Det känns som om magen fullkomligt exploderat de senaste veckorna. Från att vara en liten mage till att vara en... Basketboll? Ja, vad liknar det egentligen?
Ytterst välkommen är den i vart fall och den får lov att bli precis hur stor som helst (jag är fullkomligt medveten om att jag kanske inte kommer tycka likadant i juni om/när sommarvärmen slår till).
Idag går vi alltså in i vecka 27, vi har passerat både milstolpar, hälften av resan och har numera under 100 dagar kvar tills beräknad ankomst.
För varje dag som går så funderar jag mer och mer på vilken liten krabat det är som gömmer sig där inne. Inte om det är en flicka eller pojke, utan vem Bönan är. Hur kommer h<3n att vara? Kommer det bli mammas humör? Kommer det bli pappas fantastiska bruna ögon?
Det finns en hel familj som väntar på dig här ute, som kommer välkomna dig med öppna armar och tusen pussar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar