Magiskt

Vi har det helt magiskt och vi njuter så det nästan knakar.

Morgnarna spenderar vi med att träna (vi föräldrar turas om att träna i hotellets gym eller gå på något av de Sats-klasser som finns här) och sedan äter vi en riktig brakfrukost på buffén. 

Därefter spenderar vi förmiddagen i poolen, lillan är ett riktigt baddjur (precis som sin mamma som barn) och ser ut som ett russin efter de långa stunderna i poolen. 

Efter lite påfyllnad i lillans mage så sover hon gott en lång stund i vagnen och föräldrarna kan då passa på att lapa sol eller som idag spela Yatzy i skuggan och sedan fylla på de egna magarna med lunch.

Eftermiddagarna varvar vi poolhäng och turer till Miniland där vi idag träffade full pott då Lollo kom på besök. Jag hade i ärlighetens namn svårt att hålla igen på tårarna när jag såg lillans fullkomliga lycka över att få en kram av Lollo.

Innan det är middagsdags så vilar vi upp oss på rummet lite, det tar på krafterna att få uppleva så mycket och att vara i solen så lillan behöver lite extra vila här nere.

Snart är det middag och då svidar vi om till våra finkläder och tar oss ner till restaurangen. Lillans kvällar avslutas med Minidisco och ännu fler kramar av Lollo och Bernie.

Föräldrarnas kväll avslutas sedan på terassen med varsitt glas och kortspelsmaraton. Jag fick världens fnitterattack igår när vi spelade "Hej Knekt!".

Vi har det alltså helt ljuvligt och vi hade inte kunnat önska något mer. Allt är så otroligt välplanerat och anpassat för barnfamiljer och jag är inte alls förvånad över att hotellet faktiskt fått pris just för detta. 

Snark!

Oj så tidigt det var på riktigt idag. Är man lite nervös för att passa tider också så blir det ju ännu tidigare.

Men snart så är vi på väg, och allt har (än så länge) gått bra och vi ska nu proviantshoppa i butikerna efter leksaker och snacks.

Vi hörs från den spanska sidan...

Checklistorna avbockade!

Nu har vi bockat av det sista på checklistorna, hemmet är städat och vi sitter på tåget. Det är en familjetradition som sitter hårdare än berget det där med att städa innan man ska någonstans. Det är nästan aldrig så rent och iordningplockat som när jag ska ut och resa.

Men är det inte en härlig känsla att komma hem och allting är så där fint?

Till och med sopkärlen är helt tömda och diskade och skafferiet är rensat.

Ja, på den nivån är det. Och nej, detta är inte en av anledningarna till att min man älskar mig. 

Nu ser vi fram emot att möta upp Kajan och hennes kille för en middag på stan och sedan ska vi låna Kajans lägenhet för natten då vårt flyg går i arla morgonstund.

Sedan sist

Vi har hämtat oss nu, tror jag, i alla fall. Men vardagen tenderar ju att springa på i ett fasligt tempo ibland så jag har liksom tappat rutinen att kika in hit.

Men nu så!

Och vet ni vad vi gör?

Vi har full packningsverkstad här hemma. För… *trumvirvel* i morgon så sätter vi oss på tåget vid jobbdagens slut och åker ner mot Malmö. Och från Malmö ska vi ta oss till Kastrup tidigt tidigt på fredagens morgon.

Och från Kastrup ska vi ta oss till *trumvirvel igen* Spanien och Gran Canaria.

Alltså som det pirrar i magen. Sol på näsan, bad och goda drinkar i alla ära, men vet ni vad som det pirrar mest över? Allt som lilla loppan ska få uppleva. Att resa med henne är liksom 99,99% av nöjet och det ska bli helt underbart.

När jag egentligen borde...

...packa till vår weekend på Ystad Saltsjöbad...

...eller minst skriva lite fler bröllopstackkort...

...så borde jag;

- sluta kolla Chloe och Nicole på SVT Flow,

- sluta skylla på att Chloe och Nicole startade automatiskt efter Gift vid första ögonkastet,

- sluta läsa nya Buffé-tidningen,

- sluta kolla i nya Mio-katalogen, 

- sluta äta mackor, 

- kanske städa ur den utspillda cola colan ur min handväska.

Det sista vet jag i och för sig inte hur det hjälper mig med packningen till Ystad. Men vad jag dock vet är att de förstnämnda absolut inte hjälper mig med packningen. 

En omtumlande vecka lämnar vi bakom oss

Usch och fy vilken vecka förra veckan var…

De där förhoppningarna om att den nya veckan skulle innebära att kunna återgå till vanliga rutiner skulle man kunna säga gick upp i rök. Fullständigt.

Lillan blev istället sämre. Hon drog på sig världens värsta (ok, lite kanske jag tar i nu… Men ändå…) magvirus och fick inte behålla någonting alls.

Efter fyra dagar av att inte få behålla någon mat alls, allt bara kom upp igen, så blev hon tröttare och tröttare och till slut förstod vi att hon riskerade att bli fullständigt uttorkad. Till slut kände vi att vi inte bara kunde vara hemma längre utan var tvungna att åka in till barnakuten.

Det är ganska otroligt vilken projektledare man blir när det verkligen gäller, allt blir plötsligt glasklart och man agerar nästan utan att tänka. Jag tror jag åt för första gången sent framåt natten och det bara en macka. Nästan mest för att maken tvingade mig.

Och fastän att vi försiktigt försökte få i henne omgångar av vätskeersättning så stannade ingenting och vi blev istället inlagda så att hon kunde få i sig det hon behövde genom dropp.

Det blev inte många minuters sömn för undertecknad kan meddelas. Antingen så var det ronden som kom förbi, droppmaskinen som larmade eller jag som bara var orolig och mest ville vara vaken bara för att titta på henne.

Efter några (till) sömnlösa nätter så vände allting tack och lov och i helgen så kändes allt som om det var som vanligt igen. Vi firade lillan i fredags med den största bulle hon någonsin ätit. Hon får hundra sådana till bara hon aldrig blir så sjuk igen.

Och min största eloge till er som lever med barn som är sjuka på riktigt, jag vet egentligen inte hur ni får vardagen till att snurra, jag tror inte att vi egentligen fick ihop det och det krävdes en väldigt väldigt lugn helg för att jag skulle landa igen och själv också återgå till ett normaltillstånd. Min största eloge. 

Den där löken

Ja… Undertecknad glömde ju att rapportera hur lökknepet, för att bota/underlätta hostan, egentligen gick.

Och… *trumvirvel* Det fungerar!

Helt otroligt! Måste vara luftrörsvidgande på något sätt? Eller?

Från det att vi ställde in skålen med lök hos henne första kvällen så hostade hon kanske en gång och sov istället ostört hela natten.

Sedan att det luktar något så vansinnigt, och kanske inte var så gästvänligt när Kajan skulle sova över och låna lillans rum förra helgen, det faller liksom i skuggan av att man (äntligen) får sova igen.

Men bota hostan verkar den dock inte göra med tanke på att lillan fortfarande efter fyra(!) veckor hostar, men hjälper det gör den.

Marshmallowfondant

Mitt i allt vabbande i helgen så påbörjade jag ett litet påsktårtsprojekt. Början fick bli en marshmallowfondant som man kan använda istället för marsipan eller sockerpasta när man vill skapa figurer. 

Man gör den genom att smälta marshmallows tillsammans med en skvätt vatten (för 150 g marshmallows cirka 1-2 matskedar vatten) och blandar sedan i florsocker tills den inte klistrar sig så mycket längre och man kan knåda den för hand. 

Jag tyckte att det var lättast att knåda in florsockret efter ett tag då det blev för tungt att röra i florsockret i bunken. Sedan får den vila i kylskåpet en stund. 

Inspirationen till marshmallowfondanten hittades på Instagram, denna fantastiska grund till inspiration. 

Vad den sedan knådades till för figur det visas sedan tillsammans med det färdiga resultatet...

Ny vecka, nya tag

Ja det blir ju inte alltid som man tänkt sig, det lär man sig gång på gång och detta speciellt sedan det kommit barn till familjen, och helgens vabbande är ett bra exempel på det.

Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att denna nya vecka innebär friska familjemedlemmar och att vi kan gå tillbaka till de vanliga familjerutinerna.

För övrigt ser veckan helt vanlig ut förutom en tripp till Sveriges tredje största stad under slutet av veckan.

Kör hårt nu - ny vecka, nya möjligheter!

Ja ni...

I takt med att den där efterlängtade vårsolen kom så har vi stängt in oss i en vabb-bubbla här hemma. Lillans alla åkommor (förkylning, nya tänder på väg, hosta, magont) har inte gett med sig och vi fortsätter alltså vabbandet här hemma.

Vi bokade av allt som vi hade planerat i helgen och har istället bara tagit hand om vårt lilla hjärta. Som ändå stundom varit ganska så pigg.

Mellan kramar, vattenflaskor (det enda som går ner) och klappar på pannan så har vi ändå;

- gått en lång promenad i den friska luften och matat änderna,

- lagat god mat (som dock bara de vuxna i familjen fick ner),

- kollat Shaun The Sheep fler gånger än jag kan räkna,

- haft camping i vardagsrummet (vi har inte vågat ha lillan i sitt sovrum på ovanvåningen så vi sa att vi skulle campa och bäddade istället på vardagsrumsgolvet),

- och bakat.

Och så tvättat, tvättat och tvättat och handspritat alla husets hörn. 

Svisch!

Alltså denna veckan har verkligen bara sprungit iväg, helt otroligt vad tiden går. Man inser detta speciellt när vi nu sitter och planerar sommarsemestern. Ännu mer helt otroligt. 

Veckan avslutades dock med sjukstuga här hemma. Två stressade föräldrar under morgonen igår som strängt tittade på varandra och försökte avgöra vem som hade störst möjlighet att vabba. Ack va detta vabb...

Man längtar allt efter att våren ska komma med sina solstrålar och utrota alla virus och baciller. 

Så istället för planerad leklandsplaydejt idag så blir det pyjamasparty och ett väldigt lugnt tempo. 

Jag ska sätta mig och läsa Olga Rönnbergs nya träningsbok som kom med posten i veckan och därefter ska jag sätta mig ner med anteckningsblocket och börja strukturera upp vårt toastmasteri inför sommarens kommande bröllop. 

Och så har den senaste tiden inneburit en rad glada, helt underbara, nyheter. Det kommer visa sig lite längre fram...