Ja, idag är det rent bokstavligt talat lugnet efter stormen som råder. Det blåste inte så lite igår och den där Simone (visst var det så stormen hette?) gjorde verkligen sak för sitt namn.
Idag har jag väjt för grenar och traskat genom högar av löv på promenaden, hämtat upp våra saker som blåst över halva trädgården och bland annat hämtat soporna som (pinsamt nog) blåst över till grannen.
På promenaden idag var det dock bara jag och bebisen. Strössel har ont i en av sina tassar och fick därför stanna hemma. Utan en hund som behöver stanna för att kissa var femte meter eller däremellan drar åt ett helt annat håll än dit vi är på väg... ja, för att erkänna så var det faktiskt lite skönt för en gångs skull. Även om det svider i mattehjärtat att behöva erkänna.
Komiskt nog så promenerade jag halva promenaden bakom en kvinna med inte mindre än fem(!) hundar som hon hade löst, alltså utan koppel, vilket pli hon hade på dem kan jag tala om.
Ungefär då insåg jag att det inte direkt är Strössels fel att hon drar i kopplet eller "krånglar" på annat sätt. Det är den där som går på andra sidan av kopplet som det felar hos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar