Tunga ögonlock

Fredag, jobb, slutet på veckan, AW, träningspass och snart - sängen.

Veckan, eller dess vardagar i vart fall, avslutades i samma tempo som hela veckan har hållit. En snabb kaffe i handen under morgonen, snabbt in i bilen, avhandla dagens arbete i ett rasande tempo, en snabb lunch med Kajan (underbart!), springa tillbaka till kontoret, avhandla det sista, löptur på väg från jobbet till bilen som riskerade att parkeringsbotas (igen) och därefter försöka skynda sig till vår fredags-AW, ett snabbt telefonsamtal med Lilla K i bilen, in på AW:n, äta middag och dricka en cola light (ingen alkohol med hänsyn till vårt Hälsorace 2012) och därefter åter till bilen och springa inom hemmet för att byta om till träningskläder och bege sig till gymmet.

Någonstans när jag försöker ta på mig en tröja, klippa av en avflisad nagel och dricka en proteinshake så började jag undra vad tusan jag höll på med.

I bilen hem fick jag visserligen en liten mindfulness-paus. Det var en trafikolycka som inträffade på motorvägen, vilken föranledde totalstopp och avspärrningar. Ens första tanke är (tyvärr) "det var väl perfekt, nu blir jag ännu senare...", tills man sedan inser hur fel man egentligen tänker. Hur glad man ska vara över att det inte är en själv som stressat sig in i en trafikolycka, och att man hoppas att alla inblandade är välbehållna. Vad gör det om man kommer några minuter sent? Bara alla klarade sig utan allvarliga skador så kan jag komma försent hur mycket som helst.

Och visst var det hurtigt att ta sig till gymmet efter en AW? Nästan lite olagligt hurtigt, lite sådär hurtigt så att man skulle vilja smälla till sig själv och undra om allt står rätt till. Men å andra sidan så var jag och Skrutten där tillsammans, ensamma, och kunde efter gymmet bara slänga oss på soffan. Och så unnade vi oss lite nya proteinpulver och smått och gott hos Gymgrossisten.

Åh nej... Nu nämnde jag ordet "unna" och samtidigt att unnandet var i form av beställning av proteinpulver. Nu är det nog dags att sluta de där blå ögonen innan det här blir alldeles för... sliskigt.

En mycket trött tjej på gymmet tidigare idag. Man behöver nog inte missta sig på vilken färgskala som befinner sig under ögonen. Det blev ett "axelmördar"-pass idag. Träningsvärk? Javisst!