Insnöade

Som säkert många andra här i södra Sverige så ställde snön till det lite idag.

Vi skulle egentligen varit på lunch på jobbet idag för att fira av en kollega som går på sin föräldraledighet idag. Men när vägarna blev sämre och sämre så fick jag tyvärr vända hela ekipaget om.

Jag insåg att om jag inte känner mig trygg så är det absolut inget jag ska ge mig ut på med bebis.

Så vi fick ställa in planerna och istället blev det en sallad på stammisstället Ritz och sedan hem till varma och trygga hemmet.

Den där förvarnade snöstormen verkar det dock inte blivit något av så nu ska vi fira att det är fredag med att göra det vi brukar på fredagar - och det bästa vi vet - bege oss till badhuset.

Och imorgon är en ytterst spännande dag...

Ikväll blir det inte särskilt inspirerande vad gäller middagsvalet, inte mer spännande än lite kylskåpsrens med tanke på att vi egentligen tänkt äta middag med tjejerna, så istället tycker jag vi kikar lite på vad vi slängde ihop när Nea var på besök här i tisdags. 

En grillad kyckling, matvete som kokats i hönsbuljong (ger mycket mer smak så) och så ett gäng rotfrukter (palsternacka, morot, rödbeta och potatis) som rostats i ugn med en himla massa vitlök. Luktade nog vitlök ända in till grannen kan jag nästan tänka mig. 

Enkelt och gott - bra ledord i matlagningen för en tisdag. 

Fram med galgarna

Kvällens veckomys med tjejerna blev tyvärr inställt, men istället så jag passar på att hänga in lite nytt i lillans garderob.

Små ljuvliga små skapelser...

Sockerkaka (idag igen)

Vi fuskar med lite sockerkaka idag också, även om jag försöker fuska så lite som möjligt och därför skära en liten bit bara (undra vem som jag försöker lura, kommer bara sluta med att jag skär en bit till istället) , för den blev faktiskt väldigt god. 

Kanske borde vi dock tänka ut bättre mellisar och man ska komma i de där klänningarna under helgens planerade provning...

Är fortfarande nyförälskad i våra mamma-och-pappa-muggar som vi fick när lillan kommit till världen. 

Även min mor fick med sig en bit sockerkaka hem igår, vi passade på att göra ett lite tjusigt paket av biten. 

Onsdag, även lillördag så fint kallad

Vi har njutit av ett besök på Ritz från tidig förmiddag och sedan klarat av en promenad med Strössel (bara runt kvarteret idag) i den blistrande snöstormen som just nu råder. 

Efter den där promenaden så bäddade jag ner lillan i soffan bredvid mig och hällde sedan upp en kaffe. Skrutten är så underbart snäll att han gör en termos till mig varje morgon som jag kan gå och skvätta ur sedan under dagen. 

Kaffet, som har sojamjölk i sig dagen till ära, avnjuts tillsammans med bläddrande i Drömhem. Deras pastelliga omslag faller mig ytterst väl i smaken. 

Citronsockerkaka

De flesta bakverk blir nog allt lite fräschare av en skvätt citron i. Om man gillar citrus då så klart...

Sötaste förpackningen till vaniljsocker just nu. 

Nu doftar hela huset av citronsockerkakan som precis kommit ur ugnen. Lillan tar en tupplur och alldeles strax så kommer Skrutten innanför dörren. Min förhoppning är att han är sugen på en fikastund efter att ha jobbat i kylan hela dagen. 

Vi har ju redan kickat igång den här veckan...

Måndagar är numera en lite hektisk dag med både rytmik och babysim så igår kändes det som att dagen bara försvann i ett nafs.

På kvällen plockade vi undan lite här och insåg att det där kaklet inte var så där klockrent som vi tänkte i butiken. Hur kan man glömma bort att man har schackrutigt golv?

Kaklet är väldigt fint. Golvet älskar vi verkligen. Men tillsammans så var det tyvärr ingen succé.

Och så till det allra tråkigaste - de går inte att lämna tillbaka. Trots att vi har obrutna förpackningar. Tack och lov så var det väldigt fint i bastun, så den väggen blev vi klara med i helgen. Men det känns ju lagom roligt att ha en hel kartong med fint kakel hemma som vi inte kommer använda.

Vi har nämligen inte kommit på något annat användningsområde här hemma för det heller...

Middagsväntan

Vi samlar inte ihop till många poäng på nyttighetskontot denna helgen minsann. Igår hade vi planerat så fint för hemgjord pizza och som dessert chokladfondue med färsk frukt. Så packar vi upp Icapåsen så är jordgubbarna mögliga i botten och pizzadegen (vi hade köpt ett sådant där "kit") hade smällt i kartongen.

Jo men inte så bra inledning på fredagsmyset...

Så det fick bli ett samtal till pizzerian och sedan en liten bilfärd bort. Dock hämtade vi från Lilla Kök som serverar ekologiska pizzor med närproducerade råvaror. Kanske lite bättre i alla fall.

Och ikväll sitter jag och väntar på Skrutten som är iväg och hämtar thai. Vi brukar dela upp oss lite och ikväll fick jag uppgiften att sätta mysstämning, så jag tog i lite och dukade fint. Även om det blir hämtmat idag med.

Kanske bäst att lägga in ett träningspass imorgon så att de där jeansen fortsätter att sitta bra...

Så här började jag min fredag

Med att sätta på mig ett par jeans. Ett par helt vanliga jeans. Med midja och allt. Vilket moment. 

Även om de flesta kilon rasade av mig veckorna efter förlossningen och de sista gjort det nu i samband med att lillan inte ammar lika mycket, så har det ändå kroppen inte alls varit sig lik. Detta framför allt i midjeregionen och vanliga byxor har inte alls varit bekväma. 

I måndags var jag iväg i grannstaden och bytte en julklapp som istället blev dessa jeansen. Kände att det var lite friskt vågat och var beredd på att de skulle få hänga i garderoben ett tag till. Men så plötsligt händer det...

Tänk hur lycklig man kan bli av att sätta på sig ett par nya snygga jeans...

Efter träningen och innan veckans träff med tjejerna

Träningen och efterföljande långlunch är avklarade för denna torsdagen och ikväll är det tjejträff. Torsdagar är allt lyxiga måste jag säga.

Lika lyxigt är det dock inte att sitta och vyssa bebis mellan klockan 03.50 och 04.50 på natten, sjunga Trollsmors visa tusen gånger och stoppa in en napp lika många gånger. Ännu mindre lyxigt är det när sambons alarm går av klockan 05.50 när bebis äntligen somnat om 04.50...

Och hur många snälla ord tror ni kom ur min mun då...

Men hon somnade faktiskt om, prisa alla övre makter, och vi sov tillsammans till strax efter åtta. Det låter klyschigt men man känner sig som en ny människa efter lite sömn. På riktigt.

Vad hon dock inte somnade till var träningen. Som bekant så är vår lilla dam "lite" rädd för andra bebisars skrik, så en förutsättning för att kunna träna på torsdagar är att jag somnar henne i vagnen på vägen upp och att hon sedan sover sig igenom passet.

Idag somnade. I två minuter. Ögonen slogs upp när vi precis kom innanför dörrarna och det var fem minuter kvar tills träningsstart. Inte riktigt tid att vagga för en omsomnad.

Så hon fick vara med. Alltså ligga på täcket i mitten precis som alla andra bebisarna. Leka precis som alla de andra. Precis det där som hon gallskrikit för tidigare.

Och det gick strålande. Och vilken känsla. Alltså jag är så stolt över henne så jag tror att jag växte flera meter.

Nu kan nog mamman slappna av lite mer även när träningskläderna är på. 

Fortsättning i källaren

Bildkälla

Vi skulle befunnit oss nere i källaren och kämpatb med kaklet i bastun. Det blev faktiskt att vi tog precis samma kakel till köket - hur spännande är inte det? Men tyvärr så dröjde kaklet lite mer än förväntat så det får avvakta lite till.

Vi valde faktiskt inte den säkra vägen och tog något diskret, utan med massor av mönster och figurer. Och så kom jag ihåg att vi har schackrutigt golv i köket och håller nu tummarna att det ser bra ut ändå.

Det är trots allt inte så stor bit som kaklas i köket heller...

Och nu när källaren håller på att bli klar så kliar det ju i fingrarna att slutföra det hela. Dels så handlar det om ett badkar (är inte badkaret ovan helt fantastiskt?) och sedan också någon form av sittmöbel och avhängningsplats.

Badkaret har vi lite problem med. Vi glömmer visst saker ibland. För ner till källaren har vi en smal källartrappa... Lite svårt att få ner ett badkar för den trappan. Vi får slå ihop våra kloka hjärnor och låta kreativiteten flöda. Har jag berättat om min idé med två badkar bredvid varandra?

Och den där avhängnings- och sittplatsen vet jag inte hur den ska se ut. Min vision är att det ska kännas som att man kommer till ett lyxigt badrum och inte till ett kombinerat badrum- och tvättstuga. Både för oss och för våra vänner...

Ack ve dessa inredningsproblem...

Tillbaka i det rosafluffiga

Lillan sover i sin vagn, efter att ha vaknat ytterst tidigt idag med, och jag har därför fått några minuter till att få mat och kaffe i magen och sedan har jag också lyckats påbörja ett pyssel. 

Pysslet får dock vara en hemlighet några veckor till för... Ja, det får vara hemligt lite till helt enkelt. 

Vi lyckades komma tillbaka till det där rosafluffiga igår efter lite ansträngning och ännu mer rosafluffigt blev det när jag fick ett mms på kvällen med en bild på en underbar liten prinsessa som kommit till världen. En kär föredetta kollega till mig hade äntligen fått sin dotter efter 15(!) dagars övertid. 

Underbara tid på BB, det är så man ryser...

Inte sådär rosafluffigt

Nej... Idag bjöds vi inte på någon rosafluffig dag. Ingenting allvarligt. Det var bara ytterst svårt att hitta det där flowet i vardagen.

Bebis vill gärna sova hos sin mamma på nätterna vilket gör att mamman inte sover lika bra själv. Hon verkar vara inne i någon form av fas för inte ens nappen duger på natten längre.

Och när hon sedan ville gå upp för dagen runt 06-snåret så gäspade jag och försökte sedan övertyga henne i någon timme till. Utan större lycka.

Bara att gilla läget...

Så vi steg upp och gick ner. Då har katten (även kallad Stökige Sture) roat sig med att välta ner ägg från köksbänken till golvet. Vårt nystädade golv var inte lika nystädat längre.

Bara att gilla läget...

Jag trodde att lillan skulle vila längre än vanligt i och med att hon hållit låda sedan tidig morgon, men jag hann ungefär med att städa upp de sista resterna av äggkaoset och sedan vaknade hon. Hon vaknade dock inte och var sugen på sin dagliga gröt. Och inte ville hon att mamman skulle dricka kaffe heller.

Bara att gilla läget...

Så vi gick ut på promenad. Sådär avslappnande som det man bara kan bli när det är isbana och hunden drar i kopplet så att hela ekipaget blev någon form av släde. Alltså denna hund...

För att bibehålla någon form av normalitet så fick Strössel, efter många hårda ord, gå i väldigt kort koppel hela rundan. På vilket hon svarar på genom att rymma när vi kom hem. Så klart.

Den där normaliteten uppnår man inte när man med stressad blick springer runt i trädgården, med barnvagnen i snön, och försöker få fatt i hunden. Speciellt inte när hela barnaskaran och personalstyrkan på granndagiset agerar publik.

Hundskrället lockades in med en pinne. Som hon så klart bet sönder bit för bit på mattan.

Jo men jag gillar läget och tar fram dammsugaren för en andra gång...

Bebisen blir tokförbannad för det mesta jag gör och när jag ska äta min uppvärmda lunchlåda så spejar jag över ett kaoshem och känner inte alls den där rosafluffiga känslan. Mest en växande frustration.

Då slutar man att gilla läget och tar tag i saken istället...

Jag hade kunnat valt att sitta kvar i kaoset och äta upp den där micrade kycklingen. Den där frustrationen hade säkerligen bara växt. Men nej.

Istället så ställde jag undan maten lite, tog lillan på höften, röjde undan i huset, tände ljus, dukade fram majskrokar till lillan i en fin rosa skål med en servett i och gjorde saft till mig själv.

Så - då var vi tillbaka i det där rosafluffiga.

Så mycket härligare det känns...

Vi tar igen oss

Vi har haft en fartfylld dag med både babyrytmik och babysim.
Egentligen gillar jag inte alls att båda aktiviteterna är på samma dag.

Jag var lite rädd att det skulle bli lite väl mycket intryck för lillan på en och samma dag. Är det inte typiskt att det blir så när man bara har dessa två aktiviteter?

Det som dock fick mig att våga testa vad att lillan redan är van vid badet då vi badar varje fredag och babyrytmiken startade innan simmet så det var inte helt nytt heller.

Och det verkar faktiskt ha gått väldigt bra.

Hon har verkat glad och nöjd hela dagen. Efter simmet så däckade vi dock på soffan och tänker stanna här ett tag så att vår lillskrutta får vila ut ordentligt.

Söndagsförmiddag i soffan och överallt

Skrutten och jag hann bara med att dela en liten stund tillsammans idag under morgonen innan han begav sig ut i kylan för att hjälpa goda vänner till oss med deras nyinköpta hus.

Det såg faktiskt lite härligt ut när han bara traskade iväg med sitt snickarbälte bara tvärsöver kvarteret, de bor nämligen alldeles strax väldigt nära oss.

Annars så...

Plockas det undan, kokas nappar, skrivs matlista och grejar med Försäkringskassan.

En av föräldraskapets största färdigheter - göra-hur-många-saker-som-helst-på-en-och-samma-gång.

Asiatisk taco

Jag tycker fortfarande att det är ytterst svårt att fota mat på ett aptitligt sätt, men ni får ta mig på orden istället och tro på att det var väldigt gott. 

Vi har precis ätit upp resterna av denna asiatiska taco som vi lagade i veckan. Om ni får fantasibrist någon vardag så rekommenderar jag verkligen att slänga ihop den här. Enkelt, kanske inte supernyttigt, men väldigt gott. 

Så här snabbt går det: strimla 1/4:s vitkål, en gul lök och ett gäng champinjoner och stek några minuter i olja. Ta en ny stekpanna och bryn 400 g blandfärs, när denna är brynt så smula ner en köttbuljongtärning. Skvätt på soja (jag gillar den salta sojasmaken så jag tog två-tre matskedar ungefär) och smaka av med salt och peppar. Blanda samman köttfärs och grönsaker och blanda sist i en burk böngroddar. Klart!

En sås/dipp får man lätt till genom att blanda sweetchilisås och matlagningsyoghurt efter behag. Servera i tortillabröd, pitabröd eller salladsblad om så önskas. Slurp!

God morgon lördag

Det är en underbar känsla att vakna upp och det är helg. Den här fina buketten står fint och pryder frukostbordet. Lillan fick den av sin mormor på sin sexmånadersdag och jag har precis gjort nya snitt, nytt vatten och ny näring. Så står den säkert lika fint ett tag till. 

Nu tillbaka till pannkaksstekningen...

Hemma från badhuset

Nu tar vi fredagskväll. Vi är precis hemkomna från badhuset, vilket har blivit en fin fredagstradition, och alldeles strax ska vi lägga manken till vad det gäller maten.

Vi väntar nämligen en av Skruttens närmsta vänner som middagssällskap och killarna har önskat sig köttfärslimpa till middag. Trots alla mina protester så står deras önskan kvar. Ska försöka peppa igång och göra något spännande av det hela. Men hur i hela friden gör man det av köttfärslimpa?

Det jag också ska försöka lägga manken till lite också är att klä upp mig lite. Nu menar jag inte någon galadress, men faktiskt ta på mig lite kläder och sminka till det där ansiktet lite. En inte alltför ständigt förekommande aktivitet i den här mammans tillvaro skall erkännas.

Nu kom jag just på en sak...

Klart att killarna ska laga sin köttfärslimpa och jag egentida lite framför spegeln och sedan gå ner till dukat bord. Alltså denna hjärnan kan minsann åstadkomma saker ibland. 

Val av kakel

I måndags påbörjade Skrutten projekt bastu och han är alldeles snart klar. Hur otroligt är inte det? 

Han har slitit varje kväll denna veckan till sena timman och jag måste skryta med att han är så himla himla duktig och jag är stolt över honom. Precis varje dag. Bastuprojekt eller inte. 

Den "bördan" som lades på mina axlar är att välja kakel till en bit vägg inne i bastun (resten är i furu) och det finns ju precis hur mycket som helst. 

Helst av allt vill Skrutten att jag ska välja idag så vi kan sätta kakel i helgen... Ack ve, denna press...

Säljaren skickade med mig en produktkatalog och hemläxa igår när jag uttalade "jag har absolut ingen aning vad vi letar efter" när vi var i butiken. Denna har det bläddrats frenetiskt i idag. 

Detta ska vi inte ha i bastun, men mitt öga har mer och mer sneglat åt den här sortens kakel (hur detta nu ska passa in i vårt pastelliga 50-talshus...) och kom på att vi faktiskt inte kaklat väggen vid spisen i köket ännu. 

Och så såg jag det här badkaret som är inbyggt i vita mosaikplattor... Och så kom jag på att vi inte bestämt vad vi ska för badkar i källaren ännu heller... Så glad Skrutten kommer bli att han gav mig detta kakelprojekt, väckte ju inte alls andra projekttankar... Inte alls...

Nu till kaklet till bastun. Skulle man kanske köra på lite grafiskt? Jag blir dock lite rädd för att det just nu är väldigt mycket grafiskt och att vi därför om något år kommer att ha tröttnat på det. Men väldigt fint är det. 

Eller kanske lite marmor? Eller dras jag också till det just för att det är så mycket marmor "på tapeten" nu? Fast nu ska vi ju inte ha det på tapeten, utan kaklat på väggen. En stor smiley på det och ett poäng till det göteborska humorn som jag ärvt från min far. 

Och så världens bästa hjälpreda. Min lilla loppa som sitter så fint alldeles själv. 

Äntligen snö!

Äntligen snö utbrast jag för mig själv när jag kikade ut efter att ha slagit upp ögonen. Det blir faktiskt en väldigt massa mer trevligt när snön är här och lyser upp och vi slipper det här otroligt gråa vädret som vi dragits med ett tag nu. 

Så även om snö inte är det minsta praktiskt så är det väldigt härligt. 

Får se om jag behåller samma positiva ton efter att ha vågat mig ut med barnvagnen en sväng, vilket jag inte gjort ännu...

Från pysselverkstaden

Några vänner till oss ska alldeles i dagarna få sitt andra barn och nu börjar man ju gå in i de där dagarna där man blir extra spänd. 

Och sedan vår lilla kom så liksom hoppar och studsar jag när det är bebisdags, nu är ju dessa vänner redan rutinerade, men ändå... Det. Är. Så. Spännande. 

För att ge dem lite energi på vägen så pysslade jag och lilla loppan (ok hon satt mest i sin gåstol och roade mamman, men hur mycket hjälp är inte det?) ihop några strutar fyllda med deras favoritgodis som vi ska spatsera bort med till deras brevlåda. 

Men först är det dags för veckomys med tjejerna...

Tänk om jag råkade komma precis när de ska åka iväg, tänk... Nej, nu börjar jag bli lite väl intresserad av det här...

Ut med julen, in med pastellerna

Nu är ju julen utstädad även från detta hem och så mörkt det blir utan adventsljusstakar eller adventsstjärnor i fönstren. 

Vi har haft en stor adventsstjärna i köksfönstret och den saknas extra mycket. Man får nästan den där tomhetskänslan som när man städat ur ett hem inför en flytt...

Så det får nog bli ett januariuppdrag att hitta någon/några lampor att ha i det där köksfönstret. 

Fint blir det dock när man fyller upp hemmet med lite pasteller och tulpaner. Tänk nu går vi faktiskt mot vår och ljusare tider, även om vi inte haft någon riktig vinter ännu så är det faktiskt så.

Nu ska jag hoppa i träningskläderna för snart kommer Anna och möter upp - älskade torsdagar!

Firandet av sexmånadersdagen

Vår lillstrumpa "fyllde" ju sex månader i måndags och då tramsade vi till oss och gjorde en rosa marsipantårta för att fira det hela.

Hon är ju alldeles för liten för att få smaka ännu, men nog tindrade ögonen bara av att se ljusen brinna. De där ljusen som roligt nog blev 0,5 för att de inte hade siffran 6 i affären.

Vår brukar gå efter devisen här hemma att livet är en fest och att man likväl kan fira det som firas kan.

Att man sedan inte kan göra en snygg marsipanros det är en annan sak...

Mitt i veckan

Även denna vecka lever jag föräldraledig-deluxe-liv som jag skojade med Skrutten om igår.

Förra veckan var, som berättat, fylld med underbara saker i det sociala schemat. Och denna veckan verkar inte bli sämre.

Måndag - babyrytmik (älskade av lillskruttan och mamman fick sina farhågor motbevisade)

Tisdag - träff med härliga mammagruppen som bjöd på både överraskningar, fika och skratt (i vart fall efter att lillskruttan slutat skrika efter en skrikfest på 30 minuter efter att ha sovit lite för lite och blivit skrämd)

Idag - promenad med vän och tillika nybliven mamma som efterföljdes av frukost på Ritz

Och nu sitter jag och har min älskade lilla böna sovandes i knäet (hon ska ligga och sova hos sin mamma denna veckan minsann) och bläddrar i nya Mama.

Jag liksom dyker ner i njutandet av mammaledigheten och bara fyller upp alla depåer som jag bara har...

En kväll i källaren

Rubriken låter kanske konstigare än vad den är. Men mycket riktigt så har vi nästan precis kommit upp från källaren där kvällen spenderats.

Jag har tagit tag i en strykhög som växt till ett berg. Stryka är ungefär det som jag minst tycker om att göra bland dessa diverse hushållssysslor som finns att göra.

Det som fick mig att ta tag i det hela var att Skrutten har börjat bygga vår bastu. Så två flugor i en smäll blev att hålla honom sällskap och göra något nyttigt under tiden.

Ett avsnitt av Farmen (som ses för att en barndomsvän är med i denna säsong) fick spelas upp på datorn för att det skulle bli lite mer drägligt.

Ja gällande strykningen alltså. Inte att hålla Skrutten sällskap.

Det är inte det minsta odrägligt.

Pinsamheter - del 2

Denna kan jag inte skylla någon annan än mig själv för...

Min mor råkade uttala namnet för en sådan där rullväska som äldre personer (grov generalisering men inget illa menat utan jag försöker mest måla upp en bild) har med sig när de handlar.

Är ni med?

En sådan som kallas Dramaten.

Så här långt hade jag också koll. Tills min mor uttalar det med en konstpaus.

Dra maten.

Och jag fnissande (med en viss nervös känsla över det hela) frågar om det är därför man kallar väskan så, för att man drar maten i den.

Det självklara svaret är - ja.

Det skulle ju varit bra pinsamt om jag då spontant (läs: utan att tänka efter alls) erkänner att jag trodde att det var för att alla som jobbade på Dramaten hade en sådan väska.

Tänk vad pinsamt det hade varit liksom.

En speciell dag

Hela dagen igår så gick jag och tittade på klockan och sa "ja, tänk för sex månader sedan då gjorde vi det här...".

Det var för att för sex månader sedan så var det en väldigt speciell dag, för sex månader sedan kom hon.

Hon som är vi kallar vårt ljus, som fyller våra hjärtan med så mycket kärlek att det ibland nästan spiller över, hon som vi älskar över allt annat.

Det var den 12 juli som allting satte igång och det var nästan som vi återupplevde det på något vis igår när vi pratade om det. Det är fortfarande den mest fantastiska och mäktigaste upplevelse jag haft.

I och med att lillan valde att titta ut några minuter över 00 så blev hennes födelsedag den 13 juli och idag är hon alltså sex månader. Sex hela månader.

Den 12:e kommer också alltid ha en mycket speciell plats i mitt hjärta då det ändå känns som att det var på denna dagen som det mesta hände.

Jag håller helt med klyschan som säger att det inte går att förbereda sig på hur det är att vara förälder - det går inte - men det har helt klart varit de bästa sex månaderna någonsin. Och alla våra förväntningar har överträffats.

Och vet ni vad?

Det blir bara roligare.

Tack älskade älskade du för att det var just du som kom till oss och för att du välkomnar varje dag med ett leende.

Pinsamheter - del 1

Veckan som gått så har det framkommit inte mindre än två pinsamheter. Den ena kommer från min alldeles egna hjärna och den andra delar jag och Skrutten på - vilken ska vi ta först?

Jo det var en gång...

Vi har ju som bekant renoverat en hel del här hemma och en miss som vi upptäckte var att vi inte satte in en kran i köket som hade munstycke (tänk restaurangkran) med tanke på att vi har en väldigt stor diskho.

Detta tänkte vi extra mycket på när mor installerade en ny kran i hennes kök. En kran som såg exakt likadan ut som vår fast med ett utdragbart munstycke.

(detta är den gemensamma pinsamheten)

Så står Skrutten där i veckan och skruvar på den yttersta delen av vår kran... Vad händer då...? Jo, den går att dra ut. Som en restaurangkran.

Det är alltså inte så konstigt att vår kran från Ikea såg nästan identisk ut som mors nya kran från Ikea. Den är identisk.

Tur att vi bara bott här i två år nu till våren, kunde typ blivit pinsamt om vi insett detta senare. Typ...

Guldstjärna i det sociala schemat

Det har verkligen varit en utomordentligt trevlig vecka på nästan alla sätt och vis. Och det är ju faktiskt en dag kvar i morgon också. Det blir som en bonus helt enkelt. Eller som en dessert kanske?

I torsdagskväll skrattade vi här hemma tillsammans med tjejerna tills magen krampade, ni vet på det där hysteriska sättet som gör att man till slut skrattar åt allt och ingenting.

Sedan satte vi fötterna i morgontofflorna ganska så tidigt i fredags då fina Elin kom och knackade på dörren med frukostfrallor och jag hade kaffet klart i bryggaren. Elin och jag hann med en hel del under vår frukost som blev till en heldag och vi pratade och pratade och pratade. Energiboost är nog det bästa ordet jag kan komma på.

Ännu mer energi samlade vi när vi åkte till badhuset (veckans höjdpunkt) och smög ner i varmbadet. Lillan har lärt sig att plaska och är inte det minsta rädd för vattnet.

Idag skulle Skrutten på herrmiddag (som pågår en hel dag) så därför var jag inte sen med att tacka ja att spendera dagen med mamma och lillebror istället för att stanna här hemma alena. Vi åkte till grannstaden och fyndade i butikerna och så satt vi på en lång brunch. Det var något så vansinnigt gott och så härligt att få vara med lillebror lite extra mycket innan han återvänder till Stockholm efter julledigheten.

Och allt det här har jag gjort tillsammans med min favorit i hela världen - min dotter. Och hon är bara nöjd och harmonisk. En hel dag på vift och hon bara ler och skrattar - kan man bli mer bortskämd?

Sådana här dagar bär jag med mig, jag sparar dem längst där inne för att kunna plocka fram och njuta av när man som mest behöver det. 

Fullt schema

Idag är det minsann fullt schema i hus nummer 24. Vi har träning, lunch på stan, BVC-besök och sedan middag med tjejerna ikväll. 

Det är bebisens sexmånaderskontroll på BVC idag. Ingen aning vad det är som ska kontrolleras, men spännande är det ändå. Spännande med vägningen speciellt, för att se om hon tangerar sin pappas rekord eller inte. 

Skrutten vägde nämligen in 13 kilo när han var sex månader och lillan ligger nog minsann inte långt efter. Hon växer så det knakar kan man minst sagt säga. 

Annars så ska jag bara försöka samla så mycket positiv energi som det bara går idag och det är nog inte allt för svårt med tanke på dagens aktiviteter. Den där positiva energin är bra att ha ett litet lager av ibland. 

Och sex månader är vår lilla tjej (på måndag) när hände det liksom? Kom hon inte nyss?

Fast å andra sidan kan jag inte ens tänka tanken att hon inte funnits här hos oss...

Bilder från vår nyårsafton

Fika på stan, trådlöst och ett glömt mobilförbud

Vi är precis hemkomna från en fika på stan som var en följd av en förmiddagspromenad med min fina vän Lisa och hennes lilla lillstrumpa. I somras träffades vi med våra stora magar (eller det kanske var mest min som var i största laget men ändå...) och nu går vi stolt med varsin barnvagn.

Dagen har alltså varit så "jobbig" att den bestått av promenad, lunch och mer promenad. En titt i butikerna nere på stan hann vi med också. Så pratade vi lite om hur vi njuter av föräldraledigheten och hur det känns att vara förälder. Och hur vuxna vi blivit.

Lika vuxen kände jag mig dock inte när jag insåg att jag glömt vilken tid som jag ska vara på BVC imorgon och fick (lite med svansen mellan benen) gå förbi och fråga. Nu vet jag och det blir nog en intensiv dag för mig och lillan imorgon.

Och så har vi fixat med trådlöst internet här hemma eller alltså wi-fi (tror jag det heter), vi är nog sist i stan med att ordna detta. Men bättre sent är aldrig väl? Så nu kan jag njuta av att sitta och plinka ihop detta tillsammans med lillan på uteplatsen. Hon sover fortfarande lugnt i sin vagn och jag njuter av min utsikt som är hennes lilla ansikte som tittar fram i overallen.

Det som dock är mindre bra är att vi nog glömt av vårt mobilfria löfte med hänsyn till trådlöshetens möjligheter de senaste dagarna. Vi har nämligen sedan en tid tillbaka inför mobilförbud här hemma, för att undvika att man plintar på datorn, mobilen eller annan teknik istället för att umgås.

Nu är det någon som börjar knorra i vagnen...

Sista delen

Oktober

Oktobermånad ägnades mycket åt trädgårdsarbete. Lite avslut av trädgårdsåret skulle man kunna säga, då utemöblerna tvättades av och ställdes undan, löven räfsades upp och en häck planterades. Vi fick äntligen också ordning på det där sorgebarnet kallad rabatt.

När min födelsedag närmade sig så hade vi förstått båda två här hemma att det inte skulle bli något stort firande, som i vanlig ordning, lillan hade nämligen fått sin första vaccination dagen innan och fick 39 graders feber på kvällen. Men när födelsedagen kom så var lillan inte det minsta sjuk och vilken överraskningarnas dag det blev. När vi gick och la oss på kvällen så var vi inte bara sambos, var var förlovade.

November

Mycket bakande och mycket pysslande och en liten tjej som fick sitta i sin egna matstol och börja smaka på nya smaker. Både potatis, majspuré och annat ratades så vi har faktiskt tagit det väldigt försiktigt. Lillans intresse får styra. 

Det som dock går ner hur bra som helst är fruktpuréer och banangröt. Så banangröten introducerades snabbt som ett mål om dagen och nu är hon faktiskt uppe i två grötportioner per dag. Fortfarande är det dock hennes egna vilja som får styra, vill hon inte så vill hon inte. 

Jag smakade kanderat äpple för första gången och hoppade högt av glädje. Tur att jag inte upptäckte det där när jag var gravid för då hade det nog gått illa på viktkurvan. 

December

Redan i november så började vi pyssla inför jul och det var minsann tur det för det blev ändå en hektisk decembermånad med två helger iväg. Först Göteborg och sedan Stockholm. 

Vår lillskrutta visade verkligen att det inte är några problem att vara på resande fot med henne, en liten ängel är vad hon är. 

Vi gick all in i julen, satt tre generationer i farmors soffa och såg två nära nära vänner gifta sig. Och så firade vi lillans första jul och skålade in det nya året. Det var en magisk månad och vi har det magiskt bra. Vi mår precis som vi förtjänar.