Ta mig tillbaka till augusti 2010

Mitt i GI/LCHF/LCHQ och alla andra bokstavskombinationslivsstilers-kämpande så kan man ibland (lätt) tappa inspirationen och så gärna bara vilja gå tillbaka till att kunna äta en påse godis för att det har varit en lång och/eller jobbig dag. Just ikväll är en sådan kväll, godislådan som är fylld med hårda karameller och ostbågar som blivit över sedan festligheter i helgen lockar extra mycket.

Precis då springer man på bilder som har något år på nacken och som kommer från tiden då vi var ett gäng som inledde "Viktkamp 2010" som syftade att gå ner 7% av vår kroppsvikt fortast möjligt. Vi var väldigt seriösa måste jag säga -  med lagindelning, domare och invägning varje fredag. Och samtliga av oss lyckades gå ner en hel del, trots att tävlingen tog slut då en viss person gick ner alla samtliga 7%  på bara två veckor.

När jag sprang på bilderna tänker jag bara - "vart tog de där benmusklerna vägen? Och varför i hela friden uppskattade jag inte dem då?!".

I sann icke-jantelagsanda så tänker jag att det faktiskt såg ganska så bra ut, och i nästa tanke tänker jag - Beach 2012, nu kör vi!

Idag är en "sådan där" dag

Vissa dagar kommer man liksom aldrig in i något flow, istället så spiller man kaffe på sig vid morgonkaffet, spiller ketchup på den vita skjortan på lunchen och/eller bryter en nagel när man öppnar colaburken.

Min dag har alltså varit en "sådan" dag.

Det började med en stressig morgon och avslutades med en hisnande bilfärd hem på grund av en viss orange lampa som elakt lyste och försökte meddela mig om att bensinen behövde fyllas på. Där mellan så var det diverse saker som höll mig ifrån det där flowet.

Den hisnande bilfärden berodde som sagt på att bensinmätare närmade sig noll, den hade faktiskt börjat lysa redan under morgonfärden, men då tänkte jag att det fick vänta tills eftermiddagen. När eftermiddagen sedan kom så tänkte jag "äsch jag tar det på vägen", med någon form av hemlängtan eller liknande i kroppen.

Kanske inte den klipskaste plan jag haft med tanke på att vägen hem är en lång mörk väg genom skog där det finns varken mobiltäckning eller bensinmackar längs med vägen. Det var med andan i halsen, samtidigt som jag bönföll högre makter och frikopplade i nedförsbackar, som jag lyckades hålla ut till närmsta bensinmack.

Där skulle man ju kunna tänka sig att allt var grönt. Men så är det dessvärre inte om man stannar på en obemannad station som endast tar kort och man har glömt plånboken hemma.

Det var istället bara att hålla andan i några kilometer till tills jag nådde närmsta bemannade station. Men med tanke på att plånboken var glömd hemma, och jag sällan bär runt på kontanter, så fick jag lov att skrapa ihop det lilla i kvarglömda mynt jag kunde hitta i bilen. 25 kronor efter lunchen idag, 25 kronor i bilen och en femma i jackfickan. 55 kronor lyckades jag skrapa ihop och fick väl kanske... tre liter bensin. Personalen som jobbade på Preem måste trott att jag antingen var utfattig eller att jag tankat en moped eller något när jag stövlade in och talade om att jag ville betala för tankningen vid pump 4.

Efter den lilla nödtankningen klarade jag mig i alla fall till närmsta St1-station, där vi har ett tankkort som (tack och lov) alltid ligger i bilen, och jag kunde tanka upp bilen och köra hem med lite mer ro i själen.

Lunchdags!

"The fairytale wedding"

Efter en rafflande handbollsmatch blev det snabbt läggdags, det är nämligen Kim's fairytale wedding - part one på E-Channel. Och det kan man ju bara inte missa - visst?

Det är ju ingen hemlighet direkt att jag sedan länge har någon form av fäbless för skvallertidningar och diverse tv-program som ligger i närhet av skvallertidningarna. Och därför är det kanske inte heller någon nyhet att kanaler som E och MTV (som numera är allt annat än en musikkanal) rullar ganska så ofta här hemma. Det vill säga när jag får bestämma över tv-kontrollen.

Ett av programmen som har fångat min uppmärksamhet (läs beroende) är Keeping up with the Kardashians och söndagar klockan 22 till 22.30 brukar därför ägnas åt detta. Ikväll är det ett extra långt program då en av Kardashians gifter sig.

Sedan att äktenskapet bara varade i 72 dagar (som vi vet genom skvallertidningarnas rapportering redan innan bröllopet ens sänts) det är en annan historia. En historia som man säkerligen också kommer att få följa på tv - oh the drama!

Vad som dock är en hemlighet är att Skrutten, hör och häpna, är precis lika fascinerad av detta program som jag. När jag berättade att jag gick och la mig tidigt idag för att "Kim Kardashians bröllops sänds ikväll i ett extra långt program" så svarade Skrutten exalterat "är det?! Åh, då kommer jag också!".

Fast - sssschy - berätta inte att jag sagt något. Kan tänka mig att det inte ger så mycket extra machopoäng i hans kretsar om detta kommer ut.

Söndagssmoothie

Lördagslugn

Tre hundar sover sött i soffan, två vuxna är mätta och belåtna och ser på Gladiatorerna och sist (men inte minst) ett barn är precis uppburen till sin säng. Uppdraget är slutfört.

På denna lördag har vi lyckats med följande;

- gått morgonpromenad med Strössel och Kajan på Ryssberget, hela 1,5 timmar lång blev den
- städat loss i renoveringshuset
- ätit frukost på Ritz
- fikat med Adis
- satt upp gipsskivor
- städat bilen
- tvättat bilen
- panikspurtat till Hörvik efter att ha glömt plånboken där
- köpt låsolja till bakluckan som kärvar
- bastat och badat tillsammans med Skruttens systerson
- promenerat till affären och inhandlat kvällens middag
- lagat kvällens middag
- utfodrat tre hundar
- utfodrat oss själva
- sett Stjärnorna på slottet och samtidigt somnat det lilla barnet.

Och nu sitter vi här i soffan framför Gladiatorerna och orkar inte lyfta ett enda finger. Ögonlocken känns för tillfället farligt tunga...

Förresten - hur kul är det inte att Gladiatorerna går på TV igen? Nästan lika roligt som när Fångarna på fortet började sändas igen - men bara nästan så klart. Inget slår ju Fångarna på Fortet.

Underbara sommar

Underbara sommarbilder från både denna sommar och från flera somrar tillbaka. Tack fina Kajan, Myran och Elin för bilderna.

Längtar man inte till sommaren? Bara "lite"?

Ritz

Efter en lång morgonpromenad på nästan 1,5 timme tillsammans med Kajan så blev det nu lite frukost på Ritz. Att leta efter något GI/LCHQ-vänligt är kanske inte det lättaste när man är på kafé. Det blev en bulgursallad med räkor och så var det bara att lämna kvar bulgurn på tallriken.

Nu blir det en andra kopp kaffe och lite tidningsläsande.

När man inte "får" äta godis

Fredag!

Det är fredag och jag måste faktiskt erkänna att det är riktigt skönt. Det har minst sagt varit en lång vecka. Men nu är det fredag och helgen står precis runt hörnet.

Imorgon ska vi visa vårt hus, det av våra hus som vi försöker sälja, och därför har en hel del av denna fredagskvällen spenderats med att städa och fixa inför denna visning. Det är visst "Stora visningshelgen" denna helgen, och vårt hus är en del av detta.

Annars så är det inte så storslagna planer inför denna helg, förutom att vara barnvakt till Skruttens systerson - och det är ju i och för sig storslaget i sig - och en morgonpromenad inne i city tillsammans med Kajan imorgon.

Lugnt ska det alltså bli. Kanske ska man ta och "pyssla" lite? I veckan har jag varit på massage och massageterapeuten "läste av" min kropp och berättade att spänningarna i min vänstra skuldra och vänstra arm tyder på att jag inte riktigt får utlopp för min kreativitet och då speciellt min kvinnliga kreativitet. Säga vad man vill om saker som att "läsa kroppen" men jag kan faktiskt erkänna att jag alltid har varit en pysslare, men tyvärr något som jag inte alls sysslat med senaste året, säkert med tanke på att det varit en hel del annat som har tagit upp tiden.

Så kanske ska man lyssna? Och ta och pyssla lite nu i helgen? Och titta - så blev det till och med ett litet rim där minsann.

Nu blir det först och främst till att fira att det är fredag - ett glas rött vin och The Voice på fyran blir ett utmärkt firande.

Redan i sängen

Helt galet trött var jag när jag kom innanför dörrarna ikväll, klockan hade redan hunnit närma sig 21 och jag gick därför direkt och gjorde mig i ordning inför sängen. Dock så stängs ju inte ögonen så på en gång, det rullar Biggest Loser på TV:n och jag kan inte riktigt slita mig ifrån det.

Strössel hämtades sent hos sin mormor i och med att det hade jobbats långdag idag. Kvällens middag stod ganska så hotad i och med den trötthet som hade infunnit sig under eftermiddagen, energi fanns liksom inte kvar till att laga någon middag. Så när den där mormorn erbjöd ärtsoppa och pannkakor så åkte alla tankar kring GI ut genom fönstret och ett stort "ja tack" utropades.

Så det var absolut inte med någon tom mage som jag steg innan för dörren här hemma ikväll, utan istället med en mage full av ärtsoppa, julmust och pannkakor som smakade barndom. 

 

Sömnen... Var är du?

Det verkar som om den där Herr John Blund inte är så sugen på att komma på besök ikväll, sömnen verkar vara långt borta...

De övriga familjemedlemmarna verkar sova gottredan, medan jag har gjort det mesta för att få ögonlocken att stängas. Men icke har det hjälpt, hittills har jag;

- slagit mitt personliga rekord i Solitaire (ett nytt beroende)
- tittat på sömniga program om "Gigantiska byggen" på NE-kanalen
- borstat håret 100 tag
- kollat diverse program på E-channel
- rundat bloggosfären

Man får nog helt enkelt ta till lite gamla hederliga husmorsknep - ett glas mjölk. Om det inte hjälper egentligen så kanske det har någon form av placeboeffekt i alla fall.

Inspiration - sovrum

För några månader sedan bodde jag på Elite Plaza i Malmö och passade på att knäppa några bilder på deras underbara rum. Skulle nämligen inte alls ha något emot att vårt framtida sovrum i renoveringsprojektet såg liknande ut.

Soffläge!

Men för att hålla tag i nyårslöftet (det där med nytt och hälsosamt liv...) så blir det att få upp ändan ur soffan och ut i snålblåsten. Stackars Strösslan som sussar så gott vid min sida... Men har en känsla av att hon också kommer att tycka att det är ganska så trevligt med en långpromenad - eller PW som det heter nu för tiden. Så nu beordrar jag rumpan - upp!

Finaste finaste Strössel

Årskrönika - 2011

Sedan strax innan och även efter nyårsafton så har jag funderat lite över vad som har hänt det gångna året. Året 2011... Ibland känns det som om året bara har flugit förbi, men när man väl börjar titta tillbaka så förstår man snabbt att så inte är fallet. Och nu tänkte jag därför sammanfatta året som gått...

Det skulle så klart vara roligt om man kunde sammanfatta året i en rosaglimmrande flufflig årskrönika som är så söt att det nästan smakar sockervadd i munnen när man läser det. Men tyvärr så är det inte så jag minns år 2011.

Det första jag tänker på är hur vi stod där på nyårsafton 2010, efter en av de bästa nyårsfesten som jag någonsin varit på (om man nu får lov att säga så själv, då det var vi i kollektivet som var värdar och värdinnor för kalaset) och vi sprudlande ropade hur bra, och bättre, 2011 skulle bli. 2010 hade varit ett år kantat av operationer (Skruttens knä med mera...), sjukskrivningar, stugboende och en period av "mellan två jobb". Klart att vi då tänkte - 2011 nu j-klar smäller det!

Och 2011 var i sin helhet ett bra år, det har hänt otroligt mycket roliga, spännande, nya och underbara saker, men ändå så är det med ett visst vemod som jag ser tillbaka på året.

Kanske var det för att vi (som i vi; vänner) hade under 2008, 2009 och 2010 haft somrar som vi glatt kallar "the summer of fun", "the summer of even more fun" och så vidare - alltså otroligt roliga somrar med massor av fest, bus och sena kvällar - som vi inte riktigt fick en sommar till där det hände lika mycket? Kanske tog vi ut oss de där andra somrarna? Var det kanske för att vi var för vuxna och mest arbetade på vårt renoveringsprojekt?

Nej... 2011 har varit ett år av jobb, jobb och åter mer jobb. Och inte bara till den positiva vinkeln. Så om man får lov (och så klart med reservation för att jag vet att vi har det riktigt bra (egentligen), vi bor i ett i-land, har tak över huvudet och mat på bordet) att tycka att ett år bara är "helt ok" så kör vi nu lite recap.

Början på året var mycket spännande, jag stod precis inför de första dagarna på ett nytt jobb. Vilket jag gav mig in i med själ och hjärta och jag är otroligt tacksam för den möjligheten som jag fick och vilka trevliga kollegor jag har fått lära känna - ganska så fort så kändes det så konstigt att jag inte alltid satt mig i bilen, måndag till fredag, och åkt till detta jobb.

Den 15 mars 2011 köpte vi vårt hus på Asplyckegatan, huset som jag brukar benämna som "renoveringsprojektet", och trots att huset redan har gett mig många gråa hår så är det mitt drömhus. När vi var där på visning (då vi inte alls tänkte köpa ett hus, vi hade ju redan ett) så svarade jag på Skruttens fråga angående vad jag tyckte, "här vill jag uppfostra våra barn", var på Skrutten sa "ja ha... då får vi nog ta och köpa det då... men bara så du vet - det kommer att bli mycket jobb...". Att jag sedan lite naivt inte insåg hur mycket jobb det faktiskt var, det är en annan historia.

Sommaren kom, och semestern därmed även den, även om sommaren verkade ha glömt att ta med sig värmen och solen - som sig bör.

Det mesta av semestern gick oavkortat till att renovera, renovera och renovera. Men förutom detta hann vi bland annat med två fantastiska bröllop där vänner gifte sig och lovade varandra livet, otroligt vackra bröllop båda två, som rörde mig till många tårar. Vi rymde från renoveringen en sväng till Göteborg, hälsade på min farmor, gick på Liseberg och åkte karuseller tills vi mådde illa, shoppade och hade det allmänt bra. Förutom sena nätter fyllda av skratt, en sillmacka i hamnen med värmande sol, överraskande besök från vänner vanligen boende i Stockholm och massor av andra fina stunder så är ett av mina finaste minnen från sommaren 2011 när jag fick vara barnvakt åt Skruttens systerson i fyra hela dagar. En av dessa var vi på stranden och det blev faktiskt min enda stranddag. Utan att överdriva så kan detta faktiskt vara en av de finaste dagarna på året.

Den långa semestern (hela fyra veckor) tog slut och det var dags för jobb igen och därmed också höst. Det är väl egentligen här det där rosaglimmrande och fluffiga inte längre går att upprätthålla... Av hösten 2011 har jag faktiskt (tyvärr) lite mer suddiga minnen. Det blev helt enkelt för mycket, av allt.

Sedan kom jul, underbara jul, det är en av mina favorithögtider på året. Och i år var det minst lika mysigt och fint som det brukar att vara. Firande med både min och Skruttens familj och fina fina klappar.

Och där - vips - var vi framme vid årets slut. Någonstans här kommer jag på att jag ångrar mig lite över att jag inledningsvis nämnde att jag såg tillbaka på året med vemod. Det gör jag inte... Jag ser tillbaka på året som året då jag verkligen insåg familj och vänners betydelse, hur otroligt glad jag är för att ha dem i mitt liv.

Vänner och familj som har ställt upp både på slitjobb på huset och samtal efter samtal om allt annat i livet. Glad, tacksam och ödmjuk det är vad jag är.

Det känns lite bättre att ha kommit på denna avslutning och avrundning av det gångna året och nu så blickar jag fram över det nya året - 2012 - det är året då mycket kommer att hända och det kittlar i min mage när jag tänker på det.

Från huset på Asp

Det händer en hel del inne på renoveringsprojektet nu, och det mest roliga av allt är att man nu kan skymta lite nytt material lite här och där. Efter månader av "grundjobb" i form av rivning, dränering, nytt golv i källaren, lite mer rivning, ny el, nya avlopp med mera med mera - alltså sådant som innebär en hejdlöst massa jobb utan att direkt synas så mycket, så har vi nu (äntligen) påbörjat uppbyggnaden av alltihopa.

Detta innebär att vi nu bygger nya väggar, isolerar, sätter upp gipsskivor, slår igen taken. Och det är med ett litet glädjeskutt som vi tar oss an denna del av projektet - så otroligt roligt är det!

För att fira denna milstolpe i projektet så kommer ett litet bildregn, och då får vi ha med oss att det är en bit kvar (vi vet) men saker har hänt minsann. Även om det inte syns så mycket än.

Källarvåning. Där det ska bli stort badrum som rymmer bad, dusch, bastu och tvättstuga. På mittenbilden syns en alldeles ny betongvägg där det kommer att bli dusch på vänstra sidan och handfat och spegel på höger sidan om väggen. Uppe till höger skymtar grunderna till vår matkällare, och den enda bit av källargolvet som vi inte lagt om, för att denna del blir det ingen golvvärme utan det lilla rummet ska ju vara kallt för att kunna fylla funktionen av extra förvaringsmöjlighet till mat. Och längst ner till höger syns ett av huset viktigaste rum - min framtida skogarderob. 

Entréplan. På stora bilden inspekterar Strössel vad som kommer att bli vardagsrummet och Skrutten sågar... något som ska sågas. Egentligen är det väl svårt att prata om vilka sorters av "rum" som kommer att finnas på entréplan då det är här vi har rivit som allra mest och nästan inga väggar finns kvar. Eller ja, ytterväggarna finns så klart kvar - annars skulle det bli ganska så kallt på vintern. För hall, kök, matsal och vardagsrum blir det alltså öppen planlösning som gäller. 

Trappan upp till övervåningen. Åtskilliga timmar denna trettonhelg har spenderats med en värmepistol i ena handen och en skrapa i andra. All gammal färg på både trappa och trappstolpen (om det nu ens är ett ord...) har smälts, skrapats och slutligen slipats bort. Det positiva med sådant här arbete, hur slitigt, varmt och tidsödande det än är, så syns resultatet ganska så markant. Från hiskelig grön och blå färg på stolpen och dammig heltäckningsmatta på trappstegen så är nu trappan gjord av rent trä och färdig att vitmålas. 

Övervåningen. På övervåningen har vi, förutom att vi har gjort duschrummet lite större, behållt rumsindelningen intakt. Här bli det två sovrum, en walk-in garderob, duschrum, en hall där en liten läshörna får plats och så en trappa upp till vinden. Överst till höger skymtar vårt framtida sovrum och nere till höger så håller Strössel koll på grannarna från balkongdörren. För närvarande saknar vi balkongräcke och även golvet på balkongen ska göras om, men det kommer.

Breakfast for champions

I ett försök att äta lite mer hälsosamt (läs: inte snabbmat flera gånger i veckan) så blir det nu en GI-touch på frukost, lunch och middag.

Så därför rivstartades denna dagen med ägg, bacon, stekta tomater och champinjoner med vinäger på. Och så en hemgjord sojalatte.

Efter några lediga dagar som spenderats i huset inne i "city" som vi renoverar så är jag ganska så mör i kroppen och tänker därför att denna dagen blir ganska så lugn. Kanske så åker jag in en sväng och hälsar på Skrutten som är där inne och sliter idag med, kanske kan man passa på att städa och fixa lite.

Men i övrigt blir det bara att ladda inför morgondagen och den nya veckan som vi nu bjuds på.

När 2011 blev 2012 - med en touch av 30-tal

Försenade julklappar och mellandagsshopping

 

Julklappar från lillebror (som kommit på posten först nu) i form av två par skor. Ett par för fest 

och ett par till vardags. Med de första var inte väldigt lätt att försöka(!) försiktigt undvika att 

ramla, och istället balansera upp, på berget med (vid tolvslagsfirandet på nyår), men de senare 

är  nog alldeles utmärkta skor för alla tillfällen egentligen. Och så fick underklädeslådan sig en 

omgång efter lite mellandagsshopping, det var riktigt härligt att kasta bort en hel del av lådans 

innehåll, vilket säkerligen borde gjorts för längesedan, och  sen stoppa in flera helt nya, fina och

fräscha set.                                                

Löpsedlarna skvallrar

Så här lagom efter jul och inför nyårsafton så ropar löpsedlarna saker som "10 sätt att förlora vikt - snabbt", "Kom i din nyårsblåsa efter all julmat" och "Förlora vikten - på 15 sekunder". Syftet bakom det hela är ju att bedja till svenskarnas dåliga samvete efter kanske en köttbulle eller en prinskorv för mycket och genom detta - sälja tidningar.

Detta rimmar i och för sig ganska så väl med mina egna planer efter frossande i potatismos, skinka och grönkål under julhelgen, för en av mina främsta tankar under annandagen var - nej nu j-klar får det blir ordning på torpet. Och med torpet menar jag då kroppen.

Efter en höst, för att inte säga ett helt år, av alldeles för lite träning och motion och dessvärre desto mer av "goda saker" såsom godis, läsk och andra snabba kolhydrater så börjar det bli dags att ändra på vanorna.

Det är kanske inte så konstigt att byxlinningen sitter lite tajtare än vanligt när man spenderar flera timmar i bil varje dag, desto fler timmar vid kontorsstolen, äter grillspett och pommes till lunch var och varannan dag och sedan inte kompenserar detta med träning.

Därför var det storslagna planer som smiddes i mitt lilla huvud igår. Det var planer om träning, sund kost, morgonpromenader och inget godis förutom på helgerna. "Imorgon - då gäller det" var väl slutklämmen.

Sedan kommer den där morgondagen helt plötsligt. Morgondagen kommer lika fort som Usain Bolt springer 100 meter. Och vad händer?

Man går upp och stressar som vanligt (ännu en av mina dåliga vanor som gärna får brytas) och hinner bara få i sig en kopp kaffe såsom näring, vilken dessutom dricks i bilen, på lunchen bar det av "runt hörnet" där det serverades grillspett med pommes, middagen blev det inte helt nyttiga maträtten tacos och om det blivit någon träning idag..? Nej det har det inte blivit...

Och så undrar man varför det är så svårt att bryta ovanor... För att man själv tillåter sig att fortsätta följa dem. Konstigt att de där kilona inte bara rinner av en bara för att man bestämt sig för att de ska göra det. Mycket konstigt.

Jag stod i matbutiken innan idag och studerade de där löpsedlarna. Samtidigt tänkte jag fnysandes "men åh, vem går på det där egentligen..?" och skrockade lite för mig själv när jag demonstrativt inte köpte någon av de tidningar som tillhörde löpsedlarna.

Nu efter en tacomiddag med alla väldigt nyttiga tillbehör såsom dipp, nachochips och guacamole så känner jag mig lite... snopen. Jag borde nog köpt någon av de där tidningarna. För min självdisciplin sträcker sig inte längre än si så där till tankarna.

Bildregn från julhelgen

                     

 

                         

                                            

Kvällen kommer att avslutas lika lugnt som dagen började. Kollektivet här hemma har bestämt oss för att det är Sagan om ringen-maraton och vi är nu inne på andra filmen. Förutom att borsta håret och dricka en kopp te så är det den enda aktiviteten som jag ska delta i ikväll. 

Lite avundsjukt sneglar jag på 2/4 av kollektivet som ska vara lediga i mellandagarna och undrar lite varför jag själv inte har planerat samma sak. Men det är ju dessvärre inte så mycket att göra åt den saken just nu utan det är bara att använda lite av den energin som samlats de senaste dagarna och göra sig redo för jobbet imorgon.

Och veckan kommer säkerligen att springa bort i samma tempo som veckorna tycks göra nu för tiden. Och tänk... på lördag är det nyårsafton. Vart tog detta året vägen egentligen?

Så här kring slutet på året så brukar jag, när jag tänker tanken att året bara fort flugit förbi, göra lite "årsbokslut" över vad som har hänt under året som gått. Då brukar man vanligtvis komma fram till att det faktiskt har hänt en väldigt massa saker. Vem vet... det kanske blir till att formulera en liten årskrönika mot slutet av veckan. 

Men lite galet är det ändå att vi kommer att stå där på lördag, på tolvslaget, och fira av det gamla året och fira in det nya med champagne i glaset och fyrverkerier som smäller av på himlen. Nyårsafton, tillsammans med midsommarafton, är nog en av mina favoritdagar på året. 

Oavsett hur man firar det så är det en speciell känsla som infinner sig på denna dag. Man reflekterar över allt som hänt, drabbas av lite nostalgi, samtidigt som en spänningskänsla sprider sig i kroppen över vad som komma skall. Inte minst så blir det nog den senare känslan som får övertaget denna nyårsafton.

Dan före dan före dopparedan...

Nu är det minsann inte många dagar kvar till jul. Jag har faktiskt fått öppna en första julklapp redan idag. Det har blivit någon form av tradition för mig och Skrutten att ge/få en present eller klapp redan någon dag innan det är julafton eller födelsedag på riktigt.

Denna dagen före dagen spenderar vi i filmsoffan, vi har precis fått hem Planet of the Apes, och avnjuter därmed film tillsammans med ett glas rött. Och det behövs ikväll, det har minst sagt varit en lång vecka och lite avkoppling i form av julledighet välkomnas.

Alla klapparna ligger färdiginslagna under julgranen, lite beröm till oss som sällan har införskaffat julklapparna tidigare än den 23:e, och det är nu bara att vänta tills imorgon då det är uppesittarkväll hemma hos Skruttens syster. Det ska bli otroligt härligt att umgås med familjen, äta god mat (åh vad jag längtar efter grönkål!) och se när alla förväntansfullt öppnar sina julklappar.

Hoppas bara att alla blir glada och nöjda... Men det tror jag nog att de ska bli.


Det är väl kanske bara den där snön som saknas då kanske. Men vem vet? Det kanske kommer några snöflingor på julafton, så blir det en vit jul, eller så gör det inte det - och då blir det lika bra ändå.

Det känns ju alltid lite svårt det där med att köpa presenter. Man vill ju visa sin uppskattning, sin uppskattning för de människor som finns runtomkring en, och hur visar man det? Hur kan man någonsin genom en present eller julklapp visa hur mycket de betyder?

Till alla er, familj och vänner, som finns i mitt liv jag hoppas verkligen att ni förstår hur mycket ni betyder för mig. För ni betyder allt.

Jul i vårt hus!

En klädd gran och filmvisning av Tomten är far till alla barnen. Nu är det jul på riktigt.

Gårdagens middag, dagens rester

Grillad ytterfile (fläsk..? nöt..? Tror det var nöt...) med rostade klyftor av bakpotatis, rödvinssyltad lök, sås på rödvin och syltad lök, en "side sallad" med senapsdressing och så ett knäcke med chili och sesamfrön.

Inspirerad av diverse matlagningsprogram, inte minst treans Masterchef, som lämpligt nog sänds vid middagstid, så la jag lite kraft på matlagningen igår. Det blev som ses ovan egentligen bara hederligt kött, sås och potatis - men nu med en liten twist.

Det blev, för en gångs skull, faktiskt också lite mat över igår - som fick agera middag även ikväll.

Det blev ingen bakning...

Det hittades istället Ballerina Pepparkaka när det letades efter florsocker i skafferilådan. Där tog tröttheten över igen. Men det gör inget för de är fantastiska!

Mitt i helgen

Det börjar bli sen lördagskväll och det är faktiskt väldigt tyst här hemma på Grottvägen, förutom ljudet från festligheterna på Nobel och ses ifrån TV-soffan, det är nämligen faktiskt bara jag här hemma. Becka är hemma hos sina päron och killarna är på skidresa i Kläppen.

Och precis när jag skrev raderna ovan så kom Becka innanför dörrarna och någon minut senare så ringde sambon och sa att de var på väg hem.

Men i övrigt så har alltså kvällen varit väldigt lugn. Det kändes som om det behövdes. Veckorna som har gått har varit väldigt intensiva, och efter lite intensivitet så behöver man lugnet som en motpol. Vikten av detta har jag lärt mig otroligt mycket om denna hösten som har gått.

Nu, efter att ha hämtat mig lite från gårdagens trötthet, så börjar dock inspirationen "pocka på" igen och jag sitter här och funderar allvarligt på om jag ska ställa mig i köket och baka något. Bakning har sedan länge varit en passion (och även något av en terapiform för mig) och en av de mest ledsamma sakerna med att ha mindre tid tillgodo nu för tiden är att jag sällan bakar.

Det kanske kan låta som totalt vansinne att ställa sig i köket och baka klockan 22 en lördagskväll, men för mig lockar det faktiskt en hel del att få upp ändan ur soffan, fixa i ordning i köket, plocka ur diskmaskinen och kanske slänga ihop lite Bountybollar. För recept kan ni kika på denna underbara matblogg.

För att göra kvällen än mer avig så blev jag just lite sugen på en kopp kaffe. Inte heller något som egentligen är att rekommendera sent en lördagskväll. Men varför inte?

Är inte det en av de bästa sakerna med att vara vuxen? Att man faktiskt kan göra precis (nästan i vart fall) vad man vill, när man vill. Vill man baka Bountybollar klockan 22 på kvällen så gör man det, vill man ta ett bad klockan 01 en fredagskväll så gör man det, vill man ta en kaffe sent på kvällen kanske till och med festa till det genom att värma och skumma mjölken så gör man det, vill man käka chips till middag så gör man det.

I varje fall så är det precis sådant här som man får "lov" till att göra om man är hemma själv en kväll och bara har sig själv att ta hänsyn till. Så nu bär det faktiskt av till köket, om det inte bakas så blir det i alla fall en kopp kaffe.

Måndagsmiddag

Det blev "snabbmat" här hemma ikväll i och med att vi alla var hemma sent från respektive jobb  och andra åtaganden. Snabbmat i form av grillade revben och pommes. Jag spetsade dock till min och sambons portioner genom att glacera revbenen med hickory glaze och slängde ihop en dipp på glazen som var kvar, lite ajvar relish och kryddor och så lite tabasco (så klart).

Tre steg fram och två steg tillbaka

För någon timme sedan satt jag och tänkte fram en hel lista på saker som jag ständigt vill ändra/förbättra/ta tag i, men som av någon outgrundlig anledning inte blir av. Den gedigna listan blev ungefär som följande.

Vakna tidigt på morgonen så att dagen börjar i lugn och ro: Brukar fundera på detta si så där varenda söndag, men resultatet på måndagsmorgonen blir sällan en förbättring. Nej, istället är det VM i snoozening och sedan tätt följd av en något panikartad morgon där man försöker att sminka ögonfransarna med lite mascara, samtidigt som man tar deo under armarna, samtidigt som man försöker knäppa blusens alla knappar, samtidigt som man borstar tänderna med vänsterhanden. Kaos med andra ord. 

Tvätta sminkborstarna minst en gång i veckan: Sminkborstarna är knappt tvättade sedan de köptes för några månader sedan. 

Lämna in mobiltelefonen för lagning: Skärmen har varit sprucken sedan augusti 2010 och jag har endast gjort ett halvhjärtat försök att ta itu med ärendet. Kom ungefär så långt att jag satt i 20 minuters telefonkö hos Telenor för att få reda på att det var försäkringsbolaget som jag skulle ringa till. 


Tömma mobiltelefonen på bilder: Det är nu över 2000 bilder i min mobiltelefon...


Köpa nytt halsband och koppel till Strössel: Stackarn går med ett halsband som det är hål i. Hon får i och för sig skylla sig själv lite för det var hon som bet sönder det. Men ändå...

Fixa virusskydd till datorn: Virusskyddet gick ut för läääänge sedan och datorn är sedan dess oskyddad. Om jag undrar varför min e-post blev hackad för någon vecka sedan behöver jag kanske egentligen inte undra så mycket mer. 

Äta frukost varje morgon: En liten period denna höst blev jag riktigt duktig på det här. Eller ok, jag kanske inte fick i mig väldigt mycket, men i vart fall något litet innan jag lämnade hemmet. Men nu är frukosten obefintlig. Morgonrutinerna behöver nog ses över överlag. 

Rensa och organisera i garderoben: Det är ständigt ett smärre kaos i min garderob. I och med att jag har ett j-kla humör gällande om något läggs fel där inne så vågar sambon sällan lägga in nytvättade plagg på hyllorna, utan de får istället en plats på en stol i inväntan på att jag själv ska placera dem rätt. Vilket i sin tur sällan händer. Istället växer högen. Sedan rivs högen för att jag behöver något plagg som ligger längst ner. Och då uppstår det där kaoset. 

Borsta håret varje kväll: Detta låter ju såklart som något solklart för vilken sjuåring som helst. Men är man 20 år äldre än så och lider av hårömhet utan dess like sedan barnsben så borstar man håret så lite som bara möjligt. Lägger man sedan till att man också har sådant där tunt (fint nordiskt hår är kanske mer välformulerat) och flygigt hår som gör att håret väldigt lätt trasslas ihop så är detta inte en bra kombination. 

Ringa Viasat och få dem att få tummen ur och reparera våra boxar: Just nu fungerar endast 50% av våra boxar här hemma, vi kan inte heller kolla på någon av "play"-kanalerna och inte heller ladda ner filmer eller avsnitt från ViasatOnDemand. Vi betalar alltså nästan 1000 kronor varje månad och får kanske 1/3 av de funktioner som vi betalar för. Vi har i och för sig ringt dem och flertalet gånger fått svaret "vi skickar nya signaler till er, så ska ni se att det ordnar sig". Vart tar alla de där signalerna vägen?!

För att bli av med något på listan ovan så bestämde jag mig för att ta tag i virusskyddet för datorn. Det skulle jag inte gjort en måndagskväll. För nu sitter jag här helt utpumpad efter att ha installerat, ominstallerat, startat om datorn, stängt av datorn för att det hela tiden hänger som, och så allting några gånger till.

Så nu ger jag upp och tar mig till sängen istället. Listan lär väl knappast försvinna under natten.