Recap - vintern 2009/2010

När man sitter och raderar, sorterar och arkiverar gamla bilder som man samlat på datorn så blir det lätt en nostalgitripp utan dess like. Jag har säkert över 5000 bilder sparade i datorn (inte konstigt att den har arbetat lite långsamt den sista tiden) som har tagit och sparats till stor del för att jag har bloggat de senaste åren. Och så glad och tacksam som jag är för det, utan bloggandet hade jag antagligen inte sparat (och framför allt kanske inte ens tagit dem) så många bilder som jag nu har gjort.

Och tack vare detta kan jag ikväll bjuda på en liten nostalgitripp...

Om vi backar tiden tillbaka till vintern 2009/2010 så bodde jag och Skrutten i min mors stuga i väntan på att villan, som vi bor i idag, skulle stå färdigbyggd och redo för inflytt. En viss tveksamhet till att bosätta sig i en stuga som var allt annat än vinterbonad kan erkännas. Dock så försvann tveksamheterna ganska så fort när Skrutten uttalade saker som "äsch - det blir inga kalla vintrar här nere i södra Sverige".

Synd bara att det senare visade sig att just denna vintern skulle bli den kallaste sedan flera, flera, flera år tillbaka.

Ett stycke insnöad stuga tillika insnöade bilar och så stugans mest ovärderliga pryl - den kombinerade ugnen och spisen i miniformat. Den senare lagade vi både vardagsmat i smått men också en hel kyckling en gång - tro det eller ej. 

Minnena från denna vinter innehåller ju (ganska så självklart) de många kalla dagarna, för att inte tala om nätterna, i en stuga där man ibland kunde känna vindarna inomhus, där vi fick stänga av alla andra elektriska saker innan vi skulle koka vatten med vattenkokaren, och där den enda värmekällan var en kamin som man fick ta hand om på det gamla goda sättet - det vill säga ville man ha det varmt hela natten fick man helt enkelt vara upp och elda titt som tätt hela natten, men förutom detta så fick vi i familjen dessvärre vara med om inte mindre än två begravningar denna vintern och därmed ta farväl av nära familjemedlemmar. När jag skriver så skär det genast så där i hjärtat, det är nog saknaden som gör sig påmind.

Sedan så finns det ju, tack och lov, inte bara kalla minnen från denna vintern. Strax innan jul tog jag mig ett besök upp till den kungliga hufvudstaden.

Håret var något kortare, naglarna något finare än just för tillfället och glasögonen har bytts ut. I Stockholm träffade jag hela KrOlAnPeSu-gänget, åt chevré chaud till lunch med Lilla K och Myran, strosade på julmarknad med Myran och köpte där lite brända mandlar och strosade sedan vidare hem. Väl hemma hade vi en räkfrossa/picknick på Myrans golv. Mysigt värre. 

Mysiga stunder i form av värmande brasor varje dag, tända ljus, koppar med varmt te, utan TV-kanaler får man mysa framför film så ofta som man bara vill, "får man inte in hela soffan kan man i alla fall ta in en del av den" blev en devis, en liten huskatt fick vi på köpet. 

Nu, när vi inte bor i den där stugan längre, utan istället sitter tryggt med en värmepanna som fördelar ut värme jämt över hela dagen, så minns man ju så klart mest allt det där mysiga. Att tända en brasa varje dag, titta på massor av film, när Ceasar (en av päronens katter) valda att bosätta sig tillsammans med oss i stugan, det underbara i att ha päronen bokstavligt talat precis runt knuten och framför allt all tid som man har tillsammans när man bor som vi gjorde.

En alla hjärtans dag som firandes på ett (varmt) hotellrum på Duxiana i Malmö. Njutning i form av champagne som väntade på rummet vid ankomst, värme, badkar, och en stor och underbar sänd bäddad med fina vita, stärkta lakan från Gant. 

På alla hjärtans dag så rymde jag och Skrutten från stugan och checkade in på Duxiana i Malmö. Vi kom till hotellet, fick vårt rum, skruvade upp värmen så mycket vi kunde på rummets element och förutom en middag ute på stan så lämnade vi inte rummet utan tog till vara på alla bekvämligheter såsom varmt vatten ur kranen, TV-kanaler och chokladdoppade fruktbitar. 

Sedan var det så klart mycket, mycket annat. Mer än vad som orkas läsas ur ett blogginlägg. Jobb, husbyggande, jul- och nyårsfirande, jag och Kajan som började på ridskolan, en nära vän som berättade om ett litet pyre som låg och grodde i hennes mage, en till nära vän som ringde och berättade att flickvännen hade ett litet pyre som låg och grodde i magen, och så vidare...

Och nu är vi här. Två år senare. Husbyggandet har på något sätt blivit en trend som har fastnat. Och alldeles runt hörnet finns julen igen.

Efter att ha kikat igenom alla dessa gamla bilder kan jag inte längta mer. Få plocka upp adventsljusstakarna och låta dem lysa upp här hemma, åka till Nova i Lund och shoppa julklappar, hänga upp julkort som kommer på posten på ett långt rött snöre (kanske kan detta året till och med bli det året som jag själv skickar lite julkort), dricka glögg och baka pepparkakor och så vara med familjen.