Till vänster om mig i soffan snarkar en familjemedlem och till höger om mig en annan.
Den ena är en man i sina bästa år med gråa mjukisbyxor och en skäggväxt som ser ut att vara odlad i cirka någon vecka. Ungefär precis då som den börjar stickas för oss andra.
Den andra är en bebis som alldeles strax fyller tre månader och som bär en prickig pyjamas som hennes mamma redan köpt tre storleksvarianter av för att 1. den var hennes första pyjamas, 2. bebisen växer fortare än fortast och 3. hennes mamma är alldeles för blödig för de konstigaste saker.
Båda två behöver egentligen väckas. Den stora människan för att det är dags att packa ihop oss för natten och jag tror att han blir föga imponerad om jag låter hela familjen campa på soffan i natt. Den lilla människan för att denna behöver ett bad innan det är dags för nattsömn.
Det är dock något i mig som säger "väck aldrig en bebis som sover...".
Nu må det vara så att det där ordstävet egentligen innehåller ordet "björn", men budskapet är nog ändå detsamma.
En lite smått skäggig man i sina bästa år blir nog kanske inte heller så glad av en väckning.
Eller så kanske jag kollar in webbisar en runda till och drömmer mig bort till minnet av när vi själva stod där, stolta med vår dotter i hennes lilla plastsäng och tryckte iväg en bild som en första hälsning till omvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar