torsdag 31 januari 2013
måndag 28 januari 2013
Nu...
...har vi sparkat igång en ny vecka. Och det med ett stort pang.
Efter en fartfylld dag var jag så trött att jag inte ens orkade tänka på hur vägen hem från Ica gick nu igen.
Så kan man ju också inleda en vecka.
Nu längtar jag efter våren. På riktigt.
Tänk att få slippa tjocka dunjackor, vantar, mössa och halsduk? Eller att inte behöva bekymra sig över om rutorna på bilen behöver att skrapas eller inte, om pannan ska sluta fungera igen så att det blir 15 grader inomhus eller om vinterskornas dragkedja ska fungera ett tag till eller inte.
Nej, nu vill jag höra fågelkvitter, få plocka upp vårjackorna och känns solstrålar på nosen.
Finns det något man kan göra för att skynda på processen kanske?
Efter en fartfylld dag var jag så trött att jag inte ens orkade tänka på hur vägen hem från Ica gick nu igen.
Så kan man ju också inleda en vecka.
Nu längtar jag efter våren. På riktigt.
Tänk att få slippa tjocka dunjackor, vantar, mössa och halsduk? Eller att inte behöva bekymra sig över om rutorna på bilen behöver att skrapas eller inte, om pannan ska sluta fungera igen så att det blir 15 grader inomhus eller om vinterskornas dragkedja ska fungera ett tag till eller inte.
Nej, nu vill jag höra fågelkvitter, få plocka upp vårjackorna och känns solstrålar på nosen.
Finns det något man kan göra för att skynda på processen kanske?
torsdag 24 januari 2013
En helt vanlig torsdag...
...och jag har ännu inte hunnit komma till ro, utan istället vilas ögonen på In time som visas på TV:n.
Gäspningarna som ganska så rask ökar i takt tyder nog dock på att det inte dröjer allt för lång tid innan de blå sluts för kvällen.
I övrigt har det varit en helt vanlig dag.
Förutom att jag slog rekord i sprint till tåget hem (mitt eget rekord då, inget annat) och en promenad som vanligen tar strax över tio minuter tog i eftermiddags bara fem.
Fast man känner sig sådär lagom mysig när man kliver på tåget flämtandes som en gnu och med luggen lite fint klistrad i pannans svettpärlor. Men hem kommer man.
Sedan har jag haft telefonkonferens med Kajan och vi lyckades med bedriften att snattra i en timme. Trots att vi bor med bara några kvarter mellan oss.
Sist, men verkligen inte minst, så träffades KrAnPeSu-gänget (mitt kära gamla pluggäng) fast utan Su (jag själv) ikväll för middag och mys.
Ledsen som jag var över att inte kunna sätta mig på ett plan upp till Sthlm och hänga med så försökte jag ändå vara ned på ett hörn. Detta genom att jag slängde ihop oss i en sms-grupp och bad dem (snarare terroriserade) att uppdatera hur de hade det.
Avis är bara förnamnet.
Gäspningarna som ganska så rask ökar i takt tyder nog dock på att det inte dröjer allt för lång tid innan de blå sluts för kvällen.
I övrigt har det varit en helt vanlig dag.
Förutom att jag slog rekord i sprint till tåget hem (mitt eget rekord då, inget annat) och en promenad som vanligen tar strax över tio minuter tog i eftermiddags bara fem.
Fast man känner sig sådär lagom mysig när man kliver på tåget flämtandes som en gnu och med luggen lite fint klistrad i pannans svettpärlor. Men hem kommer man.
Sedan har jag haft telefonkonferens med Kajan och vi lyckades med bedriften att snattra i en timme. Trots att vi bor med bara några kvarter mellan oss.
Sist, men verkligen inte minst, så träffades KrAnPeSu-gänget (mitt kära gamla pluggäng) fast utan Su (jag själv) ikväll för middag och mys.
Ledsen som jag var över att inte kunna sätta mig på ett plan upp till Sthlm och hänga med så försökte jag ändå vara ned på ett hörn. Detta genom att jag slängde ihop oss i en sms-grupp och bad dem (snarare terroriserade) att uppdatera hur de hade det.
Avis är bara förnamnet.
onsdag 23 januari 2013
Lillördag
Nu har veckan vänt och vi går mot helg - igen - och vi firar detta med familjemys och sett Sveriges Mästerkock och nu därefter Mia på Grötö.
Nu känns det verkligen som att längtan efter våren har kickat in ordentligt. Ljusa kvällar, lite varmare vindar, slippa dunjacka och mössa och inte minst slippa fotriktiga vinterkängor.
Innan våren kommer ska det försöka somnas. Inte det lättaste med en katt som vill ligga på ens mage och sova, en hund som drömmer vilda drömmar och en sambo som andas väldigt tungt (läs: snarkar).
Nu känns det verkligen som att längtan efter våren har kickat in ordentligt. Ljusa kvällar, lite varmare vindar, slippa dunjacka och mössa och inte minst slippa fotriktiga vinterkängor.
Innan våren kommer ska det försöka somnas. Inte det lättaste med en katt som vill ligga på ens mage och sova, en hund som drömmer vilda drömmar och en sambo som andas väldigt tungt (läs: snarkar).
tisdag 22 januari 2013
En slagen hjälte
Efter att en slurpig moussaka hade landat i våra magar så hoppade Sture (katten) på ytterdörren, precis som han brukar göra när han vill komma in, fast det som inte hör till vanligheterna är att han kommer in tilltufsad i pälsen och med ett blodigt vänsteröra. Uppenbarligen så har han råkat ut för något när han var ute, troligtvis ett kattslagsmål.
Vår älskade lilla Sture.
Och det var bara någon dag sedan som han kom in och hade varit med i sitt första kattslagsmål. Denna gången var hans andra (vad vi vet) och denna gången hade han blivit ordentligt tilltufsad.
Vi har haft fullt sjå med att hålla honom stilla medans vi känt igenom honom så att han inte är allvarligt skadad. Det verkar vara i sin ordning med honom, förutom ett blodigt öra och en svårstillad hunger.
Men som det värker i hjärtat.
Så kan han ju inte berätta heller - inte vem som gjort honom illa, så att man kan prata katten till rätta alternativt diskutera det hela med kattens föräldrar, inte svara på vart det gör ont någonstans, så att man kan pussa och blåsa bor det onda, eller inte ens berätta om han blev rädd.
Tänker mest att nog får lov att stanna inne i huset i fortsättning, alltså aldrig mera gå ut, helst ska han vara invirad i bomull så att han inte på något sätt kan skada sig.
Nu har han i vart fall fått i sig ordentligt med mat, aptiten verkar det inte vara någonting fel på, och har lagt sig hos sin husse och får kramar, efter kramar, efter kramar.
Vår älskade lilla Sture.
Och det var bara någon dag sedan som han kom in och hade varit med i sitt första kattslagsmål. Denna gången var hans andra (vad vi vet) och denna gången hade han blivit ordentligt tilltufsad.
Vi har haft fullt sjå med att hålla honom stilla medans vi känt igenom honom så att han inte är allvarligt skadad. Det verkar vara i sin ordning med honom, förutom ett blodigt öra och en svårstillad hunger.
Men som det värker i hjärtat.
Så kan han ju inte berätta heller - inte vem som gjort honom illa, så att man kan prata katten till rätta alternativt diskutera det hela med kattens föräldrar, inte svara på vart det gör ont någonstans, så att man kan pussa och blåsa bor det onda, eller inte ens berätta om han blev rädd.
Tänker mest att nog får lov att stanna inne i huset i fortsättning, alltså aldrig mera gå ut, helst ska han vara invirad i bomull så att han inte på något sätt kan skada sig.
Nu har han i vart fall fått i sig ordentligt med mat, aptiten verkar det inte vara någonting fel på, och har lagt sig hos sin husse och får kramar, efter kramar, efter kramar.
torsdag 17 januari 2013
Dan före doppardan...
...om man nu kan likna fredag vid doppardan - men visst skulle man kunna göra det?
Idag stapplade jag inte innanför dörren här hemma förrän vid 19.30, ungefär tolv timmar efter att jag lämnade hemmet, och efter att chili con carnen (som var så stark att näshåren kryllade sig) hade landat i magen så kunde energinivån inte hållas uppe längre.
Strax efter 21 landade hela familjen i sängen, tre av fyra sover redan, och jag tittar med ett halvt öga på ett program om bakning. Men det dröjer nog inte särskilt länge innan det är fyra av fyra som sover här hemma.
Och imorgon är det som sagt fredag igen. Helgen som väntar ser ganska så oplanerad ut - är inte det underbart?
Idag stapplade jag inte innanför dörren här hemma förrän vid 19.30, ungefär tolv timmar efter att jag lämnade hemmet, och efter att chili con carnen (som var så stark att näshåren kryllade sig) hade landat i magen så kunde energinivån inte hållas uppe längre.
Strax efter 21 landade hela familjen i sängen, tre av fyra sover redan, och jag tittar med ett halvt öga på ett program om bakning. Men det dröjer nog inte särskilt länge innan det är fyra av fyra som sover här hemma.
Och imorgon är det som sagt fredag igen. Helgen som väntar ser ganska så oplanerad ut - är inte det underbart?
tisdag 15 januari 2013
måndag 14 januari 2013
Den senaste tiden...
...har jag peppat för en weekend till Köpenhamn tillsammans med tjejerna
genom att skicka ut bilder på Café Nordens meny... Längtar redan...
och så har vi frukostfikat på Ritz och traditionen var därmed igång för år 2013 också. Underbart...
sedan så har snön kommit tillbaka och väntandes på skjuts till badhuset så hann det
faktiskt bli lite kallt. Tycker att den här vintern har varat länge nog nu - dags för vår...
så har vi myst loss här hemma. Vår älskade lilla Strössel brukar lägga sig så här på
morgonen så att vi kan klia henne på magen. Hon, och Sture, är verkligen vår glädje...
...och så har jag lunchat på Paulúns GI-müsli, apelsinjuice och grönt äppel.
Söndagsfrukost
Kokta ägg, american pancakes utan mjöl, Brämhults juice, gröt
och vad för smaskigt i kylskåpet som kan falla i smaken.
Bland det bästa jag och Skrutten vet med helgen är chansen att få äta långfrukost. Det hör liksom ihop på något sätt. Att få förbereda frukosten i lugn takt (istället för att ta ett glas fil på språng som det oftast blir på vardagarna) och sedan få bläddra i tidningen samtidigt som kaffekoppen fylls på ett flertal gånger - det är helglyx det.
söndag 13 januari 2013
Veckorna...
...de springer iväg och imorgon är det dags för en ny vecka - igen.
Nu är vi i full fart med vardagen igen, även om det fortfarande är lite kämpigt på morgnarna, och igår satt jag och Skrutten och fyllde på med vinterns och vårens planer i familjekalendern.
Det ska bli både en weekend till Ystad Saltsjöbad och weekend i Köpenhamn i februari. I mars-april blir det dels en Stockholmsresa för att se Alex Schulmans show och en fjällvandring vid Grövelsjön. Mycket planer redan alltså.
Spännande planer!
Nu är vi i full fart med vardagen igen, även om det fortfarande är lite kämpigt på morgnarna, och igår satt jag och Skrutten och fyllde på med vinterns och vårens planer i familjekalendern.
Det ska bli både en weekend till Ystad Saltsjöbad och weekend i Köpenhamn i februari. I mars-april blir det dels en Stockholmsresa för att se Alex Schulmans show och en fjällvandring vid Grövelsjön. Mycket planer redan alltså.
Spännande planer!
måndag 7 januari 2013
Ny vecka
Andra veckan på 2013 är redan i full gång, måste erkänna att tvåtusentretton inte känns riktigt bekvämt att uttala ännu... Känns fortfarande som om det "bara" är tvåtusentolv.
Veckan är i vart fall i full fart redan, även om morgnarna fortfarande är ganska så sömniga. Vi har nog inte kommit in i rätt dygnsrytm ännu, till och med Skrutten ligger fortfarande vaken ikväll och kikar på dokumentär tillsammans med mig. Bådar ju inte riktigt för att morgonen imorgon blir särskilt mycket piggare. Inte riktigt.
Veckan ser inte ut att innehålla något särskilt häpnadsväckande, inte ens helgen har några planer. Fix och trix (plus någon oplanerad rolighet som brukar inträffa) brukar vara resultatet av att hålla det lite planlöst.
Nu får vi nog dock ta tag i den där John Blund.
Veckan är i vart fall i full fart redan, även om morgnarna fortfarande är ganska så sömniga. Vi har nog inte kommit in i rätt dygnsrytm ännu, till och med Skrutten ligger fortfarande vaken ikväll och kikar på dokumentär tillsammans med mig. Bådar ju inte riktigt för att morgonen imorgon blir särskilt mycket piggare. Inte riktigt.
Veckan ser inte ut att innehålla något särskilt häpnadsväckande, inte ens helgen har några planer. Fix och trix (plus någon oplanerad rolighet som brukar inträffa) brukar vara resultatet av att hålla det lite planlöst.
Nu får vi nog dock ta tag i den där John Blund.
lördag 5 januari 2013
Lördagspromenad
Vid lunchtid idag bestämde Skrutten att vi skulle ta oss en promenad för att premiärgå över den nya bron i vår lilla stad. Svägerskan som kommit förbi på en kopp kaffe med barnen ringde snabbt upp sin sambo och så gav vi oss iväg allihopa. Tre vuxna, två barn, två hundar och strålande vintersol.
Och det slutade med att vi var ute och promenixade i över två timmar i det härliga vintervädret - så skönt, välbehövligt och roligt för alla inblandade.
Och det slutade med att vi var ute och promenixade i över två timmar i det härliga vintervädret - så skönt, välbehövligt och roligt för alla inblandade.
Julledigheten
Jag (eller egentligen alla vi här hemma) tog verkligen det här med julledighet på största allvar, det har alltså inte gjorts många knop de senaste veckorna.
Veckorna innan julledigheten var dock mer hektiska än nästan någonsin förr och jag undrade hur trött jag egentligen skulle vara när den där ledigheten (äntligen) skulle komma.
Därför blev ledigheten bland det lugnaste jag varit med om. Jag brydde mig inte om att stressa med någon storstädning här hemma (vi skulle ändå inte vara hemma över jul och sedan så döljer decembermörkret de där dammtussarna ganska så bra), levde i mysdressen och utan smink och håret slarvigt i en tofs och med så få måsten som bara möjligt.
Istället så har jag varvat ner pulsen ordentligt, njutit av att gå i affärer i lugnt tempo, planerat för och lagat middagar med eftertänksamhet, tryckt ner min näsa långt långt ner i Strössels päls och bara varit med henne, lagt ner allt jag haft för mig när Sture kommit förbi för att mysa och bara gosat med honom, pussat på Skrutten och talat om för honom hur mycket han betyder för mig, umgåtts med vänner, varit med familjen och bara bara fått vara.
Det har varit helt underbart och det var helt klart med nya krafter som vi gick in i det nya året - år 2013.
Veckorna innan julledigheten var dock mer hektiska än nästan någonsin förr och jag undrade hur trött jag egentligen skulle vara när den där ledigheten (äntligen) skulle komma.
Därför blev ledigheten bland det lugnaste jag varit med om. Jag brydde mig inte om att stressa med någon storstädning här hemma (vi skulle ändå inte vara hemma över jul och sedan så döljer decembermörkret de där dammtussarna ganska så bra), levde i mysdressen och utan smink och håret slarvigt i en tofs och med så få måsten som bara möjligt.
Istället så har jag varvat ner pulsen ordentligt, njutit av att gå i affärer i lugnt tempo, planerat för och lagat middagar med eftertänksamhet, tryckt ner min näsa långt långt ner i Strössels päls och bara varit med henne, lagt ner allt jag haft för mig när Sture kommit förbi för att mysa och bara gosat med honom, pussat på Skrutten och talat om för honom hur mycket han betyder för mig, umgåtts med vänner, varit med familjen och bara bara fått vara.
Det har varit helt underbart och det var helt klart med nya krafter som vi gick in i det nya året - år 2013.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)