Sömnen... Var är du?

Det verkar som om den där Herr John Blund inte är så sugen på att komma på besök ikväll, sömnen verkar vara långt borta...

De övriga familjemedlemmarna verkar sova gottredan, medan jag har gjort det mesta för att få ögonlocken att stängas. Men icke har det hjälpt, hittills har jag;

- slagit mitt personliga rekord i Solitaire (ett nytt beroende)
- tittat på sömniga program om "Gigantiska byggen" på NE-kanalen
- borstat håret 100 tag
- kollat diverse program på E-channel
- rundat bloggosfären

Man får nog helt enkelt ta till lite gamla hederliga husmorsknep - ett glas mjölk. Om det inte hjälper egentligen så kanske det har någon form av placeboeffekt i alla fall.

Inspiration - sovrum

För några månader sedan bodde jag på Elite Plaza i Malmö och passade på att knäppa några bilder på deras underbara rum. Skulle nämligen inte alls ha något emot att vårt framtida sovrum i renoveringsprojektet såg liknande ut.

Soffläge!

Men för att hålla tag i nyårslöftet (det där med nytt och hälsosamt liv...) så blir det att få upp ändan ur soffan och ut i snålblåsten. Stackars Strösslan som sussar så gott vid min sida... Men har en känsla av att hon också kommer att tycka att det är ganska så trevligt med en långpromenad - eller PW som det heter nu för tiden. Så nu beordrar jag rumpan - upp!

Finaste finaste Strössel

Årskrönika - 2011

Sedan strax innan och även efter nyårsafton så har jag funderat lite över vad som har hänt det gångna året. Året 2011... Ibland känns det som om året bara har flugit förbi, men när man väl börjar titta tillbaka så förstår man snabbt att så inte är fallet. Och nu tänkte jag därför sammanfatta året som gått...

Det skulle så klart vara roligt om man kunde sammanfatta året i en rosaglimmrande flufflig årskrönika som är så söt att det nästan smakar sockervadd i munnen när man läser det. Men tyvärr så är det inte så jag minns år 2011.

Det första jag tänker på är hur vi stod där på nyårsafton 2010, efter en av de bästa nyårsfesten som jag någonsin varit på (om man nu får lov att säga så själv, då det var vi i kollektivet som var värdar och värdinnor för kalaset) och vi sprudlande ropade hur bra, och bättre, 2011 skulle bli. 2010 hade varit ett år kantat av operationer (Skruttens knä med mera...), sjukskrivningar, stugboende och en period av "mellan två jobb". Klart att vi då tänkte - 2011 nu j-klar smäller det!

Och 2011 var i sin helhet ett bra år, det har hänt otroligt mycket roliga, spännande, nya och underbara saker, men ändå så är det med ett visst vemod som jag ser tillbaka på året.

Kanske var det för att vi (som i vi; vänner) hade under 2008, 2009 och 2010 haft somrar som vi glatt kallar "the summer of fun", "the summer of even more fun" och så vidare - alltså otroligt roliga somrar med massor av fest, bus och sena kvällar - som vi inte riktigt fick en sommar till där det hände lika mycket? Kanske tog vi ut oss de där andra somrarna? Var det kanske för att vi var för vuxna och mest arbetade på vårt renoveringsprojekt?

Nej... 2011 har varit ett år av jobb, jobb och åter mer jobb. Och inte bara till den positiva vinkeln. Så om man får lov (och så klart med reservation för att jag vet att vi har det riktigt bra (egentligen), vi bor i ett i-land, har tak över huvudet och mat på bordet) att tycka att ett år bara är "helt ok" så kör vi nu lite recap.

Början på året var mycket spännande, jag stod precis inför de första dagarna på ett nytt jobb. Vilket jag gav mig in i med själ och hjärta och jag är otroligt tacksam för den möjligheten som jag fick och vilka trevliga kollegor jag har fått lära känna - ganska så fort så kändes det så konstigt att jag inte alltid satt mig i bilen, måndag till fredag, och åkt till detta jobb.

Den 15 mars 2011 köpte vi vårt hus på Asplyckegatan, huset som jag brukar benämna som "renoveringsprojektet", och trots att huset redan har gett mig många gråa hår så är det mitt drömhus. När vi var där på visning (då vi inte alls tänkte köpa ett hus, vi hade ju redan ett) så svarade jag på Skruttens fråga angående vad jag tyckte, "här vill jag uppfostra våra barn", var på Skrutten sa "ja ha... då får vi nog ta och köpa det då... men bara så du vet - det kommer att bli mycket jobb...". Att jag sedan lite naivt inte insåg hur mycket jobb det faktiskt var, det är en annan historia.

Sommaren kom, och semestern därmed även den, även om sommaren verkade ha glömt att ta med sig värmen och solen - som sig bör.

Det mesta av semestern gick oavkortat till att renovera, renovera och renovera. Men förutom detta hann vi bland annat med två fantastiska bröllop där vänner gifte sig och lovade varandra livet, otroligt vackra bröllop båda två, som rörde mig till många tårar. Vi rymde från renoveringen en sväng till Göteborg, hälsade på min farmor, gick på Liseberg och åkte karuseller tills vi mådde illa, shoppade och hade det allmänt bra. Förutom sena nätter fyllda av skratt, en sillmacka i hamnen med värmande sol, överraskande besök från vänner vanligen boende i Stockholm och massor av andra fina stunder så är ett av mina finaste minnen från sommaren 2011 när jag fick vara barnvakt åt Skruttens systerson i fyra hela dagar. En av dessa var vi på stranden och det blev faktiskt min enda stranddag. Utan att överdriva så kan detta faktiskt vara en av de finaste dagarna på året.

Den långa semestern (hela fyra veckor) tog slut och det var dags för jobb igen och därmed också höst. Det är väl egentligen här det där rosaglimmrande och fluffiga inte längre går att upprätthålla... Av hösten 2011 har jag faktiskt (tyvärr) lite mer suddiga minnen. Det blev helt enkelt för mycket, av allt.

Sedan kom jul, underbara jul, det är en av mina favorithögtider på året. Och i år var det minst lika mysigt och fint som det brukar att vara. Firande med både min och Skruttens familj och fina fina klappar.

Och där - vips - var vi framme vid årets slut. Någonstans här kommer jag på att jag ångrar mig lite över att jag inledningsvis nämnde att jag såg tillbaka på året med vemod. Det gör jag inte... Jag ser tillbaka på året som året då jag verkligen insåg familj och vänners betydelse, hur otroligt glad jag är för att ha dem i mitt liv.

Vänner och familj som har ställt upp både på slitjobb på huset och samtal efter samtal om allt annat i livet. Glad, tacksam och ödmjuk det är vad jag är.

Det känns lite bättre att ha kommit på denna avslutning och avrundning av det gångna året och nu så blickar jag fram över det nya året - 2012 - det är året då mycket kommer att hända och det kittlar i min mage när jag tänker på det.

Från huset på Asp

Det händer en hel del inne på renoveringsprojektet nu, och det mest roliga av allt är att man nu kan skymta lite nytt material lite här och där. Efter månader av "grundjobb" i form av rivning, dränering, nytt golv i källaren, lite mer rivning, ny el, nya avlopp med mera med mera - alltså sådant som innebär en hejdlöst massa jobb utan att direkt synas så mycket, så har vi nu (äntligen) påbörjat uppbyggnaden av alltihopa.

Detta innebär att vi nu bygger nya väggar, isolerar, sätter upp gipsskivor, slår igen taken. Och det är med ett litet glädjeskutt som vi tar oss an denna del av projektet - så otroligt roligt är det!

För att fira denna milstolpe i projektet så kommer ett litet bildregn, och då får vi ha med oss att det är en bit kvar (vi vet) men saker har hänt minsann. Även om det inte syns så mycket än.

Källarvåning. Där det ska bli stort badrum som rymmer bad, dusch, bastu och tvättstuga. På mittenbilden syns en alldeles ny betongvägg där det kommer att bli dusch på vänstra sidan och handfat och spegel på höger sidan om väggen. Uppe till höger skymtar grunderna till vår matkällare, och den enda bit av källargolvet som vi inte lagt om, för att denna del blir det ingen golvvärme utan det lilla rummet ska ju vara kallt för att kunna fylla funktionen av extra förvaringsmöjlighet till mat. Och längst ner till höger syns ett av huset viktigaste rum - min framtida skogarderob. 

Entréplan. På stora bilden inspekterar Strössel vad som kommer att bli vardagsrummet och Skrutten sågar... något som ska sågas. Egentligen är det väl svårt att prata om vilka sorters av "rum" som kommer att finnas på entréplan då det är här vi har rivit som allra mest och nästan inga väggar finns kvar. Eller ja, ytterväggarna finns så klart kvar - annars skulle det bli ganska så kallt på vintern. För hall, kök, matsal och vardagsrum blir det alltså öppen planlösning som gäller. 

Trappan upp till övervåningen. Åtskilliga timmar denna trettonhelg har spenderats med en värmepistol i ena handen och en skrapa i andra. All gammal färg på både trappa och trappstolpen (om det nu ens är ett ord...) har smälts, skrapats och slutligen slipats bort. Det positiva med sådant här arbete, hur slitigt, varmt och tidsödande det än är, så syns resultatet ganska så markant. Från hiskelig grön och blå färg på stolpen och dammig heltäckningsmatta på trappstegen så är nu trappan gjord av rent trä och färdig att vitmålas. 

Övervåningen. På övervåningen har vi, förutom att vi har gjort duschrummet lite större, behållt rumsindelningen intakt. Här bli det två sovrum, en walk-in garderob, duschrum, en hall där en liten läshörna får plats och så en trappa upp till vinden. Överst till höger skymtar vårt framtida sovrum och nere till höger så håller Strössel koll på grannarna från balkongdörren. För närvarande saknar vi balkongräcke och även golvet på balkongen ska göras om, men det kommer.

Breakfast for champions

I ett försök att äta lite mer hälsosamt (läs: inte snabbmat flera gånger i veckan) så blir det nu en GI-touch på frukost, lunch och middag.

Så därför rivstartades denna dagen med ägg, bacon, stekta tomater och champinjoner med vinäger på. Och så en hemgjord sojalatte.

Efter några lediga dagar som spenderats i huset inne i "city" som vi renoverar så är jag ganska så mör i kroppen och tänker därför att denna dagen blir ganska så lugn. Kanske så åker jag in en sväng och hälsar på Skrutten som är där inne och sliter idag med, kanske kan man passa på att städa och fixa lite.

Men i övrigt blir det bara att ladda inför morgondagen och den nya veckan som vi nu bjuds på.

När 2011 blev 2012 - med en touch av 30-tal

Försenade julklappar och mellandagsshopping

 

Julklappar från lillebror (som kommit på posten först nu) i form av två par skor. Ett par för fest 

och ett par till vardags. Med de första var inte väldigt lätt att försöka(!) försiktigt undvika att 

ramla, och istället balansera upp, på berget med (vid tolvslagsfirandet på nyår), men de senare 

är  nog alldeles utmärkta skor för alla tillfällen egentligen. Och så fick underklädeslådan sig en 

omgång efter lite mellandagsshopping, det var riktigt härligt att kasta bort en hel del av lådans 

innehåll, vilket säkerligen borde gjorts för längesedan, och  sen stoppa in flera helt nya, fina och

fräscha set.                                                

Löpsedlarna skvallrar

Så här lagom efter jul och inför nyårsafton så ropar löpsedlarna saker som "10 sätt att förlora vikt - snabbt", "Kom i din nyårsblåsa efter all julmat" och "Förlora vikten - på 15 sekunder". Syftet bakom det hela är ju att bedja till svenskarnas dåliga samvete efter kanske en köttbulle eller en prinskorv för mycket och genom detta - sälja tidningar.

Detta rimmar i och för sig ganska så väl med mina egna planer efter frossande i potatismos, skinka och grönkål under julhelgen, för en av mina främsta tankar under annandagen var - nej nu j-klar får det blir ordning på torpet. Och med torpet menar jag då kroppen.

Efter en höst, för att inte säga ett helt år, av alldeles för lite träning och motion och dessvärre desto mer av "goda saker" såsom godis, läsk och andra snabba kolhydrater så börjar det bli dags att ändra på vanorna.

Det är kanske inte så konstigt att byxlinningen sitter lite tajtare än vanligt när man spenderar flera timmar i bil varje dag, desto fler timmar vid kontorsstolen, äter grillspett och pommes till lunch var och varannan dag och sedan inte kompenserar detta med träning.

Därför var det storslagna planer som smiddes i mitt lilla huvud igår. Det var planer om träning, sund kost, morgonpromenader och inget godis förutom på helgerna. "Imorgon - då gäller det" var väl slutklämmen.

Sedan kommer den där morgondagen helt plötsligt. Morgondagen kommer lika fort som Usain Bolt springer 100 meter. Och vad händer?

Man går upp och stressar som vanligt (ännu en av mina dåliga vanor som gärna får brytas) och hinner bara få i sig en kopp kaffe såsom näring, vilken dessutom dricks i bilen, på lunchen bar det av "runt hörnet" där det serverades grillspett med pommes, middagen blev det inte helt nyttiga maträtten tacos och om det blivit någon träning idag..? Nej det har det inte blivit...

Och så undrar man varför det är så svårt att bryta ovanor... För att man själv tillåter sig att fortsätta följa dem. Konstigt att de där kilona inte bara rinner av en bara för att man bestämt sig för att de ska göra det. Mycket konstigt.

Jag stod i matbutiken innan idag och studerade de där löpsedlarna. Samtidigt tänkte jag fnysandes "men åh, vem går på det där egentligen..?" och skrockade lite för mig själv när jag demonstrativt inte köpte någon av de tidningar som tillhörde löpsedlarna.

Nu efter en tacomiddag med alla väldigt nyttiga tillbehör såsom dipp, nachochips och guacamole så känner jag mig lite... snopen. Jag borde nog köpt någon av de där tidningarna. För min självdisciplin sträcker sig inte längre än si så där till tankarna.

Bildregn från julhelgen

                     

 

                         

                                            

Kvällen kommer att avslutas lika lugnt som dagen började. Kollektivet här hemma har bestämt oss för att det är Sagan om ringen-maraton och vi är nu inne på andra filmen. Förutom att borsta håret och dricka en kopp te så är det den enda aktiviteten som jag ska delta i ikväll. 

Lite avundsjukt sneglar jag på 2/4 av kollektivet som ska vara lediga i mellandagarna och undrar lite varför jag själv inte har planerat samma sak. Men det är ju dessvärre inte så mycket att göra åt den saken just nu utan det är bara att använda lite av den energin som samlats de senaste dagarna och göra sig redo för jobbet imorgon.

Och veckan kommer säkerligen att springa bort i samma tempo som veckorna tycks göra nu för tiden. Och tänk... på lördag är det nyårsafton. Vart tog detta året vägen egentligen?

Så här kring slutet på året så brukar jag, när jag tänker tanken att året bara fort flugit förbi, göra lite "årsbokslut" över vad som har hänt under året som gått. Då brukar man vanligtvis komma fram till att det faktiskt har hänt en väldigt massa saker. Vem vet... det kanske blir till att formulera en liten årskrönika mot slutet av veckan. 

Men lite galet är det ändå att vi kommer att stå där på lördag, på tolvslaget, och fira av det gamla året och fira in det nya med champagne i glaset och fyrverkerier som smäller av på himlen. Nyårsafton, tillsammans med midsommarafton, är nog en av mina favoritdagar på året. 

Oavsett hur man firar det så är det en speciell känsla som infinner sig på denna dag. Man reflekterar över allt som hänt, drabbas av lite nostalgi, samtidigt som en spänningskänsla sprider sig i kroppen över vad som komma skall. Inte minst så blir det nog den senare känslan som får övertaget denna nyårsafton.

Dan före dan före dopparedan...

Nu är det minsann inte många dagar kvar till jul. Jag har faktiskt fått öppna en första julklapp redan idag. Det har blivit någon form av tradition för mig och Skrutten att ge/få en present eller klapp redan någon dag innan det är julafton eller födelsedag på riktigt.

Denna dagen före dagen spenderar vi i filmsoffan, vi har precis fått hem Planet of the Apes, och avnjuter därmed film tillsammans med ett glas rött. Och det behövs ikväll, det har minst sagt varit en lång vecka och lite avkoppling i form av julledighet välkomnas.

Alla klapparna ligger färdiginslagna under julgranen, lite beröm till oss som sällan har införskaffat julklapparna tidigare än den 23:e, och det är nu bara att vänta tills imorgon då det är uppesittarkväll hemma hos Skruttens syster. Det ska bli otroligt härligt att umgås med familjen, äta god mat (åh vad jag längtar efter grönkål!) och se när alla förväntansfullt öppnar sina julklappar.

Hoppas bara att alla blir glada och nöjda... Men det tror jag nog att de ska bli.


Det är väl kanske bara den där snön som saknas då kanske. Men vem vet? Det kanske kommer några snöflingor på julafton, så blir det en vit jul, eller så gör det inte det - och då blir det lika bra ändå.

Det känns ju alltid lite svårt det där med att köpa presenter. Man vill ju visa sin uppskattning, sin uppskattning för de människor som finns runtomkring en, och hur visar man det? Hur kan man någonsin genom en present eller julklapp visa hur mycket de betyder?

Till alla er, familj och vänner, som finns i mitt liv jag hoppas verkligen att ni förstår hur mycket ni betyder för mig. För ni betyder allt.

Jul i vårt hus!

En klädd gran och filmvisning av Tomten är far till alla barnen. Nu är det jul på riktigt.

Gårdagens middag, dagens rester

Grillad ytterfile (fläsk..? nöt..? Tror det var nöt...) med rostade klyftor av bakpotatis, rödvinssyltad lök, sås på rödvin och syltad lök, en "side sallad" med senapsdressing och så ett knäcke med chili och sesamfrön.

Inspirerad av diverse matlagningsprogram, inte minst treans Masterchef, som lämpligt nog sänds vid middagstid, så la jag lite kraft på matlagningen igår. Det blev som ses ovan egentligen bara hederligt kött, sås och potatis - men nu med en liten twist.

Det blev, för en gångs skull, faktiskt också lite mat över igår - som fick agera middag även ikväll.

Det blev ingen bakning...

Det hittades istället Ballerina Pepparkaka när det letades efter florsocker i skafferilådan. Där tog tröttheten över igen. Men det gör inget för de är fantastiska!

Mitt i helgen

Det börjar bli sen lördagskväll och det är faktiskt väldigt tyst här hemma på Grottvägen, förutom ljudet från festligheterna på Nobel och ses ifrån TV-soffan, det är nämligen faktiskt bara jag här hemma. Becka är hemma hos sina päron och killarna är på skidresa i Kläppen.

Och precis när jag skrev raderna ovan så kom Becka innanför dörrarna och någon minut senare så ringde sambon och sa att de var på väg hem.

Men i övrigt så har alltså kvällen varit väldigt lugn. Det kändes som om det behövdes. Veckorna som har gått har varit väldigt intensiva, och efter lite intensivitet så behöver man lugnet som en motpol. Vikten av detta har jag lärt mig otroligt mycket om denna hösten som har gått.

Nu, efter att ha hämtat mig lite från gårdagens trötthet, så börjar dock inspirationen "pocka på" igen och jag sitter här och funderar allvarligt på om jag ska ställa mig i köket och baka något. Bakning har sedan länge varit en passion (och även något av en terapiform för mig) och en av de mest ledsamma sakerna med att ha mindre tid tillgodo nu för tiden är att jag sällan bakar.

Det kanske kan låta som totalt vansinne att ställa sig i köket och baka klockan 22 en lördagskväll, men för mig lockar det faktiskt en hel del att få upp ändan ur soffan, fixa i ordning i köket, plocka ur diskmaskinen och kanske slänga ihop lite Bountybollar. För recept kan ni kika på denna underbara matblogg.

För att göra kvällen än mer avig så blev jag just lite sugen på en kopp kaffe. Inte heller något som egentligen är att rekommendera sent en lördagskväll. Men varför inte?

Är inte det en av de bästa sakerna med att vara vuxen? Att man faktiskt kan göra precis (nästan i vart fall) vad man vill, när man vill. Vill man baka Bountybollar klockan 22 på kvällen så gör man det, vill man ta ett bad klockan 01 en fredagskväll så gör man det, vill man ta en kaffe sent på kvällen kanske till och med festa till det genom att värma och skumma mjölken så gör man det, vill man käka chips till middag så gör man det.

I varje fall så är det precis sådant här som man får "lov" till att göra om man är hemma själv en kväll och bara har sig själv att ta hänsyn till. Så nu bär det faktiskt av till köket, om det inte bakas så blir det i alla fall en kopp kaffe.

Måndagsmiddag

Det blev "snabbmat" här hemma ikväll i och med att vi alla var hemma sent från respektive jobb  och andra åtaganden. Snabbmat i form av grillade revben och pommes. Jag spetsade dock till min och sambons portioner genom att glacera revbenen med hickory glaze och slängde ihop en dipp på glazen som var kvar, lite ajvar relish och kryddor och så lite tabasco (så klart).

Tre steg fram och två steg tillbaka

För någon timme sedan satt jag och tänkte fram en hel lista på saker som jag ständigt vill ändra/förbättra/ta tag i, men som av någon outgrundlig anledning inte blir av. Den gedigna listan blev ungefär som följande.

Vakna tidigt på morgonen så att dagen börjar i lugn och ro: Brukar fundera på detta si så där varenda söndag, men resultatet på måndagsmorgonen blir sällan en förbättring. Nej, istället är det VM i snoozening och sedan tätt följd av en något panikartad morgon där man försöker att sminka ögonfransarna med lite mascara, samtidigt som man tar deo under armarna, samtidigt som man försöker knäppa blusens alla knappar, samtidigt som man borstar tänderna med vänsterhanden. Kaos med andra ord. 

Tvätta sminkborstarna minst en gång i veckan: Sminkborstarna är knappt tvättade sedan de köptes för några månader sedan. 

Lämna in mobiltelefonen för lagning: Skärmen har varit sprucken sedan augusti 2010 och jag har endast gjort ett halvhjärtat försök att ta itu med ärendet. Kom ungefär så långt att jag satt i 20 minuters telefonkö hos Telenor för att få reda på att det var försäkringsbolaget som jag skulle ringa till. 


Tömma mobiltelefonen på bilder: Det är nu över 2000 bilder i min mobiltelefon...


Köpa nytt halsband och koppel till Strössel: Stackarn går med ett halsband som det är hål i. Hon får i och för sig skylla sig själv lite för det var hon som bet sönder det. Men ändå...

Fixa virusskydd till datorn: Virusskyddet gick ut för läääänge sedan och datorn är sedan dess oskyddad. Om jag undrar varför min e-post blev hackad för någon vecka sedan behöver jag kanske egentligen inte undra så mycket mer. 

Äta frukost varje morgon: En liten period denna höst blev jag riktigt duktig på det här. Eller ok, jag kanske inte fick i mig väldigt mycket, men i vart fall något litet innan jag lämnade hemmet. Men nu är frukosten obefintlig. Morgonrutinerna behöver nog ses över överlag. 

Rensa och organisera i garderoben: Det är ständigt ett smärre kaos i min garderob. I och med att jag har ett j-kla humör gällande om något läggs fel där inne så vågar sambon sällan lägga in nytvättade plagg på hyllorna, utan de får istället en plats på en stol i inväntan på att jag själv ska placera dem rätt. Vilket i sin tur sällan händer. Istället växer högen. Sedan rivs högen för att jag behöver något plagg som ligger längst ner. Och då uppstår det där kaoset. 

Borsta håret varje kväll: Detta låter ju såklart som något solklart för vilken sjuåring som helst. Men är man 20 år äldre än så och lider av hårömhet utan dess like sedan barnsben så borstar man håret så lite som bara möjligt. Lägger man sedan till att man också har sådant där tunt (fint nordiskt hår är kanske mer välformulerat) och flygigt hår som gör att håret väldigt lätt trasslas ihop så är detta inte en bra kombination. 

Ringa Viasat och få dem att få tummen ur och reparera våra boxar: Just nu fungerar endast 50% av våra boxar här hemma, vi kan inte heller kolla på någon av "play"-kanalerna och inte heller ladda ner filmer eller avsnitt från ViasatOnDemand. Vi betalar alltså nästan 1000 kronor varje månad och får kanske 1/3 av de funktioner som vi betalar för. Vi har i och för sig ringt dem och flertalet gånger fått svaret "vi skickar nya signaler till er, så ska ni se att det ordnar sig". Vart tar alla de där signalerna vägen?!

För att bli av med något på listan ovan så bestämde jag mig för att ta tag i virusskyddet för datorn. Det skulle jag inte gjort en måndagskväll. För nu sitter jag här helt utpumpad efter att ha installerat, ominstallerat, startat om datorn, stängt av datorn för att det hela tiden hänger som, och så allting några gånger till.

Så nu ger jag upp och tar mig till sängen istället. Listan lär väl knappast försvinna under natten.

Mitt i veckan

Och jag sitter här orolig som bara den. För cirka en timme sedan så gick jag ut och skulle hämta något i bilen och väl utanför ytterdörren så hörde jag konstiga läten uppifrån skogen. Vi bor liksom precis nedanför en stor avenboksskog och det kan väl låta lite småkonstigt därifrån ibland, säkerligen både från djur eller från träd som knakar.

Men idag var det annorlunda. Det lät liksom som om det var något djur som var skadat eller satt fast i någonting. Så Ea gjorde en insats och begav sig upp i skogen för att leta. Dock utan någon mobiltelefon med sig.

Om man känner mig så vet man nog att jag kan vara "något" oroligt lagd. Och när någon försvinner upp i skogen, utan att ha sin mobiltelefon med sig, och sedan dröjer med att komma hem på över en timme. Då är man (läs jag) orolig.

Jag höll på att dra igång någon form av larm i kvarteret innan Skrutten lugnade mig. Han tyckte att det var bättre att vänta lite till och att Ea med största säkerhet skulle komma hem välbehållen. Vilket han också gjorde alldeles precis och jag kunde andas ut.

Nu rullar Uppdrag granskning på TV:n men funderingarna går mot att sätta på en film istället. Det verkar som om det blir Source Code, som jag faktiskt såg när jag var uppe i Stockholm på besök sist.

Så kvällen avslutas därmed med en film och ett glas rött. Det kallas väl inte lill-lördag för inte..?

Åh... Snälla jultomten - ge mig O.p.i. i julstrumpan!

                          Bilderna är lånade härifrån, där denna också kan klickas hem. Klick klick away!

Måndag!

Svoosch så var både förra veckan och dess helg förbi. Och denna måndag har minsann gått i samma tempo. Helgen var alldeles förträfflig. Den spenderades nämligen, eller i vart fall lördagen, men ett helt tjejgäng som umgicks från klockan 13.

Tjejerna som umgicks spenderade dagen med diverse spännande aktiviteter som hade anordnats av Becka och Kajan. Vi lärde oss att dansa "chairdancing" (hur det nu stavas...) och att tävla både i Körslaget och Så ska det låta. Alldeles förträffligt helt enkelt.

Att det var upptåg i helgen känns både i kropp och knopp. Inte ens idag har jag känt mig pigg. Men helt klart värt det var det. Dock har jag en ihållande träningsvärk som ett litet bevis på hur taskigt tränad jag är just nu. Bättring får nog utlovas på den punkten.

Ikväll händer det inte så mycket utöver det vanliga. Förutom att en av sambosarna har bestämt sig för att sluta snusa. Efter att ha snusat i nästan 15 år så kommer detta (minst sagt) bli en spännande resa att följa.

Från bloggosfrären

Landade precis med rumpan i soffan och mest och försöker hålla ögonen fria från tårar eftersom jag tittar på Drömmen om ett barn på TV3. Ingen lätt match kan jag lova.

För att hålla de där tårarna borta så avleder jag uppmärksamheten lite genom att surfa runt och besöka några bloggar. En av de bloggar som jag läser dagligen är min vän Kajan och hennes systers blogg som kan hittas ----> här.

Och just idag hade Kajan bloggat ett renoveringsobjekt i vår närhet i form av en gammal skola, en byggnad som jag innan idag inte ens visste fanns där, vilkets rum/salar är helt fantastiska. Vilka möjligheter!

Så nu blir det fokus på två saker; 1. Hålla undan tårarna under tv-tittandet 2. Hålla fingrarna i styr så att de inte "råkar" få ännu ett renoveringsobjekt på halsen.

På tal om ett objekt så hittar på ----> här vårt nuvarande boende som ligger ute för försäljning. 

Sjukstugan fortsätter

Efter en släng av vintersjukan i början på veckan så har min kropp nu bestämt sig för att det var dags för en ordentlig förkylning. Sagt och gjort. Det finns inte en bihåla som inte värker och inte en tillstymmelse till luft som kommer förbi den igenkorkade näsan.

Kul. Eller inte.

Och så får man direkt lite dåligt samvete för att man klagar. Vad är egentligen en förkylning liksom? Det är inte särskilt farligt, brukar gå över ganska så fort och även om den inte går över ganska så fort så är det inte heller särskilt farligt.

Men ok, lite jobbigt är det. Men det finns helt klart värre saker som man kan drabbas av. Diplomatiska tankegångar så här mot slutet av kvällen.

På jobbet har jag i vart fall varit idag och det känns i kroppen, det var allt med lite "spagettiben" (stavas det förresten spaghetti?) som man stapplade in på kontoret under morgonen. Med tanke på att sömnen inte heller var så bra inatt så krävdes det är x antal koppar kaffe innan man kände sig något med i matchen.

Kvällen har spenderats med att förtära middag i form av varma mackor och Mannafrutti (ingen av hos här hemma hade tillräcklig energi för att laga en ordentlig måltid), funderat på att ta in julsakerna från förrådet, struntat i att ta in julsakerna ifrån förrådet, lärt mig ett av de krångligaste kortspelen någonsin (eller så kanske hjärncellerna inte är i sin absoluta toppform) och sett (ser) matchen mellan Milan och Barcelona.

Nu återstår det snart inte så mycket av kvällen och sängen hägrar. I hopp om en bättre nattsömn, ny energi imorgon och en botad förkylning.

Mysigaste Strössel!

Älskade lilla Strössel verkar inte ha något emot att matte har varit hemma hela dagen, snarare tvärtom. Hon lämnar inte ens sida på hela dagen, utan vill bara ligga tätt tätt intill.

Sjukstuga

Det råder sjukstuga här hemma på Grottvägen som en inledning på denna veckan. Både jag och Becka har fått erfara vinterkräksjukans "underbara" genomslagskraft.

Vinterkräksjukan har ju en fantastisk förmåga att få en att gå ifrån helt frisk, och intet ont anandes, till riktigt riktigt sjuk på bara några timmar. Visst är det underbart?

Förra gången jag drog på mig vinterkräksjukan bodde jag och Skrutten i stugan och efter den erfarenheten har jag aldrig igen kunnat äta röd pölse, och haft en ganska så avig inställning till korv överlag, i och med att det var just det som förtärdes till middag innan sjukan slog till och som senare i rasande fart... ja ni förstår säkert.

Denna gången misstänker jag att det kommer att bli svårt att vara vänligen inställd till stuvade macaroner och köttbullar, till min stora sorg.

Det var under ett biobesök i söndags (Twilight - Breaking Dawn part one) som jag började ana att det var något som inte stod rätt till, men trotsade den tanken och trodde att jag bara var "för mätt" efter kvällens middag.

Väl hemma efter bion förstod jag snabbt att det inte var någon mättnadskänsla som det var fråga om. Och under måndagsmorgonen förstod jag också att jag inte var ensam här hemma om att vara sjuk.

Nu är vi i alla fall på benen igen här hemma och vi har tagit oss några dagar för att återhämta oss, samtidigt som vi korsar våra fingrar i hopp om att vi inte lyckats smitta någon/några i vår närhet.

Söndagsmys

Strössel och jag slappar på soffan med en kopp kaffe och Masterchef USA på TV:n.

Vi laddar dock lite inför en promenad, så alldeles alldeles snart ska vi få ändan ur soffan och ta oss ut i höstrusket. Vi ska bara...

Ett stycke ryck...

 

Ett litet ryck här hemma under lördagseftermiddagen. En gammal (med betoning på gammal, var nästan lite skraj att den hade stått för länge i badrumsskåpet och skulle orsaka håravfall eller någon form av allergichock) hårtoning rafsades fram i badrummet och vips så var håret ganska så mycket mörkare. 

Ganska så länge nu har jag tänkt att jag måste ta mig till frisören, klippa bort de slitna topparna och kanske få lite bukt på de solblekta längderna, men den där tiden räcker ju - som bekant - nästan aldrig till. Så något frisörbesök har det inte blivit och håret har sett lite så där "halvglammigt" ut.

Tills jag insåg att jag faktiskt hade en gammal hårtoning i badrumsskåpet, med nyans mörkbrun, och en "varför inte"-tanke senare så var håret färgat. Att det sedan skulle bli riktigt så mörkt (är mörkare i verkligheten) som det blev kanske jag inte hade förberett mig på. Dock fick håret sig ett (välbehövligt) ordentligt lyft och blev alldeles sammetslent efter toningen. Så nu återstår det bara att ta sig till frisören för att få de där topparna klippta också.

Dock så rekommenderas det inte att släppa ut hunden för en "snabbkiss" i trädgården, vilket innebär att man släpper ut hunden löst medan man själv står kvar i dörren, samtidigt som man har morgonrock och håret uppe i en kladdig knorr. Plus att det regnade. Det kan nämligen vara så att den där hunden hittar något mer intressant i trädgården än godisbiten som man lockandes har i handen - och man är inte särskilt het när man studsar runt barfota i regnet endast iförd den där randiga morgonrocken och den kladdiga hårknorren har ramlat ner i pannan och skapar snabbt mörkbruna fläckar.

Friday - I´m in love!

Arbetsveckan är slut och ett glas rött är upphällt, middagsmaten sprakar i köket och det knackas på dörren titt på tätt av vänner som kommer på besök. En stund funderade jag på om jag missat att det är någon fotbollsmatch på TV ikväll, i och med att besöken dels är något oplanerade (eller mig ovetandes) och även uteslutande av den manliga sorten, men det är nog inte någon fotbollsmatch - bara hederligt gammalt fredagsmys.

Dock funderar jag på hur jag ska kunna hålla ögonen öppna, det är något av en förlamande trötthet som har drabbat mig denna fredag, kan vara den långa veckan som jag har i ryggen. Eller kan man få jet lag av en Stockholmsresa?

Nu blir fredagsmiddag - fläskfilé med en touch av thai!

På väg hemåt!

Nu styr jag kosan mot Blekinge igen. Och det är med ett huvud som är sprängfyllt av ny kunskap och framför allt med massor av idéer.

De senaste timmarna har spenderats på Arlanda i inväntan på luftfärden söderöver. Efter middag, flera utlästa tidningar, telefonsamtal, sms:ande, några partier av Wordfeud och mobilsurfande så börjar jag bli något uttråkad.

I och med att jag befann mig i Sigtuna och därmed så nära Arlanda så åkte jag direkt hit utan att passera gå och med "gå" menar jag då Stockholm. Det kändes som en bra idé, istället för att krångla sig tillbaka till huvudstaden och försöka hitta någonstans att låsa in väskorna, hitta någonting att göra och så vidare. Då kunde jag lika gärna åka hit och i lugn och ro läsa en bok eller tidningar och få lite middagsmat i magen.

Och tur var väl det! Tidigare idag hade jag varit lite konfunderad över att jag inte fått något inchecknings-sms från SAS, men tänkte att det säkert hade någon naturlig teknisk förklaring, konstigare saker har ju krånglat med flygningar tidigare liksom.

Denna gång var det dock inte något tekniskt strul som var boven. Boven var istället jag själv. Jag hade nämligen kanske varit något för stressad när jag bokade ut- och hemresa för dessa dagar. Hemresan var bokad först den 23:e, alltså nästa onsdag, och riktigt så länge hade jag ju inte tänkt stanna.

Sedan att mannen i servicedesken, som nog hällt alldeles för mycket citron i sitt morgonkaffe, påpekade att "jag själv minsann hade bokat biljetten och därför bara kunde skylla på mig själv" tyckte jag kanske var lite att ta i. Mest med tanke på att jag inte ens gav en antydan till att det skulle vara någon annans fel.

Efter en liten tilläggskostnad fick jag dock en flygbiljett på samma avgångstid som jag trott mig vara bokad för. Sedan tröstade jag mig med att det löste sig och att mannen i servicedesken säkert dessvärre är van vid att flygresenärer snabbt försöker skylla misstaget på flygbolaget och därmed hans något syrliga fällda kommentar.

Efter att jag nu hunnit med i-lugn-och-ro-läsandet och fortfarande har en del tid kvar att spendera innan jag kan sätta min rumpa i flygstolen så börjar jag dock som sagt känna mig något... uttråkad.

För bekvämlighetens skull så har jag därför sparkat av mig stövlarna och gör diverse gymnastiska övningar - dels för att försöka proaktivt motverka den nackspärr som jag håller på att drabbas av (sitter alldeles för nära en utgång där det mellan dörröppningarna drar väldigt kallt) men också för att få tiden att gå lite snabbare. Så rapporteras det på kvällsnyheterna om något fån som står och gör stretchövningar i strumplästen på Arlanda så vet ni vem som är den skyldige.

Slut för dagen

Sminket är borttvättat och kavajen hänger på stolsryggen lite längre bort i rummet, och jag är officiellt slut som artist.

En lång dag av konferensande, fikapauser, chokladprovning, föredrag, diskussioner om juridik, kaffedrickande, ännu fler diskussioner om juridik, middag och så några fler diskussioner om juridik har det varit.

Och vilken dag det har varit. Jag kan nog inte beskriva hur roligt det är att vara på sådana här saker, lära sig massor av nytt, dela med sig, att vara en del av ett sammanhang, att utvecklas.

Och vilken middag vi bjöds på. Det var allt ifrån gurksorbet till griskind. Det låter ju kanske inte så aptitligt, men riktiga delikatesser vill jag lova.

Men... Alla delikatesser och allt roligt till trots - nu längtar jag hem efter Strössel och Skrutten. Det kom ju redan smygandes lite imorse och nu känner jag att det är helt i sin ordning att rikta färdriktningen mot Blekinge imorgon. Som jag ska pussa på dem där hemma. Ok, jag har ju faktiskt bara varit borta sedan i fredags, men å andra sidan har jag varit borta ända sedan i fredags.

Nu blir det först lite bokläsning men snart efterföljt av sömn.

I taxin på väg till Sigtuna

Sitter gäspandes i taxin på väg till Sigtuna där jag ska spendera mina sista två dagar i Stockholm - konferensandes.

Dagen kan inte ha börjat bättre, jag fick nämligen sällskap under både morgonsminkningen och packningen av resväskan, av ingen mindre än O och C's lilla dotter som fascinerat tittade på alla sminkborstar och annat som användes för att måla på "ansiktet".

Jag har kommit på mig själv att flera gånger tänka att det är idag som jag ska ta mig till Arlanda och hoppa på flyget hem till Blekinge igen. Men så är det ju inte faktiskt, det är först imorgon som jag flyger söderöver igen. I och med att jag har varit här sedan i fredagskväll så känns det som om jag varit borta ganska länge, och börjat faktiskt sakna min lilla familj lite smått.

Men nu ska det först och främst bli otroligt roligt och intressant under den här konferensen.

På kurs

Kursdagen är precis avslutad och huvudet är därmed fyllt med både ny och uppdaterad kunskap. Väldigt intressant är det, men man blir allt lite trött i skallen av att sitta en hel dag och försöka lyssna fokuserat.

Tanken var att jag skulle springa några vändor i butiker när vi var klara med kursen, men jag lyckades faktiskt bara att ha energi till en vända i en butik, sedan tog det stopp.

Det blev istället att sätta rumpan på närmaste kaféstol med en chailatte i handen och en tidning framför näsan. En stor anledning till energibristen var att jag går runt och bär på alldeles för mycket tungt. Handväska modell större, kursdokumentation och en shoppingkassa väger sammantaget en hel del.

Nu inväntas fina Lilla K, som alldeles precis ringde och meddelade att hon var på väg från jobbet, och sedan är tanken att vi ska ta oss en bit mat på tu man (kvinna) hand.

En söndag på soffan

Efter en lördagsnatt på stan så har söndagen (välförtjänt) spenderats i soffan hemma hos O och C i Abrahamsberg. Tur att de dels har en väldigt mysig soffa men också hade laddat... hyrt, menar jag ju så klart hela tre filmer.

Helt ärligt har vi inte rört oss många metrar idag, förutom en sväng ner på Ica för att inhandla diverse snaskiga saker. Nyttighetsfaktorn i kombinationen av att röra på sig så lite som möjligt och äta så mycket snask som möjligt kan ju diskuteras.

Om man skulle se oss idag kanske man inte skulle känna igen oss från igår, då var vi verkligen en mer smashing version av oss själva. Det var nämligen inte bara jobb som jag åkte upp till Stockholm för utan även för en överraskningsfest för fina vännen O, eller Oilert som vi också brukar kalla honom.

Hans sambo har sedan några månader tillbaka planerat denna överraskningsfest. Födelsedagsbarnet (som faktiskt fyller år först på tisdag) trodde att bara han och hans sambo skulle ut och äta middag på restaurang tillsammans med mig för att jag var uppe på besök. Sedan anade han nog lite "ugglor i mossen", fast låtsades snällt nog inte om detta.

Middag på restaurang blev det minsann och vin i glasen, tal, dans och inte hemkomst förrän kring 04-tiden. Kvällens outfit blev en nyinförskaffad svart byxdress och det klappa faktiskt lite på axeln för att jag vågade denna outfit. Snyggt som tusan, om man nu får säga det själv.

Det är nog den där sena hemkomsten som är grunden för dagens trötthet, inte så konstigt kanske...

Nu återstår det bara att få lite riktig mat i magen och sedan försöka ladda inför kommande dagars kurs och konferens.

Whilst in Stockholm...

...så spelas det Alfapet. I inväntande på kvällens upptåg så laddar vi upp med ett parti Alfapet.

Det går faktiskt riktigt dåligt för mig. Tävlingsmänniskan i mig lider, men den sociala människan i mig säger att det inte spelar någon roll så länge vi umgås och har det trevligt.

Från kök till sovrum

                              Underbara häftade sänggavlar. Det dröms om att kunna göra en sådan
                              med alldeles egna händer till det nya hemmet, alternativt ha så mycket
                              pengar över på bankkontot att man kan unna sig att beställa jobbet av
                              någon annan utan att det svider allt för mycket. Vet faktiskt inte riktigt
                              vilket av alternativen som är mest troligast... Bilderna är hämtade här.

Ännu en dag...

När vi nästa precis har hunnit välkomna måndagen så är det redan tisdagkväll och imorgon är det "mitt i veckan" igen. Det rullar Star Wars-film här hemma ikväll igen, och tro det eller ej men det blev faktiskt precis lite spännande här... Har man kanske gått och blivit smittad av dessa filmer ändå..?


Samtidigt som jag försöker hålla fingrarna ifrån godislådan här hemma, att man kollar på film en tisdag betyder ju inte automatiskt att det är ok att förtära onyttigheter en tisdag, så försöker jag planera och logistera för veckan som kommer och kanske än mer för veckan som kommer.

På fredag bär det nämligen av till Stockholm. Det vankas kurs och konferens nästa vecka och då passas det på att lyfta från Kallinge Flygstation redan på fredag för att spendera helgen strosandes i Stockholm och framför allt träffa vänner som är bosatta där uppe.

Vanligtvis brukar jag inse ungefär först kvällen innan att det är dags att åka att man faktiskt också måste packa en resväska innan man åker iväg på en förlängd weekend. Det är väl detta som jag nu försöker undvika. Tvätta, stryka, packa, tvätta, stryka och packa.

Än så länge har jag visserligen bara hunnit till själva planeringsstadiet - men är väl en god sak att jag tagit detta steg i vart fall?

Snart blir det sängen, sömn och laddning inför en ny morgondag imorgon. Efter tidigt start på dagen idag och lång dag på jobbet så behövs det verkligen.

Och avslutningsvis så erkänns det att fingrarna inte alls har hållits ifrån godislådan. Det gör de sällan, i detta hem vet vi inte riktigt vad "lördagsgodis" betyder, i så fall är det lördag varje dag här hemma... Och så undrar man varför de där rutorna på magen inte alls syns, mest en stor ruta, inte ens om man försöker riktigt riktigt mycket för att se dem...

Underbara tisdag...

                        Jonathan Johanssons nya skiva, och inte bara det... Ett signerat exemplar, 
                        kan det bli bättre? "Aldrig ensam" är en av spåren på den första skivan, 
                        och en låt som snurrat många många gånger på iPoden.

När jag kom hem idag, skyndandes innanför dörrarna med telefonen i örat såsom de flesta dagar, så såg jag först inte att ett paket med mitt namn på låg och väntande på köksbänken. Först när jag stod och portionerade upp middagsmaten (potatismos, lax och hollandaise - slurp!) så såg jag att det fanns ett spännande grönt paket här hemma.

Paketet hade färdats från Göteborg och på baksidan stod det att det var från Myran. Som en liten bakgrund kan nämnas att några timmar efter att jag i fredags skrev om fredagskvällen här hemma, hur ett spår ur Jonathan Johanssons nya skiva spelades ur högtalarna, så stod Myran och lyssnade på en konsert live med just Jonathan Johansson - hur stort sammanträffande är inte detta? Kosmisk balans kan man också kalla det.

Inuti det gröna paketet, som jag slet upp likt ett barn på julafton, så fanns Jonathan Johanssons nya skiva och ett fint kort ifrån Myran. Och det var inte bara skivan, utan att exemplar som var signerat av Jonathan själv. Om det föreställs hur det låter när någon tonårsidol framträder och ljudnivån som då är på publiken (som ofta är av det yngre slaget) så kommer man ganska nära hur ljudnivån var här hemma. Både sambosarna, Strössel, grannarna och säkert de nere i Afrika också undrade var tusan som pågick här hemma. Så glad blev jag.

Så nu till Myran... 

Fina fina Myran och fina fina Anna som du egentligen heter - du är inte bara en fantastisk vän, du är en fantastisk människa - hela du.

Jag tackar för allt i livet för... 

att jag hade turen att hamna där i skolbänken under första terminen på juristprogrammet i Uppsala i samma klass som du, 

att vi båda trodde att kebabkött kom från kebabdjuret och sedan fann varandra över en simpel rolig historia över hur många indianer som det får plats i ett träd (en hel stam är lika med svaret på denna förträfflig vits), 

att vi bestämde oss för att åka till Fyrishov på en bad- och spadag för att "bonda" på riktigt, 

att vi bestämde oss för att bo ihop under vårt sista år i Uppsala,

att du har gått med på att göra så konstiga saker som att dricka cola genom ett sugrör med näsan bara för att jag lurar dig till att "det är ju spännande att se om det funkar" eller varför inte blanda drink med tv-kontrollen, 

att det trots flertalet mil mellan oss och att vi ibland därför  inte träffats på flera månader alltid är precis likadant mellan oss, 

att vi har gjort så otroligt mycket roligt tillsammans, allt ifrån alla vansinnigt roliga utekvällar, skratt som får magen att knipa sig och middagar, fikastunder och annat - smått som stort, 

att vi har funnits där för varandra när de där stunderna i livet inte alltid var så roliga, torkat tårar, lyssnat och kramats.

Tänk vad lycklig jag är att det var just du som satt i bänkraden framför mig på T1 i Uppsala, när vi hade hela juristprogrammet framför oss, att det var just du.

Tack för att du finns.

Recap - vintern 2009/2010

När man sitter och raderar, sorterar och arkiverar gamla bilder som man samlat på datorn så blir det lätt en nostalgitripp utan dess like. Jag har säkert över 5000 bilder sparade i datorn (inte konstigt att den har arbetat lite långsamt den sista tiden) som har tagit och sparats till stor del för att jag har bloggat de senaste åren. Och så glad och tacksam som jag är för det, utan bloggandet hade jag antagligen inte sparat (och framför allt kanske inte ens tagit dem) så många bilder som jag nu har gjort.

Och tack vare detta kan jag ikväll bjuda på en liten nostalgitripp...

Om vi backar tiden tillbaka till vintern 2009/2010 så bodde jag och Skrutten i min mors stuga i väntan på att villan, som vi bor i idag, skulle stå färdigbyggd och redo för inflytt. En viss tveksamhet till att bosätta sig i en stuga som var allt annat än vinterbonad kan erkännas. Dock så försvann tveksamheterna ganska så fort när Skrutten uttalade saker som "äsch - det blir inga kalla vintrar här nere i södra Sverige".

Synd bara att det senare visade sig att just denna vintern skulle bli den kallaste sedan flera, flera, flera år tillbaka.

Ett stycke insnöad stuga tillika insnöade bilar och så stugans mest ovärderliga pryl - den kombinerade ugnen och spisen i miniformat. Den senare lagade vi både vardagsmat i smått men också en hel kyckling en gång - tro det eller ej. 

Minnena från denna vinter innehåller ju (ganska så självklart) de många kalla dagarna, för att inte tala om nätterna, i en stuga där man ibland kunde känna vindarna inomhus, där vi fick stänga av alla andra elektriska saker innan vi skulle koka vatten med vattenkokaren, och där den enda värmekällan var en kamin som man fick ta hand om på det gamla goda sättet - det vill säga ville man ha det varmt hela natten fick man helt enkelt vara upp och elda titt som tätt hela natten, men förutom detta så fick vi i familjen dessvärre vara med om inte mindre än två begravningar denna vintern och därmed ta farväl av nära familjemedlemmar. När jag skriver så skär det genast så där i hjärtat, det är nog saknaden som gör sig påmind.

Sedan så finns det ju, tack och lov, inte bara kalla minnen från denna vintern. Strax innan jul tog jag mig ett besök upp till den kungliga hufvudstaden.

Håret var något kortare, naglarna något finare än just för tillfället och glasögonen har bytts ut. I Stockholm träffade jag hela KrOlAnPeSu-gänget, åt chevré chaud till lunch med Lilla K och Myran, strosade på julmarknad med Myran och köpte där lite brända mandlar och strosade sedan vidare hem. Väl hemma hade vi en räkfrossa/picknick på Myrans golv. Mysigt värre. 

Mysiga stunder i form av värmande brasor varje dag, tända ljus, koppar med varmt te, utan TV-kanaler får man mysa framför film så ofta som man bara vill, "får man inte in hela soffan kan man i alla fall ta in en del av den" blev en devis, en liten huskatt fick vi på köpet. 

Nu, när vi inte bor i den där stugan längre, utan istället sitter tryggt med en värmepanna som fördelar ut värme jämt över hela dagen, så minns man ju så klart mest allt det där mysiga. Att tända en brasa varje dag, titta på massor av film, när Ceasar (en av päronens katter) valda att bosätta sig tillsammans med oss i stugan, det underbara i att ha päronen bokstavligt talat precis runt knuten och framför allt all tid som man har tillsammans när man bor som vi gjorde.

En alla hjärtans dag som firandes på ett (varmt) hotellrum på Duxiana i Malmö. Njutning i form av champagne som väntade på rummet vid ankomst, värme, badkar, och en stor och underbar sänd bäddad med fina vita, stärkta lakan från Gant. 

På alla hjärtans dag så rymde jag och Skrutten från stugan och checkade in på Duxiana i Malmö. Vi kom till hotellet, fick vårt rum, skruvade upp värmen så mycket vi kunde på rummets element och förutom en middag ute på stan så lämnade vi inte rummet utan tog till vara på alla bekvämligheter såsom varmt vatten ur kranen, TV-kanaler och chokladdoppade fruktbitar. 

Sedan var det så klart mycket, mycket annat. Mer än vad som orkas läsas ur ett blogginlägg. Jobb, husbyggande, jul- och nyårsfirande, jag och Kajan som började på ridskolan, en nära vän som berättade om ett litet pyre som låg och grodde i hennes mage, en till nära vän som ringde och berättade att flickvännen hade ett litet pyre som låg och grodde i magen, och så vidare...

Och nu är vi här. Två år senare. Husbyggandet har på något sätt blivit en trend som har fastnat. Och alldeles runt hörnet finns julen igen.

Efter att ha kikat igenom alla dessa gamla bilder kan jag inte längta mer. Få plocka upp adventsljusstakarna och låta dem lysa upp här hemma, åka till Nova i Lund och shoppa julklappar, hänga upp julkort som kommer på posten på ett långt rött snöre (kanske kan detta året till och med bli det året som jag själv skickar lite julkort), dricka glögg och baka pepparkakor och så vara med familjen.

Stjärnornas krig...

Här hemma rullar Stjärnornas Krig, eller Star Wars som det kanske mer riktigt heter, på projektorduken. Jag har till och med försökt locka med att det är Fotbollsgalan på fyran... Men det verkar inte förändra läget.

En av samborna har nämligen köpt en hel box kallad Star Wars - the complete saga, eller något i den stilen. Detta betyder alltså att samtliga Star Wars-filmer nu finns här hemma, vilket i sin tur medför att någon av dessa filmer allt som oftast rullar på filmduken.

Kanske inte till min fullkomliga lycka kan väl nämnas.

Fastän att jag är uppväxt med Star Wars (har växt upp som mellanbarn mellan två bröder) så har jag aldrig lärt mig fascinationen med dessa filmer. Vad är det som lockar så mycket..? Förhoppningsvis så lär jag mig det snart. väldigt snart... Under tiden så roar jag mig med att lägga över gamla bilder, dokument och annat på en extern hårddisk så att datorn (förhoppningsvis) snabbas upp lite.

Och så till något helt annat...

Om man tittar i kalendern kan man se att det är måndag idag. En ny vecka är alltså påbörjad. Förutom jobb och ett trevligt telefonsamtal med Myran (som var och lyssnade på Jonathan Johansson i fredags, alltså nästan så när som precis när jag satt här hemma och lyssnade på honom via Spotify, sammanträffande om något måste jag säga) så har jag fått en alldeles förträfflig inbjudan idag.

Den 26:e får ögonen hållas öppna för då blir det spännande aktiviteter här hemma i lilla staden. Vilka dess spännande aktiviteter blir vet inte jag (eller någon av de andra inbjudna) om än, en plats, ett klockslag och några klädråd är den enda information så här långt. Spännande, roligt och spännande igen.

Mellis

Söndagsmorgon!

Denna morgon börjar med en varm kopp chailatte. Av fina Myran fick jag chaitepulver från Espresso House, när hon kom på besök för några veckor sedan. Burken har stått oöppnad sedan dess, men nu kunde jag inte hålla mig längre. Två teskedar pulver blandas i en kopp med varmt vatten och mjölk i lika delar. Slurp!

Fortsatta köksdrömmar

Jag fortsätter att drömma om ett 50-tals inspirerat kök för Asplyckegatan, 
ett kök som vi snart (förhoppningsvis) kommer att kunna börja inreda där.
Om man tänker ett "mitt i mellan"-kök mellan bilderna ovan så är man 
ganska så nära mina planer. 


Köket kommer att bli vitt (matt) med mestadels lådor och skåp under flera stora partier med bänkskiva, endast ett överskåp har vi planerat hittills, överskåpet har vi sparat från originalköket som kommer att målas om och putsas upp lite. Annars så kommer vi inte ha så många överskåp, mestadels för att det faktiskt inte finns så många väggar kvar att sätta upp överskåp på, då vi har rivit de flesta för att få en öppen känsla på undervåningen (där det kommer bli kombinerad hall, kök, matplats och vardagsrum). En pastellgrön kombinerad kyl och frys från Smeg kommer att färglägga allt det vita lite och så ett schackrutigt golv i vitt och grått.

Detta kommer att bli så fint känner jag och det riktigt kliar i fingrarna och jag längtar tills vi har kommit så långt att vi kan börja pyssla med sådana här delar.

Skrutten är just nu inne och jobbar i huset, idag stod det väggbyggande på schemat, dock så är han nog snart på väg hem. Själv närvarade jag bara på mötet med elektrikerna och fick sedan lov att åka hem och bara slappa. Vilket jag har utnyttjat till fullo.

Mitt på dagen...

Löven faller och faller och det är snart inte så många av dem som sitter kvar på träden. Kajan, min fina vän, presentera mig för ett fint uttryck under en promenad förra helgen - fallande löv är guds konfetti. Underbart uttryck. 

Dagen har hunnit passera lunch och jag sitter med en nybadad Strössel i famnen. Hundar har ibland en viss (inte alls trevlig) ovana att vilja rulla sig i diverse saker som de hittar ute i skogen.  Då har vår lilla Strössel fått lära sig att det har ett pris - i form av att bli badad.

Att bada/tvätta/duscha en hund är ungefär lika trevligt som anledningen till att hunden behöver bli tvättad. Det är en fin kamp för att få henne ren och man får utstå att både en själv och hela badrummet blir genomblött. Dock så glömmer man ganska snabbt bort den där kampen när hon nu ligger här lugn och sovandes vid min sida.

Vi har denna lördag hunnit med både frukost och lunch inne i city, ett möte med elektrikerna som ska göra allt "elarbete" inne i huset på Asplyckegatan (spännande!) och så då en skogspromenad bara jag och Strössel.

Nu har vi hamnat i soffan tillsammans med godisrester från igår och Entertainment Weekly på TV:n och eftermiddagen är tänk att fortsätta i samma tema. Kanske tända lite ljus och hitta en bok att läsa. Lugnt ska det bli i alla fall.

Fredagsmys

Tiden går...

Det är fredag. Och inte nog med att det är fredag, det är dag innan röd dag, enligt gammal banktradition (och kanske för flera andra organisationer också..?) så betyder det att vi bara jobbar halvdag. Alltså stängde vi portarna redan vid 13 idag och jag var tillbaka hemma i Sölvesborg vid 15-tiden. Och hann med en fikastund med Kajan på Ritz.

Just nu sitter jag i mysbyxor i köket och lyssnar på Jonathan Johanssons nya skiva. Minnena springer iväg tillbaka till min och Myrans sista tid i Uppsala - tänk vad tiden går fort...

Och på tal om den där tiden som går fort, som jag allt som oftast skriver här också, så var har bloggen blivit bortprioriterad (igen) just för att den där tiden inte har räckt till.

Det har varit mycket, väldigt mycket, på sista tiden. Så där mycket som det egentligen inte får vara. För att göra en lång historia kort så var det dags att sätta stopp, lugna ner tillvaron lite och hitta en balans igen. Vilket jag nu försöker att göra.

Därför njuter jag extra mycket just nu när jag får lov att bara sitta här en fredagskväll, som knappt har hunnit bli kväll, och lyssna på fin musik, stjäla en och en annan puss av Skrutten, titta på Strössel och ge henne extra mycket godis och bara invänta att vi ska sätta oss i bilen och ta oss till Hällevik för lite tacos hemma hos päronen på Styrmansvägen. Och så Idol sedan... så klart.

Om någon inte lyssnat på Jonathan Johansson innan - gör det. Klicka här så kommer ni till en av hans nya låtar.