Alldeles strax ska jag packa ur alla växter och jord som inhandlades under förmiddagen och som ska fräscha upp krukor både på fram- och baksida här hemma.
Och jag kände en sådan där härlig helgkänsla. Det är varmt, men ingen stekande sol, lillan sover i vagnen och Skrutten klipper gräset. Sådan sommarkänsla man får av doften av nyklippt gräs.
Men så råkade jag scrolla igenom flödet på Facebook, där videor nuförtiden går igång av sig själva i flödet, och fick se hemska bilder på en kvinna som slår ett litet litet barn.
Det är så ofattbart att sådant här händer i vår moderna värld och all den där helgkänslan jag hade förvandlades till ilska. Jag tänker på vår lilla böna som vi älskar över allt annat och så mycket tid och oro vi lägger ner, nu när hon blir mer och mer rörlig, på att hålla hennes omgivning säker. Att vara vaksam och fånga henne om hon ramlar. Förutse vassa kanter och spännande saker som kan dras ner.
Jag känner mig ibland orolig för precis allt - trappor, bordskanter och kökslådor har fått en hel annan varningstriangel än tidigare.
Så finns det människor som gör illa barn - medvetet. Och av alldeles nyligen, och inte så långt härifrån, inträffade händelser så vet vi alla att det inte är bara i fjärran länder långt där borta som det händer. Nej det händer precis där vi bor.
Jag vill bara skrika rakt ut. Jag klarade inte av att se mer av videon. Bilden av hur barnet försöker gömma sig ner i sängen har etsat sig fast.
Av hela mitt hjärta vill jag inget annat än att rädda det stackars lilla barnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar