tisdag 2 oktober 2012
Nytt beroende/substitut
För att bekämpa det där sötsuget som kommer efter maten, på kvällar, på helger, mitt på dagen, ja... när som helst nästan, så blir det en väldig massa grönt te. Favoriten är grönt te med frukt- och rossmak från Kusmi. Men lite citronsaft i blir det ännu smarrigare - slurp! Nu bär det av till träning och dans...
En ny kärlek
Har gått och förälskat mig totalt i Ida Sjöstedt. Hennes verk är magnifika och jag kan inte sluta titta, bläddra bland bilderna och uppdatera mig på Instagram. Bilderna är lånade härifrån och där kan man sitta i timtal.
måndag 1 oktober 2012
Måndag
Förutom träning (i numera vanlig ordning) och MAIF-match på TV:n så har kvällen spenderats med att leta recept inför ett framtida födelsedagsfirande. Det blev faktiskt en helt ok lista och det sög nästan till i magtrakten lite redan nu. Men det är ju trots allt några veckor kvar innan det blir något firande, så jag får allt hålla mig lite till tror jag. Eller ska man kanske provlaga i helgen?
Dagen idag kan annars mest kännetecknas av trötthet. Tröttheten var så slående under morgonen så jag nästan blev lite rädd att jag skulle somna i bilen, men musik på högsta nivå och lite frisk luft löste det problemet. På tal om musik så ber jag om ursäkt till alla som eventuellt råkade bevittna min hemfärd idag, det var nämligen skönsång (kanske bara sång kanske är mer rätt uttryckt) i bilen hem. Fullkomligt skrek ut Dannys Amazing, om och om och om igen. Det var tänkt som en liten uppladdning inför gympasset och funkade alldeles utmärkt. Tröttheten kom säkerligen av att jag inte kunde somna alls igår, trots att jag egentligen var hur trött som helst då också.
Just nu försöker jag mest samla allt tålamod jag har i kroppen. Vår kära lilla katt, Sture, gör nästan vad som helst för att få uppmärksamhet. Detta gör han genom att försöka sig på med sitt "tuttande". Hans taktik är att krypa upp så nära ansiktet som möjligt, gärna trycka sitt ansikte mot mitt och sedan försöka "tutta" på fingrar, haka eller vad han får tag i närmst.
Och det här beteendet blir jag fullkomligt galen på.
Jag kontrar med ungefär följande;
- gosar tillbaka med honom och gör allt jag kan för att gömma fingrar, haka med mera,
- säger bestämda (och ytterst pedagogiska) nej när han kör sin taktik,
- upprepar ovanstående punkt,
- upprepar ovanstående punkt,
- upprepar ovanstående punkt,
- andas och samlar tålamod,
- tar bort honom,
- andas och samlar tålamod,
- knäppar honom lätt på nosen,
- andas och samlar tålamod,
- tar bort honom...
När ingenting av det här hjälper så blir man ju smått frustrerad. Ibland tryter tålamodet och de där tålmodiga, bestämda och ytterst pedagogiska nej:en byts istället ut till ett nej i skrikform. "Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej för ända in i *censur*....." låter det istället.
Men där någonstans så tittar man på den här lilla katten, som man tagit hand om från dess att han var en liten plutt, som tittar upp på en med sina (förvånade) små gulmelerade ögon och undrar vad det är frågan om.
Då inser man att han egentligen bara vill gosa och inte vet bättre. Han, den där lilla plutten, har redan varit med om allt för mycket i sitt liv...
Då inser man att man sitter och skriker rakt ut till en oförstående och otroligt oskyldig liten katt. Hade någon gått förbi och råkat se in i vardagsrummet hade de nog undrat om det hade slagit slint. "Ja ha... Där sitter hon och håller i en kattunge och skriker honom rakt i ansiktet... Hon är säkert helt frisk...".
Då slår det dåliga samvetet till. Att man inte ens kan hålla tålamodet i schack... Och så får man nästan lite ont i magen och tänker nästan (men bara nästan) att han kanske kan få lov att gosa på sitt sätt, bara lite. Fast man inser ju att det bara skulle förvärra situationen. Så man får istället bädda ner det där dåliga samvetet och istället försöka samla på sig lite mer tålamod.
Anywho... Imorgon är en ny dag.
Dagen idag kan annars mest kännetecknas av trötthet. Tröttheten var så slående under morgonen så jag nästan blev lite rädd att jag skulle somna i bilen, men musik på högsta nivå och lite frisk luft löste det problemet. På tal om musik så ber jag om ursäkt till alla som eventuellt råkade bevittna min hemfärd idag, det var nämligen skönsång (kanske bara sång kanske är mer rätt uttryckt) i bilen hem. Fullkomligt skrek ut Dannys Amazing, om och om och om igen. Det var tänkt som en liten uppladdning inför gympasset och funkade alldeles utmärkt. Tröttheten kom säkerligen av att jag inte kunde somna alls igår, trots att jag egentligen var hur trött som helst då också.
Just nu försöker jag mest samla allt tålamod jag har i kroppen. Vår kära lilla katt, Sture, gör nästan vad som helst för att få uppmärksamhet. Detta gör han genom att försöka sig på med sitt "tuttande". Hans taktik är att krypa upp så nära ansiktet som möjligt, gärna trycka sitt ansikte mot mitt och sedan försöka "tutta" på fingrar, haka eller vad han får tag i närmst.
Och det här beteendet blir jag fullkomligt galen på.
Jag kontrar med ungefär följande;
- gosar tillbaka med honom och gör allt jag kan för att gömma fingrar, haka med mera,
- säger bestämda (och ytterst pedagogiska) nej när han kör sin taktik,
- upprepar ovanstående punkt,
- upprepar ovanstående punkt,
- upprepar ovanstående punkt,
- andas och samlar tålamod,
- tar bort honom,
- andas och samlar tålamod,
- knäppar honom lätt på nosen,
- andas och samlar tålamod,
- tar bort honom...
När ingenting av det här hjälper så blir man ju smått frustrerad. Ibland tryter tålamodet och de där tålmodiga, bestämda och ytterst pedagogiska nej:en byts istället ut till ett nej i skrikform. "Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej för ända in i *censur*....." låter det istället.
Men där någonstans så tittar man på den här lilla katten, som man tagit hand om från dess att han var en liten plutt, som tittar upp på en med sina (förvånade) små gulmelerade ögon och undrar vad det är frågan om.
Då inser man att han egentligen bara vill gosa och inte vet bättre. Han, den där lilla plutten, har redan varit med om allt för mycket i sitt liv...
Då inser man att man sitter och skriker rakt ut till en oförstående och otroligt oskyldig liten katt. Hade någon gått förbi och råkat se in i vardagsrummet hade de nog undrat om det hade slagit slint. "Ja ha... Där sitter hon och håller i en kattunge och skriker honom rakt i ansiktet... Hon är säkert helt frisk...".
Då slår det dåliga samvetet till. Att man inte ens kan hålla tålamodet i schack... Och så får man nästan lite ont i magen och tänker nästan (men bara nästan) att han kanske kan få lov att gosa på sitt sätt, bara lite. Fast man inser ju att det bara skulle förvärra situationen. Så man får istället bädda ner det där dåliga samvetet och istället försöka samla på sig lite mer tålamod.
Anywho... Imorgon är en ny dag.
söndag 30 september 2012
Söndag
Som vi hade roligt igår. Middag och fest med ett gäng härliga tjejer och sedan dans intill småtimmarna. Hade faktiskt till och med lite ont i fötterna när jag vaknade idag, fastän att jag hade bekväma Converse på mig igår.
Dock så är det ju så att man av dansande till småtimmarna blir "ganska" så trött dagens efter, men det kanske inte är så konstigt om man inte kommer i säng förrän vid klockan fyra på morgonen. Sedan är ju sanningen den också att man inte är lika... van längre. Det händer ju faktiskt mer och mer sällan att vi är ute på stan och rumblar.
Trots tröttheten så hade det kalasats idag. Vi var bjudna på min gudsons och hans lillasysters kalas. God mat, fina människor och kalasstämning - inte så svårt att stå ut med trots tröttheten. Kan dock inte riktigt förstå att min gudson har hunnit fylla 11 år redan, ibland vet jag faktiskt inte vart alla år tar vägen. Vart tar de vägen?
Och på tal om år så måste jag säga att man nog allt kände sig lite... är gammal rätt ord kanske? När vi var ute igår. Men det kanske bara är att inse faktum när man går ut på ett ställe som har 20 års gräns och man själv är 28 (snart).
Nu är vi hemma igen, de små liven (husdjuren) är också hemma igen och ordningen är återställd. Ska försöka hålla ögonen öppna igenom en film tillsammans med Skrutten innan det är dags att ta farväl av denna helgen.
Dock så är det ju så att man av dansande till småtimmarna blir "ganska" så trött dagens efter, men det kanske inte är så konstigt om man inte kommer i säng förrän vid klockan fyra på morgonen. Sedan är ju sanningen den också att man inte är lika... van längre. Det händer ju faktiskt mer och mer sällan att vi är ute på stan och rumblar.
Trots tröttheten så hade det kalasats idag. Vi var bjudna på min gudsons och hans lillasysters kalas. God mat, fina människor och kalasstämning - inte så svårt att stå ut med trots tröttheten. Kan dock inte riktigt förstå att min gudson har hunnit fylla 11 år redan, ibland vet jag faktiskt inte vart alla år tar vägen. Vart tar de vägen?
Och på tal om år så måste jag säga att man nog allt kände sig lite... är gammal rätt ord kanske? När vi var ute igår. Men det kanske bara är att inse faktum när man går ut på ett ställe som har 20 års gräns och man själv är 28 (snart).
Nu är vi hemma igen, de små liven (husdjuren) är också hemma igen och ordningen är återställd. Ska försöka hålla ögonen öppna igenom en film tillsammans med Skrutten innan det är dags att ta farväl av denna helgen.
lördag 29 september 2012
En fin lördag
Idag har varit lite av en kontrast gentemot hur de andra dagarna i veckan har varit, den har alltså varit alldeles lugn.
Skrutten åkte på herrmiddag redan tidigt på förmiddagen (fråga mig inte varför de fortfarande kallar det herrmiddag när det pågår hela dagen) och päronen kom och hämtade "barnbarnen" (Strössel och Sture) för passning idag till imorgon. Skrutten är ju iväg hela dagen (och kanske en bit in på natten), jag ska träffa tjejerna ikväll, och mamma hade längtat efter de små husdjuren. Så det passade ypperligt att de flyttar ut till Hällevik för en dag.
Därför har dagen gett tillfälle att spenderas alldeles själv. Egentid - är det så det kallas?
Dagen började ju som sagt med en klippning, och det är ju faktiskt fantastiskt att få sitta en hel timme och bara bli ompysslad. Läsa en tidning medan någon fixar och trixar med håret. Och när frisören sedan är snäll nog att locka håret också efter klippningen så kan man inte bli annat än glad.
Efter klippningen gick jag en liten shoppingrunda. En svart klänning (antagligen kvällens outfit) fick följa med hem och ifrån smink- och hudvårdsbutiken kom jag inte tomhänt heller. En ny foundation från Kanebo, ett nytt läppstift från samma märke. Som grädde på moset så fick jag en liten väska med Kanebos sminkborttagningsprodukter utan extra kostnad.
Därefter så gick jag inom en tobakshandel och köpte med mig en tidning och sedan sätta mig på Ritz och få lite mat i magen.
När jag ändå var på gång med den här "unna mig"-dagen så körde jag inom Ica och hyrde en film, samtidigt som jag passade på att köpa med mig lite snacks (morötter, blomkål och dipp) och god middag inför morgondagen. Tänkte ligga ett steg före för det fall att vi kanske är på slapphumör imorgon och bara vill slänga oss på soffan.
Väl hemma så gjorde jag lite grönt te, tände ljus och sjönk ner i soffan med en tidning och film samtidigt (bland det bästa jag vet är att göra både sakerna samtidigt) och njöt av att bara få vara. Ingen hund eller katt som bråkade med varandra eller slogs om min uppmärksamhet, inga måsten, bara jag.
Och nu ska jag bege mig upp en våning och göra mig i ordning inför kvällens festligheter. Vilken dag det har varit och så får man lov att avsluta den tillsammans med ett gäng finfina tjejer. Idag är det bara små rosa moln som det hoppas runt på.
Skrutten åkte på herrmiddag redan tidigt på förmiddagen (fråga mig inte varför de fortfarande kallar det herrmiddag när det pågår hela dagen) och päronen kom och hämtade "barnbarnen" (Strössel och Sture) för passning idag till imorgon. Skrutten är ju iväg hela dagen (och kanske en bit in på natten), jag ska träffa tjejerna ikväll, och mamma hade längtat efter de små husdjuren. Så det passade ypperligt att de flyttar ut till Hällevik för en dag.
Därför har dagen gett tillfälle att spenderas alldeles själv. Egentid - är det så det kallas?
Dagen började ju som sagt med en klippning, och det är ju faktiskt fantastiskt att få sitta en hel timme och bara bli ompysslad. Läsa en tidning medan någon fixar och trixar med håret. Och när frisören sedan är snäll nog att locka håret också efter klippningen så kan man inte bli annat än glad.
Efter klippningen gick jag en liten shoppingrunda. En svart klänning (antagligen kvällens outfit) fick följa med hem och ifrån smink- och hudvårdsbutiken kom jag inte tomhänt heller. En ny foundation från Kanebo, ett nytt läppstift från samma märke. Som grädde på moset så fick jag en liten väska med Kanebos sminkborttagningsprodukter utan extra kostnad.
Därefter så gick jag inom en tobakshandel och köpte med mig en tidning och sedan sätta mig på Ritz och få lite mat i magen.
När jag ändå var på gång med den här "unna mig"-dagen så körde jag inom Ica och hyrde en film, samtidigt som jag passade på att köpa med mig lite snacks (morötter, blomkål och dipp) och god middag inför morgondagen. Tänkte ligga ett steg före för det fall att vi kanske är på slapphumör imorgon och bara vill slänga oss på soffan.
Väl hemma så gjorde jag lite grönt te, tände ljus och sjönk ner i soffan med en tidning och film samtidigt (bland det bästa jag vet är att göra både sakerna samtidigt) och njöt av att bara få vara. Ingen hund eller katt som bråkade med varandra eller slogs om min uppmärksamhet, inga måsten, bara jag.
Och nu ska jag bege mig upp en våning och göra mig i ordning inför kvällens festligheter. Vilken dag det har varit och så får man lov att avsluta den tillsammans med ett gäng finfina tjejer. Idag är det bara små rosa moln som det hoppas runt på.
Inspirationsbilder från tidningen som lästes på Ritz. Expressens lördagsbilaga.
Nya produkter att fylla upp badrumsskåpet med och så tända ljus och filmmys.
Idag åker det av...
Det var alldeles för länge sedan det där håret kapades en hälsosam bit, längre sedan än vad jag vågar erkänna, och nu räcker det långa håret ungefär ner till ryggslutet. Dock är det väldigt slitet och i behov av både omtanke, omvårdnad och en klippning.
Därför bär det nu av ner på byn så att frisören får sätta saxen i burret och se om det finns något hopp. Kan man klippa håret lite tjockare kanske?
Därför bär det nu av ner på byn så att frisören får sätta saxen i burret och se om det finns något hopp. Kan man klippa håret lite tjockare kanske?
Tunga ögonlock
Fredag, jobb, slutet på veckan, AW, träningspass och snart - sängen.
Veckan, eller dess vardagar i vart fall, avslutades i samma tempo som hela veckan har hållit. En snabb kaffe i handen under morgonen, snabbt in i bilen, avhandla dagens arbete i ett rasande tempo, en snabb lunch med Kajan (underbart!), springa tillbaka till kontoret, avhandla det sista, löptur på väg från jobbet till bilen som riskerade att parkeringsbotas (igen) och därefter försöka skynda sig till vår fredags-AW, ett snabbt telefonsamtal med Lilla K i bilen, in på AW:n, äta middag och dricka en cola light (ingen alkohol med hänsyn till vårt Hälsorace 2012) och därefter åter till bilen och springa inom hemmet för att byta om till träningskläder och bege sig till gymmet.
Någonstans när jag försöker ta på mig en tröja, klippa av en avflisad nagel och dricka en proteinshake så började jag undra vad tusan jag höll på med.
I bilen hem fick jag visserligen en liten mindfulness-paus. Det var en trafikolycka som inträffade på motorvägen, vilken föranledde totalstopp och avspärrningar. Ens första tanke är (tyvärr) "det var väl perfekt, nu blir jag ännu senare...", tills man sedan inser hur fel man egentligen tänker. Hur glad man ska vara över att det inte är en själv som stressat sig in i en trafikolycka, och att man hoppas att alla inblandade är välbehållna. Vad gör det om man kommer några minuter sent? Bara alla klarade sig utan allvarliga skador så kan jag komma försent hur mycket som helst.
Och visst var det hurtigt att ta sig till gymmet efter en AW? Nästan lite olagligt hurtigt, lite sådär hurtigt så att man skulle vilja smälla till sig själv och undra om allt står rätt till. Men å andra sidan så var jag och Skrutten där tillsammans, ensamma, och kunde efter gymmet bara slänga oss på soffan. Och så unnade vi oss lite nya proteinpulver och smått och gott hos Gymgrossisten.
Åh nej... Nu nämnde jag ordet "unna" och samtidigt att unnandet var i form av beställning av proteinpulver. Nu är det nog dags att sluta de där blå ögonen innan det här blir alldeles för... sliskigt.
Veckan, eller dess vardagar i vart fall, avslutades i samma tempo som hela veckan har hållit. En snabb kaffe i handen under morgonen, snabbt in i bilen, avhandla dagens arbete i ett rasande tempo, en snabb lunch med Kajan (underbart!), springa tillbaka till kontoret, avhandla det sista, löptur på väg från jobbet till bilen som riskerade att parkeringsbotas (igen) och därefter försöka skynda sig till vår fredags-AW, ett snabbt telefonsamtal med Lilla K i bilen, in på AW:n, äta middag och dricka en cola light (ingen alkohol med hänsyn till vårt Hälsorace 2012) och därefter åter till bilen och springa inom hemmet för att byta om till träningskläder och bege sig till gymmet.
Någonstans när jag försöker ta på mig en tröja, klippa av en avflisad nagel och dricka en proteinshake så började jag undra vad tusan jag höll på med.
I bilen hem fick jag visserligen en liten mindfulness-paus. Det var en trafikolycka som inträffade på motorvägen, vilken föranledde totalstopp och avspärrningar. Ens första tanke är (tyvärr) "det var väl perfekt, nu blir jag ännu senare...", tills man sedan inser hur fel man egentligen tänker. Hur glad man ska vara över att det inte är en själv som stressat sig in i en trafikolycka, och att man hoppas att alla inblandade är välbehållna. Vad gör det om man kommer några minuter sent? Bara alla klarade sig utan allvarliga skador så kan jag komma försent hur mycket som helst.
Och visst var det hurtigt att ta sig till gymmet efter en AW? Nästan lite olagligt hurtigt, lite sådär hurtigt så att man skulle vilja smälla till sig själv och undra om allt står rätt till. Men å andra sidan så var jag och Skrutten där tillsammans, ensamma, och kunde efter gymmet bara slänga oss på soffan. Och så unnade vi oss lite nya proteinpulver och smått och gott hos Gymgrossisten.
Åh nej... Nu nämnde jag ordet "unna" och samtidigt att unnandet var i form av beställning av proteinpulver. Nu är det nog dags att sluta de där blå ögonen innan det här blir alldeles för... sliskigt.
En mycket trött tjej på gymmet tidigare idag. Man behöver nog inte missta sig på vilken färgskala som befinner sig under ögonen. Det blev ett "axelmördar"-pass idag. Träningsvärk? Javisst!
fredag 28 september 2012
Zzzz
Den här veckan sätter mig verkligen på prov, tufft schema och inte många sovtimmar. Kommer vara superpigg på vår AW imorgon eftermiddag, verkligen...
onsdag 26 september 2012
Stressiga onsdagar
Onsdagar här, av någon anledning, en förmåga att bli extra stressiga. Under dagen idag har det bokstavligt talat sprungits från och till dagens olika aktiviteter.
Ut snabbt till bilen under morgonen med en kaffe i ena handen och resten av packningen i den andra. Träningskläderna (som skulle tas med så att jag kunde köra direkt till träningen efter arbetsdagens slut) fullkomligt trycktes ner i en plastkasse, hade inte en aning om vart den där fina rosa träningsväskan tagit vägen. Vet egentligen fortfarande inte vart den är... Under morgonen fanns det varken tid eller energi till att ens fundera ut det där, så det fick bli en plastpåse istället. Tidseffektivitet före skönhet var nog morgonens devis.
Lunchen spenderades på stan inhandlandes födelsedagspresenter till söndagens kalas. Om någon undrar hur mycket rosa grejer någon kan köpa till en tjej som gillar rosa saker precis lika mycket som en själv så har jag svaret - mycket - man kan gå bananas på HM´:s barnavdelning helt enkelt. En första present till ett lite kryte som just nu fortfarande bakas i Skruttens systers mage fick också följa med hem.
Efter arbetsdagen blev det en liknande löptur till bilen, fast nu i regn och med en plastkopp med kvarg utblandat med Fun Light i handen (lite energipåfyllning inför träningen), samtidigt som jag försökte plocka upp både bilnyckel (för att kunna öppna bilen i farten) och mobiltelefon för att ringa Skrutten och tala om att jag var på väg (och ursäkta för senheten, men han börjar nog bli van...).
Väl hemma i den lilla staden som plockades Skrutten raskt upp hemma, han plockade med sig träningsskorna som glömdes bort under morgonens stress (glömde förvisso lunchmatlådan också, men det var lite i senaste laget...) och sedan begav vi oss till träningen. Av egen erfarenhet kan det berättas att har man tänkt sig att få in ett gympass innan man ska iväg och dansa på Danskompaniet så är det högst olämpligt att man är 30 minuter sen till gymmet. Det där "benpasset" fick gå undan fortare än kvickt och det kändes mer som ett Cross Fit-pass och benen kändes som spaghetti efteråt.
Efter gymvisiten skjutsade Skrutten mig till dansen (det fanns liksom inte utrymme att ta en promenad) och någonstans på väg ut genom bildörren uttalas ett "man kan inte säga att vi lever ett helt stressfritt liv inte". Saken var bara den att en äldre herre sitter precis utanför danslokalen och får sig nog ett gott skratt när det kommer en bil panikbromsandes mitt framför dörren, en ytterst stressad kvinna flyger ut ur bilen samtidigt hon byter träningskläder till danskläder och uttrycker ovanstående mening. Ett litet "Sen?" följt av ett leende fick jag.
Men sedan där någonstans så tog stressen slut. Hann till och med få en liten andningspaus innan det var dags för vår grupp att börja dansa. Efter hemkomsten, efter dansen, så väntade middagen på bordet och en alldeles rykande ny och färsk tidning från C/o Hannah & Amanda låg på köksbänken. Då kan man inte klaga på särskilt mycket.
Ut snabbt till bilen under morgonen med en kaffe i ena handen och resten av packningen i den andra. Träningskläderna (som skulle tas med så att jag kunde köra direkt till träningen efter arbetsdagens slut) fullkomligt trycktes ner i en plastkasse, hade inte en aning om vart den där fina rosa träningsväskan tagit vägen. Vet egentligen fortfarande inte vart den är... Under morgonen fanns det varken tid eller energi till att ens fundera ut det där, så det fick bli en plastpåse istället. Tidseffektivitet före skönhet var nog morgonens devis.
Lunchen spenderades på stan inhandlandes födelsedagspresenter till söndagens kalas. Om någon undrar hur mycket rosa grejer någon kan köpa till en tjej som gillar rosa saker precis lika mycket som en själv så har jag svaret - mycket - man kan gå bananas på HM´:s barnavdelning helt enkelt. En första present till ett lite kryte som just nu fortfarande bakas i Skruttens systers mage fick också följa med hem.
Efter arbetsdagen blev det en liknande löptur till bilen, fast nu i regn och med en plastkopp med kvarg utblandat med Fun Light i handen (lite energipåfyllning inför träningen), samtidigt som jag försökte plocka upp både bilnyckel (för att kunna öppna bilen i farten) och mobiltelefon för att ringa Skrutten och tala om att jag var på väg (och ursäkta för senheten, men han börjar nog bli van...).
Väl hemma i den lilla staden som plockades Skrutten raskt upp hemma, han plockade med sig träningsskorna som glömdes bort under morgonens stress (glömde förvisso lunchmatlådan också, men det var lite i senaste laget...) och sedan begav vi oss till träningen. Av egen erfarenhet kan det berättas att har man tänkt sig att få in ett gympass innan man ska iväg och dansa på Danskompaniet så är det högst olämpligt att man är 30 minuter sen till gymmet. Det där "benpasset" fick gå undan fortare än kvickt och det kändes mer som ett Cross Fit-pass och benen kändes som spaghetti efteråt.
Efter gymvisiten skjutsade Skrutten mig till dansen (det fanns liksom inte utrymme att ta en promenad) och någonstans på väg ut genom bildörren uttalas ett "man kan inte säga att vi lever ett helt stressfritt liv inte". Saken var bara den att en äldre herre sitter precis utanför danslokalen och får sig nog ett gott skratt när det kommer en bil panikbromsandes mitt framför dörren, en ytterst stressad kvinna flyger ut ur bilen samtidigt hon byter träningskläder till danskläder och uttrycker ovanstående mening. Ett litet "Sen?" följt av ett leende fick jag.
Men sedan där någonstans så tog stressen slut. Hann till och med få en liten andningspaus innan det var dags för vår grupp att börja dansa. Efter hemkomsten, efter dansen, så väntade middagen på bordet och en alldeles rykande ny och färsk tidning från C/o Hannah & Amanda låg på köksbänken. Då kan man inte klaga på särskilt mycket.
tisdag 25 september 2012
Bildregn Hus Nr 24
Det utlovades ju bilder på hur vårt hus har blivit efter allt renoverande, sagt och gjort, nu är det fotograferat. Vi får stå ut med lite grumliga bilder från iPhonen, på grund av tekniska problem i form av urladdade systemkameror och ingen upphittad laddare. Men det får gå för tillfället. Vi har ju en hel del kvar att göra i vårt lilla hus, men här kommer lite bilder på hur det har artat sig.
Entréplan
Den vita spegeln är en present från Lilla K som jag fick till mitt studentrum i Uppsala, som nu får pryda väggen på vår toalett på entréplan. Tycker fortfarande att den är precis lika gullig.
Ovanvåning
Trappan upp till vinden (som för tillfället är oinredd) ska även denna målas vit lite säkrare anordning vid trappan, så att varken barn, djur eller vi andra behöva riskera att ramla ner. Nere i högra hörnet skymtar vårt sovrum och balkongdörren som ligger mot trädgården. Både vår tapet i sovrummet och den stora gråa i hallen är tapeter från underbara Laura Ashley. Ni minns kanske omröstningen här?
Badrum ovanvåning
Gästrummet. Böckerna som finns på fönsterkarmen får gäster lov att byta till sig en av genom att lämna en av sina egna. Fiffig idé som Skrutten är uppfinnare till.
Garderob på ovanvåningen.
Källaren
Badrum källaren. Borta till höger "gömmer" sig vår tvättstuga.
Trappa ner till källaren, matkällare och lite extra förvaringsplats.
Kök
måndag 24 september 2012
lördag 22 september 2012
Mitt Instagramberoende
För inte så många månader sedan så hade jag inte ens Instagram, men nu kan jag inte få nog av denna fantastiska app. För icke-beroende så är Instagram en app där man publicerar bilder, lite som en form av microbloggande i bildformat, samtidigt som man kan lägga på snygga filter på bilderna man publicerar. Så de alla bilder blir alltså lite snyggare i Instagramformat.
En av av dem som jag följer på Instagram är en användare som heter Creative Foods som lägger upp helt underbara bilder på mat i alla dess olika och finurliga former. För en bakälskare som mig själv så är detta en sensation - små söta cupcakes med rosetter, tårtor som är som konst och roliga saker som Pacman bakelser.
En av av dem som jag följer på Instagram är en användare som heter Creative Foods som lägger upp helt underbara bilder på mat i alla dess olika och finurliga former. För en bakälskare som mig själv så är detta en sensation - små söta cupcakes med rosetter, tårtor som är som konst och roliga saker som Pacman bakelser.
Copy - Paste från Instagram. Små söta konstverk.
En regnig lördag
Efter frukosten på Ritz idag så hade vi egentligen tänkt oss ta en ordenlig runda med fix i trädgården. Åka bort till miljöstationen med en hög med skräp som har befunnit sig på vår uppfart allt för många veckor, röja lite bland ogräs, kratta upp fallfrukt och sedan kanske till och med plantera lite.
Men... Så bestämde sig vädergudarna för att släppa ut precis allt regn som samlats i molnen. Att vara utomhus är ungefär lika med att bli dränkt. Så därför har det istället blivit en tur i några butiker samt en liten liten loppisrunda.
Därefter har vi bäddat ner oss i soffan och kollat av det nya bakprogrammet, Hela Sverige Bakar, och det när regnet smattrade på rutorna, vi befann oss under filtarna och de små o(djuren) sov sött mellan oss så var det nästan så mysigt att man kunde smälla av.
Men... Så bestämde sig vädergudarna för att släppa ut precis allt regn som samlats i molnen. Att vara utomhus är ungefär lika med att bli dränkt. Så därför har det istället blivit en tur i några butiker samt en liten liten loppisrunda.
Därefter har vi bäddat ner oss i soffan och kollat av det nya bakprogrammet, Hela Sverige Bakar, och det när regnet smattrade på rutorna, vi befann oss under filtarna och de små o(djuren) sov sött mellan oss så var det nästan så mysigt att man kunde smälla av.
Loppisfynden. Ett stort djupt fat att plantera blommor i och små söta
skålar (hela tio stycken) som är utmärkta till att äta mellanmålskvarg.
Fredagsmiddag
Grillad fläskfilé med klyftpotatis till Skrutten och sallad till mig, ugnsbakade tomater och en sås på kesella med dragon, chili och vitlök. Och så upplagt på våra fina tallrikar från Mateus.
fredag 21 september 2012
TGIF
Det känns att det är fredag idag, det är två trötta personer som sitter i Hur nr 24 just nu och slötittar på en film. Jag själv har krypt ner under en filt för första gången denna höst, borde rimligen betyda att det verkligen är höst på riktigt nu.
Här hemma har vi varit riktiga hurtbullar som har spenderat en liten del av fredagskvällen på gymmet. För några veckor sedan hade det snarare varit att vi hade spenderat en del av fredagskvällen på Hemmakväll, väljandes både godis och film. Nu är det istället gym, proteinshake, mat i magen och därefter grönt te. Jag skulle ljuga om jag säger att det är superduperroligt, men effekt får det. 11 veckor kvar...
Nog om det där hurtbullandet nu...
Mellan gäspningarna så försöker vi hålla de där (o)djuren i styr här hemma. Den ena är värre än den andre, konstigt att de aldrig lär sig att "föräldrarna" är trött på fredagar och behöver gärna lite extra snälla familjemedlemmar. Att de inte sitter där när man kommer hem fromma som små lamm och sedan fortsätter kvällen i samma tema. Kanske till och med äter sin mat i sina matskålar, inte plockar ut det bit för bit, kanske struntar i att leka med vattenskålen så att allt vatten åker ut på golvet för tredje gången idag, eller varför inte struntar i att riva, bita och hoppa på sin matte?
Och där åkte vattenskålen ut för fjärde gången idag... Tålamod är en dygd och kärleken är evig.
Imorgon blir det frukost på Ritz med gänget. Vi försöker få in en tradition av att ha AW på fredagar udda veckor och frukost på Ritz på lördagar jämna veckor - kan väl inte bli annat än förträffligt?
För övrigt så har jag insett att jag inte visat några "helhetsbilder" på huset, så i helgen ska tid spenderas med att fixa och trixa lite så det blir renpresentabelt här hemma. Därefter kommer bilderna. Skulle vara ännu roligare att leta fram lite gamla bilder så att vi kan jämföra. Gammalt och nytt helt enkelt.
Här hemma har vi varit riktiga hurtbullar som har spenderat en liten del av fredagskvällen på gymmet. För några veckor sedan hade det snarare varit att vi hade spenderat en del av fredagskvällen på Hemmakväll, väljandes både godis och film. Nu är det istället gym, proteinshake, mat i magen och därefter grönt te. Jag skulle ljuga om jag säger att det är superduperroligt, men effekt får det. 11 veckor kvar...
Nog om det där hurtbullandet nu...
Mellan gäspningarna så försöker vi hålla de där (o)djuren i styr här hemma. Den ena är värre än den andre, konstigt att de aldrig lär sig att "föräldrarna" är trött på fredagar och behöver gärna lite extra snälla familjemedlemmar. Att de inte sitter där när man kommer hem fromma som små lamm och sedan fortsätter kvällen i samma tema. Kanske till och med äter sin mat i sina matskålar, inte plockar ut det bit för bit, kanske struntar i att leka med vattenskålen så att allt vatten åker ut på golvet för tredje gången idag, eller varför inte struntar i att riva, bita och hoppa på sin matte?
Och där åkte vattenskålen ut för fjärde gången idag... Tålamod är en dygd och kärleken är evig.
Imorgon blir det frukost på Ritz med gänget. Vi försöker få in en tradition av att ha AW på fredagar udda veckor och frukost på Ritz på lördagar jämna veckor - kan väl inte bli annat än förträffligt?
För övrigt så har jag insett att jag inte visat några "helhetsbilder" på huset, så i helgen ska tid spenderas med att fixa och trixa lite så det blir renpresentabelt här hemma. Därefter kommer bilderna. Skulle vara ännu roligare att leta fram lite gamla bilder så att vi kan jämföra. Gammalt och nytt helt enkelt.
onsdag 19 september 2012
Sällskap vid datorn och vykort från fina vänner
Finfint sällskap vid datorn i form av de fina (och för tillfället lugna) husdjuren och en semesterhälsning från fina vänner från när de var på Mallorca. Vykort är fantastiskt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)