Att inte hinna med

Idag är just en sådan dag som man påminns att livet inte alls är likadant som innan. Missförstå mig rätt, det är på alla sätt och vis mycket mycket bättre sedan lillan kom, men idag så infann sig en viss frustration när känslan av att "jag får inte någonting alls gjort" sköljde över mig.

Allting tar verkligen så mycket längre tid, längre tid än som både går att beskriva eller som jag kunnat ana innan hon kom.

Idag kändes det som om jag hade nära tusen lösa trådar och ingen tid alls att börja beta av det där som ska göras. Det är ju klart för att det som nu får allra högsta prioritet och tas omhand allra först är vår dotter.

Det tog några minuter av ihopsamlande av tankarna innan jag landade i att det där andra får lov att vänta men att det också är ok att ibland känna sig lite frustrerad. Att vi sedan är två, jag och Skrutten, påmindes jag om när Skrutten med sin lugna pedagogik talade om att vi var ett team.

Söndagsfilm och familjeråd

Bebisen sover tungt bredvid oss i soffan, inte så konstigt med tanke på att hon inte sovit särskilt långa stunder innan idag och faktiskt inte var sitt allra gladaste när vi var på kalasmiddag idag.

Hon har sin gosekanin bredvid sig, kaninen som hennes pappa köpte till henne när hon fortfarande låg i magen och hon ser alldeles bedårande ut.

Även om det är trevligt att ha möjligheten att följa med i filmen så blir det lätt att mina ögon vandrar över till henne ändå.

Vi har, i övrigt, ätit världens godaste middag idag. En tidig middag för att fira lillebror som fyllt 25 år. Tänk att ha en lillebror som fyllt 25 år... Det betyder att jag själv... Ja, strunt i det nu.

Innan söndagsfilmen som nu rullar på TV:n, vilken faktiskt börjar bli väldigt spännande, så hade vi ett litet familjeråd här hemma. Ett sådant är ganska så vanligt förekommande när vi har lite saker som ska avhandlas och bestämmas.

Det där familjerådet flikas dock in lite då och då för vi har helt enkelt varken avhandlat klart eller bestämt klart.

Lördagen som snart är förbi

Medan Skrutten åkte på galej så passade jag och lillskruttan på att besöka mormor och bonusmorfar ute i Hällevik.
Och vi är faktiskt precis hemkomna, fortfarande proppmätta, och ser de sista minutrarna av TV4:s lördagsfilm.

Jag försöker hitta på alla möjliga motiveringar till att det är helt ok att Skrutten inte är hemma.

Exempelvis att det är härligt att kunna gå och lägga sig med lampan tänd... Eller att jag kan dricka ett glas juice i sängen...

Eller...

Ja, där kom jag inte på fler saker minsann. Nej, allra bäst är det när han är i närheten.

Det är fortfarande något speciellt med fredagar

Det är verkligen fortfarande något speciellt med fredagar, fastän att jag är hemma hela tiden nu. Men ändå känns det som att vardagarna är vardagar och helgen är helg. Det är ju så klart för att Skrutten kommer hem och är med oss på heltid på helgen.

Och fredagar har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Idag kör vi grillad kyckling och potatissallad som fredagsmiddag, inte något av det är tillagat av oss utan köpt direkt ifrån affären. Lättlagat kan man väl minst säga. Till detta ska vi dock testa äppelchutneyn och det är jag faktiskt lite spänd på.

Sedan kommer jag "glömma bort" det där med att vissa kilon fortfarande ska skalas av från denna post-graviditetkroppen och hänge mig åt både chips och dipp och godis. Här ska det firas att det är fredag.

Trevlig fredag.

Från trädgårdens skafferi

Det är alldeles perfekt med en sidokorg till vagnen. Idag fick den agera äppelkorg. 

Jag själv fortsätter med tajts och tjocka tröjor som "hemmaoutfit". Bekvämt som tusan. 

När vi kom tillbaka från dagens promenad så passade jag på att hoppa i gummistövlarna och plocka av några äpple från äppelträdet. Det känns gott i hjärtat att ta vara på all frukt vi har i trädgården (vilket vi inte alls har gjort tidigare tyvärr) och tidigare har det ju som bekant gjorts miniäppelpajer. 

Denna gången blev det istället en sötstark äppelchutney som är urgott till kyckling- och kötträtter. Inte har jag tänkt innan på att det är alldeles utmärkt att göra av våra äpple. Speciellt i och med att jag själv inte är speciellt förtjust i äppel i bakverk, som äppelpaj exempelvis, men en god chutney tycker jag superbt. 

Nu återstår det att se om första försöket på en chutney blir lyckat eller inte. Enligt receptet som jag hittade, och gjorde om litegrann, så håller chutneyn i ett år i burkarna så jag passade på att göra en extra stor sats som får åka ner i matkällaren. 

Lillans presenter

Lillskruttan fick så himla mycket fint på sin dopdag och jag har försökt att fånga det allra mesta på bild. Lillan fick också väldigt generösa gåvor av den ekonomiska sorten och dessa är ju kanske något mer svåra att fånga på bild. 

Det går verkligen inte att utse någon favorit för hon fick så himla mycket fina saker, alltifrån materiella till presenter i form av välgörenhet till Unicef och Plan, och vi är alldeles rörda av allas tankar och givmildhet. Den rosa Tripp Trapp från Stokke är ju dock så bedårande att man nästan smälter, denna fick hon av sin faster med familj och sin farfar och bonusfarmor. 

Och alla små fina kläder är alldeles utmärkt i större storlek så att hon har lite att växa in i, och så fick hon underbara bestick från Georg Jensen som är specialutformade för att vara extra lätta för barn att äta själva med, och små rosa strumpor från Gant som man bara storknar av söthet och så en sängmobil från Jabadabadoo som lillan "pratar" med varje dag... Ja, så här kan jag lätt fortsätta. 

Tack alla vänner och familj för att ni var med och firade dopdagen. 

Från min Instagram

Tänk att först få skäll per SMS och sedan bli outad på Instagram

I förrgår så hade Skrutten minsann inte det lätt. Han fick öronen varma både per SMS och sedan genom publicering på Instagram och Facebook.

Jag tyckte att hans otroligt lugna svar på min (oproportionerliga) ilska var väldigt komisk. Det som har varit ännu mer komiskt är alla kommentarer som jag fått över vänner i samma "situation" och tänka sig att det allt som oftast verkar vara en man som är boven i dramat.

Manliga drag där där med att "hoppa ur" skorna bara?

Nu hoppar vi också i skorna här hemma för det vankas nybakade scones hemma hos svägerskan.

Storhandling, telefonköer, ärtsoppa och skräptv

Ja, så kan man nog sammanfatta denna torsdag. Den där frukosten blev precis så där härlig som vi tänkt oss. Först morgonpromenad och sedan frukost. Morgonpromenad vet jag i och för sig inte om det får lov att kallas när klockan passerat 10.40, men ändå.

Och frukost kanske det inte heller är längre om den förtärs efter klockan 11.30, men ändå.

Dock har de små kusinerna en förmåga att trigga varandras tårar. Så två tuggor in i frukosten hade vi två skrikande barn och precis strax innan vi hann tänke "jo men så mysigt det här var" så lugnade de ner sig. Efter var sin matning och massor av pussar på kinderna. 

Sedan kunde vi dricka den där kaffekoppen och prata om det mesta som hänt den senaste tiden. 

Efter besöket så var det dags att ställa sig i kö hos Försäkringskassan och då gäller det att stålsätta sig en hel del. Idag fick jag, tack och lov, prata med en väldigt trevlig handläggare vilket gör att man mjuknar lite efter att ha börjat som nummer 322 i telefonkön (på riktigt). Snart så kanske man till och med får lite av den där föräldrapenningen. 

Efter att ha mörat till kroppen lite mer efter en storhandling, ack så skönt när det är klart i alla fall, så lagade vi en ytterst lättlagad middag - ärtsoppa och pannkakor - väldigt traditionsenligt för torsdagar. 

Och efter en eftermiddag av "ta tag i"-saker så har vi vilat hjärncellerna med att kolla in lite skräptv. Skräptv kan nog de flesta program kallas som går på musik(?)kanalen MTV. Men så väldigt välkommet ibland. Det är ganska så skönt faktiskt att koppla av hjärnan för en stund och bara hänga med. 

Välkommen torsdag

Jag har bara gått runt och pillat här hemma denna morgon. De senaste minutrarna med att plocka fram frukost till oss.

Alldeles alldeles strax kommer nämligen lillasystrarna på frukost och morgonpromenad.

Kan en dag börja bättre?

Det pirrar i magen när jag tänker att vi ska få "catcha up" tillsammans med barnen och var sin kopp kaffe. Härligt, härligt, härligt.

A light shade of pink

Allt från Zara Baby - kollektionen Mini som kan hittas här. Det skriker i klickfingrarna. 

Tänk så det har sett ut här...

Bilder från lite olika stadier från renoveringen

Det är när man snubblar över bilder från vår husrenovering som man förstår hur mycket vi slitit och hur mycket vi gjort här hemma. Jag kan ärligen säga att om jag vetat på förhand hur mycket det skulle vara att göra så är jag tveksam till om vi skulle gett oss in i det hela.

Men tänk så tur att jag inte visste det! Och tänk vilket slit som Skrutten stått för här hemma.

Det gäller att kunna göra flera saker samtidigt

Strössel promeneras, Bönan försöker somnas i vagnen, kaffe för den trötta mamman i sportflaska för att man (läs: Skrutten) slarvat bort alla muggtermosarna och så har jag en podcast i lurarna. Tur att man föddes som kvinna. 

Till dopet

Inför dopet visste vi här hemma att vi ville kunna njuta så mycket som möjligt av dopdagen, även vi också, och en av de saker vi gjorde för att kunna göra detta var att ta hjälp med maten. Vi behövde inte tänka många sekunder innan vi slängde iväg en förfrågan till Lisa och Mattias om de ville stå till tjänst. 

Detta för att vi var ytterst nöjda redan efter Skruttens stora 30års-fest i juni. Och precis lika nöjda var vi på dopdagen. Lisa och Mattias gör alltid "det där lilla extra", hur klyschigt det än låter, men de gör verkligen det. 

Lisa finns att hitta på Vid din sida så slå gärna en kik om bröllopsklockorna ringer eller om det kan finnas något annat som ska firas.    

En sen kaffe och Ensam mamma söker på TV:n

Lillskruttan har precis överraskat oss ordentligt genom att sova sova och sova lite till här hemma ikväll. Inte så konstigt alls kanske för en 2,5 månaders bebis att sova, men just kvällen har varit lillans vakenperiod ända sedan hon kom till oss.

Å andra sidan så har hon haft lite kortare vilpauser under dagen idag bara och istället mestadels varit vaken. Vågar man säga att hon kanske börjar komma in i lite dygnsrytmsrutiner? Nja... Kanske inte riktigt ännu.

Med hänsyn till den där överraskningen så har Skrutten varit iväg och tränat, jag röjt runt i matkällaren som ska organiseras om lite, tagit tag i tvättberget och rundat nätet ett varv. Den första organiseringen och tvättningen gjorde med bra tempo (då jag trodde Bönan skulle vakna relativt fort) så därefter...

...ja, därefter så satte jag mig lite förvånat i soffan och tänkte "Ja... Nu då...". Lösningen på det lilla "problemet" blev en kopp kaffe och näsan framför Ensam mamma söker.

Dock tror jag att det snarare var sömnmedel i det där kaffet, för det var vansinnigt så trött jag blev.

New in - baby

Lillskruttan har fått lite nya tillskott i sin garderob från sin snälla mormor. Allt från Zara Baby. 

Tänk att det var just hon som fanns i den där stora magen

Ny vecka!

Vi startar tidigt denna vardag också, har förstått att denna rutin får mig att må allra bäst, lillan har dock inte somnat om ännu utan ligger och kommunicerar för fullt med kaninerna som hänger i hennes sängmobil ovanför sängen.

Ganska vanligt på morgonen är att jag tar ett varv runt de sociala medierna, som ett litet försök att vakna till, och likadant var det denna morgonen. Idag såg jag på Instagram att en av mina närmsta vänner hade barnvagnspremiär med sin dotter, en dotter som inte ens är en vecka gammal. För förra veckan fick vi, äntligen, det härliga sms:et att de fått en liten dotter. Nu har vi alla tre fått våra småttingar.

Det pirrar i min mage när jag tänker på den tiden som de har där hemma just nu. Allt det där "första" som jag själv beskrivit som är så magiskt. Det är nervöst, trevande, fantastiskt och alldeles alldeles underbart.

Och om bara en liten stund så ska jag och Bönan bege oss på lyxfrukost på Ritz med den tredje (musketören tänkte jag skämtsamt skriva) mamman av oss och hennes lilla familj.

Vi tar med lite hembakat...

Vi ska alldeles strax bege oss ut på middag ute hos päronen där det bjuds på söndagsmiddag. Vi överraskar med ett eget lite dessertbidrag till middagen i form av små äppelpajer i miniformat.

Vi fick en vision här hemma att äppelbitarna skulle karamelliseras i råsocker och sirap - vilket faktiskt blev väldigt trevligt. En liten dessert i lagom storlek. Ett eget recept knåpades ihop och efter att ha provsmakat resultatet så måste jag nog sätta mig ner och skriva ner vad det egentligen var som vi knåpade ihop, för smaken var det minsann inget fel på.

En av de största njutningarna med att ha hus är att kunna tassa ut i trädgården och plocka äppel från egna träd. De är fortfarande syrliga och det krävs en del socker för att baka på dem och kanske behöver de någon vecka till på sig. 

Lite mjöl och socker till pajdegen. 

Pajdeg som jag tryckte ut rundlar i för att passas in i aluminiumformar. 

Äppelbitar, råsocker och kanel...

...som fick koka upp lite i en panna för att få den där karamelliserade smaken. 

Lite extra pajdeg fick pryda ovansidan. 

Det färdiga resultatet. En smakrik liten miniäppelpaj. Knäckig och slurpig. 

Med lite vaniljsås till så blev det magiskt. 

Chilin som lagades

Chilin som vi lagade igår fick verkligen vårt högsta betyg och receptet hämtade jag härifrån, och nedan delar vi med oss av det. Jag har stoppat in lite av det som vi ändrade på och resultatet blev magiskt gott och en perfekt rätt att sitta ett gäng vänner och dela på en lördagskväll. 

Ingredienser 

1.2 kg högrev

1 tsk salt

140 g skivat bacon

2-3 msk olivolja

1 st finhackad liten gul lök

2 st finhackade färska jalapeno (vi tog inlagd jalapeno men kanske är det lite styrkeskillnad?)

3 st finhackade vitlöksklyftor

400 g krossade tomater

1 msk limejuice

4 dl vatten

1 msk maizena + vatten salt (vi hade ingen hemma så vi tog potatismjöl istället, funkade lika bra)

svartpeppar ur kvarn

Ingredienser kryddblandning
1 msk chilipulver
2 tsk mald spiskummin
1 tsk torkad oregano
0.5 dl vatten

Putsa bort det mesta av fett och bindväv från högrevet och skär det i 3 centimeter tjocka grytbitar. Salta köttet med 1 tsk salt och blanda runt i en skål. Ställ undan så länge.

Mixa chili och kryddor till kryddblandningen. Rör om tills det blir en jämn röra. Ställ åt sidan. Stek baconskivorna i en stekgryta på medelgod värme tills de blir gyllene och knapriga. Fiska upp baconskivorna och lägg undan så länge. Häll upp baconfettet i en kopp.

Bryn köttbitarna i omgångar i lite av baconfettet samt lite olivolja. Fiska upp köttet. Fräs lökhack i några minuter under omrörning. Tillsätt jalapeño och vitlök och fräs ytterligare ett par minuter. Ös ner chili- och kryddblandningen och fräs i ett par minuter.

Lägg ner brynt högrev, krossade tomater, limejuice och vatten. Täck med lock och låt din chili sjuda på låg värme i cirka 2 timmar. Tillsätt bacon de sista 5 minuterna.

Blanda maizena och vatten i en liten skål och rör ner i chilin. Rör om och värm upp chilin och se till att den tjocknar en aning. Smaka av med salt och peppar. (Här tog vi faktiskt upp köttbitarna och drog isär köttet lite för att det skulle blir mer likt pulled pork). Servera på en gång eller låt den stå i kylskåpet i 2 – 3 dagar. Chilin blir bara godare av det.

Servera med klassiska taco-tillbehör som riven ost, guacamole, gräddfil, rödlök, sallad, tomat och gurka. (Vi serverade med gräddfil, smält cheddarost, bbqsås, guacamole, bönsalsa, sallad, gurka, rödlök, ost, tomater och... ja, man kan servera med det man är sugen på helt enkelt. Och så hade vi pitabröd till.)

Rosa Gladioler

Underbara Gladioler som vi fick av vårt fina middagssällskap igår. 

Projekten fortsätter...

Mätta och belåtna, och så är det ju lördag också

Utan att vi (faktiskt) hade några planer idag så lyckades dagen bli väldigt innehållsrik.

Att en vän kom för att hjälpa oss komma vidare på staketprojektet gjorde att vi var uppe redan tidigt och fixade frukost. Medan killarna slet i trädgården tog jag Strösslan och Bönan för en promenad.

Efter att staketarbetet avslutats för dagen så bjöd vi in vår hjälpreda tillsammans med hans fru på middag. Vi gick all in och gjorde en chili som lutade lite åt pulled pork-stuket.

Gott så det förslog (om kocken själv får säga det) och efter massor av skratt och samtal om både det ena och det andra så går vi nöjda och glada till bädden.

Uppe med tuppen för att hitta på roligheter?

Nej, kanske inte roligheter. Dock städning. Och det är nog inte vad jag skulle lägga in i kategorin roligheter. Idag bestämde jag mig för att (återigen) stiga upp efter att lillan fått sitt morgonmål. Det är något speciellt med att tassa upp när lillan somnat om och se staden vakna.

Så redan tidigt under dagen fick köket sig en genomgång och skurning. Inte alls för att jag tycker att detta sätt är det bästa att starta en dag på, inte alls, men det såg faktiskt inte klokt ut här hemma. Det märks att vi inte haft energin på det rätta stället denna veckan. Lite "baksmälla" efter förra veckans intensiva vecka kanske?

Energin verkar dock ha hittat tillbaka idag. Köket är som sagt städat, lillan har fått matomgång nummer två och två och en halv, en runda till grannstaden väntar i eftermiddag och en promenaddejt är bestämd med lillasyster med dotter om bara en stund. Till och med morgontidningen har hunnit bli läst och soporna är slängda i soptunnan strax innan morgondaggen började torka till.

När jag läste morgontidningen så såg jag ett inslag om vad dagens kommunikation genom e-post, facebook med mera och avsaknaden av kommunikation ansikte mot ansikte gör med oss. Utan att ge mig in i debatten till fullo så måste jag bara flika in att även om jag är allt för att den bästa kommunikationen är just ansikte mot ansikte och ingenting kan egentligen gå upp mot att ses "IRL" så är jag väldigt glad för dagens tekniska kommunikationsmedel.

Ta som exempel vår chatt mellan tjejkompisarna. Vi har en tråd i appen Whats App, fem väldigt nära väninnor som snart befinner sig i tre olika städer, och i denna har vi kunnat följa med varandra under graviditeter, utekvällar, bebisfödande med mera under sommaren. Jag är ytterst glad för detta, vi har liksom mycket lättare kunnat följa med varandra och även om vi inte träffats i "verkligheten" så har det känts som så ändå. Det känns inte som om vi missat många av varandras speciella ögonblick under denna sommar som varit.

Den där chatten är som vår mötesplats och en mötesplats där vi har högt i tak och framför allt mycket mycket kärlek.

Vinterbröllop

Lilla K och hennes O´s fina inbjudan som kom till vår postlåda i förrgår. 

Vår nya matsalsdel

När vi flyttade in här i huset, efter en lång period av högt renoveringstempo, så var vi ganska så mätta på renovering och fixande. Därför blev det lite att vi bara flyttade in och liksom "fick in allt" bara. Sedan en tid tillbaka har vi känt att det saknades en myskänsla eller mer hemtrevnadskänsla. 

Då vi nu fått vila ifrån renoveringen ett tag så har det helt plötsligt börjat hände en hel del här hemma igen. Detta startade nog redan så smått när vi fick reda på att lillan låg i magen och har definitivt tagit ordentligt med fart den senaste tiden. 

Ni minns väl kökssoffeidéen? Den blev, passande nog, utförd och färdigställd till dopet. Och nog tycker jag allt att både kökssoffan och vår nya matsalsdel blev väldigt bra. Nu finns den där myskänslan som vi saknat. 

Förkyld liten Böna

Lillstrumpan har åkt på en liten förkylning och vi skickar ett tack till den som uppfann Näsfridan samtidigt som vi spenderar dagen i pyjamasen och i sängen tillsammans med Strösslan. 

Nu har vi dock ganska så snart tid hos BVC för rutinkontroll och denna gång läkarbesök, så nu måste jag tyvärr krångla av henne pyjamasen för att bege oss ut i höstluften. 

Fantastiska nyheter

Tänk att vi redan hunnit till veckans fjärde dag och jag var nästan på vippen att säga "tänk vad tiden går...", men då jag är vansinnigt trött på att höra hur fort tiden går (om jag fått en krona för varje gång någon sagt det till oss som nyblivna föräldrar...) så hoppar jag att själv säga den meningen.

Den där tiden går nämligen precis lika fort hela tiden, men vår upplevelse av den är olika beroende på vad vi gör för tillfället. Säkerligen så känns vår upplevelse olika om vi befinner oss på en semesterresa eller ligger och beundrar vårt barn som sover mot om vi befinner oss i en hiss som fastnat eller är hos tandläkaren och drar ut en tand. Vid de senare så kan vi nog sannerligen stämma in i att vi önskar att tiden kunde gå fortare.

Den senaste tiden har i vart fall innehållit fantastiska nyheter.  Det har både varit bebisbesked om bebisar som finns i magen och ska bakas några månader till och bebisbesked om bebisar som varit färdigbakade och valt att titta ut. Och vid postinhämtningen igår så fanns ett mycket stiligt kuvert med mitt och Skruttens namn fint skrivet och med innehållet att vi är varmt välkomna på bröllop i december.

Inbjudan var helt underbart vacker och den pryder nu vår "anslagstavla" här hemma. Nu ska det bokas resa (bröllopet hålls i Stockholm), ordnas med barnpassning och planeras för klänning. Ok, det är ju trots allt lite tid kvar, så någon stress är det ju inte direkt, men när en av ens närmsta närmsta vänner ska gifta sig så måste man ju göra något för att inte längta ihjäl sig tills dagen D är här.

Lite sött till kaffet

Av fina Elin och Glenn fick även vi som föräldrar en liten present i lördags. Så himla slurpiga gräddbullar från Gräddbullerian. 

Den inte lika vackra sanningen

Vårt kök dagen efter dopfestligheterna 

Rosor är röda, violer är blå...

Här hemma behöver vi nog inte inhandla någon fredagsbukett på ett tag, detta då vi samlade ihop alla bordsdekorationerna från dopfesten och de bildade istället ett stort arrangemang som nu pryder matbordet.

De är så vackra att man nästan smälter och kommer nog stå ett tag till i och med att de är konstruerade i... ja... ja, vad hette det där gröna nu igen mor? (Ganska avslöjande vem som avhjälpt mina ytterst ogröna fingrar nu...)

Motivationen tryter

Egentligen så borde jag ta tag i det dära köket som nästan väller över av saker att plocka undan, städa bort och torka av. Speciellt nu när lillan somnat gott här bredvid mig i soffan och verkar göra så en stund till.

Men så var det den där motivationen. Den verkar inte alls finnas närvarande för att städa. Min hjärna säger bara "snark" när jag tittar bort mot köket och så tar jag mig en vända till framför datorns skärm.

Visserligen ser jag till att fixa viktiga saker här också (bland annat kontakt med Försäkringskassan, denna hopplösa myndigheter som inte gör annat än ger en magsår) men egentligen så borde jag se till att vårt hem får en lite annan skimmer. Eller i vart fall får ett skimmer.

Pappan i huset är iväg på äventyr idag så ikväll tänkte vi göra samma sak. Inte ska vi väl sitta här hemma bara? Nej då, när pappan är borta så dansar den föräldralediga mamman och bebisen på bordet. Eller något åt det hållet i vart fall.

Den somriga uteplatsen

Uteplatsens färgglada kuddar plockades fram under dopdagen och användes nog för sista gången denna sommaren kan jag tänka mig. Lite vemodigt när man känner efter, men det kommer förhoppningsvis en sommar nästa år också.

Lillans presentbord

Dopdagen

På dopdagen smög vi upp ganska så tidigt för att göra det allra sista i form av dukning, dekoration av tältet, snittar som skulle serveras till minglet och allt det där andra småfixet.

Så här fint blev det och ännu finare blev det några timmar senare när vår trädgård fylldes av vänner och familj.

De hemmapysslade vimplarna som bildade ett flaggspel och gav en mysig känsla i tältet.

Bordsdekorationer med rosor i porslinsskålar som fyndats på loppis och som till vardags används som frukostskålar här hemma. Det syns lite dåligt på bilden med ljuslyktorna var små söta prinsesskronor. Klart att en prinsessa ska ha prinsesskronor på sitt dop. Och så härliga rosa dukar med spetspartier ovanpå. 

Små söta rosetter på champagneglasen som stod redo för välkomstbubblet. 

Lillans mormor hittade fina stora hjärtan som dekorerades med tygrosor och hängdes sedan upp i sidenband på tältets kortsida och fyllde upp denna annars väldigt tomma vita tältvägg.

Skrutten ordnade fint ihop en filtlåda av en gammal trälåda som vi hittat här hemma i huset under renoveringstiden. 

Vi la många timmar under "dopveckan" på förberedelser och en morgon satt jag redan strax efter klockan 05 vid symaskinen och sydde ett flaggspel som skulle pryda lillans presentbord (som visas lite senare) och då är det väldigt roligt när man tycker att det blir precis så där fint och bra som man tänkt sig.

Det har varit väldigt väldigt väldigt roligt att få pyssla med detta i veckan och speciellt faktiskt att få sitta vid symaskinen igen. Något jag inte gjort sedan syslöjden på högstadiet ungefär. Även om vi någon kväll kände att de där vimplarna (som var hela 60 stycken till antalet) gav oss några gråa hår. 

Uppe med tuppen

Undertecknad är fortfarande uppe efter lillans matstund under den tidiga morgontimman och just nu kan det inte bestämmas om jag ska fortsätta vara så och smyga ner för att hämta upp lite frukost och en kopp kaffe.

Eller ska man ge efter för de där gäspningarna? Skrutten uttalade precis innan han gick "det är nu du ska vila".

Istället för att vila har jag kikat igenom lite bilder från vår fina helg då vi haft dop (kan väl inte undgått någon vid det här laget?) för vår lillskrutta. Än så länge så har jag bara kikat på bilder från våra förberedelser, för detta var de enda bilderna som vi tog själva.

Till själva dopet så hade vi två vänner som snällt agerade fotografer och hjälpte oss att fånga ögonblicken under dagen. Tack Carro och Bobbo för att ni så snällt ställde upp och det ska bli mysigt att se bilderna sedan.

Igår hade jag en kittlande magkänsla över att allt blev så bra. Jag tittade tusen gånger på Skrutten och berättade för honom hur glad jag är över att få dela mitt liv med honom, hur stolt jag är över vår dotter, hur snäll han har varit med allt fixande och mer och mer av lovord.

Så är jag så otroligt glad över vår familj och våra vänner som finns runt oss. Det är verkligen en lycka att dessa människor finns i vårt liv.

De sista av förberedelser

I strålande solsken restes tältet där vi skulle ha dopfesten i. Jag höll så många tummar jag hade för att det där vädret skulle hålla i sig till dopdagen. Det var ju faktiskt lite av en chansning när vi valde att ha festen utomhus i mitten av september.

Och tack och lov så hade vi ett fantastiskt väder på dopdagen. Solen sken och vi fick till och med ta ner en av tältets väggar för att det blev för varmt. Det sades att det var den sista sommardagen och härligt nog var detta på vår lillskruttas dag.