TGIF!

Det är minsann fredag och det är minsann fantastiskt. Om man nu får lov att säga så.

Men det har i ärlighetens namn varit en lång vecka och jag kommer att ta helg med största glädje.

Det är inte ens ett glas vin som gäller ikväll, utan till och med en drink.

Det har hänt en massa saker den sista tiden, och det utlovas en bättre uppdatering - alldeles snart.

Smygkik på det nya köksgolvet

Planeringsmöte

En bit in på eftermiddagen idag så tog vi oss en fikastund nere på ett av kaféerna i stan. Vi tog tillfället i akt och försökte skapa lite ordning i renoveringskaoset genom att skriva upp vad som fanns kvar att göra i huset.

Och vilka långa listor till det blev. Det är bara att bita i och köra ända in i kaklet...

Det är ju bara den där energin - vart hittar vi den..?

Sunday, i'm in love

Det har minsann varit ganska så effektivt arbete denna helgen. Både igår och idag städades huset här hemma. Första kampen var igår när alla kökslådor plockades ur, torkades rena och dess innehåll diskades rent.

Ovan nämnda kraftansträngning räckte nästan för gårdagen. Så idag har dagen istället ägnats åt resten av huset. Om någon undrar hur många pinaler man kan samla i två sängbordslådor så har jag svaret - många.

Men trots att det städades från morgon tills en bit in på eftermiddagen så nöjde vi oss inte med det. Efteråt åkte vi in till renoveringshuset och röjde loss där med.

Hela badrummet i källaren är nu gipsat och klart. Och om någon undrar hur svettig man kan bli av att skruva gipsskruv så har jag svaret - väldigt.

Till och med bilen fick sig en städning och tvättning, både utvändigt och invändigt. Ja jisses, vad man kan hinna på en helg.

Nu kanske det kan låta ganska så trist att spendera en hel helg så här, och det måste nog erkännas att det kanske inte är det roligaste sättet att fira helg på. Det är inte ens roligt att man är så trött på en lördagskväll att man somnar sittandes i soffan innan klockan slagit 23.

Men desto roligare var det när jag och Skrutten testade de nya högtalarna som är inbyggda i badrummets tak tidigare idag och dansade loss tillsammans till flertalet av hits från årets Melodifestival. Då hade vi minsann roligt.

Fredagsmys

Ikväll är det bara jag och Becks hemma i huset, killarna är iväg på upptåg. Vi har passat på att njuta av räkor, gott bröd (jag festade loss på lite bröd jag med) och ett glas vin.

Fredagsmys i sin allra bästa form.




Nu har vi bäddat ner oss i soffan och kollar på The Voice Sverige. De där ögonlocken känns dock försvinnande tunga.

Men är det nästan inte alltid så på en fredag?

Man känner sig liksom lite urlakad efter den gångna veckan. Och då är det väl alldeles förträffligt att det kommer ett par dagars ledighet där batterierna kan laddas.

Det bästa sättet för att ladda batterierna är dock inte att skaffa ett renoveringsprojekt som det ska jobbas på på helgerna. Det blir ganska lätt att man är precis lika trött på söndagen som man var på fredagen.

Men fint blir det. Och om några månader kommer vi kunna sitta där lyckliga i vårt hus och njuta av allt slit som vi lagt ner.

Underbara hus, du gör oss lika galna idag som du kommer göra oss glada om en tid.

Som hittat!

Upptäckte precis genom Marabous facebooksida att de kommer att lansera mjölkchoklad - jordgubb som limited edition för sommaren.

Så förträffligt, det längtas redan ska erkännas.


Bild lånad från Marabous facebook.

Och varför jag surfar runt på choklad på kvällskvisten? Jo för att godisråttan i mig protesterar starkt mot mitt rådande godisförbud...

Tänk om godis och sötsaker bara vore nyttigt, ack vilken lycka...

Vision vs verklighet

Ofta har man en vision i huvudet för hur man vill att vardagen ska se ut, eller i vart fall har jag ofta det.

Dessvärre så händer det titt som tätt (för att inte säga att det snarare är en regel än undantag... säger man så förresten..?) att visionen inte stämmer överens med hur verkligheten sedan utspelas. Som exempel kan tas min dag idag.

Det skulle bli en tidig morgon för Skrutten var tvungen att ha bilen idag, men i och med att jag numera kan åka tåg till jobbet så gjorde inte det någonting.

Vision: att gå upp tidigt, äta frukost tillsammans och sedan bli inskjutsad av Skrutten till stationen, köpa en kaffe och strutta på klackarna som vilken citymänniska som helst med latten i ena handen och portföljen i andra.
Verklighet: Snoozeknappen används alltför frekvent och uppstigning sker först när det bara är minuter kvar innan det är dags att åka. Följden blir påklädning i panik, sminket fick följa med i handväskan och tänderna borstades samtidigt som strumporna sattes på.

Och då kan man kanske ana att det inte blev något coolt city-struttande till tåget utan snarare svett som pärlades på pannan när jag ivrigt stirrade på avgångshallens stora röda tickande ur samtidigt som jag försökte köpa kaffe och biljett samtidigt. När kassörskan på Pressbyrån nämnde att biljett och kaffe var tvungen att slås in på två olika kassor höll jag på att svimma. Men jag varken svimmade eller missade tåget, tack och lov.

Vision: Gå tidigt från jobbet, i och med att jag anlände redan 7.30, och hinna med saker som handla, gå en promenad med Strössel och städa upp i hemmet - eller varför inte baka något?
Verklighet: Klockan 17.30 stämplade jag ut. Tåget hem gick 17.38.

Vision: Strutta citychict tillbaka till tåget, kanske gå inom någon butik?
Verklighet: Följdeffekten av att det var åtta minuter från det att jag lämnade kontoret tills dess att tåget avgick kombinerat med att promenaden tar cirka 10-15 minuter gjorde att det kom en mycket stressad och springandes människa längs gågatorna i hopp om att mirakulöst nog hinna med tåget. Det miraklet inträffade inte. Nu svettades jag inte bara på pannan utan under armarna, längs ryggen, i knävecken och längs magen. Fräscht, mycket fräscht. Det är minsann inte lätt att löpa i vinterjacka, det vill jag lova.

Vision: Köpa rätt tågbiljett.
Verklighet: Jag råkade, mitt i stressen, köpa biljetten i fel automat. Först visste jag inte om det verkligen var fel eller inte, men efter att en medresenär fått böta för exakt samma fel satt jag något svettig (återigen) på tåget hem och väntade på mitt straff. Ibland så är dock de högre makterna med en och tågkonduktören kommer aldrig för att kolla ens biljett. Pust!

Vad säger vi till sist? Bättre lycka nästa gång? Tur då att det kommer en ny dag imorgon, kanske kommer verkligheten överträffa visionen då?

Nu ska jag slänga mig i ett varmt bad och fortsätta läsa boken som inhandlades vid tågmissen.

När man missar tåget hem...

...kan man få tillfälle att bara sitta lugnt på en tågstation, köpa en bok och dyka ner i denna.

Söndagskväll

Det är bara några timmar kvar tills denne helgen är över. Sovmorgon, jobb i huset, färgning av håret och Melodifestivalfinal är ungefär vad helgen har bestått av.

Och så en underbar promenad i skogen under eftermiddagen idag. Vilket väder!

Skrutten, Strössel och jag tog oss en promenad upp i Avenboksskogen som finns precis bakom vårt hus. En liten fikastund fick vi också för vi tog med oss kaffe och fikabröd och satte oss i solen och hade det allmänt bra.

Lilla Strössel fick både levergodisar och leka med tennisboll - hennes eftermiddag var nog också förträfflig.




Just nu ligger vi och förfasar oss över Big Brother. Det är, och har väl alltid varit, ett urspårat tv-program men denna säsongen tar nog tusan priset. Och varför tittar man på det då? Ja, jag vet faktiskt inte.

Och så vet jag inte varför de springer runt nakna hela tiden för? De är kanske inte medvetna om att det finns folk som tittar? Eller kanske det är precis därför de gör det.

Nej, nu byter vi nog tusan kanal. För att citera en fantastisk människa så säger jag "jag känner hur intelligensen rinner av mig när jag tittar på det där programmet".

Hungrig!

Ja, hungrig är nog bara förnamnet. Ingen mat har landat i magen sedan lunch och magen protesterar genom ett ivrigt kurrande.

Maten står färdig på spisen och det är bara sambon som inväntas. Skrutten verkar jobba väldigt väldigt sent ikväll (men har meddelat att han är på ingång) och snäll som man är väntar jag på honom så att vi kan äta middag tillsammans.

Under tiden roas det med Jersey Shore på MTV. Mer skräp-tv får man nog leta efter, men jag har en förmåga att älska sådana här program. Det lär ju definitivt inte utveckla mitt intellekt, tror inte att det är tanken heller. Men ibland är det faktiskt skönt att låta hjärnan vila genom att se tv-program som inte utmanar hjärncellerna alls.

Annars så... Är det minsann fredag imorgon. Är inte det galet? Förhoppningsvis blir det lite vår i helgen (som tar bort snön som har fallit denna dagen) och vi kan fira våren genom en promenad, eller varför inte en kaffe i solen?

Självfallet ska det jobbas lite på huset också. Det går ju knappast en helg utan att vi är det. Men det underbara är att det händer massor av saker just nu, bara att köket är uppe och nästan klart är snudd på fantastiskt.

Snart kommer vi bo där - på riktigt. Underbart.

Nu tycker jag mig höra Skruttens bil köra upp på uppfarten och därmed blir det - mat!

En tjuvkik!

Så!

Nu har det väl ändå varit tyst här alldeles för länge..? Dags att bryta trenden av tystnad, i alla fall tycker jag själv det.

Det har hänt massor på sista tiden, till och med så mycket att jag själv inte kan berätta om riktigt allt riktigt ännu.

En av de största förändringarna som har hänt är att jag har bytt jobb. Det är faktiskt först nu som det känns definitivt, faktiskt på grund av att jag skriver det i skrift. Konstigt minst sagt.

För att göra en lång historia kort så (och för att göra det ännu kortare i och med att jag nästan aldrig nämner något här om mitt jobb då det passar sig bättre att hållas utanför bloggosfären) har jag under det senaste året haft väldigt långt att pendla och resa i arbetet. Pendlingen tog till slut ut sin rätt.

Så för cirka en vecka sedan så stod jag på uppfarten till hemmet med hela kontoret nedpackat (Skrutten undrade om jag inte bott på kontoret med tanke på alla saker jag hade med mig hem) och små tårar samlades i tårkanalerna. För det kan jag erkänna att det var inte något lätt beslut att ta.

Jag kommer sakna alla kollegor och medarbetare otroligt mycket och det känns fortfarande väldigt märkligt att inte få träffa alla titt som tätt, inte dricka kaffe tillsammans på fikapauserna eller vara upprymda tillsammans över att det är fredag. Det svider liksom i hjärtat av att bara tänka det.

Det var väldigt fina och underbara ord som jag fick med mig på vägen, ord som jag alltid kommer att minnas och bära med mig. Och för att inte tala om blommor och presenter som jag också fick äran att ta med mig hem.

Därmed är jag just nu inne i en fas i livet när jag behöver få saker att stabilisera sig lite. Det har helt klart varit väldigt mycket som har hänt under året som gått och som det nog har kunnat läsas mellan raderna här så blev det nästan lite för mycket av det goda.

Nu börjar vi sakta men säkert bocka av några punkter på livets "att göra-lista" och det känns otroligt bra. Vi börjar hitta tillbaka till ett "flow" som det sökts med ljus och lykta efter.

Några punkter är det kvar men sedan tror jag att det kommer bli riktigt riktigt bra. För att inte tala om att vi går mot våren och sommaren - värme och sol - vem har inte längtat efter det?

Myrans födelsedag

Det håller fortfarande på att återhämtas ifrån förra veckans trafikincident och allt det praktiska kring detta. Sedan är det överlag mycket att göra just nu och därför blir det bara ett kort inhopp här.

För idag är det ingen vanlig dag utan det är Myrans födelsedag - hurra hurra hurra!

Det är otroligt hur mycket jag saknar henne. Fastän min virriga hjärna skrev att hon var i New York (gällande allahjärtans-hälsningen) fastän hon är lite närmare än så då hon befinner sig i London. Men ändå. Det märks när Myran inte är i Sverige, det känns liksom i hjärtat.

Stort grattis på din dag min vän, hoppas att du har haft en alldeles förträfflig dag.




Bilder från min och Myrans tid som sambor i studiestaden Uppsala. Underbara, underbara minnen.

Lördag!

Sitter i renoveringshuset och laddar med en latte från Preem. Det lär behövas för i början på nästa vecka kommer vårt kök levererat från Ikea och innan dess är det massor som ska hinnas göras.

I övrigt har det varit ganska tyst här denna veckan från mig. Det har varit en tuff och minst sagt händelserik vecka.

Efter att ha kört på långa och mörka skogsvägar till jobbet i över ett års tid, som kan vara ganska så farliga, men kunnat stoltsera med att det faktiskt inte hänt någon olycka än så kan jag inte längre det. I onsdags var olyckan framme och därför har det minst sagt varit lite fokus på annat de senaste dagarna.

Förutom en känsla av att vara omtumlad så mår jag bra, dock är det aldrig roligt när olyckor händer och de föranleder ju ofta en hel del problematik.

Nu blir det till att spika igen tak!

En helt vanlig tisdag men ändå kärlekens dag

Allahjärtansdag. Jag lär mig aldrig om det ska särskrivas eller vara i ett ord.

Kärlekens dag är det i vart fall och även om vi skulle kunna debattera om konsumtionssamhällets inverkan på dagen, att den blivit allt för kommersialiserad och att man minsann kan se till att visa sin kärlek alla dagar på året, så kan jag ändå inte undvika att tycka att detta är en väldigt trevlig dag.

För även om vi egentligen ska bli än mer duktiga på att tala om för varandra hur mycket vi betyder för varandra så är det inte fel att det finns en dag som påminner oss lite extra om detta.

Här hemma såg hela kollektivet på romantisk komedifilm och lagade lite extra god mat. Skrutten fick sig en liten present i form av ett kilo snökulor (som i godiset snökulor) och jag fick ett fint paket med en underbar Bondelid-kofta i.

Och visst blir man glad? Även om det är en liten gest som en kram från en medarbetare eller ett leende från en nära vän eller om det är lite "större" gester som presenter så blir man ändå glad så klart.

Extr glad idag blev jag för att hela kollektivet myste loss ikväll, att jag fick en present i form av en underbar rosa kofta, att Skrutten vann på alla sina trisslotter som han fick i present, att Myran skickade en hälsning från New York, att fina vänner önskade glad allahjärtansdag och att min kära mor önskade detsamma genom ett litet meddelande.

Ögonen går i kors här hemma, så trött är jag faktiskt. Så sömntåget kommer alldeles strax att lämna perrongen och sedan är det bara att ladda inför morgondagen.

Vi passade på...

...medans vi är i Göteborg. Att inhandla tapeten till sovrummet. Som det syns på påsarna så blev det en av Laura Ashley men vilken av dem spar vi lite så att det skapas lite överraskningsmoment.

Sedan spotanshoppades det ännu en tapet. Faktiskt inte ens mina spontana idé utan Skruttens. Trevlans!



Dock insåg vi först efter inköpet att det kanske inte var så smart att göra detta som första aktivitetspunkt på shoppingsdagen. 7 + 4 tapetrullar väger nämligen ganska så tungt. Men men, lätt att vara efterklok.

En helg i Götet

Denna helgen spenderas i fina Göteborg. Dels brukar jag och Skrutten alltid åka iväg runt alla hjärtans dag (särskrivs?) för att fira denna "högtid", men sedan råkar det också vara så att min kära farmor bor i Göteborg. Så då slog vi alltså "två flugor i en smäll" med både alla hjärtans mys och farmormys denna helg.

Skrutten och jag brukar ju faktiskt, ganska så titt som tätt, åka iväg tillsammans på lite utflykter, weekends och liknande men vi har faktiskt aldrig varit utomlands tillsammans. Alltså aldrig åkt på en utlandssemester. Alltså inte ens till Köpenhamn.

Efter snart fyra år tillsammans så är ju detta egentligen mycket märkligt och det får det nog minsann rådas bot på detta året.

Å andra sidan är jag nästan lite osäker på om Skrutten skulle vilja resa iväg med mig på utlandssemester. Jag kan nämligen vara "något" strikt med reserutiner, och det kanske inte blir lättare om man ska iväg längre än en weekend inom landets gränser.

Följande har ungefär utspelat sig under dagen;

1. Det skrevs lista med punkter för vad som skulle förberedas innan avfärd
Skrutten blev därtill tilldelad de punkter som var inom hans ansvarssfär.

2. Jag hade monopol på packandet
I och med att vi hade tänkt dela resväska, så mycket var det ju ändå inte som vi skulle ha med oss, tilläts Skrutten knappt komma i närhet av väskan. Hallå det kunde ju stört min packordning liksom. Och det var med ett vakande öga som jag höll koll på Skrutten när han skulle lägga i tandborstarna. Om han ens närmade sig hallen, och därmed resväskan, så frågade jag häftigt "Vad gör du? Du är inte i väskan va?!". Stackarn...

3. Skrutten förvägrades att packa fikat i en Ica-kasse
Jag såg liksom det hända. Det nybryggda kaffet hälldes upp i termosen och koppar togs fram. Ballerinakakorna packades fram ur godislådan. Sedan närmade sig Skrutten vaskskåpet oroväckande fort, där vi har våra plastkassar. Det skulle han inte gjort, han fick snabbt ett "Tänk inte ens tanken". Som svar försöktes det med ett "Men Suss... Vem ska se att vi har packat i en plastkasse? Vi ska ju bara ha det i bilen... Och vem skulle för den delen bry sig?". Ett rakt svar-på-tal blev "Jag ser det, jag bryr mig, du packar inte i en Ica-kasse."

4. Det skulle å det bestämdaste endast stannas på det stora Statoil efter Örkelljunga
Jag är inte ett stort fan av offentliga toaletter och just detta Statoil vet jag har i alla fall fräscha sådana. Det blev ju då en smärre kris när jag insåg att vi redan kört förbi detta Statoil när nöden kallade.

Ja, stackars Skrutten han har det nog inte lätt alltid.



Lite färdkost fint uppdukad på armstödet. Cirka två minuter efter att Skrutten höjt ett varningens ögonbryn över placeringen så hamnade både pompan och dippsåsen i mitt knä. Och plötsligt fick jag igen för alla mina petigheten under dagen. Tiga är guld har jag hört...

Det blev en bättre dag

Det blev en bättre dag igår. Inte sådär av någon särskild anledning kanske, den blev bara lite lättare. Kanske lite med hjälp av att bilen lämnades in på verkstaden och vi fick istället låna svärföräldrarnas bil. Då behövde jag ju inte fundera (eller oroa mig över) om jag skulle komma in i bilen eller inte.

Sedan var det en fantastisk avslutning på dagen igår. Det var nämligen premiär för dansen denna onsdagskväll. Och med dansen menar jag den där dansgruppen som jag, Kajan och Nea (och cirka 14 andra) gick med i för några veckor sedan och som en vän är dansledare för.

Det var faktiskt en ovanligt stark nervositet som spred sig i kroppen när vi satt i korridoren utanför danslokalen och inväntade passets start.

Och vid de första grundstegen i bara uppvärmningen då man skulle dansa några balettsteg (säger pas de bourree eller chasse någon någonting..?) så kändes nervositeten inte direkt mindre. Det var även en känsla av "nja... Det här klarar jag nog minsann inte...".

För något som skulle se graciöst och smidigt ut kändes liksom... Ungefär lika smidigt utfört som när det kravlades in i bilen för någon dag sedan. Och såg säkerligen precis lika smidigt ut.

Men sedan när vi kom till själva dansen, dansen som det är tänkt att vi ska uppvisa på en show om några veckor (ack ve, det stämmer... Om jag var nervös inför själva dansklassen så är det nog inte att jämföra mot hur det kommer att kännas om man ska visa upp det hela för allmänheten också...) så lossnade det och det hela var bara riktigt riktigt roligt.

Nu måste jag bara komma på hur jag ska hitta både bot mot den förvånande stelhet som finns i min kropp och hur jag ska lyckas hitta rytmen i blodet. Den där rytmen måste jag nog främst satsa på att att hitta illa kvickt.

En "sådan där" dag

Vissa dagar hamnar man i någon form av obalans, man lyckas aldrig komma in i något flow, utan saker (oftast småsaker i och för sig) går liksom hela tiden lite emot en.

Är man bevandrad i bloggosfären så skulle man kunna tro att jag nu tänker skriva om en viss Libresse-tävling (som handlar om att man ska beskriva sina "sådana där" dagar) men så är det faktiskt inte. Eller så borde jag egentligen göra det, för då hade man i vart fall haft chansen att vinna något som tack för att man haft en crappy dag.

För just idag har varit en "sådan där dag". En dag när ungefär följande inträffar;

- Snoozeknappen överförbrukas
...vilket leder till att det blir en ytterst stressig morgon då varken frukost, kaffe eller knappt påklädning hinns med

- Mascaraborsten missar ögonfransarna och träffar istället iris
...vilket orsakar direkt och kraftig smärta likväl som en fin röd nyans i hela ögat

- Bildörren har fryst igen
Rättare sagt så är det hela centrallåset som har gått i strejk, varpå man får klättra in genom passagerardörren och "smidigt" försöka ta sig till förarplatsen, vilket orsakar en känsla av "smidig som ett kylskåp"-känsla i kroppen

- Bilen fortsätter att krångla
...vilket medför att man får upprepa samma procedur enligt ovan både när hunden lämnas hos dagmatten och vid anländande vid arbetsplatsen

- Dagen blir ytterst stressig på jobbet
Med denna start på dagen så är man kanske inte riktigt upplagd för en stressfylld dag då man trots övertid inte känner att man gjort vad man behövde innan man satte sig i bilen igen för hemfärd

- Bildörren fortsätter att krångla
Efter en dålig start på dagen och därpå en stressig arbetsdag där kaffekokarna har fått avlösa varandra i ett försök att hålla ögonen öppna och hjärnan alert så är man minst sagt osugen på att krypa igenom bilen till ratten

- Det vanliga "älskling jag är på väg hem"-samtalet går åt skogen
Varken jag eller Skrutten har kanske väldigt mycket överskottsenergi för tillfället. Det tar på krafterna att arbeta heltid (och lite till), ta hand om Strössel och sedan samtidigt helrenovera ett hus. Ibland går det inte ihop sig. Och då ibland på dagar då bilknaset ska till och krångla också. I ärlighetens namn var det inte med någon ljuv stämma som jag ringde på vägen hem och "ställer man en dum fråga får man ett dumt svar"

- Orderbekräftelsen på köket innehåller en felaktighet
...vilket medför att man får sitta i telefonkö till Ikeas kundservice och försöka rätta till det

- Sovrummet ser ut som om någon har släppt en klädbomb där
Egentligen finns ju inga andra att skylla på än oss själva... Och inget annat än att städa upp röran

- I ett försök att liva upp energinivån bryts godisförbudet
Och hur mår man..? Bättre..? Nä, sämre så klart. Lite socker kanske livar upp för stunden men strax därefter har man precis lika lite energi

- Bilen fick lämnas på verkstaden
Den där bilen har absolut fått arbeta under det gångna året men den har också visat prov på att vara riktigt jobbig. Jag tror att vi har fått laga den för större kostnader än dess dubbla värde. Och hur tackar den oss? Genom att inte ens tillåta att dörren öppnas... Hade det inte varit med tanke på finansiella spörsmål så hade jag stannat vid närmsta bilhandlare på vägen hem, köpt en ny bil och sedan lämnat Forden till sitt öde. Nu blev det inte så. Nu blev det istället lämning till verkstad och lånebil

Och vad gör man när dagar är så här? När det verkar som om dagarna arbetar emot en och man bara vill lägga sig ner och vakna dagen efter...

Man gör precis så - man går och lägger sig tidigt med ett hopp om att morgondagen ger lite mer lycka.

Så... På återseende.

Fredagsmiddag

Som sig bör så lagades det något gott inför fredagsmyset i fredags. Det blev en av våra favoriter till soppor här hemma - kronärtskockssoppa. Så smaskens så jag nästan blir sugen på att laga det snart igen. Och så enkelt det är att göra.

Steka lite gul lök och lite vitlök, i med kronärtskockshjärtan och rör runt. Koka upp tillsammans med lika delar vatten med en skvätt citronjuice (alternativt vitt vin) och matlagningsgrädde. När det har kokat i några minuter så kör man allt i en mixer och häller sedan tillbaka i grytan. I med lite mer grädde till och smaka av med salt och peppar. Sedan är det bara att låta den "gödda" till sig lite genom att låta den puttra ett tag på spisen.

Egentligen är soppan god som den är, men vill man kan man skala några räkor, vispa ihop en chili- och vitlöksmarinad baserad på olja, hetta upp räkorna snabbt i en stekpanna och sedan lägga i botten på soppskålen. Precis detta gjorde jag och Skrutten i fredags - slurp!