I ett försök att återskapa den fantastiska bageln från Smaralda så inhandlades det allehanda ingredienser och trots att jag inte fick tag i några bagels (och fick använda mig av grekiskt lantbröd istället) så blev resultatet faktiskt väldigt gott. Inte lika gott som originalet, men nästan. 

Jag älskar vårt helgmys...

Frukost på sängen

Lördag morgon och I´m in love. Tack kära Skrutten. 

Kära mor kom förbi med ett rosa paket med ett rosa innehåll

DIY

Ett stycke hemmatillverkad upphängningsanordning till köket. Allt man behöver är lite spillvirke från köksbänken (ekramen), överbliven armeringsjärn som spraymålats vit (rutmönstret i mitten) och sedan lite nya kedjor och S-krokar att hänga upp sakerna på - sedan är det pysslet färdigpysslat. 

En växande mage i morgonsolen

Magen växer så det knakar, både jag och barnmorskan håller med om att den har haft

en riktig tillväxtspurt de senaste veckorna, ibland kan man nästa undra vart det ska sluta. 

Ett stycke stor mage inklämd i en gammal vårjacka i vårsolen på morgonkvisten. 

Lunch med mor

I förra veckan har jag äran att kunna luncha med min kära mor. Jag hade varit hos barnmorskan och gjort en glukosbelastning under hela förmiddagen och passade då på att hinna med en lunch också efter avslutat besök. 

Vi gick till Smaralda som nu också har ett litet café längst inne i butiken där de mest sagolika bagels finns. Jag tog en kalkonbagel rätt och slätt, men denna innehöll den fantastiska ingrediensen mynta. Slurp så gott det var!

Vad tyst det blev...

...här inne. Ursäkta för det och det ska bli ändring på det.
De senaste veckorna har bara varit så hektiska att jag knappt vetat vad jag heter.

Det har mest varit att försöka hålla sig flytande och följa med i strömmen om man blev allt för trött i förvirringen.

Och till det fysiska så har jag gått in i sista fjärdedelen av graviditeten med ett stort bang. Illamåendet har återvänt (jag har ju trots allt fått tio veckor utan illamående), halsbränna på kvällarna som är så brännande att jag ibland sitter och stampar med fötterna, kramp i benen på nätterna, flertalet nattliga toalettbesök och en foglossning som nu spridit sig till svanskota och höfter.

Allt detta gör att jag inte sover särskilt bra, det är plågsamt att äta och att gå eller bara resa sig ska vi inte tala om.

Precis när man nästan, men bara nästan, tänker tanken "jag orkar inte..." så känner man ett ben som sträcker på sig och en fot som trycks ut på högra sidan av magen.

Bönan börjar få det lite trångt där inne och detta kanske är lite jobbigare för henne/honom men hans/hennes mamma tycker att det är alldeles fantastiskt. Energin kommer tillbaka i ett kick och känslan är underbar.

Bönan, fastän vi inte ens har träffat dig ännu, hade vi gjort allt för dig.

Snart helg igen

I förra veckan var det mycket ståhej, jag försökte i alla fall hinna äta, sova och andas, men ståhejet var för bara trevliga saker.

Min kära Skrutten fyllde nämligen hela 30 år. Och detta skulle självklart firas.

Vi hade lite fikakalas med familjen inplanerat på själva födelsedagen, som var på söndagen, och hade redan börjat baka vid påskledigheten (för att försöka undvika panikstress).

Sedan hade jag först tänkt att bara jag och Skrutten skulle ut och äta på lördagskvällen... Tills jag kom på - hur kul tycker han att det är? Att sitta på restaurang med sin gravida flickvän som inte ens kan dricka en sipp vin och som ögonlocken börjar klippa på strax efter klockan 20?

Därför spontanplanerade jag och Adis, en av Skruttens bästa vänner, ihop en överraskningfest hemma.

Förutom att Skruttens hjärta höll på att kollapsa vid själva överraskningsmomentet så blev det en fantastisk tillställning. Goda vänner, god mat och massor av skratt.

Och nu är det snart helg igen och denna helgen ser ut att bli klart lugnare och än så länge är den helt oplanerad.

Prosit!

Jag försöker hinna andas lite mellan nysningarna och snörvlingarna, men lätt är det inte.

Den här vårförkylningen som jag dragit på mig verkar vara en ganska så envis sådan. Men det kan ju vara för att den där våren fortfarande är vinter.

Jag längtar så mycket efter den där våren så det nästan spritter i kroppen. I fredags när det snöade (för ungefär miljonte gången denna vintern) så visste jag inte riktigt vart jag skulle göra av humöret.

När vårsolen å andra sidan visade sina underbara strålar i helgen så visste glädjen inga gränser. Ok, det kanske är att krydda lite, men typ så var det...

Vi spenderade varje solig minut utomhus. Jag drog på mig gamla "arbetskläder", vilket innebär att jag fick på mig ett par gamla tajts med målarfläckar på som var lagom i storlek så att jag i vart fall fick dem upp över låren, och sedan grejade vi i trädgården.

Vilka högre makter behöver jag be till för att det ska bli så i helgen igen?