Det blev inte en till natt på soffan i natt, utan igår flyttade vi upp i sovrummet igen. Min rygg tackar, tackar och tackar. Det är också ett litet tecken på att vi är på bättringsvägen när lillan kan sova i sin (eller vår…) säng igen.
Men det har fortsatt att
kureras idag och det märks att det fortfarande är något som gnager för lillan. Det gör liksom
lite mer ont att slå sig, det är
lite jobbigare att bli påklädd och hon är
lite tröttare.
Pappan i familjen var dock något så när på benen idag så han varit tillbaka på jobbet.
One down and one to go…
I och med att jag gärna vill att lillan sover så mycket som möjligt för att kunna bli frisk igen och att hon gör detta bäst (och längst) i sin vagn som gärna ska färdas samtidigt så har jag
promenerat så det står härliga till idag. En timme på förmiddagen och strax över två timmar på eftermiddagen.
Både hund, bebis och mamma var
lyckliga i vårsolen och ett par P3 Dokumentärer avverkades i lungorna. Pappan drog också på smilbanden när vi bestämde oss för att promenera över vår fina bro och över till Ljungaviken där han jobbade för dagen.
När vi gick där på bron, i vårsolen och med solglasögonen på näsan så var det (trots sjukdom och väldigt få sovtimmar) helt underbart och svårt att inte
njuta.
Eftermiddagen avslutades hela familjen hemma hos svägerskan tillsammans med lillans kusiner och var sin kopp varm choklad. Mätta i magen var vi av smörgåstårta som vi hade med oss som snälla Nea hade varit och ställt här hemma i kylen.
Nu ska jag och min kära Skrutt avsluta dagen med senaste
Walking dead...