Som vi hade roligt igår. Middag och fest med ett gäng härliga tjejer och sedan dans intill småtimmarna. Hade faktiskt till och med lite ont i fötterna när jag vaknade idag, fastän att jag hade bekväma Converse på mig igår.
Dock så är det ju så att man av dansande till småtimmarna blir "ganska" så trött dagens efter, men det kanske inte är så konstigt om man inte kommer i säng förrän vid klockan fyra på morgonen. Sedan är ju sanningen den också att man inte är lika... van längre. Det händer ju faktiskt mer och mer sällan att vi är ute på stan och rumblar.
Trots tröttheten så hade det kalasats idag. Vi var bjudna på min gudsons och hans lillasysters kalas. God mat, fina människor och kalasstämning - inte så svårt att stå ut med trots tröttheten. Kan dock inte riktigt förstå att min gudson har hunnit fylla 11 år redan, ibland vet jag faktiskt inte vart alla år tar vägen. Vart tar de vägen?
Och på tal om år så måste jag säga att man nog allt kände sig lite... är gammal rätt ord kanske? När vi var ute igår. Men det kanske bara är att inse faktum när man går ut på ett ställe som har 20 års gräns och man själv är 28 (snart).
Nu är vi hemma igen, de små liven (husdjuren) är också hemma igen och ordningen är återställd. Ska försöka hålla ögonen öppna igenom en film tillsammans med Skrutten innan det är dags att ta farväl av denna helgen.
söndag 30 september 2012
lördag 29 september 2012
En fin lördag
Idag har varit lite av en kontrast gentemot hur de andra dagarna i veckan har varit, den har alltså varit alldeles lugn.
Skrutten åkte på herrmiddag redan tidigt på förmiddagen (fråga mig inte varför de fortfarande kallar det herrmiddag när det pågår hela dagen) och päronen kom och hämtade "barnbarnen" (Strössel och Sture) för passning idag till imorgon. Skrutten är ju iväg hela dagen (och kanske en bit in på natten), jag ska träffa tjejerna ikväll, och mamma hade längtat efter de små husdjuren. Så det passade ypperligt att de flyttar ut till Hällevik för en dag.
Därför har dagen gett tillfälle att spenderas alldeles själv. Egentid - är det så det kallas?
Dagen började ju som sagt med en klippning, och det är ju faktiskt fantastiskt att få sitta en hel timme och bara bli ompysslad. Läsa en tidning medan någon fixar och trixar med håret. Och när frisören sedan är snäll nog att locka håret också efter klippningen så kan man inte bli annat än glad.
Efter klippningen gick jag en liten shoppingrunda. En svart klänning (antagligen kvällens outfit) fick följa med hem och ifrån smink- och hudvårdsbutiken kom jag inte tomhänt heller. En ny foundation från Kanebo, ett nytt läppstift från samma märke. Som grädde på moset så fick jag en liten väska med Kanebos sminkborttagningsprodukter utan extra kostnad.
Därefter så gick jag inom en tobakshandel och köpte med mig en tidning och sedan sätta mig på Ritz och få lite mat i magen.
När jag ändå var på gång med den här "unna mig"-dagen så körde jag inom Ica och hyrde en film, samtidigt som jag passade på att köpa med mig lite snacks (morötter, blomkål och dipp) och god middag inför morgondagen. Tänkte ligga ett steg före för det fall att vi kanske är på slapphumör imorgon och bara vill slänga oss på soffan.
Väl hemma så gjorde jag lite grönt te, tände ljus och sjönk ner i soffan med en tidning och film samtidigt (bland det bästa jag vet är att göra både sakerna samtidigt) och njöt av att bara få vara. Ingen hund eller katt som bråkade med varandra eller slogs om min uppmärksamhet, inga måsten, bara jag.
Och nu ska jag bege mig upp en våning och göra mig i ordning inför kvällens festligheter. Vilken dag det har varit och så får man lov att avsluta den tillsammans med ett gäng finfina tjejer. Idag är det bara små rosa moln som det hoppas runt på.
Skrutten åkte på herrmiddag redan tidigt på förmiddagen (fråga mig inte varför de fortfarande kallar det herrmiddag när det pågår hela dagen) och päronen kom och hämtade "barnbarnen" (Strössel och Sture) för passning idag till imorgon. Skrutten är ju iväg hela dagen (och kanske en bit in på natten), jag ska träffa tjejerna ikväll, och mamma hade längtat efter de små husdjuren. Så det passade ypperligt att de flyttar ut till Hällevik för en dag.
Därför har dagen gett tillfälle att spenderas alldeles själv. Egentid - är det så det kallas?
Dagen började ju som sagt med en klippning, och det är ju faktiskt fantastiskt att få sitta en hel timme och bara bli ompysslad. Läsa en tidning medan någon fixar och trixar med håret. Och när frisören sedan är snäll nog att locka håret också efter klippningen så kan man inte bli annat än glad.
Efter klippningen gick jag en liten shoppingrunda. En svart klänning (antagligen kvällens outfit) fick följa med hem och ifrån smink- och hudvårdsbutiken kom jag inte tomhänt heller. En ny foundation från Kanebo, ett nytt läppstift från samma märke. Som grädde på moset så fick jag en liten väska med Kanebos sminkborttagningsprodukter utan extra kostnad.
Därefter så gick jag inom en tobakshandel och köpte med mig en tidning och sedan sätta mig på Ritz och få lite mat i magen.
När jag ändå var på gång med den här "unna mig"-dagen så körde jag inom Ica och hyrde en film, samtidigt som jag passade på att köpa med mig lite snacks (morötter, blomkål och dipp) och god middag inför morgondagen. Tänkte ligga ett steg före för det fall att vi kanske är på slapphumör imorgon och bara vill slänga oss på soffan.
Väl hemma så gjorde jag lite grönt te, tände ljus och sjönk ner i soffan med en tidning och film samtidigt (bland det bästa jag vet är att göra både sakerna samtidigt) och njöt av att bara få vara. Ingen hund eller katt som bråkade med varandra eller slogs om min uppmärksamhet, inga måsten, bara jag.
Och nu ska jag bege mig upp en våning och göra mig i ordning inför kvällens festligheter. Vilken dag det har varit och så får man lov att avsluta den tillsammans med ett gäng finfina tjejer. Idag är det bara små rosa moln som det hoppas runt på.
Inspirationsbilder från tidningen som lästes på Ritz. Expressens lördagsbilaga.
Nya produkter att fylla upp badrumsskåpet med och så tända ljus och filmmys.
Idag åker det av...
Det var alldeles för länge sedan det där håret kapades en hälsosam bit, längre sedan än vad jag vågar erkänna, och nu räcker det långa håret ungefär ner till ryggslutet. Dock är det väldigt slitet och i behov av både omtanke, omvårdnad och en klippning.
Därför bär det nu av ner på byn så att frisören får sätta saxen i burret och se om det finns något hopp. Kan man klippa håret lite tjockare kanske?
Därför bär det nu av ner på byn så att frisören får sätta saxen i burret och se om det finns något hopp. Kan man klippa håret lite tjockare kanske?
Tunga ögonlock
Fredag, jobb, slutet på veckan, AW, träningspass och snart - sängen.
Veckan, eller dess vardagar i vart fall, avslutades i samma tempo som hela veckan har hållit. En snabb kaffe i handen under morgonen, snabbt in i bilen, avhandla dagens arbete i ett rasande tempo, en snabb lunch med Kajan (underbart!), springa tillbaka till kontoret, avhandla det sista, löptur på väg från jobbet till bilen som riskerade att parkeringsbotas (igen) och därefter försöka skynda sig till vår fredags-AW, ett snabbt telefonsamtal med Lilla K i bilen, in på AW:n, äta middag och dricka en cola light (ingen alkohol med hänsyn till vårt Hälsorace 2012) och därefter åter till bilen och springa inom hemmet för att byta om till träningskläder och bege sig till gymmet.
Någonstans när jag försöker ta på mig en tröja, klippa av en avflisad nagel och dricka en proteinshake så började jag undra vad tusan jag höll på med.
I bilen hem fick jag visserligen en liten mindfulness-paus. Det var en trafikolycka som inträffade på motorvägen, vilken föranledde totalstopp och avspärrningar. Ens första tanke är (tyvärr) "det var väl perfekt, nu blir jag ännu senare...", tills man sedan inser hur fel man egentligen tänker. Hur glad man ska vara över att det inte är en själv som stressat sig in i en trafikolycka, och att man hoppas att alla inblandade är välbehållna. Vad gör det om man kommer några minuter sent? Bara alla klarade sig utan allvarliga skador så kan jag komma försent hur mycket som helst.
Och visst var det hurtigt att ta sig till gymmet efter en AW? Nästan lite olagligt hurtigt, lite sådär hurtigt så att man skulle vilja smälla till sig själv och undra om allt står rätt till. Men å andra sidan så var jag och Skrutten där tillsammans, ensamma, och kunde efter gymmet bara slänga oss på soffan. Och så unnade vi oss lite nya proteinpulver och smått och gott hos Gymgrossisten.
Åh nej... Nu nämnde jag ordet "unna" och samtidigt att unnandet var i form av beställning av proteinpulver. Nu är det nog dags att sluta de där blå ögonen innan det här blir alldeles för... sliskigt.
Veckan, eller dess vardagar i vart fall, avslutades i samma tempo som hela veckan har hållit. En snabb kaffe i handen under morgonen, snabbt in i bilen, avhandla dagens arbete i ett rasande tempo, en snabb lunch med Kajan (underbart!), springa tillbaka till kontoret, avhandla det sista, löptur på väg från jobbet till bilen som riskerade att parkeringsbotas (igen) och därefter försöka skynda sig till vår fredags-AW, ett snabbt telefonsamtal med Lilla K i bilen, in på AW:n, äta middag och dricka en cola light (ingen alkohol med hänsyn till vårt Hälsorace 2012) och därefter åter till bilen och springa inom hemmet för att byta om till träningskläder och bege sig till gymmet.
Någonstans när jag försöker ta på mig en tröja, klippa av en avflisad nagel och dricka en proteinshake så började jag undra vad tusan jag höll på med.
I bilen hem fick jag visserligen en liten mindfulness-paus. Det var en trafikolycka som inträffade på motorvägen, vilken föranledde totalstopp och avspärrningar. Ens första tanke är (tyvärr) "det var väl perfekt, nu blir jag ännu senare...", tills man sedan inser hur fel man egentligen tänker. Hur glad man ska vara över att det inte är en själv som stressat sig in i en trafikolycka, och att man hoppas att alla inblandade är välbehållna. Vad gör det om man kommer några minuter sent? Bara alla klarade sig utan allvarliga skador så kan jag komma försent hur mycket som helst.
Och visst var det hurtigt att ta sig till gymmet efter en AW? Nästan lite olagligt hurtigt, lite sådär hurtigt så att man skulle vilja smälla till sig själv och undra om allt står rätt till. Men å andra sidan så var jag och Skrutten där tillsammans, ensamma, och kunde efter gymmet bara slänga oss på soffan. Och så unnade vi oss lite nya proteinpulver och smått och gott hos Gymgrossisten.
Åh nej... Nu nämnde jag ordet "unna" och samtidigt att unnandet var i form av beställning av proteinpulver. Nu är det nog dags att sluta de där blå ögonen innan det här blir alldeles för... sliskigt.
En mycket trött tjej på gymmet tidigare idag. Man behöver nog inte missta sig på vilken färgskala som befinner sig under ögonen. Det blev ett "axelmördar"-pass idag. Träningsvärk? Javisst!
fredag 28 september 2012
Zzzz
Den här veckan sätter mig verkligen på prov, tufft schema och inte många sovtimmar. Kommer vara superpigg på vår AW imorgon eftermiddag, verkligen...
onsdag 26 september 2012
Stressiga onsdagar
Onsdagar här, av någon anledning, en förmåga att bli extra stressiga. Under dagen idag har det bokstavligt talat sprungits från och till dagens olika aktiviteter.
Ut snabbt till bilen under morgonen med en kaffe i ena handen och resten av packningen i den andra. Träningskläderna (som skulle tas med så att jag kunde köra direkt till träningen efter arbetsdagens slut) fullkomligt trycktes ner i en plastkasse, hade inte en aning om vart den där fina rosa träningsväskan tagit vägen. Vet egentligen fortfarande inte vart den är... Under morgonen fanns det varken tid eller energi till att ens fundera ut det där, så det fick bli en plastpåse istället. Tidseffektivitet före skönhet var nog morgonens devis.
Lunchen spenderades på stan inhandlandes födelsedagspresenter till söndagens kalas. Om någon undrar hur mycket rosa grejer någon kan köpa till en tjej som gillar rosa saker precis lika mycket som en själv så har jag svaret - mycket - man kan gå bananas på HM´:s barnavdelning helt enkelt. En första present till ett lite kryte som just nu fortfarande bakas i Skruttens systers mage fick också följa med hem.
Efter arbetsdagen blev det en liknande löptur till bilen, fast nu i regn och med en plastkopp med kvarg utblandat med Fun Light i handen (lite energipåfyllning inför träningen), samtidigt som jag försökte plocka upp både bilnyckel (för att kunna öppna bilen i farten) och mobiltelefon för att ringa Skrutten och tala om att jag var på väg (och ursäkta för senheten, men han börjar nog bli van...).
Väl hemma i den lilla staden som plockades Skrutten raskt upp hemma, han plockade med sig träningsskorna som glömdes bort under morgonens stress (glömde förvisso lunchmatlådan också, men det var lite i senaste laget...) och sedan begav vi oss till träningen. Av egen erfarenhet kan det berättas att har man tänkt sig att få in ett gympass innan man ska iväg och dansa på Danskompaniet så är det högst olämpligt att man är 30 minuter sen till gymmet. Det där "benpasset" fick gå undan fortare än kvickt och det kändes mer som ett Cross Fit-pass och benen kändes som spaghetti efteråt.
Efter gymvisiten skjutsade Skrutten mig till dansen (det fanns liksom inte utrymme att ta en promenad) och någonstans på väg ut genom bildörren uttalas ett "man kan inte säga att vi lever ett helt stressfritt liv inte". Saken var bara den att en äldre herre sitter precis utanför danslokalen och får sig nog ett gott skratt när det kommer en bil panikbromsandes mitt framför dörren, en ytterst stressad kvinna flyger ut ur bilen samtidigt hon byter träningskläder till danskläder och uttrycker ovanstående mening. Ett litet "Sen?" följt av ett leende fick jag.
Men sedan där någonstans så tog stressen slut. Hann till och med få en liten andningspaus innan det var dags för vår grupp att börja dansa. Efter hemkomsten, efter dansen, så väntade middagen på bordet och en alldeles rykande ny och färsk tidning från C/o Hannah & Amanda låg på köksbänken. Då kan man inte klaga på särskilt mycket.
Ut snabbt till bilen under morgonen med en kaffe i ena handen och resten av packningen i den andra. Träningskläderna (som skulle tas med så att jag kunde köra direkt till träningen efter arbetsdagens slut) fullkomligt trycktes ner i en plastkasse, hade inte en aning om vart den där fina rosa träningsväskan tagit vägen. Vet egentligen fortfarande inte vart den är... Under morgonen fanns det varken tid eller energi till att ens fundera ut det där, så det fick bli en plastpåse istället. Tidseffektivitet före skönhet var nog morgonens devis.
Lunchen spenderades på stan inhandlandes födelsedagspresenter till söndagens kalas. Om någon undrar hur mycket rosa grejer någon kan köpa till en tjej som gillar rosa saker precis lika mycket som en själv så har jag svaret - mycket - man kan gå bananas på HM´:s barnavdelning helt enkelt. En första present till ett lite kryte som just nu fortfarande bakas i Skruttens systers mage fick också följa med hem.
Efter arbetsdagen blev det en liknande löptur till bilen, fast nu i regn och med en plastkopp med kvarg utblandat med Fun Light i handen (lite energipåfyllning inför träningen), samtidigt som jag försökte plocka upp både bilnyckel (för att kunna öppna bilen i farten) och mobiltelefon för att ringa Skrutten och tala om att jag var på väg (och ursäkta för senheten, men han börjar nog bli van...).
Väl hemma i den lilla staden som plockades Skrutten raskt upp hemma, han plockade med sig träningsskorna som glömdes bort under morgonens stress (glömde förvisso lunchmatlådan också, men det var lite i senaste laget...) och sedan begav vi oss till träningen. Av egen erfarenhet kan det berättas att har man tänkt sig att få in ett gympass innan man ska iväg och dansa på Danskompaniet så är det högst olämpligt att man är 30 minuter sen till gymmet. Det där "benpasset" fick gå undan fortare än kvickt och det kändes mer som ett Cross Fit-pass och benen kändes som spaghetti efteråt.
Efter gymvisiten skjutsade Skrutten mig till dansen (det fanns liksom inte utrymme att ta en promenad) och någonstans på väg ut genom bildörren uttalas ett "man kan inte säga att vi lever ett helt stressfritt liv inte". Saken var bara den att en äldre herre sitter precis utanför danslokalen och får sig nog ett gott skratt när det kommer en bil panikbromsandes mitt framför dörren, en ytterst stressad kvinna flyger ut ur bilen samtidigt hon byter träningskläder till danskläder och uttrycker ovanstående mening. Ett litet "Sen?" följt av ett leende fick jag.
Men sedan där någonstans så tog stressen slut. Hann till och med få en liten andningspaus innan det var dags för vår grupp att börja dansa. Efter hemkomsten, efter dansen, så väntade middagen på bordet och en alldeles rykande ny och färsk tidning från C/o Hannah & Amanda låg på köksbänken. Då kan man inte klaga på särskilt mycket.
tisdag 25 september 2012
Bildregn Hus Nr 24
Det utlovades ju bilder på hur vårt hus har blivit efter allt renoverande, sagt och gjort, nu är det fotograferat. Vi får stå ut med lite grumliga bilder från iPhonen, på grund av tekniska problem i form av urladdade systemkameror och ingen upphittad laddare. Men det får gå för tillfället. Vi har ju en hel del kvar att göra i vårt lilla hus, men här kommer lite bilder på hur det har artat sig.
Entréplan
Den vita spegeln är en present från Lilla K som jag fick till mitt studentrum i Uppsala, som nu får pryda väggen på vår toalett på entréplan. Tycker fortfarande att den är precis lika gullig.
Ovanvåning
Trappan upp till vinden (som för tillfället är oinredd) ska även denna målas vit lite säkrare anordning vid trappan, så att varken barn, djur eller vi andra behöva riskera att ramla ner. Nere i högra hörnet skymtar vårt sovrum och balkongdörren som ligger mot trädgården. Både vår tapet i sovrummet och den stora gråa i hallen är tapeter från underbara Laura Ashley. Ni minns kanske omröstningen här?
Badrum ovanvåning
Gästrummet. Böckerna som finns på fönsterkarmen får gäster lov att byta till sig en av genom att lämna en av sina egna. Fiffig idé som Skrutten är uppfinnare till.
Garderob på ovanvåningen.
Källaren
Badrum källaren. Borta till höger "gömmer" sig vår tvättstuga.
Trappa ner till källaren, matkällare och lite extra förvaringsplats.
Kök
måndag 24 september 2012
lördag 22 september 2012
Mitt Instagramberoende
För inte så många månader sedan så hade jag inte ens Instagram, men nu kan jag inte få nog av denna fantastiska app. För icke-beroende så är Instagram en app där man publicerar bilder, lite som en form av microbloggande i bildformat, samtidigt som man kan lägga på snygga filter på bilderna man publicerar. Så de alla bilder blir alltså lite snyggare i Instagramformat.
En av av dem som jag följer på Instagram är en användare som heter Creative Foods som lägger upp helt underbara bilder på mat i alla dess olika och finurliga former. För en bakälskare som mig själv så är detta en sensation - små söta cupcakes med rosetter, tårtor som är som konst och roliga saker som Pacman bakelser.
En av av dem som jag följer på Instagram är en användare som heter Creative Foods som lägger upp helt underbara bilder på mat i alla dess olika och finurliga former. För en bakälskare som mig själv så är detta en sensation - små söta cupcakes med rosetter, tårtor som är som konst och roliga saker som Pacman bakelser.
Copy - Paste från Instagram. Små söta konstverk.
En regnig lördag
Efter frukosten på Ritz idag så hade vi egentligen tänkt oss ta en ordenlig runda med fix i trädgården. Åka bort till miljöstationen med en hög med skräp som har befunnit sig på vår uppfart allt för många veckor, röja lite bland ogräs, kratta upp fallfrukt och sedan kanske till och med plantera lite.
Men... Så bestämde sig vädergudarna för att släppa ut precis allt regn som samlats i molnen. Att vara utomhus är ungefär lika med att bli dränkt. Så därför har det istället blivit en tur i några butiker samt en liten liten loppisrunda.
Därefter har vi bäddat ner oss i soffan och kollat av det nya bakprogrammet, Hela Sverige Bakar, och det när regnet smattrade på rutorna, vi befann oss under filtarna och de små o(djuren) sov sött mellan oss så var det nästan så mysigt att man kunde smälla av.
Men... Så bestämde sig vädergudarna för att släppa ut precis allt regn som samlats i molnen. Att vara utomhus är ungefär lika med att bli dränkt. Så därför har det istället blivit en tur i några butiker samt en liten liten loppisrunda.
Därefter har vi bäddat ner oss i soffan och kollat av det nya bakprogrammet, Hela Sverige Bakar, och det när regnet smattrade på rutorna, vi befann oss under filtarna och de små o(djuren) sov sött mellan oss så var det nästan så mysigt att man kunde smälla av.
Loppisfynden. Ett stort djupt fat att plantera blommor i och små söta
skålar (hela tio stycken) som är utmärkta till att äta mellanmålskvarg.
Fredagsmiddag
Grillad fläskfilé med klyftpotatis till Skrutten och sallad till mig, ugnsbakade tomater och en sås på kesella med dragon, chili och vitlök. Och så upplagt på våra fina tallrikar från Mateus.
fredag 21 september 2012
TGIF
Det känns att det är fredag idag, det är två trötta personer som sitter i Hur nr 24 just nu och slötittar på en film. Jag själv har krypt ner under en filt för första gången denna höst, borde rimligen betyda att det verkligen är höst på riktigt nu.
Här hemma har vi varit riktiga hurtbullar som har spenderat en liten del av fredagskvällen på gymmet. För några veckor sedan hade det snarare varit att vi hade spenderat en del av fredagskvällen på Hemmakväll, väljandes både godis och film. Nu är det istället gym, proteinshake, mat i magen och därefter grönt te. Jag skulle ljuga om jag säger att det är superduperroligt, men effekt får det. 11 veckor kvar...
Nog om det där hurtbullandet nu...
Mellan gäspningarna så försöker vi hålla de där (o)djuren i styr här hemma. Den ena är värre än den andre, konstigt att de aldrig lär sig att "föräldrarna" är trött på fredagar och behöver gärna lite extra snälla familjemedlemmar. Att de inte sitter där när man kommer hem fromma som små lamm och sedan fortsätter kvällen i samma tema. Kanske till och med äter sin mat i sina matskålar, inte plockar ut det bit för bit, kanske struntar i att leka med vattenskålen så att allt vatten åker ut på golvet för tredje gången idag, eller varför inte struntar i att riva, bita och hoppa på sin matte?
Och där åkte vattenskålen ut för fjärde gången idag... Tålamod är en dygd och kärleken är evig.
Imorgon blir det frukost på Ritz med gänget. Vi försöker få in en tradition av att ha AW på fredagar udda veckor och frukost på Ritz på lördagar jämna veckor - kan väl inte bli annat än förträffligt?
För övrigt så har jag insett att jag inte visat några "helhetsbilder" på huset, så i helgen ska tid spenderas med att fixa och trixa lite så det blir renpresentabelt här hemma. Därefter kommer bilderna. Skulle vara ännu roligare att leta fram lite gamla bilder så att vi kan jämföra. Gammalt och nytt helt enkelt.
Här hemma har vi varit riktiga hurtbullar som har spenderat en liten del av fredagskvällen på gymmet. För några veckor sedan hade det snarare varit att vi hade spenderat en del av fredagskvällen på Hemmakväll, väljandes både godis och film. Nu är det istället gym, proteinshake, mat i magen och därefter grönt te. Jag skulle ljuga om jag säger att det är superduperroligt, men effekt får det. 11 veckor kvar...
Nog om det där hurtbullandet nu...
Mellan gäspningarna så försöker vi hålla de där (o)djuren i styr här hemma. Den ena är värre än den andre, konstigt att de aldrig lär sig att "föräldrarna" är trött på fredagar och behöver gärna lite extra snälla familjemedlemmar. Att de inte sitter där när man kommer hem fromma som små lamm och sedan fortsätter kvällen i samma tema. Kanske till och med äter sin mat i sina matskålar, inte plockar ut det bit för bit, kanske struntar i att leka med vattenskålen så att allt vatten åker ut på golvet för tredje gången idag, eller varför inte struntar i att riva, bita och hoppa på sin matte?
Och där åkte vattenskålen ut för fjärde gången idag... Tålamod är en dygd och kärleken är evig.
Imorgon blir det frukost på Ritz med gänget. Vi försöker få in en tradition av att ha AW på fredagar udda veckor och frukost på Ritz på lördagar jämna veckor - kan väl inte bli annat än förträffligt?
För övrigt så har jag insett att jag inte visat några "helhetsbilder" på huset, så i helgen ska tid spenderas med att fixa och trixa lite så det blir renpresentabelt här hemma. Därefter kommer bilderna. Skulle vara ännu roligare att leta fram lite gamla bilder så att vi kan jämföra. Gammalt och nytt helt enkelt.
onsdag 19 september 2012
Sällskap vid datorn och vykort från fina vänner
Finfint sällskap vid datorn i form av de fina (och för tillfället lugna) husdjuren och en semesterhälsning från fina vänner från när de var på Mallorca. Vykort är fantastiskt.
tisdag 18 september 2012
Vardagligheter
Skrutten spenderade tidigare ikväll ett långt telefonsamtal gällande försäkringar, hör och häpna, han hade visst fått kontakt med någon vän/bekant som jobbade för ett annat försäkringsbolag än det vi har idag. Skrutten tänkte att vi ska titta lite på våra försäkringar och se om det kan vara värt att byta bolag eller inte.
Egentligen borde jag borde vara häpnad och överväldigad över detta eller i vart fall bara lite glad, för vi har lite olika ansvarsområden i vår lilla familj (allt som hör med papper och siffror faller på mig och saker som hör med praktiskt arbete som byggande eller fix med bilar eller liknande faller på Skrutten) och detta brukar vanligtvis inte alls vara något Skrutten brukar pyssla med.
Problemet var bara... Och detta är ett ganska så tydligt tecken på att man (läs: jag) var/är lite småtrött efter en lång dag idag... Men...
Skrutten hade gjort lite anteckningar samtidigt som han pratade i telefonen, så att han hade lite prisuppgifter att sedan använda sig av.
Men det enda jag såg (och sedan kunde tänka på) var att han hade antecknat sina anteckningar på ett blad som det redan var antecknat på. Nämligen en instruktion till en lek som vi anordnande för några veckor sedan.
För att göra en lång historia kort så agerar vi ibland lekledare på päronens middagssammankomster och just vid det senaste lekledaruppdraget hade vi, istället för att vara personligen närvarande, gjort små "lekuppdragspåsar" som det det fanns lekinstruktioner, facit, lite lekutrustning, med mera. Och snälla som päronen var så fick vi tillbaka lite av uppdragspåsarna. Kanske så att vi kunde använda dem igen om vi fick tillfälle.
Och nu hade ju Skrutten förstört ett av instruktionsbladen. Det fanns ungefär tre kollegieblock och ungefär 112 andra papper att anteckna på, men just detta skulle ändå letas fram ur ett kuvert som tillhör lekarna att antecknas på.
Nu skulle man ju kunna hoppas att man tänkte förnuftigt och i stundens "allvar" förstod att detta inte alls spelade någon roll. Skulle man behöva använda den där instruktionen igen så är det väl bara att skriva om den igen.
Men nej... Istället, på grund av trötthet och kanske en smula aggression med hänsyn till dag 2 på Hälsoracet och allt vad det innebär, så kommer allting ut. Någonstans när Skrutten försöker bedyra att han kan tipexa över hans kladdiga siffror på pappret, när han till och med säger att han kan skriva om den eller när han säger att han kan klistra på ett papper till bak på så att det inte syns längre, ungefär då borde man inse att man just för tillfället för en alldeles förträffligt onödig diskussion.
Istället så börjar man ångra sig inombords. Självfallet visar man inte det utåt dock, nej nej inte brista på pokerfacet, man fortsätter istället föra en diskussion om det där pappret som om det var det viktigaste och heligaste pappret i sitt liv som förstörts. Samtidigt som man inser att ju längre man tar diskussionen desto längre trampar man ner i klaveret.
Egentligen borde jag borde vara häpnad och överväldigad över detta eller i vart fall bara lite glad, för vi har lite olika ansvarsområden i vår lilla familj (allt som hör med papper och siffror faller på mig och saker som hör med praktiskt arbete som byggande eller fix med bilar eller liknande faller på Skrutten) och detta brukar vanligtvis inte alls vara något Skrutten brukar pyssla med.
Problemet var bara... Och detta är ett ganska så tydligt tecken på att man (läs: jag) var/är lite småtrött efter en lång dag idag... Men...
Skrutten hade gjort lite anteckningar samtidigt som han pratade i telefonen, så att han hade lite prisuppgifter att sedan använda sig av.
Men det enda jag såg (och sedan kunde tänka på) var att han hade antecknat sina anteckningar på ett blad som det redan var antecknat på. Nämligen en instruktion till en lek som vi anordnande för några veckor sedan.
För att göra en lång historia kort så agerar vi ibland lekledare på päronens middagssammankomster och just vid det senaste lekledaruppdraget hade vi, istället för att vara personligen närvarande, gjort små "lekuppdragspåsar" som det det fanns lekinstruktioner, facit, lite lekutrustning, med mera. Och snälla som päronen var så fick vi tillbaka lite av uppdragspåsarna. Kanske så att vi kunde använda dem igen om vi fick tillfälle.
Och nu hade ju Skrutten förstört ett av instruktionsbladen. Det fanns ungefär tre kollegieblock och ungefär 112 andra papper att anteckna på, men just detta skulle ändå letas fram ur ett kuvert som tillhör lekarna att antecknas på.
Nu skulle man ju kunna hoppas att man tänkte förnuftigt och i stundens "allvar" förstod att detta inte alls spelade någon roll. Skulle man behöva använda den där instruktionen igen så är det väl bara att skriva om den igen.
Men nej... Istället, på grund av trötthet och kanske en smula aggression med hänsyn till dag 2 på Hälsoracet och allt vad det innebär, så kommer allting ut. Någonstans när Skrutten försöker bedyra att han kan tipexa över hans kladdiga siffror på pappret, när han till och med säger att han kan skriva om den eller när han säger att han kan klistra på ett papper till bak på så att det inte syns längre, ungefär då borde man inse att man just för tillfället för en alldeles förträffligt onödig diskussion.
Istället så börjar man ångra sig inombords. Självfallet visar man inte det utåt dock, nej nej inte brista på pokerfacet, man fortsätter istället föra en diskussion om det där pappret som om det var det viktigaste och heligaste pappret i sitt liv som förstörts. Samtidigt som man inser att ju längre man tar diskussionen desto längre trampar man ner i klaveret.
måndag 17 september 2012
En av mina största önskningar...
...inför födelsedagen (mindre än en månad kvar nu) är en Gretaklänning modellen Hanna. De är fantastiska minst sagt, men kostar ungefär därefter...
Bilderna är lånade härifrån.
Träningsvärk och pinsamheter
Mina ben värker "litegrann" efter gårdagens benpass på gymmet, så där "litegrann" som när varje steg i en trappa eller att sätta sig ner på en stol innebär smärta. Kanske en liten anvisning att de där benen är ganska så otränade? Eller kanske en anvisning att träningen igår var ett bra jobb?
Efter att dagens träning var slutförd idag och kvällens middag (lax med spenat) låg i magen så bläddrade vi igenom TV-kanalerna här hemma. Dock är både jag och Skrutten något så lätta att genera när det gäller pinsamheter på TV:n, i övrigt är vi nog inte alls lättgenerade, och när program som Ensam mamma söker, X-Factor och Million Dollar Listing visas så åker den där skämskudden upp titt som tätt. Samtidigt som vi byter kanal och nästa pinsamhet dyker upp.
Jag gillar annars samtliga ovannämnda program, tror jag i och för sig för jag har nog inte sett så mycket av något av dem, men när det blir kyssar i Ensam mamma söker, eller när Fredrik Eklund (tror han heter så) pratar svengelska i Million Dollar Listing eller när någon sjunger så tondövt att man inte vet vart man ska ta vägen i X-Factor, ja då åker skämskudden fram.
Och varför har de så konstig klippning i X-Factor? Man ser ju hur domarna helt plötsligt har nya outfits precis hela tiden. Förstår ju att detta så klart är meningen, men varför? För att få ett bra "flow" bland deltagarnas auditions? Liksom sätta ihop en bra blandning kanske. Men förvirrande är det ändå.
För övrigt så är idag första dagen på Hälsoracet. Man kan så klart inte säga så mycket alls om det hela ännu. Mjölken i kaffet saknas dock redan något enormt. Men men ska man bli fin får man lida pin.
På tal om det där hälsoracet så ska jag nog ta mig en kopp grönt te som avslutning på dagen innan det är dags för läggning. För grönt te är väl nästan precis lika gott som att äta upp det överblivna biogodiset från igår? Nästan i alla fall...
Efter att dagens träning var slutförd idag och kvällens middag (lax med spenat) låg i magen så bläddrade vi igenom TV-kanalerna här hemma. Dock är både jag och Skrutten något så lätta att genera när det gäller pinsamheter på TV:n, i övrigt är vi nog inte alls lättgenerade, och när program som Ensam mamma söker, X-Factor och Million Dollar Listing visas så åker den där skämskudden upp titt som tätt. Samtidigt som vi byter kanal och nästa pinsamhet dyker upp.
Jag gillar annars samtliga ovannämnda program, tror jag i och för sig för jag har nog inte sett så mycket av något av dem, men när det blir kyssar i Ensam mamma söker, eller när Fredrik Eklund (tror han heter så) pratar svengelska i Million Dollar Listing eller när någon sjunger så tondövt att man inte vet vart man ska ta vägen i X-Factor, ja då åker skämskudden fram.
Och varför har de så konstig klippning i X-Factor? Man ser ju hur domarna helt plötsligt har nya outfits precis hela tiden. Förstår ju att detta så klart är meningen, men varför? För att få ett bra "flow" bland deltagarnas auditions? Liksom sätta ihop en bra blandning kanske. Men förvirrande är det ändå.
För övrigt så är idag första dagen på Hälsoracet. Man kan så klart inte säga så mycket alls om det hela ännu. Mjölken i kaffet saknas dock redan något enormt. Men men ska man bli fin får man lida pin.
På tal om det där hälsoracet så ska jag nog ta mig en kopp grönt te som avslutning på dagen innan det är dags för läggning. För grönt te är väl nästan precis lika gott som att äta upp det överblivna biogodiset från igår? Nästan i alla fall...
söndag 16 september 2012
Helgen svischade förbi...
Som tiden flyger förbi, man slutar aldrig förvånas. Det har hunnits med både en AW i fredags (jag var nästan i tid också), fix i huset, middag med en kollega och hennes sambo igår och träning följt av en tacomiddag och därefter bio idag. Man hinner alltså med en hel del ändå.
Middagen igår var tänkt som en liten uppstartsmiddag inför vårt Höstrace. Skrutten och jag ska nämligen tillsammans med kollegan och hennes sambo bli strikta vad det gäller kost och träning nu i tolv kommande veckor. Första delmålet är den 13 november då vi flyger en sväng till Stockholm för konferens.
Tolv veckor av noll sött och socker, mindre kolhydrater (förutom i nära anslutning till träning), mindre fett och en stor del protein. Inte ens mjölk till kaffet ryms inom vår plan, hemska tanke...
Det kommer bli tolv intressanta veckor må jag säga. Men så blir det när man har fokuserat på allt annat än träning och att äta rätt för en alldeles för lång tid, då behövs en kickstart.
För att hedra temat lite så lagade jag och Skrutten middagen igår lite efter vårt hälsomål. Det blev lövbiffar fyllda med kvarg som smaksatts med dragon och kalvfond. Till dessert blev det en cheesecake bakad på fullkorns Digestive, hårt vipsade äggvitor som rördes ner i kvarg smaksatt med sukrin och lite hallonsmak och sedan ett berg med hallon och blåbär ovanpå det hela. Slurp!
Middagen igår var tänkt som en liten uppstartsmiddag inför vårt Höstrace. Skrutten och jag ska nämligen tillsammans med kollegan och hennes sambo bli strikta vad det gäller kost och träning nu i tolv kommande veckor. Första delmålet är den 13 november då vi flyger en sväng till Stockholm för konferens.
Tolv veckor av noll sött och socker, mindre kolhydrater (förutom i nära anslutning till träning), mindre fett och en stor del protein. Inte ens mjölk till kaffet ryms inom vår plan, hemska tanke...
Det kommer bli tolv intressanta veckor må jag säga. Men så blir det när man har fokuserat på allt annat än träning och att äta rätt för en alldeles för lång tid, då behövs en kickstart.
För att hedra temat lite så lagade jag och Skrutten middagen igår lite efter vårt hälsomål. Det blev lövbiffar fyllda med kvarg som smaksatts med dragon och kalvfond. Till dessert blev det en cheesecake bakad på fullkorns Digestive, hårt vipsade äggvitor som rördes ner i kvarg smaksatt med sukrin och lite hallonsmak och sedan ett berg med hallon och blåbär ovanpå det hela. Slurp!
torsdag 13 september 2012
Fullt ös medvetslös
I hopp om att komma hem i ganska så normal tid imorgon så kördes det i högsta tempo idag. Känns både i kropp och knopp ikväll. Framför allt för att det är svårt att varva ner, vilket egentligen inte är logiskt då man ju är hur trött som helst.
Tilläggas ska att jag efter hemkomsten ägnade en bra stund till att sortera in räkningar och viktiga papper i respektive pärm. Det är någon form av hatkärlek det där, det är så sablarns tråkigt måste men sedan samtidigt får man lite njutning av att det är snyggt och prydligt. Skrutten han både dammsuga i hela huset, åka iväg och träna och skura golvet under tiden jag papperspysslade. I ärlighetens namn tror jag inte det har blivit gjort sedan vi flyttade in i nya huset.
På tal om något helt annat så blev kvällens middag en halv El Maco och sju pommes (mer gick inte ner trots den tomma magen) från Mc D. Som förtärdes i bilen hem.
Sällan känner man sig så "ordentlig" som när man av utsvultenhet ramlar in på Mc D på vägen hem, får sin enkla hamburgare (som aldrig ser ut som på bilden) och försöka äta den någorlunda smidigt i bilen hem, stressad är man så det är lika bra att göra två saker samtidigt. Smidigheten består mest av ett desperat försök att få hamburgaren in i munnen, och inte på sätet, ratten, handbromsen, rutan eller växelspaken. Tråkigt, onyttigt och totalt onödigt.
Att sedan snabbmatsrestarangen är som en mindre fritidsgård gör inte det hela bättre. När man står där glåmig och trött, och smått skamfylld, orkar man liksom inte med kassörskor som chittchattar med varandra om hur många timmar de får på sina jobbscheman, att de delar ut muffins och kaffe till sina "homies", att de snackar skit om chefen, försöker bräcka varandra i helgplaner eller en diskussion om de fått sin personalmat eller inte. Man vill liksom istället bara ha sin onyttiga mat fortast möjligt och vara där ifrån fortast möjligt. Resten behöver man inte veta.
Nog om det...
Nu blir det en podcast och sedan sömn. Imorgon finns det planer på en AW och på lördag är det middag med vänner - helg!
Tilläggas ska att jag efter hemkomsten ägnade en bra stund till att sortera in räkningar och viktiga papper i respektive pärm. Det är någon form av hatkärlek det där, det är så sablarns tråkigt måste men sedan samtidigt får man lite njutning av att det är snyggt och prydligt. Skrutten han både dammsuga i hela huset, åka iväg och träna och skura golvet under tiden jag papperspysslade. I ärlighetens namn tror jag inte det har blivit gjort sedan vi flyttade in i nya huset.
På tal om något helt annat så blev kvällens middag en halv El Maco och sju pommes (mer gick inte ner trots den tomma magen) från Mc D. Som förtärdes i bilen hem.
Sällan känner man sig så "ordentlig" som när man av utsvultenhet ramlar in på Mc D på vägen hem, får sin enkla hamburgare (som aldrig ser ut som på bilden) och försöka äta den någorlunda smidigt i bilen hem, stressad är man så det är lika bra att göra två saker samtidigt. Smidigheten består mest av ett desperat försök att få hamburgaren in i munnen, och inte på sätet, ratten, handbromsen, rutan eller växelspaken. Tråkigt, onyttigt och totalt onödigt.
Att sedan snabbmatsrestarangen är som en mindre fritidsgård gör inte det hela bättre. När man står där glåmig och trött, och smått skamfylld, orkar man liksom inte med kassörskor som chittchattar med varandra om hur många timmar de får på sina jobbscheman, att de delar ut muffins och kaffe till sina "homies", att de snackar skit om chefen, försöker bräcka varandra i helgplaner eller en diskussion om de fått sin personalmat eller inte. Man vill liksom istället bara ha sin onyttiga mat fortast möjligt och vara där ifrån fortast möjligt. Resten behöver man inte veta.
Nog om det...
Nu blir det en podcast och sedan sömn. Imorgon finns det planer på en AW och på lördag är det middag med vänner - helg!
fredag 7 september 2012
torsdag 6 september 2012
Kräftskiva!
En kräftskiva har vi varit på i år och det var hemma hos fina Max och Carro. De har också nyligen renoverat hus så det blev en lång rundvisning i huset, i och med att det var första gången vi var där, och vi ramlade snabbt in i diskussion om allt jobb, alla planer och allt det där andra med husrenoveringar.
De har fått det otroligt fint i deras hus. En av de mest fantastiska delarna är deras uteplats, en uteplats under tak där de låtit ett träd få en central roll genom att gå rakt genom uteplatsen. Till kräftskivan hade de dekorerat med... vad heter det nu igen? Sådana där runda grejer med glada gubbar på...? I vilket fall... Sedan när mörkret hade lagt sig blev det om inte än mysigare med tända ljus och musik.
Som avslutning på kvällen la vi oss på stora filtar mitt på gräsmattan, släckte ner alla lampor och ljus, och tittade på stjärnhimlen. Vi fick faktiskt se säkert över tio stjärnfall.
De har fått det otroligt fint i deras hus. En av de mest fantastiska delarna är deras uteplats, en uteplats under tak där de låtit ett träd få en central roll genom att gå rakt genom uteplatsen. Till kräftskivan hade de dekorerat med... vad heter det nu igen? Sådana där runda grejer med glada gubbar på...? I vilket fall... Sedan när mörkret hade lagt sig blev det om inte än mysigare med tända ljus och musik.
Som avslutning på kvällen la vi oss på stora filtar mitt på gräsmattan, släckte ner alla lampor och ljus, och tittade på stjärnhimlen. Vi fick faktiskt se säkert över tio stjärnfall.
onsdag 5 september 2012
Den här "underbara" blomman vann vi på Sölvesborgs Trädgårdmässa. Vi visste helt ärligt inte hur vi skulle reagera, man ska inte vara elak mot blommor och växter, de har ju också ett värde, men denna var faktiskt allt annat än vacker. Vi har inte riktigt enats om vart i huset den ska stå, den har flyttats från pianot och sedan till min garderob. Den är dock inget välkommen inslag i garderoben och det är absolut ett av Skruttens påhitt. Det han inte vet om är dock att den har blivit förflyttad, igen, nu till hans garderob...
tisdag 4 september 2012
Kristallengalan
Idag kom både jag och Skrutten hem ordentligt trötta efter jobbet. Energinivån räckte nätt och jämt till att klura ut hur vi skulle få i oss middag. Och framför allt vad vi skulle få i oss till middag.
När vi väl fått i oss middagen, som blev ett riktigt gott ihopkok av "vi tager vad vi haver", så satte vi oss i soffan framför Kristallengalan. Och min mage som jag har skrattat och fortfarande skrattar.
Filip och Fredrik, som i år leder galan, är helt fantastiska. Allt de tar i verkar bli guld. Hemma i sofforna är det nog många som sitter och skruvar på sig för att de är ju ändå ganska så... tramsiga..?
Eller i vart fall så är Filip och Fredrik inte någon annan än sig själva, även om de är något "spårade", och det är minsann fantastiskt.
När vi väl fått i oss middagen, som blev ett riktigt gott ihopkok av "vi tager vad vi haver", så satte vi oss i soffan framför Kristallengalan. Och min mage som jag har skrattat och fortfarande skrattar.
Filip och Fredrik, som i år leder galan, är helt fantastiska. Allt de tar i verkar bli guld. Hemma i sofforna är det nog många som sitter och skruvar på sig för att de är ju ändå ganska så... tramsiga..?
Eller i vart fall så är Filip och Fredrik inte någon annan än sig själva, även om de är något "spårade", och det är minsann fantastiskt.
Vardagsroligheter
måndag 3 september 2012
S.H.D # 3
I mitten på augusti gick den tredje S.H.D av stapeln. Det var jag tillsamman med en av tjejerna till som stod som värdinnor denna gången. Tyvärr blev stackars Emma sjuk precis dagen innan och kunde inte var med, men trots detta blev det en riktigt riktigt rolig dag.
Kajan hoppade in som en räddande ängel och hjälpte mig hålla i trådarna under dagen och vi utsatte tjejerna för både korvätartävling, ölhävartävling och ett mini-OS, för att sedan avsluta med middag hemma på Asplyckegatan och bad i vedeldade tunnor.
Förträffligt roligt att vi har lyckats få ihop det här tjejgänget som hittar på roliga saker några gånger om året. Nästa gång är det Emelie och Tilda som ska vara värdinnor, spänningen är olidlig!
söndag 2 september 2012
Kärlek
Kärlek kan absolut vara fina presenter som man får från fina vänner. Den rosa presenten, som fortfarande ska väntas med några dagar innan den öppnas, och rosorna är från min fina kollega och de underbara badrumshanddukarna från Missoni är från Lilla K.
Detaljer
lördag 1 september 2012
Träning
Det är verkligen hög tid att ta tag i det där med träning nu igen. Efter "ett tag" av att ha misshandlat... ok, misshandlat kanske är ett starkt ord, men i vart fall "inte tagit hand om" sin kropp så är det nu minsann dags att börja göra det.
Därför har både jag och Skrutten infört en del träningspass i veckan igen, ett pass på gymmet är redan avverkat idag, och lite mindre av det där "unna sig" och lite mer av "bra för kroppen" i matväg. Vi har fullständigt snöat in på Kesella både som frukost och som mellanmål.
Och om någon vecka ska vi inleda Höstracet tillsammans med en kollega till mig och hennes sambo. Fortsättning följer...
Besök från Stockholm
Förra helgen hade vi äran att ha fina Lilla K och hennes O på besök. De hade en sen semester i år och hade därför precis gått på semester och passade nu på att komma ner till oss en sväng.
Lilla K har faktiskt varit nere och hälsat på varje sommar sedan jag flyttade hem igen till den lilla staden. All cred till henne för det faktiskt. Det hinner ju tyvärr ändå gå lite tid mellan gångerna vi ses, men det spelar faktiskt ingen roll, för när vi väl ses så är allt precis som vanligt.
Vi spendera fredagskvällen på Salvatores Trattoria, en av de (eller kanske den enda?) restauranger i vår hemstad som faktiskt har riktigt god mat och trevlig miljö. Ganska lättsamt sätt att spendera fredagskvällen också i och med att jag och Skrutten slapp stressa med att fixa med middag efter jobbet, vi har som sagt inte semester längre, lättare var det att bara knalla ner på stan och få det hela serverat istället.
Lördagen inleddes med frukost på Ritz och sedan hann vi faktiskt med att ta oss ett dopp i Levrasjön och det var precis lika härligt som vanligt, även om man allt känner att vattnet är lite kyligare nu än det var under semesterveckorna. Och på kvällen slog vi ihop ett gäng vänner och anordna en liten improviserad pubrunda. Först var vi hos Nea som bjöd på Hallonmojitos och i tema "grönt", därefter tog vi oss till Kajan som hade tema "kärlek" och bjöd på en hel drinklista av olika drinkar. Bland annat kunde man välja en jordgubbsdaiquiri som var to die for, extra pysslig hade Kajan varit och skrivit drinkmenyn med en vitt penna på en av köksluckorna. Hemma på Aspan så hade vi fixat ihop ett New York-tema och bjöd på Long Islands, Cosmopolitans och små miniburgare.
Trevligt som alltid var det, men det är nog svårt att inte ha det trevligt med vårt lilla gäng.
Lilla K har faktiskt varit nere och hälsat på varje sommar sedan jag flyttade hem igen till den lilla staden. All cred till henne för det faktiskt. Det hinner ju tyvärr ändå gå lite tid mellan gångerna vi ses, men det spelar faktiskt ingen roll, för när vi väl ses så är allt precis som vanligt.
Vi spendera fredagskvällen på Salvatores Trattoria, en av de (eller kanske den enda?) restauranger i vår hemstad som faktiskt har riktigt god mat och trevlig miljö. Ganska lättsamt sätt att spendera fredagskvällen också i och med att jag och Skrutten slapp stressa med att fixa med middag efter jobbet, vi har som sagt inte semester längre, lättare var det att bara knalla ner på stan och få det hela serverat istället.
Lördagen inleddes med frukost på Ritz och sedan hann vi faktiskt med att ta oss ett dopp i Levrasjön och det var precis lika härligt som vanligt, även om man allt känner att vattnet är lite kyligare nu än det var under semesterveckorna. Och på kvällen slog vi ihop ett gäng vänner och anordna en liten improviserad pubrunda. Först var vi hos Nea som bjöd på Hallonmojitos och i tema "grönt", därefter tog vi oss till Kajan som hade tema "kärlek" och bjöd på en hel drinklista av olika drinkar. Bland annat kunde man välja en jordgubbsdaiquiri som var to die for, extra pysslig hade Kajan varit och skrivit drinkmenyn med en vitt penna på en av köksluckorna. Hemma på Aspan så hade vi fixat ihop ett New York-tema och bjöd på Long Islands, Cosmopolitans och små miniburgare.
Trevligt som alltid var det, men det är nog svårt att inte ha det trevligt med vårt lilla gäng.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)