Nyårsafton

Ett helt år har nu gått, det är alltid en speciell känsla över nyår, vet inte riktigt hur jag ska förklara. Man reflekterar, tittar tillbaka och blickar framåt på en och samma gång.

Två nyårsaftnar i rad har vi stått inför något otroligt stort som ska hända på det nya året.

Nyårsafton 2012 bar vi på en liten hemlighet som idag är vår dotter, hon låg där och grodde i magen och jag minns att vi dolde att jag inte drack alkohol genom att hälla över alkoholfritt vin i vanliga vinflaskor. Sedan smög vi iväg när det var dags för hemgång för vi hade tagit bilen (att betala för en dyr taxi bara för att spä på illusionen kändes lite väl…). Och det må jag säga att det var en speciell känsla att blicka in  det nya året och veta att vi (förhoppningsvis) skulle bli föräldrar under året som skulle komma.

Och förra nyårsafton så blickade vi in över det nya året med både kyrka och lokal bokat för vårt bröllop och med en pirrande magkänsla över att vi skulle bli man och fru under det kommande året.

Denna nyårsafton blickar vi in på det nya året lite mer som ett oskrivet blad och jag måste erkänna att det nästan känns lika spännande. Nästa vecka har vi förskolestart för vår lilla böna, i påsk ska vi åka på vår första utlandssemester tillsammans som familj och där mellan och efter så ska vi försöka skapa oss en vardag på ett sätt som vi inte haft på 1,5 år. Där vi båda två arbetar och vi inte är 50% beroende av Försäkringskassans föräldrapeng (jippi!).

Så det känns faktiskt riktigt riktigt bra och till och med lite skönt (får man lov att erkänna sådant?) att vi blickar in mot ett vanligt år.

Det kliar lite i fingrarna att skriva ihop en tillbakablick eller "årsresumé" eller vad man ska kalla det över det gångna året...

Date night

Vårt lilla hjärta är tack och lov frisk nu, hon var bättre redan igår även om hon var väldigt trött och inte riktigt hade någon aptit, för idag har hon varit precis som vanligt.

Så detta innebär dels att det blir ett i vart fall fyrmannafirande på nyår för oss (tack och lov) då vi kommer ta oss ner till ett par vänner och fira tillsammans med barnen. Och så innebär tillfrisknandet också att vi passar på och tar oss iväg på en dejtkväll jag och maken ikväll.

Det blir bio, popcorn och godis. Sist vi var på bio var... I februari, kring allahjärtansdag om jag inte minns fel.

Jo då så att...

Så nu ska jag ställa fram lite godsaker och hyra en film (vansinnigt praktiskt nu för tiden när man bara hyr direkt hem till tv:n) till barnvakterna.

Välkomna till lillans kök

En av lillans stora favoriter här hemma är hennes leksakskök. Att vrida på ugnens vreden, stoppa i alla möjliga saker i ugnen, vispa i skålar och kastruller. Man kan verkligen se henne gå in i sin lek när hon står där. 

Undertecknad stod för idéen (inspirerade av så himla många fina leksakskök på bland annat Pinterest) och sedan var min underbara kusin så snäll att vi fick lillans nästkusinerns Brio-kök som de vuxit från och då satte maken ihop resten av överbliven bänkskiva från köket, en gammal sittmöbel från lillans farfar och överblivet kakel också detta från vårt kök. En av Strössels matskålar fick bli "diskhon". 

Det blev verkligen finemang och det allra bästa är att man kan själv stå i köket och laga mat och samtidigt kunna ha ett öga på henne. 

Snö!

Så underbart det är med lite vit snö på marken, även om den bara precis täcker marken, så vi passar på och har pulkpremiär för den yngsta i familjen. Tjusningen i hennes skratt och det glädjefyllda lilla skriket när vi springer runt med pulkan, eller kanske som allra bäst när hon åker ner för en liten liten backe, det fyller en mammas hjärta med kärlek. 

Och så tänker jag "tänk när vi kan fara ner tillsammans för lite brantare backar"…

Och ja, det var ju det där med vantar… Hon (den förgrymmade ungen) vägrar alla möjliga vantar och sliter av sig de mest högteknologiska sorterna som till och med att gummiband som man spänner runt för att de inte ska gå att ta av… Vi har testat (typ) alla sorter och talat med vår mjukaste röst… Så alla tips välkomnas… 

Vi vänder på dygnet och nyårsplaner på tu man hand?

Det märks att det verkligen är semesterlunk här hemma. Tidigare idag fick undertecknad liksom räkna lite på dagarna för att komma fram vilken veckodag det var.

Och att timmarna med lillan är många, att maten kan lagas under lång tid, att i lugn och ro gå i affären och plocka ner vad-man-känner-för-varor och att kvällarna spenderas framför filmer. Ibland flera på raken.

Sedan att vi får sota för de där sena kvällarna lite på morgonen det försöker vi glömma och botar med starkt kaffe.

Något som dock inte riktigt passar in i den här mysighetsbubblan är att lillan har gått och blivit lite sjuk. Detta gör kanske att vi får skrota samtliga nyårsplaner och spendera den på tu man hand här hemma istället.

Men vad är en bal på slottet?

Och så tar vi några minuter till av Harry Potter...

Ledigheten fortsätter

Julfrukostdukningen hemma hos oss på julafton

Vi fortsätter ledigheten här hemma och spenderar dagarna med att umgås med familj och vänner, titta på flera filmer på raken och alldeles nyss samtidigt som den första snön föll så gick vi ut på en promenad och passade på att gå förbi en loppis.

Vi fick med oss en stor helt underbar korg som ska bli förvaring till handdukar nere i stora badrummet i källaren och så en stor… ja vad ska man kalla det… det är som ett staffli som lillan kan stå och måla vid med griffeltavla på ena sidan och whiteboard på den andra.

Den senare ska nu få sig en upprustning och lite nya färger och vi passar på direkt nu medan lillan sover sin vila.

God Jul

Det har varit en underbar dag med massor av god mat, tid med familjen, glada barn och spel och lek.

Och så ungefär 13 000 julklappar. Ungefär.

Så nu ska jag stråla samman med min dotter och "tänka på refrängen" för nedrans vad trött jag är.

Har redan, under kvällen, hunnit somna både vid läggningen av lillan och senare på soffan. Så jag tog mitt förnuft till fånga efter två spelomgångar av Geni och lät övriga delar av familjen fortsätta julmyset på egen hand.

Men vilken dag det har varit...

God morgon lördag

Det är något alldeles särskilt med en helgmorgon. Vi har strosat upp ganska så tidigt, ätit frukost och myst i soffan till Nyhetsmorgon medan lillan har pusslat på iPaden.

Nu ska vi kamma håret, på med kläderna och iväg på julklappsjakt. Grannstaden ska få sig ett besök och jag anar att vi inte kommer vara ensamma där. Men det är ju bara att gilla läget.

Och så ska jag försöka hålla mig ifrån HM vars nyskyltade skyltfönster jag beundrat i veckan. Ack så fint mycket var!

Julkänsla och sedan sommarfeelings

Äntligen kom den där julkänslan som inte har varit så lätt att frambringa i år. En kombination av mycket jobb och sedan att det är åtta(!) plusgrader ute kan ha lite med den där avsaknaden att göra.

Men så hade vi julfrukost på jobbet under morgonen och då minsann infann den sig. Så h i m l a härligt. Och inspirationen till julklappar (japp, traditionsenligt handlar vi våra julklappar de allra sista dagarna) och fina paketinslagningar slog till.

Sedan kanske kanske justerades den där julkänslan lite när jag cyklade hem i snålblåst och iskallt ösregn med båda väska och matkassar på cykelstyret. Då tänkte jag lite mer "määää kom igeeeen..." samtidigt som jag mer och mer förvandlades till en blöt katt. Humöret likaså.

Tur att jag då hade ett varmt hem att komma hem till och en liten dotter som jag kunde fira fredag med.

Medan maken har befunnit sig i bastun tillsammans med vän och ackompanjerat av öl så länge att man nästan börjar oroa sig för värmeslag så har jag slumrat till, läst senaste Mama-tidningen och sedan kikat på Digiloo från i somras.

Då minns man plötsligt hur otroligt varmt det var i somras och de lättklädda artisterna och besökarna påminner en om de varma sommarkvällarna på uteplatsen, middagarna på uteserveringarna och bara ben. Då får man plötsligt en sommarkänsla som genomsyrar hela kroppen.

Förvirrande helt klart...

Ovant

Nu är det snart tredje natten som inleds själv i sovrummet. Jag tittar lite ängsligt och med ont i hjärtat när jag går förbi lillans tomma spjälsäng (hon har nu en vanlig säng på sitt rum).

Ännu tommare har det blivit så pappan i familjen har spenderat de flesta nattetimmar inne hos henne då hon kanske inte är helt tillfreds med att sova själv och/eller i nytt rum.

Men undertecknad ligger och smyglyssnar på de två och försöker motstå frestelsen att hämta hit dem båda två.

Men... Mitt i all den där ängsligheten, smyglyssnandet och impulskontrollen så... Ja alltså jag behöver ju bara skriva förstå-hur-skönt-det-är-att-sova-hela-natten.

Får man lov att erkänna det?

Vimplar i granen

I söndags förgylldes vårt lilla hus av en stor fin kungsgran som maken forslade hem med bilen. Hade vi hållit oss till traditionen så hade vi strosat bort i lugn och ro, noggrant valt ut en gran av bästa tycke, burit hem den tillsammans med en jollrande glad bebis och små tomtenissar och vinterkaniner som visade oss vägen hem och ljuslyktor som lyste upp vår väg.

(Eller något åt det hållet…)

Men under rådande omständigheter med tålamodsfrestande sömnbrist så ringde jag maken och bad honom plocka med en på vägen hem i bilen. "Men ska vi inte…" försökte maken och tänkte på det där stämningsfulla hembärandet av granen, men innan han hann avsluta meningen replikerade jag med "Ska det bli någon så är det lika bra så här, annars kommer det inte bli av och då blir vi helt utan".

Tur att själva pyntandet av granen blev väldigt mysigt och årets gran får vimplar gjorda av prints från Kreativa Karin. 

Ett vunnet krig

Idag var dagen. Eller kanske mer rätt uttryckt - ikväll var kvällen.

Efter att ha utstått både skallningar och hårdragande under natten insåg jag att perioden då lillan sover i vår säng är över. Så inför läggningen tänkte jag "lika bra att ta tjuren vid hornen".  Ack ve mitt mammahjärta… Men kanske kanske kan detta vara lösningen på hennes dåliga sömn? Kanske så stör vi henne när hon sover?

Nu så tänker jag så klart men, snyft, hennes små kramar, snyft, med hennes små armar runt min hals, snyft… För innan de där skallningarna och hårdragandet, som verkar ske under någon form av vargtimma under natten, så är det så där otroligt, fantastiskt mysigt att sova i samma säng. För att inte tala om hur det är att vakna och det första man ser är hennes runda kinder och plutiga mun.

Men… Nu var det dags.

Efter en timme av skrik och panik, 18 356 tillbakaläggningar av ivägkrypande bebis (tro mig jag räknade dem…), en mammas ansikte som fick agera slagpåse, karatesparkar och kastande av nappen så sover hon nu första natten (ja nu ska vi inte ropa hej ännu…) i sitt eget rum. Jag gav mig in i det hela med inställningen att det här kriget ska jag vinna om det så tar sju år att lägga henne.

Min lilla stora flicka… Halva jag skriker "fy nej och ta tillbaka henne" samtidigt som hjärtat värker av dåligt samvete och hos den andra halvan sitter små änglar och spelar på harpa bara av tanken att få sova utan skallningar och hårdragande.

Tredje ljuset tänt

Igår tände vi tredje ljuset här hemma (och ja det är lite galet att det redan är tredje advent) (och så är det ännu mer galet att tredje advent redan är förbi) och årets adventsljusstake blev fyra små koppar från Smaralda här hemma på byn fyllda med mini-marschmallows (ja, jag behöver googla stavningen varje gång…).

Nu ska vi se...

Det är helg. Och den känslan.

Det har (återigen) varit en vecka som innehållit det mesta och en hel del osovande timmar. För att inte skräda med orden så är lillan inne i världshistoriens sämsta sovperiod. 

Våra kvällar illustreras ungefär som min fredagskväll:

Lillan matvägrar allt som inte är vår mat

Bara att kasta de små fint skurna pizzabitarna som vi omsorgsfullt placerats på hennes tallrik och istället dela med sig av vår egen tallrik. Som hon sedan tar små musbett ifrån. 

Maken tar läggningen

Skrik och panik för att det inte är mamman som följer med upp.

För att jag försöker få en minut att bara andas ut

Ställer in siktet på soffan och vräker mig mitt vräkigaste.

Hinner vräka i 30 sekunder

Sedan måste jag resa mig upp för att släppa ut hunden som sitter och piper vid bakdörren. 

Hinner vräka i 12 sekunder till 

Sedan så hoppar katten på ytterdörren och det är bara att resa sig upp igen.

Efter ytterligare 17 sekunders vräkning

Så är det upp igen för att sätta igång TV:n som skulle kunna vara en trevlig mysfaktor. 

Och så vill hunden in igen

Just det hon var ju ute i trädgården...

Och så vill hunden ha mat

Rasslar ute lite torrfoder i hennes skål och passar på att byta ut vattenskålen.

Och så katten

Lite mer rasslande av torrfoder. 

När jag ändå är uppe 

Så kan jag lika gärna plocka i ordning i köket, springa ner en runda till tvättstugan, springa ut med högen av lästa dagstidningar, ställa i ordning skorna i hallen och plocka ihop lillans alla miljarder av leksaker. 

Maken är klar med läggningen

Och kommer ner något sömndrucken och vi andas ut och tänker samtidigt "nu är det fredag". 

Hon sover exakt 58 minuter

Sedan följer en turné av att stoppa in nappen, försöka somna om i sovrummet, till slut ta ner henne för att vi i alla fall ska få lite lugn och ro, bara att den där lugn och ron inte riktigt finns för 17månaders bebisen utan vi kör försöka-rädda-bebisen-från-allt-farligt-hon-kan-hitta-på-maraton tills vi ger upp och går upp och lägger oss hela familjen. 

Skrik och panik återvänder för att vi ens tänker tanken

Sagor, mjuka ord, killa på ryggen...

Vi somnar utmattade alla tre 

Strax där innan har jag turboborstat tänderna samtidigt som sminket åkte av, insett att jag fortfarande har jobbkläderna på mig och sneglar lite mot garderoben som tänkt ska organiseras upp de senaste sju veckorna...

Snart knackar det på dörren

Eller egentligen kommer det inte knackas alls för det har jag lärt av tjejerna för länge sedan. Vi har ju en viss Strössel som gärna väcker halva kvarteret med sitt skällande vid dörrknackningar så alla tjejerna har fått lära sig att bara sticka näsan innanför dörren istället.

Och på tal om den där näsan så känns det idag som om den är ovanför vattenytan igen (otroligt skönt) och jag hade ett sådant där litet moment med min lilla dotter nu på kvällen när hon satt i mitt knä, vi gosade upp oss i soffan, tog sällskap av ett gosedjur och såg en liten bit av Frost och jag andades ut.

Sedan dess har det fejjats här hemma i lugn takt inför att tjejerna ska komma. Undertecknad står för desserten och det blir en lite minibuffé med pepparkaka som grundtema.

Så ska vi bara se till så att de där tjejerna kommer också... Inte helt vanligt att båda två är en halvtimme sena, på samma gång, antingen hittar de på hyss eller så är det bara ett sammanträffande... 

Det jobbas lite mycket nu

Så mina hjärnceller är inte riktigt kapabla att komma på något vitsigt/roligt/häpnadsväckande eller något som ens kommer i närheten därav.

Men om ni vill veta så...

...struntade vi i allt vad hushållssysslor heter ikväll och drunknade istället i soffan framför en film. Maze runner.

...jag lyssnar på Livshjulet varje kväll och får välbehagsrysningar då det påminner om föräldraledighetsdagarnas långa (och många) promenader.

...lillan här hemma sover just nu sämre än när hon var spädis. Åh ack ve...

...vi har just nu en obrukbar bil på grund av att "någon" råkat flytta fram däckbytsdagen till om en vecka.

...ja, "någon" ovan är jag.

Frågor på det?