordentlig påklädningshjälp och bad om en slöja och den känslan som infinner sig då är svår att beskriva.

Ungefär lika svår som att beskriva den känslan som infinner sig när man får en ögonbindel på sig när man kommer tillbaka till hemmet och strax därefter blir ombedd att ta på sig en schlagerstass...

De minuter som jag bytte om på var faktiskt bland de värsta på länge. Jag kände mig nämligen allt annat än fräsch efter en dag på resande fot och detta tillsammans med en liten bebis (och allt vad det innebär).

Det var nästan fullständig panik när jag började tro att det vankades möhippa... Nästan så att det kom fram en liten tår i ögonvrån tillsammans med tankar om "inte nu..." och Skutten fick utstå många hårda blickar.

När jag kom ner från övervåningen, ombytt och allt, så väntade dock "bara" Nea. Missförstå mig rätt när jag skriver "bara Nea" för hon är inte alls bara "bara" utan så mycket mer, men jag har nog aldrig blivit så glad över att se bara henne och inte ett helt gäng med vänner.

Hon hade "bara" dukat upp massa trevliga ostar, kex, frukt och liknande och så hade vi en schlagerkväll här hemma för att fira att klänningen var hittad. Vilken överraskning och vilken dag och kväll det blev.

Och vilken lättnadens suck som jag drog när det ändå "bara" var en hemmakväll som väntade trots schlagerstassen...

Alltså vilka vänner man har...

lördag 1 februari 2014

Nya rumsprojekt

Denna fina skylt väntade hemma när vi kom hem från BB med lillan. Lillans fina mormor...
Snart är det dags för oss att ta oss en ordentlig funderare över hur vi vill ha lillans rum. Egentligen inte för att vi måste, jag brukar skoja med Skrutten om att bebis kommer att flytta till eget rum när hon är runt tio, utan alltså mest för att det roligt. 

Och för att det liksom känns rätt att hon har ett eget rum. Just nu är hennes rum någon form av kombinerat sköt- och gästrum. 

Men först och främst ska vi spendera dagen på bröllopsmässa, fylla upp inspirationen inom en annan kategori. 

Men hur ska vi ha det... Än så länge vet vi ju inte så mycket om lillans inredningssmak mer än att hon gillar sina färgglada gardiner...