Picknicken på Instagram

Fina Elin instagrammade från vår picknick hemma hos henne igår och här syns alltså slutresultatet. Vilken dag vi hade tillsammans igår. I en hel timme sov också båda(!) bebisarna samtidigt så att vi fick tillfälle att prata med varandra på riktigt. 

Och vill ni kika in hos oss på Instagram så finns jag på @husnr24 och Elin på @elinlovijsa.

Första gången som jag glömt...

Idag är det ju Valborg. Denna storhelg som jag fullkomligt älskade under studietiden i Uppsala. Som vi kunde fira Valborg där uppe.

Sedan dess har det ju inte riktigt blivit på samma sätt och jag har ofta känt ett visst vemod på Valborgshelgen och saknat det där stora firandet. Kanske till och med saknat studentlivet lite. Och det är väldigt vanligt att Skrutten brukar få utstå "de stora berättelserna" som börjar redan med upptakten, sedan fortsätter med att Kvarlborg (kvällen innan Valborg) nästan var ännu bättre och så vidare…

Och så plötsligt händer det. Igår hade jag inte en tanke på att det var Kvalborg. Att studenterna stod och köade i flera timmar utanför Stocken (Stockholms Nation). Kan bortglömmandet kanske tyda på att jag gått och blivit vuxen?

För fem år sedan så började vi dagen tidigt, fortfarande väldigt trötta från gårdagen som slutat väldigt sent, och satte oss i en park för frukost för att några timmar senare ta oss iväg på champagnegalopp.

Idag började jag dagen med att försöka underhålla en bebis under tiden som jag hängde in nytvättade kläder i garderoben, sedan gick jag ner för att fortsätta mot frukosten, då görs upptäckten att Sture vält ner ägg i köket (igen!), jag sätter lillan på golvet och torkar upp i köket och passar sedan på att dammsuga av hela nedervåning också, så fort dammsugaren tystnat så tröttnar lillan på att sitta själv på golvet, under de högsta av gnällformer så gör jag frukost fortare än man kan stava till gröt med smak av banan och mango, det knackar på dörren och en vänlig själ berättar för mig att Strössel rymt, sedan gör jag nästa upptäckt, en gigantisk (det måste den vara i alla fall) fågel har gjort sina behov på vårt stora, och tidigare nyputsade, fönster och där råkade sedan lillan slå i sin panna i kökspallen och gnället gick över till skrik - m.e.n. k.o.m. i.g.e.n. l.i.k.s.o.m.

Trots starten så kommer dagen dock fortsätta helt underbart. Idag är nämligen en fullspäckad dag - vid ska vi bege oss för att beställa alla blommor till bröllopet, inhandla kvällens godsaker (Elin, Glenn och Viggo kommer för att fira tillsammans med oss!) och sedan ska vi ut till Hällevik. Hemma hos mamma ska jag göra första insömnadsprovningen av klänningen.

Man skulle kunna säga att livet är lite annorlunda än för fem år sedan, till 130% till det bättre, men ändå...

Gårdagens picknick

Sötaste mackorna får man om man hjärtformar dem med hjälp av en pepparkaksform. 

…och sedan fyller med Nutella. 

…och någon med köttbullar och rödbetssallad. 

Och hinner man inte baka så kan man piffa upp köpekakorna lite istället.

Vi smyger snart iväg...

Bebisen sover en tidig vila, hon började låta lika glad som en trasig fiol och mycket riktigt så somnade hon innan vagnen hade hunnits nudda altangolvet nästan, och jag pysslar därför lite i köket. 

Vi ska nämligen smyga iväg när lillan vaknat till fina Elin och lille Viggo. Åh så det ska gosas! 

Pysslet i köket ska resultera i en liten picknickkorg har jag tänkt. Det blir lite hjärtformade mackor, läskande hallonsmoothie och så lite sötsaker. 

På vägen till Elin kommer det också lämnas av lite annat som det pysslats med under morgonen, en liten kik på detta blir det lite senare, först måste vissa berörda personer nås av pysslet. Pyssel och hemlighetsmakeri är två av mina favoriter! 

Så här såg det också ut...

…efter den där löpturen. Innan glädjeskutten och leendet kom så försökte jag hitta andan igen, igenom ett håll utan dess like. Det gick liksom bara inte att andas sista biten. Jisses så trött jag var…

Nu inväntar jag Skruttens hemkomst och sedan står det storstädning och storhandling på schemat. Inte alls storroligt (vet så klart att det inte är något riktigt ord, men försöker bara skoja i och med att vi ska storstäda och storhandla, ja ni förstår… Kul liksom!).

Mitt i dagen

Idag är första dagen som det är riktig vardag, med babyrytmik och babysim och allt, efter påskhelgen.

Det är så roligt att se min lillskrutta skina upp på rytmiken och nu när hon har gått upp i gruppen med lite större barn så är det så fint att se hur alla har utvecklats.

Innan så kunde lillfisan inte ens höra ett annat barn gråta utan att själv bli väldigt ledsen. Hon tyckte absolut inte om när det stökades och inte sällan var det svårt att vara med henne bland barn. (Inte så roligt när man är föräldraledig kan man ju säga)

Men nu - vilken liten stjärna hon blivit! Hon vill inte annat än att se de andra barnen (och gärna känna och klämma lite) och hon tycker både simmet och rytmiken är vansinnigt roliga. Så lite ont i hjärtat gör det att simmet snart är inne på sin sista gång för terminen.

Nu ska vi se om vi får tag i lillans mormor och se om hon vill ta en kaffe mellan dagens aktiviteter.

God morgon måndag!

Jag peppar igång denna måndagen med denna bilden från igår. Den visar när jag kom tillbaka ifrån min löparrunda där jag sprang både längre och snabbare än jag gjort på flera år. 

Missförstå mig rätt - det handlar inte alls om några elittider och inte heller särskilt snabbt (utan mer att jag har lämnat joggingtempot och gått in i löpartempot) men för mig är det här helt underbart. 

Efter en graviditet med 31 av 41 veckor med foglossning, då bara en liten promenad innebar en smärta som skar som en kniv genom mitt bäcken, så är jag så stolt över vad min kropp gjort. Så stolt över vad den har klarat av och jag ska göra mitt allra bästa för att tacka den så mycket jag bara kan. 

En långsam väg tillbaka med styrketräning som inledning, för att bygga upp kroppen, har varit min melodi. Vissa av rundorna känns fortfarande som om jag vill lägga mig ner och gråta men ibland, som igår, så kommer den där känslan och då är det bara att köra. 

Strålande sol i Malmö och en väldigt mätt mage

Under sena fredagskvällen så började en tripp till Malmö ta form i mitt idéhuvud. Det var efter att vi stått och gjort 60(!) baguetter till 27 grabbar som skulle ha en magisk lördag tillsammans med Ea. Det var nämligen dags för hans svensexa. Det var faktiskt väldigt härligt att få vara med på ett litet litet hörn, och samtidigt ta fram sina gamla mackbredarkunskaper från tiden som cafébiträde. 

Efter att frukostgröten landat i magen så mötte vi upp mamma/mormor på tågstationen och sedan hade vi en helt fantastisk dag tillsammans vi tre tjejer i ett Malmö som fullkomligt badade i solsken. 

Och jag skulle egentligen vilja ägna ett helt inlägg åt min fantastiska dotter. Hon är liksom glad bara hon får vara med. Så klart planerar vi dagen efter henne, med vilostund i vagnen på sina vanliga tider och lek och bus för att få sträcka på benen också, men ändå hon är helt otroligt.

För vissa saker kan man inte planera. Till exempel att tåget ska vara helt smockfullt på vägen ner så att man får sitta på golvet och äta mellis, få trängas med andra vagnar, väskor, marsvin(!) och stå ut med en toalett med stopp i eller att tåget hem ska få signalfel (och därmed få stanna mitt på en åker) samtidigt som AC:n är sönder - som vi svettades! 

Då är det minsann guld värt att ha en lillstrumpa som håller sig hur lugn som helst.

Helgen har varit så välspenderad att det dock tyvärr har ekat lite tomt här inne.

Dagens strålande solsken gjorde att vi struntade i de där städ- och tvättplanerna och var istället ute nästan hela dagen.

Men lunch på uteservering, lek och bus på gräsmattan och en stund i solstolen var mycket trevligare än de ursprungliga planerna.

Och jag får ändå en känsla av att de där sakerna finns kvar tills imorgon...

Jag överlevde

Jag överlevde gårdagens besök hos tandläkaren. Även om jag hade ungefär 72 olika rymningsplaner när jag satt i väntrummet.

Eller satt i väntrummet är kanske att överdriva, jag kunde nämligen inte lugna mig tillräckligt för att sitta ner på en av de där väntrumsstolarna. Istället vankade jag runt. Försökte fokusera på att läsa Patientguiden 2014 (avslöjar kanske att det inte fanns världens utbud) och framför allt försökte jag undvika att tänka katastroftankar.

Och det gick faktiskt bra, förutom när jag såg att de hade tandborstar för personer med tandprotes i en monter. Då var jag plötsligt övertygad om att det var en sådan som besöket skulle resultera i.

Just denna gången blev det en snabbvisit. De har (tyvärr) ofantligt långa köer just nu, men besöket igår var mer av akut karaktär då jag blev orolig för en tand.

Det verkar dock inte vara någon fara på taket, men de bokade in ett återbesök om någon månad och så fick jag hemläxa att borsta tänderna lite försiktigare.

Om de säger hoppa, frågar jag "hur högt?"...

Idag...

Idag är en sådan där dag som man tänker "nääää..." redan vid uppvaknandet.

Varför?

Jo, för om bara en liten liten stund ska jag bege mig till tandläkaren. Och det är bland det värsta jag vet.

Jag dricker en kopp kaffe (med extra mycket mjölk i för att inte färga ner tänderna) och försöker fokusera och tänka positivt. Tänka hur skönt det känns när tänderna är renputsade, hur skönt det ska bli att ha det här besöket överstökat och hur jag faktiskt fött ett barn utan att vara rädd (eller tycka att det var så värst farligt) och då borde jag ju klara det här galant.

Eller så går det åt skogen... Dagens besök kanske leder till återbesök där det ska fixas, borras och trixas... Åh nej...

Effektiv morgon

Har man en liten här hemma som titt som tätt är morgonpigg så händer det också titt som tätt att det hinns med en hel del här hemma. Även om det behövs "några" koppar starkt kaffe.

Här hemma har det minsann hunnits med att städa undan på ovanvåningen, hänga en tvätt som Skrutten slängt in innan han gick till jobbet, beställa lite trycksaker till vårt bröllop, rensa plånboken, skicka iväg lite meddelanden gällande ett visst annat bröllop, äta frukost med lillan (jag får mer och mer bebisgröt i min mage på morgnarna då lillan älskar när man smakar det som hon ger en - och jag älskar hennes leende), hitta på en egen rytmikstund och nästan det största av allt - beställa mina brudskor.

De där skorna har jag haft på bevakning då min storlek varit slut, jag hade nyss börjat leta efter andra och var på väg att ge upp, men så plötsligt händer det!

På tal om det där bröllopet… Självfallet så är det massor som pågår, som planeras, som diskuteras och som görs men det är ju mycket som ska visas upp först på den stora dagen. Så även om jag vill visa och skriva massor om det (det är ju så roligt att vara mitt i planeringen!) så får det lov att bli lite omvänt och visas upp efteråt. Det mesta i vart fall. Små glimtar ska det så klart bjudas på.

Men på den stora dagen vill vi gärna att vänner och familj utropar spontana åh och åhhhhh och ååååååååhhh och snyftåhhhhhh och där spelar ju överraskningsmomentet in en hel del.  

Vi försökte ta en familjebild

Satt precis och bläddrade lite bland april-månads bilder (helt galet att april månad snart också är över) och hittade då lite tokigheter. 

På Skruttens födelsedagsfirande så försökte vi få till några familjebilder (nu när vi ändå var påklädda, sminkade och allt…) med självutlösaren på kameran och har man en hund som är både nyfiken och väldigt närgången så blir vissa av bilderna sådär. 

Klart Strössel du är ju också en del av familjen...

Den här sammanfattar nog ganska så bra...

…min känsla över påsken i år. Sol, spralliga ben och ett stort leende. Bilden togs när vi var på härlig smälta-maten-promenad efter lunchen i grannstaden i lördags. 

Påskens sista dag...

...och det känns som om vi varit iväg på en hel veckas semesterresa.

Sista dagen på den där "semesterresan" har spenderats med näsan långt ner i bröllopsplaneringen. Både gällande vårt eget men ett möte med min toastkollega, inför Ea och Beckas bröllop, har också hunnits med.

Det känns skönt att det mesta börjar falla på plats gällande bröllopet som jag ska vara med och toasta. Det finns massor av roligheter som man kan göra och jag har förmånen att göra detta tillsammans med någon som sprudlar av idéer och upptåg. Vilket gör uppdraget både lättare men också bra mycket roligare.

Inför vårt eget tog vi tag i den "lilla" biten med bordsplacering... Alltså hur svårt är inte detta? Tur att vi har teknik för det mesta nu tänkte jag när jag kom ihåg att det fanns en app som kunde hantera det där.
Vi hoppade och studsade över hur allt blev lite enklare i alla fall.

Och som vanligt när vi bröllopsplanerar så tar vi alltid en minut till att bara känna in känslan över hur den där dagen kommer att bli. (Den minuten brukar vara innan alternativt en bra stund efter att vi tagit några ronder i bestämma-efternamns-matchen) För det är ack så viktigt att inte glömma bort varför vi gör det här.

Imorgon väntar vardag igen, visserligen med en liten extra knorr, och då ska vi försöka komma tillbaka till lite rutiner, lite annan mat än grillat, lite mer träning men minst lika många skratt.

Och så har jag hämtat in min bebis i vårt sovrum igen efter påskens specialprojekt om att lillskruttan ska sova i eget rum. Hon somnar nu fint i sitt egna rum, men vaknar hon får hon komma in till oss. Och jag njuter... Ge mig en bebisfot i ansiktet så sover jag som bäst.

Vilka dagar!

Vilket väder! Vilka dagar! Vilken påsk!

Här hemma har vi bara superlativ just nu för att beskriva vår tillvaro.

Påsken har ju bestått av familjemiddag, tjejbrunch, långpromenader, shopping, lunch på uteservering, lunch med kollega och vän, bebismys, premiär för lillan i babybjörn på pappas rygg, grillunch, ommålning av en gammal koffert, en stund i en solstol tillsammans med min blivande make, bröllopsplanering, överraskningsfest för en vän som fyllt 30 och massor massor och mer massor av mys med vår prinsessa.

Vi har alltså haft en förträfflig påsk.

Imorgon får vi nog dock se till att städa upp efter våra semesterdagar här hemma. För är det något som inte riktigt hänger samman med att hinna med allt ovan så är det att pyssla om huset här hemma.

Men men... Får fram med skurhinken imorgon - för det är ju just det som är så underbart... Det är ju en hel dag kvar imorgon.

God morgon fredag!

Det är en god morgon, det är fredag och det är också påskledigt. Hur härligt är det inte att börja en dag så?

Dagen ska här hemma fortsättas, efter frukost, med lite bakning. Jag och lillan ska under förmiddagen träffa mina härliga tjejer på brunch. Min uppgift till brunchen är bakning.

Jag har letat efter ett tillfälle att baka en paj som fanns med i senaste tidningen Buffé och detta tillfälle blev ju förträffligt.

Den verkar väldigt lättbakad, nästan så det är fusk, så vi håller tummarna att jag inte förvirrar mig helt här. För återigen så ger jag mig på att bjuda på något som jag inte lagat/bakat tidigare.

Men jordgubbar, dulce de leche och grädde - kan väl inte bli annat än gott?

Tur att det ska promeneras både till och från brunchen så att sötsaksintaget påverkar ihoppandet i den där vita klänningen så lite som möjligt. 

Hon, som jag inte kan få nog av...

På lillans niomånadersdag fångades denna bild. Ren kärlek. 

Och just henne tar jag med mig på påskbuffé tillsammans med familjen hemma i vårt kära Hällevik. 

Lite smått oroad eller borde jag kanske vara exalterad?

Det är alldeles strax dags för träning och det var med skräckblandad förtjusning som jag bokade passet igår. Jag såg nämligen inga andra bokade och detta kan ju faktiskt innebära att det blir jag och Ola idag.

Men visst… Egentligen borde jag blir alldeles exalterad. Det är ju faktiskt som ett eget PT-pass. Det har varit som allra jobbigast när vi bara varit två mammor på träningen. Då har vi minsann fått veta att vi lever.

Och nu när man då (kanske) är själv...

Och så tar vi ett djupt andetag, tar i så mycket vi kan och försöker ignorera träningsvärken som kommer smyga in redan ikväll. 

Desserten

På Skruttens kalas så var det denna desserten som jag knåpade ihop en variant av. Citronmuffinsarna blev något så vansinnigt konstiga i form så det var tur att de skulle smulas i botten av burkarna. 

På lagret av smulade citronmuffinsen så är det uppvispad grädde som blandats med lemoncurd (slurp!) och på toppen en form av frosting/maräng som brändes på lite snabbt med en köksgasbrännare. 

Gott, men väldigt mäktigt. Så jag behövde inte alls bekymra mig om att serveringen skedde i små barnmatsburkar (utmärkta för massa olika DIY-projekt) det var alldeles tillräckligt. 

Mamma-dotter-snack

Mamma - Du... Du sov inte särskilt mycket i natt...

Bebis - Nä, vad då trodde du det?

Mamma - Ja, jo, det måste jag nog erkänna att jag trodde. Jag hade liksom till och med en vision om en hel natts sömn.

Bebis - Jo det kan du ju drömma om.

Mamma - Jo men just det där att drömma måste man ju sova för att kunna göra...

Bebis - Förstår den "subtila" hinten. 

Mamma - Ah ok, för i natt så ville du mest fäktas, skratta åt dina gardiner, rulla runt, dra dig upp i spjälsängen och vara allmänt huliganig. Men en subtil hint kanske hjälper till?

Bebis - Det där drömmandet var ju bara en metafor. Skyll er själva när ni försöker få mig till att sova i ett eget rum, där jag aldrig sovit förr och som råkar ha väldigt roliga gardiner. 

Mamma - Jo...

Bebis - Plus att det kliar något så vansinnigt när min tredje tand ska brista igenom. 

Mamma - Jo...

Bebis - Och så håller jag på att utvecklas en massa just nu, lär mig krypa och allt, det är liksom lite mycket att ta in. Konstigt att det blir svårt att sova då...

Mamma - Nä...

Bebis - Men fortsätt för all del att försöka för det är väldigt underhållande att höra alla mjuka visor, mysigt att bli runtskumpad och speciellt härligt är det när du slänger in lite mat i leken också. Bäst blir det sedan när du ger upp och pappa kommer, för han tar mig till vagnen och skjutsar mig över en tröskel. Åka favoritvagnen mitt i natten liksom. Score! 

Mamma - Well played...

Nypromenerad och lite andfådd

Vilket väder det är ute! När vårsolen skiner så här så undrar man faktiskt hur man klarar den där långa, kalla och mörka vintern. Men nu kanske jag inte ska säga det här för högt egentligen för då kommer väl en liten snööverraskning till, eller kanske en hagelstorm som vi råkade vara ute i igår.

På promenaden så råkade jag ut för det som man ibland råkar ut för på promenad. Jag gick nästan precis lika fort som en annan promenadare (mycket roligare ord än fotgängare) och ni vet när man liksom hamnar precis jämsides?

Den ena går inte fort nog för att gå om och den andra går inte långsamt nog för att hamna bakom. Så då hamnar man gåendes precis bredvid varandra. Och i den där svenska tystnaden som vi har. 

Mycket obekvämt.

Så jag fick pinna på utav bara tusan för att kunna bryta den där trenden, vilket gjorde att jag flåsade lite extra i backarna.

Nu ska jag värma lite lunch till mig och Bönan. Jag får lax med... Ja, vad jag nu kan hitta på... Och lillan får mixad köttfärslimpa med fruktmums av banan, mango och äpple - åh dessa smakkombinationer! 

Nytt här hemma

TV-bänken har fått sig en liten uppfräschning och höstens koppartoner har ersatt med lite vårligare pasteller. Det passar mig som handen i handsken att det är så mycket pastell i vår. 

Blomman är från fina svärmor, ljushållarna nya från Lagerhaus, ljuset från Voluspa som jag fått av Skrutten som vardagspresent och de fina böckerna om när det mest underbara som finns blir till har vi fått från svägerskan och dessa håller jag varmt om hjärtat. 

Nu beger vi oss ut på första promenaden och sedan ska vi försöka få ordning på hur dagen ska se ut. Är det rytmik? Är det babysim? Inget av det?

Förvirrande det blir med påskveckor...

Nio månader

Idag har vår lillskrutta varit lika många månader här hos oss som hon var i magen - är inte det fantastiskt?

Tänk i nio månader (minus några veckor som det tog innan vi faktiskt visste att hon låg där i magen) så väntade vi på henne. Jag tyckte hela tiden att det var så svårt att greppa, var väldigt rädd för att något skulle gå fel och så längtade vi något enormt.

Det slår mig också hur lång en graviditet faktiskt är...

Hon är verkligen vår högsta dröm och det största geni jag någonsin mött. Idag så ville hon exempelvis få tag i både tamburinen och en penna att leka med, då la hon pennan i tamburinen och drog sedan allt till sig - hur smart är inte det liksom..? Toksmart.

Vi har firat henne med paket och en påskpysseldag på Brinkagården, en bondgård där en av våra närmsta vänner vuxit upp, och det har varit en alldeles underbar dag. Som en avslutning på en fin helg.

Vilken dag!

Alltså så gott det blev innan idag... Ibland kan det vara lite svårt att uppskatta maten som man själv lagar, för att man har liksom "stått i det" eller hur man ska säga, men till och med jag tyckte att det var fantastiskt.

Till och med så att det faktiskt var laxen som blev det magiska idag och inte desserten som jag kanske hade trott. Receptet hittade jag hos Victoria Riis som driver bloggen Matplatsen.net. Där har jag hittat inspiration massor av gånger och allt har nog tusan varit lika gott! 

Söt chilifisk med sting

4 laxfiléer

Salt & peppar

3 dl grädde

1 dl créme fraiche

1 rejäl vitlöksklyfta

1/2 dl sweet chili

2 msk finklippt gräslök

2 msk finklippt persilja

Lägg laxen i en smord ugnsform. Salta & peppra. Blanda grädde, créme fraiche, sweet chili och vitlök i en kastrull och koka upp. Låt puttra några minuter och smaka av med salt & peppar och ev mer sweet chili om så önskas. Rör ner örterna och häll såsen över fisken. Strö över finriven gruyere. In i ugnen, 200 C ca 15-20 min tills fisken är klar och ytan fått lite fin färg.

Vi tripplade detta recept eftersom vi gjorde mat för åtta personer idag, men kan avslöja att det bara lämnades kvar en ynka laxbit och inget annat i kastrullerna. Så klart beror detta på hur stora laxsnittar man har också, men ändå. Grädden tog jag hälften matlagningsgrädde och hälften vispgrädde och den fick stå länge och puttra på spisen, detta gjorde att det aldrig behövdes någon ost i tycker jag. 

Vilken känsla det är när det blir omtyckt när man lagar mat. Att laga mat är ju något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och sådana här dagar är det extra roligt. Och när svärmor och svägerskan bad om receptet så ville jag nästan hoppkrama dem.

Man kanske skulle kunna tro att vi inte skulle vara mer hungriga idag efter denna lunchmåltid, men Skrutten kom faktiskt precis in för att ge mig en puss och doftade då somrigt av grill. Det blir lite grillat med en god sallad till oss till middag, men jag tror nog allt vi klarar oss utan lördagsgodis i alla fall. 

Påsken sprider sig här hemma

Det börjar så smått bli lite påskfint här hemma. Påsken kanske inte är den högtid som pyntas mest här hemma, men det är mysigt med litegrann i alla fall.

Nu ska vi skala en väldig massa potatis för vi väntar familjen som gäster på lunch för att fira Skruttens födelsedag i måndags. Det blir en laxrätt och sedan en magisk (den låter magisk enligt receptet i alla fall - men första gången jag bakar den - hjälp!) dessert med ett stort inslag av citrus.

Snart är familjen samlad

Om inte allt för lång stund så kommer Skrutten innanför dörren och den härliga känslan av att det är både fredag och att familjen är samlad kommer sprida sig i hela huset.

Lyssnade på Livshjulet med Ann Hegestrand som hade en intervjugäst som sa att hon avskydde fredagsmys - chips, Let's Dance och att sitta i soffan tillsammans gav henne rysningar. Det behövdes mer social stimulans.

Jag får allt lov att inte hålla med alls.

Jag kan få pirr i magen av att veta att jag ska springa en runda medan bebis och hennes pappa har det mysigt tillsammans, att jag sedan ska bada tillsammans med min favorit och plaska i vattnet precis lika mycket som henne och beundra hennes kiknande skratt när hon tittar förvånat på sin tokiga mamma, att vi efter läggning står i köket tillsammans och lagar något och pratar om livets diverse tokigheter eller kanske mest retas med varandra (som det brukar bli av den där tröttheten som kan infinna sig på fredagar) och om det sedan blir chips och Let's Dance så får jag lov att kalla det en toppenkväll.

Precis lika mycket toppenkväll som när man har middagsbordet fullt av fina vänner. Skönt att man inte måste välja det ena eller det andra.

Precis lika bra. 

Sitter uppkrupen i soffan

Min lilla miniperson somnade lite plötsligare än mamman förväntade sig här i soffan så jag tar tillfället i akt och kryper tätt intill henne och har ett litet Pinterestmoment tillsammans med ett glas Cola. Passar alldeles utmärkt att drömma sig iväg bland håruppsättningar när vädret fortsätter att visa sig från sin gråa sida.

Jag har stängt av allt som låter, har telefon på ljudlöst och njuter av att höra lillans andetag och fåglarna som kvittrar utanför. 

Ett tack från Sture

Sture har varit snäll och tackat grannarna för att han fick bo hemma hos dem när vi var i Göteborg i helgen. Snällt av honom måste jag säga. 

Fullt ös, medvetslös...

Alltså den trötthet som infann sig efter att föräldragruppen varit här. Sex mammor, en pappa och sju barn är minsann en hel del.

Och svettpärlorna började samlas på min panna när lillan vilade hela sju minuter strax innan våra fikagäster skulle komma. Detta brukar nämligen leda till att hon är su… lite mindre glad.

Vi bjöd på våfflor, cake pops och chokladbollar. Och hur gott är inte en våffla med Nutella på? Alltså det är syndigt gott.

Detta tillsammans med ett hus fullt av bebisar och härliga vänner gör en dag mitt i veckan till en alldeles förträfflig dag. När min lilla loppa somnade i över en timme(!) i vagnen så fick jag till och med tillfälle att prata ordentligt med alla. Mat, magar och minnen från graviditeterna kan nog sammanfatta det väl.

Efter att sista gästerna gått hem så satte jag mig och lekte med min älskade prinsessa så att hon fick min odelade uppmärksamhet en stund och sedan begav vi oss ut på promenad.

Från Göteborgsshoppingen

I och med att det inte blev så mycket Slottsskogen på grund av vädret när vi spenderade helgen i Göteborg så blev det desto mer shopping. Den största shoppingkassen fick lillskruttan (har man helt glömt bort hur man shoppar till sig själv?) men en del annat hittade vi också. 

Dessa stämplar fyndade vi på Panduro och det var dessa som användes på Skruttens födelsedag och kommer nog användas för fullt här hemma framöver. 

Fast nu måste jag skynda mig och måla på ansiktet lite - snart kommer ju kära föräldragruppen och vad härligt det kommer bli att fylla huset med barn. 

I paketet gömde det sig...

Storstädning pågår!

Vädret har ju minsann inte varit annat än grått och blött idag. Så även om vi trotsade vädret strax efter 14-tiden, tänkte det finns inga dåliga kläder bara dåliga kläder, och begav oss ut på promenad så har vi annars bara hållit oss inomhus.

Vi har pysslat här hemma, påbörjat lite städ och fix inför både påsken och inför att föräldragruppen kommer på fika imorgon och nu när Skrutten kommer hem om någon minut så ska vi avancera det där städandet till en högre nivå och istället kalla det storstädning.

Storstädning är när man riktigt tar i med hårdhandskarna, skrubbar allt vad man kan och till och med putsar fönster.

Alltså det finns ungefär 1152 saker som jag hellre gjort, fast jag vet att vi kommer tycka att det är underbart efteråt...

Skrutten fyller 31 år

Igår fyllde min kära Skrutten hela 31 år. Det firades här hemma med (o)skönsång på morgonen tillsammans med paket och frukost på sängen. Det stora paketet fick han dock vänta med tills på kvällen.

Vi fortsatte firandet här hemma med trerätters som tillagades tillsammans och sedan fick vi överraskande besök av två av Skruttens allra bästa vänner. Så vi fick både underhållning och skratt till vår middag, som vi åt lite senare än vi tänkt med hänsyn till en liten bebis som gärna ville vara uppe med oss så länge som bara möjligt.

För att göra en hemmamatlagningskväll lite extra speciell så gjorde jag upp lite olika stationer i köket där maten skulle lagas.

Återvänder från rymmen

I fredags rymde vi ifrån vårt lilla bo där hemma och bytte ut detta mot vår näst största stad här i landet.

Vi åkte upp för att dels hälsa på min farmor men också för att träffa min toastmasterkompanjon inför Ea och Beckas bröllop för ett planeringsmöte.

Vi har haft det alldeles alldeles underbart.

Ätit farmors goda mat, känt på storstadspulsen lite, pratat gamla minnen, ätit frukost hos faster och skrattat en väldig massa åt vår stjärna som har hittat ett helt nytt uttryck under helgen. Alltså hur kan man vara så rolig när man bara är 9 månader?

Även om hon är hur rolig som helst så ger det en lite perspektiv när man reser med barn. Så mycket saker man har med sig!

Och man är mycket mer rädd att glömma bort något viktigt också. Förr så slängde man liksom ner lite saker i en väska och sedan brukade jag tänka att så länge jag har pengar och en telefon med mig så löser sig resten.

Men nu kunde ju listan göras lång på vad som jag aldrig skulle våga glömma hemma. Tänk att glömma packa ner... Ja ok, det mesta hade ju löst sig där med. Men ändå.

Fast det där med att strosa i butiker och klämma och känna på olika plagg, leta efter den där perfekta nyansen på läppglans eller se hur höga klackar man vågar gå på... Det erkänner jag att det får nog göras lite senare i livet.

Om man har bråttom

Fullkornspasta med pesto, rödlök, parmaskinka och ruccola 

När torsdag blir tisdag

Istället för att träffas med tjejerna på torsdag så blir det en dejt ikväll istället minsann. Vi fick nämligen inte ihop det på torsdag allihopa och då valde vi istället att byta dag.

Så härligt nog får jag träffa dem redan ikväll. Och faktum är att jag redan träffat en av dem innan, detta för att vi spenderat eftermiddagen tillsammans hemma hos en vän (tillika också föräldraledig) i deras helt magiskt vackra hus.

Det var första gången som jag var där hemma och hade jag inte varit så upptagen med att försöka hålla fokus på min femtedel av barnaskaran (fem barn varav äldsta fyra år) så hade jag gapat av ännu mer av förtrollning.

Nu ska det bakas ihop lite bakad potatis med skinkröra, ikväll är det undertecknad som står för maten.

Små runda små fågelfän

För att fira att påsken är i antågande så har två ljuvliga små porslinsfågelfän fått följa med hem och pryder nu vårt matbord. 

Vart får de energin ifrån?

Efter tre timmar av sömn i natt så skulle man ju kunna tänka sig att en viss bebis är lite sömnig, eller i vart fall ser lite trött ut på ögonen..? Men icke, hon röjer loss här hemma med sin nya leksak som hon fick av sin faster igår.

Det är liksom som en form av bil som hon kan sitta på och köra runt med men som också kan förvandlas till gåhjälp - helt fantastisk i fina färger och räddar just nu min morgon.

Jag tänkte nämligen passa på att verkligen dyka ner i kaffekoppen och tur att lillan bus och skratt här hemma gör att energin samlas tillbaka ändå trots den där sömnbristen.

Denna morgon har jag redan lagt lillans gröt i kylen, gått ner i källaren när jag skulle upp i badrummet, trott att det var femman som hade Nyhetsmorgon och fått skriva samma nätadress till en sida sju gånger innan det blev rätt...