Det skulle så klart vara roligt om man kunde sammanfatta året i en rosaglimmrande flufflig årskrönika som är så söt att det nästan smakar sockervadd i munnen när man läser det. Men tyvärr så är det inte så jag minns år 2011.
Det första jag tänker på är hur vi stod där på nyårsafton 2010, efter en av de bästa nyårsfesten som jag någonsin varit på (om man nu får lov att säga så själv, då det var vi i kollektivet som var värdar och värdinnor för kalaset) och vi sprudlande ropade hur bra, och bättre, 2011 skulle bli. 2010 hade varit ett år kantat av operationer (Skruttens knä med mera...), sjukskrivningar, stugboende och en period av "mellan två jobb". Klart att vi då tänkte - 2011 nu j-klar smäller det!
Och 2011 var i sin helhet ett bra år, det har hänt otroligt mycket roliga, spännande, nya och underbara saker, men ändå så är det med ett visst vemod som jag ser tillbaka på året.
Kanske var det för att vi (som i vi; vänner) hade under 2008, 2009 och 2010 haft somrar som vi glatt kallar "the summer of fun", "the summer of even more fun" och så vidare - alltså otroligt roliga somrar med massor av fest, bus och sena kvällar - som vi inte riktigt fick en sommar till där det hände lika mycket? Kanske tog vi ut oss de där andra somrarna? Var det kanske för att vi var för vuxna och mest arbetade på vårt renoveringsprojekt?
Nej... 2011 har varit ett år av jobb, jobb och åter mer jobb. Och inte bara till den positiva vinkeln. Så om man får lov (och så klart med reservation för att jag vet att vi har det riktigt bra (egentligen), vi bor i ett i-land, har tak över huvudet och mat på bordet) att tycka att ett år bara är "helt ok" så kör vi nu lite recap.
Början på året var mycket spännande, jag stod precis inför de första dagarna på ett nytt jobb. Vilket jag gav mig in i med själ och hjärta och jag är otroligt tacksam för den möjligheten som jag fick och vilka trevliga kollegor jag har fått lära känna - ganska så fort så kändes det så konstigt att jag inte alltid satt mig i bilen, måndag till fredag, och åkt till detta jobb.
Den 15 mars 2011 köpte vi vårt hus på Asplyckegatan, huset som jag brukar benämna som "renoveringsprojektet", och trots att huset redan har gett mig många gråa hår så är det mitt drömhus. När vi var där på visning (då vi inte alls tänkte köpa ett hus, vi hade ju redan ett) så svarade jag på Skruttens fråga angående vad jag tyckte, "här vill jag uppfostra våra barn", var på Skrutten sa "ja ha... då får vi nog ta och köpa det då... men bara så du vet - det kommer att bli mycket jobb...". Att jag sedan lite naivt inte insåg hur mycket jobb det faktiskt var, det är en annan historia.
Sommaren kom, och semestern därmed även den, även om sommaren verkade ha glömt att ta med sig värmen och solen - som sig bör.
Det mesta av semestern gick oavkortat till att renovera, renovera och renovera. Men förutom detta hann vi bland annat med två fantastiska bröllop där vänner gifte sig och lovade varandra livet, otroligt vackra bröllop båda två, som rörde mig till många tårar. Vi rymde från renoveringen en sväng till Göteborg, hälsade på min farmor, gick på Liseberg och åkte karuseller tills vi mådde illa, shoppade och hade det allmänt bra. Förutom sena nätter fyllda av skratt, en sillmacka i hamnen med värmande sol, överraskande besök från vänner vanligen boende i Stockholm och massor av andra fina stunder så är ett av mina finaste minnen från sommaren 2011 när jag fick vara barnvakt åt Skruttens systerson i fyra hela dagar. En av dessa var vi på stranden och det blev faktiskt min enda stranddag. Utan att överdriva så kan detta faktiskt vara en av de finaste dagarna på året.
Den långa semestern (hela fyra veckor) tog slut och det var dags för jobb igen och därmed också höst. Det är väl egentligen här det där rosaglimmrande och fluffiga inte längre går att upprätthålla... Av hösten 2011 har jag faktiskt (tyvärr) lite mer suddiga minnen. Det blev helt enkelt för mycket, av allt.
Sedan kom jul, underbara jul, det är en av mina favorithögtider på året. Och i år var det minst lika mysigt och fint som det brukar att vara. Firande med både min och Skruttens familj och fina fina klappar.
Och där - vips - var vi framme vid årets slut. Någonstans här kommer jag på att jag ångrar mig lite över att jag inledningsvis nämnde att jag såg tillbaka på året med vemod. Det gör jag inte... Jag ser tillbaka på året som året då jag verkligen insåg familj och vänners betydelse, hur otroligt glad jag är för att ha dem i mitt liv.
Vänner och familj som har ställt upp både på slitjobb på huset och samtal efter samtal om allt annat i livet. Glad, tacksam och ödmjuk det är vad jag är.
Det känns lite bättre att ha kommit på denna avslutning och avrundning av det gångna året och nu så blickar jag fram över det nya året - 2012 - det är året då mycket kommer att hända och det kittlar i min mage när jag tänker på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar