Vi är ganska så nyss hemkomna från dopet för Skruttens senast anlända systerson och det har varit en underbar eftermiddag. Att få välkomna ett barn till världen, igen, och ge honom ett namn och döpas in i den svenska kyrkan är svårt att slå i upplevelser för en lördag.
Det var ett alldeles extra speciellt dop för mig för det var jag som fick äran att hålla honom i kyrkan idag och då alltså äran att bli hans gudmor. Stoltheten man känner när man kommer in i kyrkan går nog nästan att ta på.
Efter att ha blivit lite arg för att någon envisades med att skvätta vatten på hans huvud så somnade han sedan fint i knäet och skötte sig alltså precis så som man ska på sin dopdag. När han låg där i knäet och sov samtidigt som en av de unga gästerna på dopet sjöng Utan dina andetag och sedan Kärleksvisan och hans blivande kusin sparkade loss i min mage så fylldes tårkanalerna till bredden. Det går nästan inte att beskriva lyckan.
Jag försökte titta långt upp i taket för att tårarna liksom skulle rinna tillbaka. Men när jag sedan vände mig om till höger och tittade in i Skruttens fina mörkbruna ögon så rann de där tårkanalerna över ändå, det spelade inte någon roll hur långt upp i taket jag försökte titta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar