TGIF!

Det är minsann fredag och det är minsann fantastiskt. Om man nu får lov att säga så.

Men det har i ärlighetens namn varit en lång vecka och jag kommer att ta helg med största glädje.

Det är inte ens ett glas vin som gäller ikväll, utan till och med en drink.

Det har hänt en massa saker den sista tiden, och det utlovas en bättre uppdatering - alldeles snart.

Smygkik på det nya köksgolvet

Planeringsmöte

En bit in på eftermiddagen idag så tog vi oss en fikastund nere på ett av kaféerna i stan. Vi tog tillfället i akt och försökte skapa lite ordning i renoveringskaoset genom att skriva upp vad som fanns kvar att göra i huset.

Och vilka långa listor till det blev. Det är bara att bita i och köra ända in i kaklet...

Det är ju bara den där energin - vart hittar vi den..?

Sunday, i'm in love

Det har minsann varit ganska så effektivt arbete denna helgen. Både igår och idag städades huset här hemma. Första kampen var igår när alla kökslådor plockades ur, torkades rena och dess innehåll diskades rent.

Ovan nämnda kraftansträngning räckte nästan för gårdagen. Så idag har dagen istället ägnats åt resten av huset. Om någon undrar hur många pinaler man kan samla i två sängbordslådor så har jag svaret - många.

Men trots att det städades från morgon tills en bit in på eftermiddagen så nöjde vi oss inte med det. Efteråt åkte vi in till renoveringshuset och röjde loss där med.

Hela badrummet i källaren är nu gipsat och klart. Och om någon undrar hur svettig man kan bli av att skruva gipsskruv så har jag svaret - väldigt.

Till och med bilen fick sig en städning och tvättning, både utvändigt och invändigt. Ja jisses, vad man kan hinna på en helg.

Nu kanske det kan låta ganska så trist att spendera en hel helg så här, och det måste nog erkännas att det kanske inte är det roligaste sättet att fira helg på. Det är inte ens roligt att man är så trött på en lördagskväll att man somnar sittandes i soffan innan klockan slagit 23.

Men desto roligare var det när jag och Skrutten testade de nya högtalarna som är inbyggda i badrummets tak tidigare idag och dansade loss tillsammans till flertalet av hits från årets Melodifestival. Då hade vi minsann roligt.

Fredagsmys

Ikväll är det bara jag och Becks hemma i huset, killarna är iväg på upptåg. Vi har passat på att njuta av räkor, gott bröd (jag festade loss på lite bröd jag med) och ett glas vin.

Fredagsmys i sin allra bästa form.




Nu har vi bäddat ner oss i soffan och kollar på The Voice Sverige. De där ögonlocken känns dock försvinnande tunga.

Men är det nästan inte alltid så på en fredag?

Man känner sig liksom lite urlakad efter den gångna veckan. Och då är det väl alldeles förträffligt att det kommer ett par dagars ledighet där batterierna kan laddas.

Det bästa sättet för att ladda batterierna är dock inte att skaffa ett renoveringsprojekt som det ska jobbas på på helgerna. Det blir ganska lätt att man är precis lika trött på söndagen som man var på fredagen.

Men fint blir det. Och om några månader kommer vi kunna sitta där lyckliga i vårt hus och njuta av allt slit som vi lagt ner.

Underbara hus, du gör oss lika galna idag som du kommer göra oss glada om en tid.

Som hittat!

Upptäckte precis genom Marabous facebooksida att de kommer att lansera mjölkchoklad - jordgubb som limited edition för sommaren.

Så förträffligt, det längtas redan ska erkännas.


Bild lånad från Marabous facebook.

Och varför jag surfar runt på choklad på kvällskvisten? Jo för att godisråttan i mig protesterar starkt mot mitt rådande godisförbud...

Tänk om godis och sötsaker bara vore nyttigt, ack vilken lycka...

Vision vs verklighet

Ofta har man en vision i huvudet för hur man vill att vardagen ska se ut, eller i vart fall har jag ofta det.

Dessvärre så händer det titt som tätt (för att inte säga att det snarare är en regel än undantag... säger man så förresten..?) att visionen inte stämmer överens med hur verkligheten sedan utspelas. Som exempel kan tas min dag idag.

Det skulle bli en tidig morgon för Skrutten var tvungen att ha bilen idag, men i och med att jag numera kan åka tåg till jobbet så gjorde inte det någonting.

Vision: att gå upp tidigt, äta frukost tillsammans och sedan bli inskjutsad av Skrutten till stationen, köpa en kaffe och strutta på klackarna som vilken citymänniska som helst med latten i ena handen och portföljen i andra.
Verklighet: Snoozeknappen används alltför frekvent och uppstigning sker först när det bara är minuter kvar innan det är dags att åka. Följden blir påklädning i panik, sminket fick följa med i handväskan och tänderna borstades samtidigt som strumporna sattes på.

Och då kan man kanske ana att det inte blev något coolt city-struttande till tåget utan snarare svett som pärlades på pannan när jag ivrigt stirrade på avgångshallens stora röda tickande ur samtidigt som jag försökte köpa kaffe och biljett samtidigt. När kassörskan på Pressbyrån nämnde att biljett och kaffe var tvungen att slås in på två olika kassor höll jag på att svimma. Men jag varken svimmade eller missade tåget, tack och lov.

Vision: Gå tidigt från jobbet, i och med att jag anlände redan 7.30, och hinna med saker som handla, gå en promenad med Strössel och städa upp i hemmet - eller varför inte baka något?
Verklighet: Klockan 17.30 stämplade jag ut. Tåget hem gick 17.38.

Vision: Strutta citychict tillbaka till tåget, kanske gå inom någon butik?
Verklighet: Följdeffekten av att det var åtta minuter från det att jag lämnade kontoret tills dess att tåget avgick kombinerat med att promenaden tar cirka 10-15 minuter gjorde att det kom en mycket stressad och springandes människa längs gågatorna i hopp om att mirakulöst nog hinna med tåget. Det miraklet inträffade inte. Nu svettades jag inte bara på pannan utan under armarna, längs ryggen, i knävecken och längs magen. Fräscht, mycket fräscht. Det är minsann inte lätt att löpa i vinterjacka, det vill jag lova.

Vision: Köpa rätt tågbiljett.
Verklighet: Jag råkade, mitt i stressen, köpa biljetten i fel automat. Först visste jag inte om det verkligen var fel eller inte, men efter att en medresenär fått böta för exakt samma fel satt jag något svettig (återigen) på tåget hem och väntade på mitt straff. Ibland så är dock de högre makterna med en och tågkonduktören kommer aldrig för att kolla ens biljett. Pust!

Vad säger vi till sist? Bättre lycka nästa gång? Tur då att det kommer en ny dag imorgon, kanske kommer verkligheten överträffa visionen då?

Nu ska jag slänga mig i ett varmt bad och fortsätta läsa boken som inhandlades vid tågmissen.

När man missar tåget hem...

...kan man få tillfälle att bara sitta lugnt på en tågstation, köpa en bok och dyka ner i denna.

Söndagskväll

Det är bara några timmar kvar tills denne helgen är över. Sovmorgon, jobb i huset, färgning av håret och Melodifestivalfinal är ungefär vad helgen har bestått av.

Och så en underbar promenad i skogen under eftermiddagen idag. Vilket väder!

Skrutten, Strössel och jag tog oss en promenad upp i Avenboksskogen som finns precis bakom vårt hus. En liten fikastund fick vi också för vi tog med oss kaffe och fikabröd och satte oss i solen och hade det allmänt bra.

Lilla Strössel fick både levergodisar och leka med tennisboll - hennes eftermiddag var nog också förträfflig.




Just nu ligger vi och förfasar oss över Big Brother. Det är, och har väl alltid varit, ett urspårat tv-program men denna säsongen tar nog tusan priset. Och varför tittar man på det då? Ja, jag vet faktiskt inte.

Och så vet jag inte varför de springer runt nakna hela tiden för? De är kanske inte medvetna om att det finns folk som tittar? Eller kanske det är precis därför de gör det.

Nej, nu byter vi nog tusan kanal. För att citera en fantastisk människa så säger jag "jag känner hur intelligensen rinner av mig när jag tittar på det där programmet".

Hungrig!

Ja, hungrig är nog bara förnamnet. Ingen mat har landat i magen sedan lunch och magen protesterar genom ett ivrigt kurrande.

Maten står färdig på spisen och det är bara sambon som inväntas. Skrutten verkar jobba väldigt väldigt sent ikväll (men har meddelat att han är på ingång) och snäll som man är väntar jag på honom så att vi kan äta middag tillsammans.

Under tiden roas det med Jersey Shore på MTV. Mer skräp-tv får man nog leta efter, men jag har en förmåga att älska sådana här program. Det lär ju definitivt inte utveckla mitt intellekt, tror inte att det är tanken heller. Men ibland är det faktiskt skönt att låta hjärnan vila genom att se tv-program som inte utmanar hjärncellerna alls.

Annars så... Är det minsann fredag imorgon. Är inte det galet? Förhoppningsvis blir det lite vår i helgen (som tar bort snön som har fallit denna dagen) och vi kan fira våren genom en promenad, eller varför inte en kaffe i solen?

Självfallet ska det jobbas lite på huset också. Det går ju knappast en helg utan att vi är det. Men det underbara är att det händer massor av saker just nu, bara att köket är uppe och nästan klart är snudd på fantastiskt.

Snart kommer vi bo där - på riktigt. Underbart.

Nu tycker jag mig höra Skruttens bil köra upp på uppfarten och därmed blir det - mat!

En tjuvkik!

Så!

Nu har det väl ändå varit tyst här alldeles för länge..? Dags att bryta trenden av tystnad, i alla fall tycker jag själv det.

Det har hänt massor på sista tiden, till och med så mycket att jag själv inte kan berätta om riktigt allt riktigt ännu.

En av de största förändringarna som har hänt är att jag har bytt jobb. Det är faktiskt först nu som det känns definitivt, faktiskt på grund av att jag skriver det i skrift. Konstigt minst sagt.

För att göra en lång historia kort så (och för att göra det ännu kortare i och med att jag nästan aldrig nämner något här om mitt jobb då det passar sig bättre att hållas utanför bloggosfären) har jag under det senaste året haft väldigt långt att pendla och resa i arbetet. Pendlingen tog till slut ut sin rätt.

Så för cirka en vecka sedan så stod jag på uppfarten till hemmet med hela kontoret nedpackat (Skrutten undrade om jag inte bott på kontoret med tanke på alla saker jag hade med mig hem) och små tårar samlades i tårkanalerna. För det kan jag erkänna att det var inte något lätt beslut att ta.

Jag kommer sakna alla kollegor och medarbetare otroligt mycket och det känns fortfarande väldigt märkligt att inte få träffa alla titt som tätt, inte dricka kaffe tillsammans på fikapauserna eller vara upprymda tillsammans över att det är fredag. Det svider liksom i hjärtat av att bara tänka det.

Det var väldigt fina och underbara ord som jag fick med mig på vägen, ord som jag alltid kommer att minnas och bära med mig. Och för att inte tala om blommor och presenter som jag också fick äran att ta med mig hem.

Därmed är jag just nu inne i en fas i livet när jag behöver få saker att stabilisera sig lite. Det har helt klart varit väldigt mycket som har hänt under året som gått och som det nog har kunnat läsas mellan raderna här så blev det nästan lite för mycket av det goda.

Nu börjar vi sakta men säkert bocka av några punkter på livets "att göra-lista" och det känns otroligt bra. Vi börjar hitta tillbaka till ett "flow" som det sökts med ljus och lykta efter.

Några punkter är det kvar men sedan tror jag att det kommer bli riktigt riktigt bra. För att inte tala om att vi går mot våren och sommaren - värme och sol - vem har inte längtat efter det?