Nyårsafton

Ett helt år har nu gått, det är alltid en speciell känsla över nyår, vet inte riktigt hur jag ska förklara. Man reflekterar, tittar tillbaka och blickar framåt på en och samma gång.

Två nyårsaftnar i rad har vi stått inför något otroligt stort som ska hända på det nya året.

Nyårsafton 2012 bar vi på en liten hemlighet som idag är vår dotter, hon låg där och grodde i magen och jag minns att vi dolde att jag inte drack alkohol genom att hälla över alkoholfritt vin i vanliga vinflaskor. Sedan smög vi iväg när det var dags för hemgång för vi hade tagit bilen (att betala för en dyr taxi bara för att spä på illusionen kändes lite väl…). Och det må jag säga att det var en speciell känsla att blicka in  det nya året och veta att vi (förhoppningsvis) skulle bli föräldrar under året som skulle komma.

Och förra nyårsafton så blickade vi in över det nya året med både kyrka och lokal bokat för vårt bröllop och med en pirrande magkänsla över att vi skulle bli man och fru under det kommande året.

Denna nyårsafton blickar vi in på det nya året lite mer som ett oskrivet blad och jag måste erkänna att det nästan känns lika spännande. Nästa vecka har vi förskolestart för vår lilla böna, i påsk ska vi åka på vår första utlandssemester tillsammans som familj och där mellan och efter så ska vi försöka skapa oss en vardag på ett sätt som vi inte haft på 1,5 år. Där vi båda två arbetar och vi inte är 50% beroende av Försäkringskassans föräldrapeng (jippi!).

Så det känns faktiskt riktigt riktigt bra och till och med lite skönt (får man lov att erkänna sådant?) att vi blickar in mot ett vanligt år.

Det kliar lite i fingrarna att skriva ihop en tillbakablick eller "årsresumé" eller vad man ska kalla det över det gångna året...

Date night

Vårt lilla hjärta är tack och lov frisk nu, hon var bättre redan igår även om hon var väldigt trött och inte riktigt hade någon aptit, för idag har hon varit precis som vanligt.

Så detta innebär dels att det blir ett i vart fall fyrmannafirande på nyår för oss (tack och lov) då vi kommer ta oss ner till ett par vänner och fira tillsammans med barnen. Och så innebär tillfrisknandet också att vi passar på och tar oss iväg på en dejtkväll jag och maken ikväll.

Det blir bio, popcorn och godis. Sist vi var på bio var... I februari, kring allahjärtansdag om jag inte minns fel.

Jo då så att...

Så nu ska jag ställa fram lite godsaker och hyra en film (vansinnigt praktiskt nu för tiden när man bara hyr direkt hem till tv:n) till barnvakterna.

Välkomna till lillans kök

En av lillans stora favoriter här hemma är hennes leksakskök. Att vrida på ugnens vreden, stoppa i alla möjliga saker i ugnen, vispa i skålar och kastruller. Man kan verkligen se henne gå in i sin lek när hon står där. 

Undertecknad stod för idéen (inspirerade av så himla många fina leksakskök på bland annat Pinterest) och sedan var min underbara kusin så snäll att vi fick lillans nästkusinerns Brio-kök som de vuxit från och då satte maken ihop resten av överbliven bänkskiva från köket, en gammal sittmöbel från lillans farfar och överblivet kakel också detta från vårt kök. En av Strössels matskålar fick bli "diskhon". 

Det blev verkligen finemang och det allra bästa är att man kan själv stå i köket och laga mat och samtidigt kunna ha ett öga på henne. 

Snö!

Så underbart det är med lite vit snö på marken, även om den bara precis täcker marken, så vi passar på och har pulkpremiär för den yngsta i familjen. Tjusningen i hennes skratt och det glädjefyllda lilla skriket när vi springer runt med pulkan, eller kanske som allra bäst när hon åker ner för en liten liten backe, det fyller en mammas hjärta med kärlek. 

Och så tänker jag "tänk när vi kan fara ner tillsammans för lite brantare backar"…

Och ja, det var ju det där med vantar… Hon (den förgrymmade ungen) vägrar alla möjliga vantar och sliter av sig de mest högteknologiska sorterna som till och med att gummiband som man spänner runt för att de inte ska gå att ta av… Vi har testat (typ) alla sorter och talat med vår mjukaste röst… Så alla tips välkomnas… 

Vi vänder på dygnet och nyårsplaner på tu man hand?

Det märks att det verkligen är semesterlunk här hemma. Tidigare idag fick undertecknad liksom räkna lite på dagarna för att komma fram vilken veckodag det var.

Och att timmarna med lillan är många, att maten kan lagas under lång tid, att i lugn och ro gå i affären och plocka ner vad-man-känner-för-varor och att kvällarna spenderas framför filmer. Ibland flera på raken.

Sedan att vi får sota för de där sena kvällarna lite på morgonen det försöker vi glömma och botar med starkt kaffe.

Något som dock inte riktigt passar in i den här mysighetsbubblan är att lillan har gått och blivit lite sjuk. Detta gör kanske att vi får skrota samtliga nyårsplaner och spendera den på tu man hand här hemma istället.

Men vad är en bal på slottet?

Och så tar vi några minuter till av Harry Potter...

Ledigheten fortsätter

Julfrukostdukningen hemma hos oss på julafton

Vi fortsätter ledigheten här hemma och spenderar dagarna med att umgås med familj och vänner, titta på flera filmer på raken och alldeles nyss samtidigt som den första snön föll så gick vi ut på en promenad och passade på att gå förbi en loppis.

Vi fick med oss en stor helt underbar korg som ska bli förvaring till handdukar nere i stora badrummet i källaren och så en stor… ja vad ska man kalla det… det är som ett staffli som lillan kan stå och måla vid med griffeltavla på ena sidan och whiteboard på den andra.

Den senare ska nu få sig en upprustning och lite nya färger och vi passar på direkt nu medan lillan sover sin vila.

God Jul

Det har varit en underbar dag med massor av god mat, tid med familjen, glada barn och spel och lek.

Och så ungefär 13 000 julklappar. Ungefär.

Så nu ska jag stråla samman med min dotter och "tänka på refrängen" för nedrans vad trött jag är.

Har redan, under kvällen, hunnit somna både vid läggningen av lillan och senare på soffan. Så jag tog mitt förnuft till fånga efter två spelomgångar av Geni och lät övriga delar av familjen fortsätta julmyset på egen hand.

Men vilken dag det har varit...

God morgon lördag

Det är något alldeles särskilt med en helgmorgon. Vi har strosat upp ganska så tidigt, ätit frukost och myst i soffan till Nyhetsmorgon medan lillan har pusslat på iPaden.

Nu ska vi kamma håret, på med kläderna och iväg på julklappsjakt. Grannstaden ska få sig ett besök och jag anar att vi inte kommer vara ensamma där. Men det är ju bara att gilla läget.

Och så ska jag försöka hålla mig ifrån HM vars nyskyltade skyltfönster jag beundrat i veckan. Ack så fint mycket var!

Julkänsla och sedan sommarfeelings

Äntligen kom den där julkänslan som inte har varit så lätt att frambringa i år. En kombination av mycket jobb och sedan att det är åtta(!) plusgrader ute kan ha lite med den där avsaknaden att göra.

Men så hade vi julfrukost på jobbet under morgonen och då minsann infann den sig. Så h i m l a härligt. Och inspirationen till julklappar (japp, traditionsenligt handlar vi våra julklappar de allra sista dagarna) och fina paketinslagningar slog till.

Sedan kanske kanske justerades den där julkänslan lite när jag cyklade hem i snålblåst och iskallt ösregn med båda väska och matkassar på cykelstyret. Då tänkte jag lite mer "määää kom igeeeen..." samtidigt som jag mer och mer förvandlades till en blöt katt. Humöret likaså.

Tur att jag då hade ett varmt hem att komma hem till och en liten dotter som jag kunde fira fredag med.

Medan maken har befunnit sig i bastun tillsammans med vän och ackompanjerat av öl så länge att man nästan börjar oroa sig för värmeslag så har jag slumrat till, läst senaste Mama-tidningen och sedan kikat på Digiloo från i somras.

Då minns man plötsligt hur otroligt varmt det var i somras och de lättklädda artisterna och besökarna påminner en om de varma sommarkvällarna på uteplatsen, middagarna på uteserveringarna och bara ben. Då får man plötsligt en sommarkänsla som genomsyrar hela kroppen.

Förvirrande helt klart...

Ovant

Nu är det snart tredje natten som inleds själv i sovrummet. Jag tittar lite ängsligt och med ont i hjärtat när jag går förbi lillans tomma spjälsäng (hon har nu en vanlig säng på sitt rum).

Ännu tommare har det blivit så pappan i familjen har spenderat de flesta nattetimmar inne hos henne då hon kanske inte är helt tillfreds med att sova själv och/eller i nytt rum.

Men undertecknad ligger och smyglyssnar på de två och försöker motstå frestelsen att hämta hit dem båda två.

Men... Mitt i all den där ängsligheten, smyglyssnandet och impulskontrollen så... Ja alltså jag behöver ju bara skriva förstå-hur-skönt-det-är-att-sova-hela-natten.

Får man lov att erkänna det?

Vimplar i granen

I söndags förgylldes vårt lilla hus av en stor fin kungsgran som maken forslade hem med bilen. Hade vi hållit oss till traditionen så hade vi strosat bort i lugn och ro, noggrant valt ut en gran av bästa tycke, burit hem den tillsammans med en jollrande glad bebis och små tomtenissar och vinterkaniner som visade oss vägen hem och ljuslyktor som lyste upp vår väg.

(Eller något åt det hållet…)

Men under rådande omständigheter med tålamodsfrestande sömnbrist så ringde jag maken och bad honom plocka med en på vägen hem i bilen. "Men ska vi inte…" försökte maken och tänkte på det där stämningsfulla hembärandet av granen, men innan han hann avsluta meningen replikerade jag med "Ska det bli någon så är det lika bra så här, annars kommer det inte bli av och då blir vi helt utan".

Tur att själva pyntandet av granen blev väldigt mysigt och årets gran får vimplar gjorda av prints från Kreativa Karin. 

Ett vunnet krig

Idag var dagen. Eller kanske mer rätt uttryckt - ikväll var kvällen.

Efter att ha utstått både skallningar och hårdragande under natten insåg jag att perioden då lillan sover i vår säng är över. Så inför läggningen tänkte jag "lika bra att ta tjuren vid hornen".  Ack ve mitt mammahjärta… Men kanske kanske kan detta vara lösningen på hennes dåliga sömn? Kanske så stör vi henne när hon sover?

Nu så tänker jag så klart men, snyft, hennes små kramar, snyft, med hennes små armar runt min hals, snyft… För innan de där skallningarna och hårdragandet, som verkar ske under någon form av vargtimma under natten, så är det så där otroligt, fantastiskt mysigt att sova i samma säng. För att inte tala om hur det är att vakna och det första man ser är hennes runda kinder och plutiga mun.

Men… Nu var det dags.

Efter en timme av skrik och panik, 18 356 tillbakaläggningar av ivägkrypande bebis (tro mig jag räknade dem…), en mammas ansikte som fick agera slagpåse, karatesparkar och kastande av nappen så sover hon nu första natten (ja nu ska vi inte ropa hej ännu…) i sitt eget rum. Jag gav mig in i det hela med inställningen att det här kriget ska jag vinna om det så tar sju år att lägga henne.

Min lilla stora flicka… Halva jag skriker "fy nej och ta tillbaka henne" samtidigt som hjärtat värker av dåligt samvete och hos den andra halvan sitter små änglar och spelar på harpa bara av tanken att få sova utan skallningar och hårdragande.

Tredje ljuset tänt

Igår tände vi tredje ljuset här hemma (och ja det är lite galet att det redan är tredje advent) (och så är det ännu mer galet att tredje advent redan är förbi) och årets adventsljusstake blev fyra små koppar från Smaralda här hemma på byn fyllda med mini-marschmallows (ja, jag behöver googla stavningen varje gång…).

Nu ska vi se...

Det är helg. Och den känslan.

Det har (återigen) varit en vecka som innehållit det mesta och en hel del osovande timmar. För att inte skräda med orden så är lillan inne i världshistoriens sämsta sovperiod. 

Våra kvällar illustreras ungefär som min fredagskväll:

Lillan matvägrar allt som inte är vår mat

Bara att kasta de små fint skurna pizzabitarna som vi omsorgsfullt placerats på hennes tallrik och istället dela med sig av vår egen tallrik. Som hon sedan tar små musbett ifrån. 

Maken tar läggningen

Skrik och panik för att det inte är mamman som följer med upp.

För att jag försöker få en minut att bara andas ut

Ställer in siktet på soffan och vräker mig mitt vräkigaste.

Hinner vräka i 30 sekunder

Sedan måste jag resa mig upp för att släppa ut hunden som sitter och piper vid bakdörren. 

Hinner vräka i 12 sekunder till 

Sedan så hoppar katten på ytterdörren och det är bara att resa sig upp igen.

Efter ytterligare 17 sekunders vräkning

Så är det upp igen för att sätta igång TV:n som skulle kunna vara en trevlig mysfaktor. 

Och så vill hunden in igen

Just det hon var ju ute i trädgården...

Och så vill hunden ha mat

Rasslar ute lite torrfoder i hennes skål och passar på att byta ut vattenskålen.

Och så katten

Lite mer rasslande av torrfoder. 

När jag ändå är uppe 

Så kan jag lika gärna plocka i ordning i köket, springa ner en runda till tvättstugan, springa ut med högen av lästa dagstidningar, ställa i ordning skorna i hallen och plocka ihop lillans alla miljarder av leksaker. 

Maken är klar med läggningen

Och kommer ner något sömndrucken och vi andas ut och tänker samtidigt "nu är det fredag". 

Hon sover exakt 58 minuter

Sedan följer en turné av att stoppa in nappen, försöka somna om i sovrummet, till slut ta ner henne för att vi i alla fall ska få lite lugn och ro, bara att den där lugn och ron inte riktigt finns för 17månaders bebisen utan vi kör försöka-rädda-bebisen-från-allt-farligt-hon-kan-hitta-på-maraton tills vi ger upp och går upp och lägger oss hela familjen. 

Skrik och panik återvänder för att vi ens tänker tanken

Sagor, mjuka ord, killa på ryggen...

Vi somnar utmattade alla tre 

Strax där innan har jag turboborstat tänderna samtidigt som sminket åkte av, insett att jag fortfarande har jobbkläderna på mig och sneglar lite mot garderoben som tänkt ska organiseras upp de senaste sju veckorna...

Snart knackar det på dörren

Eller egentligen kommer det inte knackas alls för det har jag lärt av tjejerna för länge sedan. Vi har ju en viss Strössel som gärna väcker halva kvarteret med sitt skällande vid dörrknackningar så alla tjejerna har fått lära sig att bara sticka näsan innanför dörren istället.

Och på tal om den där näsan så känns det idag som om den är ovanför vattenytan igen (otroligt skönt) och jag hade ett sådant där litet moment med min lilla dotter nu på kvällen när hon satt i mitt knä, vi gosade upp oss i soffan, tog sällskap av ett gosedjur och såg en liten bit av Frost och jag andades ut.

Sedan dess har det fejjats här hemma i lugn takt inför att tjejerna ska komma. Undertecknad står för desserten och det blir en lite minibuffé med pepparkaka som grundtema.

Så ska vi bara se till så att de där tjejerna kommer också... Inte helt vanligt att båda två är en halvtimme sena, på samma gång, antingen hittar de på hyss eller så är det bara ett sammanträffande... 

Det jobbas lite mycket nu

Så mina hjärnceller är inte riktigt kapabla att komma på något vitsigt/roligt/häpnadsväckande eller något som ens kommer i närheten därav.

Men om ni vill veta så...

...struntade vi i allt vad hushållssysslor heter ikväll och drunknade istället i soffan framför en film. Maze runner.

...jag lyssnar på Livshjulet varje kväll och får välbehagsrysningar då det påminner om föräldraledighetsdagarnas långa (och många) promenader.

...lillan här hemma sover just nu sämre än när hon var spädis. Åh ack ve...

...vi har just nu en obrukbar bil på grund av att "någon" råkat flytta fram däckbytsdagen till om en vecka.

...ja, "någon" ovan är jag.

Frågor på det?

Pepparkaksbaket

En händelserik vecka går mot sitt slut

Det här har minst sagt varit en händelserik vecka, på alla plan, och avslutades igår med att jag drog på klackarna och målade läpparna röda för att fira en barndomsvän som fyllt trettio år. Det blev dock en en ganska tidig kväll för egen del, vilket nog behövdes efter denna veckan, men ack så trevligt det var.

Och idag har vi haft en väldigt lugn första advent innehållandes tända det första ljuset, fika med svägerskan och hennes familj, andas massor av frisk luft, plocka undan det sista i trädgården för vinterförvaring och baka pepparkakor tillsammans i vår lilla familj.

Och så kom min kära mor och styvfar förbi med lite ljusslingor och ljusnät, deras tålamod att reda ut dem hade tagit slut så om vi lyckades få ihop det där reda-ut-tålamodet så kunde vi behålla ljusslingorna istället för att de skulle åka till miljöstationen.

Sist, men inte minst, så hade maken en vän/kollega/granne (japp han är alltihopa) för att påbörja en liten hemlis som avslöjas i dagarna som kommer…

Tillbaka (igen)

Sedan sist...

Varit på vårt allra första föräldramöte

Innan vi ens hann dit så var det en logisktisk utmaning utan dess like med operation av hund, jobb på annan ort, bara en bil i familjen, barnvakt och middagsgäster. Men ack så mysigt det var att få träffa lillans pedagoger och se vart hon kommer spendera en hel del av sin tid i vinter och vår. 

Gått på fest med temat "lökig matchning"

Och vi gick som fredagsmys. Maken sunkade till sig genom att dra på sig slitna mjukiskläder, stoppa en kudde under tröjan för att fylla ut magen, en cardigan, klippa ett hål på strumpan, spilla ketchup och senap på den slitna mjukiströjan och hoppa i ett par inneskor och promenera till festen med ett sexpack i handen. Jag då? Jo men jag var chipspåsen. 

Det där med chipspåsen blev riktigt festligt för vi hade en gigantisk chipspåse här hemma som vi vunnit som stjärnvinst på Liseberg för en väldigt massa år sedan som hela jag fick plats i. 

Åkt på en ordentlig magsjuka

Hämtningen av dottern i söndags resulterade i tvättad bil, bilbarnstol och kläder för samtliga inblandade. Och vi hoppades ett tag att det var åksjuka men någon timme senare förstod vi att så inte var fallet. 

Tvättmaskinen och handspriten gick varm här hemma. Tror jag har spritat det mesta som går att sprita här hemma de senaste dagarna. 

24 timmar senare så var både jag och alla som hade varit inblandade i lördagens barnvakteri också sjuka och jag kan tala om att jag är glad att jag nu är frisk för det där var ingen lek. 

Kul visst?

Ja, eller det sista var ju inte så kul i och för sig...

God moooorgon...

Kan inte riktigt förstå att det redan är onsdag. Men så är det och det är bara att kicka igång dagen.

Här hemma finns en liten dam som har gått in i en mamma-fas. Pappan tillåts inte ens hälla upp mjölken och så ska hon gärna hålla handen, bäras eller sitta i knäet hela tiden.

Är det för att hon nu, efter en period utan mig på dagarna, förstått att det ska vara så nu? Eller är det den där berömda separationsfasen som sägs komma vid 18 månader?

Inte vet vi riktigt, men vi försöker hänga med. Särskilt roligt är det dock inte att lämna hemmet på morgonen. Men jag försöker se det som en bra prövning inför januari och förskolan som ska börja då.

Och så försöker jag att inte allt för mycket visa min njutning, inför maken, över hur fantastiskt, underbart det känns när hon tyr sig till mig på detta sättet. Och hur uppslukad jag blir över hennes behov och att jag gör allt i min makt för att försöka besvara dem. 

Ingången

Ingången är nog det som jag minns som en av de allra mest speciella stunder på hela vår bröllopsdag. Nervositeten när jag väntade tillsammans med tärnorna i vapenhuset och känslan när jag tog stegen längs ner altargången, mötte allas blickar och till slut (blivande) maken som stod och väntade. Alltså ja… det går knappt att beskriva. 

Vi valde att gå in separat och jag valde att gå in själv i kyrkan. Inte egentligen för att jag ville gå in själv, utan för den personen som jag alltid tänkt skulle gå med mig inte längre finns här hos oss. Just sekunderna innan så kändes idén att gå in själv inte tipp topp, utan jag hade gärna haft en arm att luta mig mot. För de där benen började plötsligt kännas ganska så svaga. Men när jag väl tog klivet in i kyrkan och kände allas kärlek så försvann allt det där. 

När jag nästan var alldeles precis framme så fanns min kära mor längst fram och jag kunde faktiskt inte hålla mig från att stanna och krama henne innan jag tog de sista stegen upp till honom med stort h. 

Frukost

Den här frukosten hade jag gett mycket för idag, men pannkakor avnjöt vi i helgen då vi satt en lång stund och åt helgfrukost - precis som vi älskar. 

Idag blir det en snabb kaffe och knäckemacka i farten - mot tåget...

Vi tittar tillbaka lite

För någon vecka sedan så kom de sista redigerade bilderna från vår otroligt duktiga vän, och fotograf, Rebecca. Och den första här ovan är ju helt magisk när man tittar på djupet som man upplever vid altaret. Det där djupet som "bara" är en väggmålning. 

De bildet som var nya och som jag kände lite extra starkt för var de från ingången i kyrkan och vårt möte inför att hela balansen skulle börja. 

Men det får bli imorgon - nu måste jag dyka ner med nosen lite till i de där förskolepapprena och sedan få lite sömn...

Kvällstid

Jobbat, ätit middag, busat till Jag är en gummibjörn (eller vad den där förbenade låten heter) och Hopphatten (Youtube går fram här hemma vill jag lova), läggning, uppstädning och därefter landa.

I bakgrunden figurerar nu Hanna och Amanda och deras Ett härligare liv på SVT Flow och det känns nästan som om två kompisar pratar i bakgrunden. Så mycket har de hängt med mig på barnvagnspromenaderna under föräldraledigheten.

Så… Nu ska jag läsa in mig på alla förskolepapper som landade i vår brevlåda inför förskolestarten i januari.

Nu så...

Nu har jag, snart, vilat upp mig efter två otroligt intensiva veckor. Det har varit att jobba, laga mat, gosa, natts och sedan landa tungt i soffan. Och min kära make har fått dra ett väldigt tungt lass här hemma.

Och här inne… Här har det minsann blivit väldigt tråkigt. Och så är det ju faktiskt inte meningen att det ska vara.

Och ja, jag funderade ett tag på att det kanske var dags att lägga av. Att kanske spendera den lilla tid man har över i ekorrhjulet till att lämna avtryck på Instagram bara istället.

Men… Så tycker jag ju att det är alldeles för roligt för att lämna ett litet avtryck här inne, och jag har en stor kärlek till att låta nära och kära som inte bor så nära få en liten kik in i vardagslivet här hemma och ni alla andra som kikar in här titt som tätt.

Så… Vi kör! Och ni är med… visst?

God morgon...

Här blev det minsann lite tyst. Det var inte alls meningen, utan bara det att förra veckan lämnade inte många minuter över till så mycket annat.

Jag är just nu inne på min nionde arbetsdag och har efter denna dagen tre till "to go". Även om det har varit väldigt trevligt arbete i helgen så gör det ju att tiden över till annat blir knapp.

Och den där lilla tiden som blir över den används till att vara med den där lilla krabaten som kallas dotter.

Nytt här hemma

Marmormortel som jag fick av fina maken till födelsedagen. 

En helt underbar köksassistent, som kan göra a l l t, som kom från familjen. 

Och vi avslutar kvällen

I eftermiddag var vi på kalas för vänners lille son som i dagarna fyller ett år och bjöds på massor av gott, både sen lunch i form av en superb gulasch och sedan sötsaker i mängder som var helt utsökta. 

Så någon middag var det knappt på tal om, men en liten kycklingsallad knåpade vi ihop här på kvällskvisten som kommer avnjutas till en film. Sallader blir alltid lite härligare med massor av granatäppelkärnor i och någon lite lyxigare dressing - här blev det guacamole. 

Och så blundar vi alla för fläckarna på spisen… Fast nu inser jag ju att man kommer titta efter dem ännu mer bara för att jag skrev om dem...

Vår lilla loppa

Denna helgen har vi försökt hålla oss ute så mycket som möjligt, men har fått avbryta när regndropparna blivit allt för många. Och  lillan älskar verkligen att vara utomhus. 

Idag tog vi lite av den sista höst/vinterröjningen av trädgården - klippte gräsmattan för (kanske) sista gången, satte undan lite virke och plattor som fått ligga ute under sommaren och lillan hjälpte oss att räfsa upp löven. 

Hon hade gärna hjälpt sin pappa att klippa gräset också men där tyckte mamman att det var skönt med ett staket i mellan...

När fredagen inte blir som man tänkt sig...

Nu lät det kanske värre än vad det är egentligen. Men igår…

Igår hade vi planlagt mysdeluxefredag. Jag arbetade bara halvdag och därför gavs en hel del utrymme för att ha det så där extra deluxemysigt.

Badhuset på eftermiddagen, tortillapizza till middag och sedan biomys i soffan. Så såg planen ut...

Och badhusplanerna blev precis som den där känslan som vi hade tänk oss. Vi träffade både bonusmorfar, bonussyster och lillans kusin i badhuset och till och med lillans mormor kom med och plaskade.

Men… Ett långt badande brukar ofta leda till trötta, hungriga och törstande efter fredagsmys familjemedlemmar. Så den där turen till Ica för att inhandla middagen blev kanske mer en kämpa-mot-tiden-och-den-snart-bristande-energin istället för strosa-lugnt-i-butiken-och-plocka-ner-allt-vi-tycker-om. Ja, ni vet.

Och den där tortillapizzan. Det här hade jag i mitt huvd ----) "Åh där sitter vi runt middagsbordet, ljusen tända och så gör vi små pizzaslicear till lillan som hon själv håller i sin lilla hand och mumsar så munsbitar på." (Tänk er gärna detta tillsammans med att en passande ljuv musik som spelas upp)

Och resultatet? ----) Nej nej lillan satt inte och åt små munsbitar utan hon var vrålhungrig, vilket gjort att hon istället tryckte in pizzaslicearna i munnen - hela - och degen gick liksom inte riktigt att smälta i munnen . Utan växte nästan istället.

Resultat = vi stod två styck panikslagna föräldrar och försökte få ut pizzabitarna ur munnen på den där 15-månaders personen som förskräckt grät förtvivlat över vår behandling. Svetten lackade i takt med tårarna som trillade ner för hennes kinder. För ju mer ledsen hon blev desto större var risken att hon skulle sätta just det i halsen som vi är så rädda för att hon skulle sätta i halsen.

Mysigt visst?

Sedan totalvägrade hon all mat efter detta (mycket förståeligt) och undertecknad som själv inte ens hade ätit lunch gav upp hela grejen. Pizzan hade ändå redan blivit kall efter allt panikpillande av pizzabitar.

Så vi gick rakt på biomyset. Min middag blev tortillachips och lillans majskrokar. Där var ordningen återställd igen.

Jag samlade ihop flera av de fina presenterna som kommit till oss och så fick det bli en ny liten hörna i köket. Så förälskad jag fortfarande är i vårt mintgröna kylskåp från Smeg, det allra mest blir liksom fint intill. Och de där lite gammaldagsa (oklar över om det där verkligen är ett ord…) flaskorna som kakmixen var i passade förträffligt in. 

Familystyle

Ikväll lagas maten i tonerna till MAIF - Kalmar FF i bakgrunden och det blev lite fotbollsinspirerad middag - hamburgare med pommes som serveras familystyle. = ett stort fat och så äter man tillsammans därifrån.

Plus att man kan förvandla meningen "orkar varken duka fram eller diska" till "serveras familystyle".

(Fördelningen av hamburgare tippar jag för övrigt kommer bli 2,5 hamburgare till maken och 1,5 till undertecknad)

Och så försöker vi smälta maten tillsammans med resultatet 0-2 i matchen i halvlek...

Ännu fler presenter

I samband med allt födelsedagsfirande så har så väldigt många fina saker kommer i present, och detta är bara ett litet axplock, tack alla fina vänner som vet vad som ligger mig varmt om hjärtat. 

Kakmixen och kakstämpeln kommer jag inte kunna hålla mig länge ifrån att testa. Eller varför inte redan ikväll?

Spökträd..?

I helgen kom en bekant förbi och hade flera presenter med sig som tack för att de fick låna vårt tylltyg till deras bröllop. Så himla snällt och så glada vi blev. En av presenterna var detta fina spökträd (tror jag de heter…) som har blivit väldigt populära.

Nu tutar vi igång den här måndagen och denna nya vecka...

Denna blev det...

Denna bild blev det som (till slut) hamnade i tidningen som bröllopsannons. Tack, igen och igen och igen, alla som var med och gjorde vår dag till den magiska, underbara dag som vi för alltid kommer bära otroligt nära vårt hjärta. 

Nu måste vi hoppa in i bilen för att åka iväg och mysa med Max och Carro. Åh dessa underbara människor, man får energi bara av att tänka på dem. 

Eftermiddagsfika

Lillan sover eftermiddagsvila och då passar vi på att göra något som vi inte så ofta gör under de där vilorna - vi sätter oss ner och fikar. Tillsammans med gårdagens avsnitt av Så mycket bättre.

Dock ska jag varva fickan med att slänga ihop en morotskaka, för i eftermiddag ska vi hem till Max och Carro på pumpapyssel och då blir det en morotskaka som gå-bort-present.

(Och ja - jag har slutat sura över försenade tåg)

Tåg...

Ja... Pendlar man så får man allt vara beredd på ett litet undantag från de där tågtiderna. Verkar det som.

Det är snarare en regel än ett undantag att tågen inte går som de ska. Varje morgon är det någon/några minuter sent i alla fall.

Jag har full förståelse för att det inte är en helt enkel logistik att få ihop, tåg som ska mötas på vissa ställen och därför stoppar upp varandra vid förseningar, tekniska problem och säkert kan det vara resenärernas fel några gånger också.

Men... När man har en timme totalt(!) då man ska få lov att träffa sin dotter då vill man inte att spendera 55 minuter av dessa med att vänta på tåg.

Så nu har jag, sur som en citron, hoppat på ett annat tåg som tar mig nästan hem och så får maken hämta mig där.

Så blir tiden med lillan i alla fall 30 minuter....

Uppe med tuppen och en ommålad Ikea-kulbana

En (tyvärr) något suddig mobilbild från Instagram

Vet inte riktigt vart morgonpiggheten kom från idag, kanske är det energiöverskottet från i helgen?, men uppe med tuppen var jag och har redan gått en omgång med dusch, fön och plattång. Det där hör verkligen inte till vanligheterna på en vardagsmorgon.

DIY-idéerna är ju oändliga i dagens samhälle och man kan inte låta bli att bli inspirerad. Att Ikeas kulbana har blivit ommålad i diverse hem har jag sett på sociala medier och jag kunde inte heller hålla mig. Här någonstans började vi och ovan syns det pastelliga resultatet.

Blomster

Något som har varit extra trevligt med att fylla år är att hemmet har fyllts av blommor som levererats både med bud och personligen.

Det känns så lyxigt med snittblommor i flera av husets hörn. Dessa fina liljor är från kära maken. Vi har en (konstig) tradition av att köpa blommor till varandra på vår egen födelsedag, men detta året så tyckte han att det skulle vara tvärtom så dessa hade han med sig när han och lillan väntade på stationen i onsdags.

Ny dag!

Åh så glad jag blev över att jag envisades med att inte ta ner vimplarna igår efter helgens festligheter. Vimplarna är de vimplar vi sydde till lillans dop och de är alldeles ljuvliga tycker jag fortfarande.

Och de gav mig ett leende redan när jag klev ner för trappan redo att hälla upp morgonkaffet idag.

Så - där har vi en bra start på dagen och på en ny vecka. En vecka som jag hoppas blir något lugnare än förra veckan. Vilket den blir minst bara av att jag inte ska vara i en ny stad varje dag.

Och så här avslutar vi kvällen

…med resterna från gårdagens dessert, en god bok och uppsikt över lillan genom babycallen. Mmmm...

Alltså...

…vilka människor jag har runt omkring mig. Det är verkligen en otrolig lyx och något jag är otroligt tacksam över.

Igår trodde jag att jag och maken skulle ut och äta middag på kvällen för att få lov att fira födelsedagen på tu man hand. Mormorn, bonusmorfar och morbror (ja de ställde minsann upp hela beredskapen) skulle passa lillan ute i Hällevik.

Men inte var det någon middag planerad inte…

När vi återvände hem efter att ha lämnat lillan så var hela huset fyllt av vänner och så otroligt mycket kärlek. De hade pyntat hemmet med vimplar, dukat och tänt ljus. Uppdukad stod en fantastisk tapas-buffé signerad Vid din sida (det går inte att ha någon form av firande eller speciell dag utan att de är med och förgyller den) och resten av kvällen njöt vi av god mat, gott i glasen, lekar och sedan blev vårt vardagsrum till ett spontandansgolv och vi dansade intill småtimmarna.

Och jag är som sagt så otroligt glad - över att min kära man har ordnat detta, att våra vänner varit med och ordnat, att alla ville vara med, att de alla bjuder så mycket på sig alltid, att jag vet att ännu fler hade velat varit här men att vardagen ibland ställer till det, att min familj också var med på alla lurigheter, att jag visste att lillan också hade en fantastisk kväll… Ja…

Jag får nästan nypa mig i armen...

När hjärncellerna tappas bort

Denna veckan har kanske varit något för stressad, min hjärna har nämligen inte fungerat helt optimalt. Eller hjärnan och hjärnan, minnet kanske jag ska uttrycka mig som.

Det har glömts bort alltifrån en väntande make (på riktigt...) till att jag skulle gå en HLR-utbildning.

Och nyss höll jag på att glömma köpa tågbiljett, jag är inte så van att köpa tågbiljett då jag åker min vanliga sträcka på pendlingskortet, men idag ska jag en bit längre. Och då måste man köpa biljett, det vet jag ju. Är i för sig glad att jag kom ihåg att inte hoppa av på min vanliga station utan att åka vidare.

Så här blir det när det är för mycket, då blir det svårt att hålla sig närvarande och då blir det i sin tur att saker glöms bort.

Så i helgen blir det fokus på återhämtning och det ska göras i form av att bara vara.

Födelsedag

Idag... Idag fyllde jag det stora tre noll, alltså 30 år, och det är således 30 år sedan jag tittade ut på förlossningen och mötte världen för första gången.

Det är också en stor dag på andra sätt. För två år sedan så var vi just på denna dagen gravida men visste inte om det. Och för ett år sedan så friade den numera äkta hälften till mig.

En alldeles underbar dag har det varit, för även om det var den aktningsvärda åldern av 30 som jag fyllde så slutar jag aldrig att tycka att det är barnsligt roligt att fylla år.

Tack till alla fina vänner, familj och bekanta som uppvaktat mig idag.

Och någon ålderskris syns inte på himlen, jag är sagt att jag är 30 sedan ett bra tag tillbaka, så det är liksom lite mer bara som att jag kommer ikapp.

Fredrik Backman - Min mormor hälsar och säger förlåt

Som kanske märks på tonen så var jag inte så där väldigt imponerad av flygresa som gjordes igår och i förrgår, en del då uppresan var försenad med över två timmar och nerresan med över 30 minuter, och jag är alldeles bestämd över att jag inte kommer åka med något annat bolag än SAS i framtiden. (Inrikes kanske ska förtydligas där…)

Precis som jag lovat mig själv innan, och ett löfte som jag hållit väldigt länge men helt plötsligt verkar ha glömt bort. 

Men… Det allra mest positiva (förutom fantastiska arbetsrelaterade upplevelser) var att jag i vart fall hann träffa både Anna (och den fina bebismagen) och Kristin. Och så snubblade jag på en ny bok (där någonstans när jag lämnade kycklingtjohejsanet till sitt eget öde och levde vidare på en cola light) som är skriven av Fredrik Backman. 

95 sidor plöjdes på direkten och jag är helt fast! (Spring och köp och läs och så kanske vi kan starta en bokklubb och diskutera loss. På riktigt alltså.)

(På riktigt alltså.)

God morgon tisdag

När man varit ute och "rest" så där och från olika flygplatser och med diverse färdmedel så bli man lite förvirrad i tankebanorna.

Under morgonen, ungefär vid uppvaknandet, idag så försökte jag samla tankarna kring var jag var, vilken dag det var och vad jag hade för planer för dagen.

En andra tanke var att jag aldrig någonsin mer ska lägga 72 kronor på en kycklingsoppa på ett "kafé" som heter Java Hava, Hot Java eller något annat med Java för det är bara en microvärmd historia fyllt med e-ämnen och den där gula färgen kommer nog inte ens från riktig curry och den ger en mardrömmar flera dagar efteråt.

God morgon då…

(Den där kycklingsoppshistorien var mitt försök att äta riktig middag på flygplatsen, istället för att falla för frestelsen att bara köpa en godispåse, på terminal 3 igår, eller mer riktigt benämnt terminalen som Arlanda glömde. Förstå hur mycket godis jag hade fått för 72 kronor, säkert 3 bitar Gott och Blandat i alla fall.)

Hemma i söder igen

Precis hemma efter 24, otroligt intensiva, timmar i Stockholm. Det verkar vara min grej nu för tiden att vara i Stockholm utan att egentligen hinna se Stockholm.

Sist var det av den goda anledningen att vi var upp på bröllop, utanför staden, och hann då inte se huvudstaden särskilt mycket. Nu var det för att jag åkte upp och ner inom loppet av 24 timmar och i en hel del av dem var jag i en kontorsbyggnad.

Efter bil, skumpigt (och flera timmar försenat) flyg, buss, tunnelbana och så hela ramsan tillbaka så är jag (äntligen) hemma igen och har tagit igen tid med maken och pussat på den sovande bebisen.

Gräsänka

Maken är iväg och kollar fotbollen med sina vänner och jag ser istället fotbollen från soffan.

(Och kanske kanske sneglar med ett litet öga på en förlovning som ägde rum i kvällens Big Brother)

Och så njuter jag lite av det där lugnet. Och av en buffé av finn crips. Jag har liksom fått lite svårt att äta middagen, antagligen för att det är middagsmaten precis när jag kommer innanför dörren (vilket är superlyxigt samtidigt som nödvändigt då det är lillans mattider sol styr) men kommer man från en stressig dag och precis kommit springande från tåget så är det liksom lite svårt på något sätt.

Detta i sin tur gör ju att man blir hungrig senare istället.

Hur som...

Imorgon är det fredag!

Vi säger "hej då"

Vi säger i dagarna hej då till vårt piano här hemma. Lite sorgset är det, men det är en stor möbel och ingen av oss spelar (längre), och jag har blivit lite allergisk mot att ha saker här hemma som vi inte använder. Men ändå sorgset för det är otroligt vackert. 

Både kläder, tekniksaker, möbler och andra saker som inte används har den senaste tiden (tror att det här startade när jag var gravid mot slutet faktiskt…) för att istället ha saker i hemmet som vi faktiskt använder.  

Men sedan så är jag, och vi, inte heller något stort fan av att bara slänga saker. Utan saker som rensas ut har hittat nya "hem". De allra flesta genom Blocket som är helt toppen. Så snart får vi vinka hej då till pianot och hoppas att det får ett nytt kärleksfullt hem. 

Familjeråd

Ikväll har vi samlat en hel del vuxenpoäng då vi ägnat större delen av kvällen med att planera inför kommande år. Då är det nämligen dags för lillan att börja förskolan och planeringen satte igång nu på riktigt för att vi i fredags blev erbjudna en plats till henne. Mycket trevligt nog fick vi plats på en av de förskolor vi önskat, och lite tur var det nog allt för som jag förstått det så var det verkligen inte så för alla. 

Så nu har vi försökt få ihop hur både hennes och våra dagar ska se ut framöver, kan minsann säga att det är bra mycket enklare när en av oss är föräldraledig på heltid. För vilken logistik det kan bli för att få ihop det. 

Som en slutkläm på familjerådet tog vi (äntligen) beslut på vilken bild som vi ska sätta in i tidningen.

Kantarelljaktssöndag

Ja… Vi lyckades nog hitta alla färgkombinationer idag tror jag...

Förmiddagen i skogen, i hopp om att i alla fall hitta en kantarell, men vi lämnade skogen svamplösa men så fyllda av njutning ändå. Lillan är så nöjd i ryggsäcksstolen, Strössel är överlycklig över att få springa lös och vi vuxna tvåbenta varelser får både motion och det där lugnet som naturen ger. 

Nu ska vi slänga oss på soffan och kolla in Netflix, fick ett plötsligt sug efter en dokumentär och inne på där inne är det bara att välja och vraka. 

När man har lite tid över på helgen

"Pajskal" gjort på krossade Digestive, fyllt med dulce de leche (ställ en burk med kondenserad mjölk i kokande vatten och koka i två timmar så blir det kolasås, men numera finns det också färdig att köpa) banan och jordgubbar och sedan toppat med grädde och riven vit choklad.