Stressiga onsdagar

Onsdagar här, av någon anledning, en förmåga att bli extra stressiga. Under dagen idag har det bokstavligt talat sprungits från och till dagens olika aktiviteter.

Ut snabbt till bilen under morgonen med en kaffe i ena handen och resten av packningen i den andra. Träningskläderna (som skulle tas med så att jag kunde köra direkt till träningen efter arbetsdagens slut) fullkomligt trycktes ner i en plastkasse, hade inte en aning om vart den där fina rosa träningsväskan tagit vägen. Vet egentligen fortfarande inte vart den är... Under morgonen fanns det varken tid eller energi till att ens fundera ut det där, så det fick bli en plastpåse istället. Tidseffektivitet före skönhet var nog morgonens devis.

Lunchen spenderades på stan inhandlandes födelsedagspresenter till söndagens kalas. Om någon undrar hur mycket rosa grejer någon kan köpa till en tjej som gillar rosa saker precis lika mycket som en själv så har jag svaret - mycket - man kan gå bananas på HM´:s barnavdelning helt enkelt. En första present till ett lite kryte som just nu fortfarande bakas i Skruttens systers mage fick också följa med hem.

Efter arbetsdagen blev det en liknande löptur till bilen, fast nu i regn och med en plastkopp med kvarg utblandat med Fun Light i handen (lite energipåfyllning inför träningen), samtidigt som jag försökte plocka upp både bilnyckel (för att kunna öppna bilen i farten) och mobiltelefon för att ringa Skrutten och tala om att jag var på väg (och ursäkta för senheten, men han börjar nog bli van...).

Väl hemma i den lilla staden som plockades Skrutten raskt upp hemma, han plockade med sig träningsskorna som glömdes bort under morgonens stress (glömde förvisso lunchmatlådan också, men det var lite i senaste laget...) och sedan begav vi oss till träningen. Av egen erfarenhet kan det berättas att har man tänkt sig att få in ett gympass innan man ska iväg och dansa på Danskompaniet så är det högst olämpligt att man är 30 minuter sen till gymmet. Det där "benpasset" fick gå undan fortare än kvickt och det kändes mer som ett Cross Fit-pass och benen kändes som spaghetti efteråt.

Efter gymvisiten skjutsade Skrutten mig till dansen (det fanns liksom inte utrymme att ta en promenad) och någonstans på väg ut genom bildörren uttalas ett "man kan inte säga att vi lever ett helt stressfritt liv inte". Saken var bara den att en äldre herre sitter precis utanför danslokalen och får sig nog ett gott skratt när det kommer en bil panikbromsandes mitt framför dörren, en ytterst stressad kvinna flyger ut ur bilen samtidigt hon byter träningskläder till danskläder och uttrycker ovanstående mening. Ett litet "Sen?" följt av ett leende fick jag.

Men sedan där någonstans så tog stressen slut. Hann till och med få en liten andningspaus innan det var dags för vår grupp att börja dansa. Efter hemkomsten, efter dansen, så väntade middagen på bordet och en alldeles rykande ny och färsk tidning från C/o Hannah & Amanda låg på köksbänken. Då kan man inte klaga på särskilt mycket.