Det är alldeles strax dags för träning och det var med skräckblandad förtjusning som jag bokade passet igår. Jag såg nämligen inga andra bokade och detta kan ju faktiskt innebära att det blir jag och Ola idag.
Men visst… Egentligen borde jag blir alldeles exalterad. Det är ju faktiskt som ett eget PT-pass. Det har varit som allra jobbigast när vi bara varit två mammor på träningen. Då har vi minsann fått veta att vi lever.
Och nu när man då (kanske) är själv...
Och så tar vi ett djupt andetag, tar i så mycket vi kan och försöker ignorera träningsvärken som kommer smyga in redan ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar