Äntligen snö!

Äntligen snö utbrast jag för mig själv när jag kikade ut efter att ha slagit upp ögonen. Det blir faktiskt en väldigt massa mer trevligt när snön är här och lyser upp och vi slipper det här otroligt gråa vädret som vi dragits med ett tag nu. 

Så även om snö inte är det minsta praktiskt så är det väldigt härligt. 

Får se om jag behåller samma positiva ton efter att ha vågat mig ut med barnvagnen en sväng, vilket jag inte gjort ännu...

Från pysselverkstaden

Några vänner till oss ska alldeles i dagarna få sitt andra barn och nu börjar man ju gå in i de där dagarna där man blir extra spänd. 

Och sedan vår lilla kom så liksom hoppar och studsar jag när det är bebisdags, nu är ju dessa vänner redan rutinerade, men ändå... Det. Är. Så. Spännande. 

För att ge dem lite energi på vägen så pysslade jag och lilla loppan (ok hon satt mest i sin gåstol och roade mamman, men hur mycket hjälp är inte det?) ihop några strutar fyllda med deras favoritgodis som vi ska spatsera bort med till deras brevlåda. 

Men först är det dags för veckomys med tjejerna...

Tänk om jag råkade komma precis när de ska åka iväg, tänk... Nej, nu börjar jag bli lite väl intresserad av det här...

Ut med julen, in med pastellerna

Nu är ju julen utstädad även från detta hem och så mörkt det blir utan adventsljusstakar eller adventsstjärnor i fönstren. 

Vi har haft en stor adventsstjärna i köksfönstret och den saknas extra mycket. Man får nästan den där tomhetskänslan som när man städat ur ett hem inför en flytt...

Så det får nog bli ett januariuppdrag att hitta någon/några lampor att ha i det där köksfönstret. 

Fint blir det dock när man fyller upp hemmet med lite pasteller och tulpaner. Tänk nu går vi faktiskt mot vår och ljusare tider, även om vi inte haft någon riktig vinter ännu så är det faktiskt så.

Nu ska jag hoppa i träningskläderna för snart kommer Anna och möter upp - älskade torsdagar!

Firandet av sexmånadersdagen

Vår lillstrumpa "fyllde" ju sex månader i måndags och då tramsade vi till oss och gjorde en rosa marsipantårta för att fira det hela.

Hon är ju alldeles för liten för att få smaka ännu, men nog tindrade ögonen bara av att se ljusen brinna. De där ljusen som roligt nog blev 0,5 för att de inte hade siffran 6 i affären.

Vår brukar gå efter devisen här hemma att livet är en fest och att man likväl kan fira det som firas kan.

Att man sedan inte kan göra en snygg marsipanros det är en annan sak...

Mitt i veckan

Även denna vecka lever jag föräldraledig-deluxe-liv som jag skojade med Skrutten om igår.

Förra veckan var, som berättat, fylld med underbara saker i det sociala schemat. Och denna veckan verkar inte bli sämre.

Måndag - babyrytmik (älskade av lillskruttan och mamman fick sina farhågor motbevisade)

Tisdag - träff med härliga mammagruppen som bjöd på både överraskningar, fika och skratt (i vart fall efter att lillskruttan slutat skrika efter en skrikfest på 30 minuter efter att ha sovit lite för lite och blivit skrämd)

Idag - promenad med vän och tillika nybliven mamma som efterföljdes av frukost på Ritz

Och nu sitter jag och har min älskade lilla böna sovandes i knäet (hon ska ligga och sova hos sin mamma denna veckan minsann) och bläddrar i nya Mama.

Jag liksom dyker ner i njutandet av mammaledigheten och bara fyller upp alla depåer som jag bara har...

En kväll i källaren

Rubriken låter kanske konstigare än vad den är. Men mycket riktigt så har vi nästan precis kommit upp från källaren där kvällen spenderats.

Jag har tagit tag i en strykhög som växt till ett berg. Stryka är ungefär det som jag minst tycker om att göra bland dessa diverse hushållssysslor som finns att göra.

Det som fick mig att ta tag i det hela var att Skrutten har börjat bygga vår bastu. Så två flugor i en smäll blev att hålla honom sällskap och göra något nyttigt under tiden.

Ett avsnitt av Farmen (som ses för att en barndomsvän är med i denna säsong) fick spelas upp på datorn för att det skulle bli lite mer drägligt.

Ja gällande strykningen alltså. Inte att hålla Skrutten sällskap.

Det är inte det minsta odrägligt.

Pinsamheter - del 2

Denna kan jag inte skylla någon annan än mig själv för...

Min mor råkade uttala namnet för en sådan där rullväska som äldre personer (grov generalisering men inget illa menat utan jag försöker mest måla upp en bild) har med sig när de handlar.

Är ni med?

En sådan som kallas Dramaten.

Så här långt hade jag också koll. Tills min mor uttalar det med en konstpaus.

Dra maten.

Och jag fnissande (med en viss nervös känsla över det hela) frågar om det är därför man kallar väskan så, för att man drar maten i den.

Det självklara svaret är - ja.

Det skulle ju varit bra pinsamt om jag då spontant (läs: utan att tänka efter alls) erkänner att jag trodde att det var för att alla som jobbade på Dramaten hade en sådan väska.

Tänk vad pinsamt det hade varit liksom.

En speciell dag

Hela dagen igår så gick jag och tittade på klockan och sa "ja, tänk för sex månader sedan då gjorde vi det här...".

Det var för att för sex månader sedan så var det en väldigt speciell dag, för sex månader sedan kom hon.

Hon som är vi kallar vårt ljus, som fyller våra hjärtan med så mycket kärlek att det ibland nästan spiller över, hon som vi älskar över allt annat.

Det var den 12 juli som allting satte igång och det var nästan som vi återupplevde det på något vis igår när vi pratade om det. Det är fortfarande den mest fantastiska och mäktigaste upplevelse jag haft.

I och med att lillan valde att titta ut några minuter över 00 så blev hennes födelsedag den 13 juli och idag är hon alltså sex månader. Sex hela månader.

Den 12:e kommer också alltid ha en mycket speciell plats i mitt hjärta då det ändå känns som att det var på denna dagen som det mesta hände.

Jag håller helt med klyschan som säger att det inte går att förbereda sig på hur det är att vara förälder - det går inte - men det har helt klart varit de bästa sex månaderna någonsin. Och alla våra förväntningar har överträffats.

Och vet ni vad?

Det blir bara roligare.

Tack älskade älskade du för att det var just du som kom till oss och för att du välkomnar varje dag med ett leende.

Pinsamheter - del 1

Veckan som gått så har det framkommit inte mindre än två pinsamheter. Den ena kommer från min alldeles egna hjärna och den andra delar jag och Skrutten på - vilken ska vi ta först?

Jo det var en gång...

Vi har ju som bekant renoverat en hel del här hemma och en miss som vi upptäckte var att vi inte satte in en kran i köket som hade munstycke (tänk restaurangkran) med tanke på att vi har en väldigt stor diskho.

Detta tänkte vi extra mycket på när mor installerade en ny kran i hennes kök. En kran som såg exakt likadan ut som vår fast med ett utdragbart munstycke.

(detta är den gemensamma pinsamheten)

Så står Skrutten där i veckan och skruvar på den yttersta delen av vår kran... Vad händer då...? Jo, den går att dra ut. Som en restaurangkran.

Det är alltså inte så konstigt att vår kran från Ikea såg nästan identisk ut som mors nya kran från Ikea. Den är identisk.

Tur att vi bara bott här i två år nu till våren, kunde typ blivit pinsamt om vi insett detta senare. Typ...

Guldstjärna i det sociala schemat

Det har verkligen varit en utomordentligt trevlig vecka på nästan alla sätt och vis. Och det är ju faktiskt en dag kvar i morgon också. Det blir som en bonus helt enkelt. Eller som en dessert kanske?

I torsdagskväll skrattade vi här hemma tillsammans med tjejerna tills magen krampade, ni vet på det där hysteriska sättet som gör att man till slut skrattar åt allt och ingenting.

Sedan satte vi fötterna i morgontofflorna ganska så tidigt i fredags då fina Elin kom och knackade på dörren med frukostfrallor och jag hade kaffet klart i bryggaren. Elin och jag hann med en hel del under vår frukost som blev till en heldag och vi pratade och pratade och pratade. Energiboost är nog det bästa ordet jag kan komma på.

Ännu mer energi samlade vi när vi åkte till badhuset (veckans höjdpunkt) och smög ner i varmbadet. Lillan har lärt sig att plaska och är inte det minsta rädd för vattnet.

Idag skulle Skrutten på herrmiddag (som pågår en hel dag) så därför var jag inte sen med att tacka ja att spendera dagen med mamma och lillebror istället för att stanna här hemma alena. Vi åkte till grannstaden och fyndade i butikerna och så satt vi på en lång brunch. Det var något så vansinnigt gott och så härligt att få vara med lillebror lite extra mycket innan han återvänder till Stockholm efter julledigheten.

Och allt det här har jag gjort tillsammans med min favorit i hela världen - min dotter. Och hon är bara nöjd och harmonisk. En hel dag på vift och hon bara ler och skrattar - kan man bli mer bortskämd?

Sådana här dagar bär jag med mig, jag sparar dem längst där inne för att kunna plocka fram och njuta av när man som mest behöver det. 

Fullt schema

Idag är det minsann fullt schema i hus nummer 24. Vi har träning, lunch på stan, BVC-besök och sedan middag med tjejerna ikväll. 

Det är bebisens sexmånaderskontroll på BVC idag. Ingen aning vad det är som ska kontrolleras, men spännande är det ändå. Spännande med vägningen speciellt, för att se om hon tangerar sin pappas rekord eller inte. 

Skrutten vägde nämligen in 13 kilo när han var sex månader och lillan ligger nog minsann inte långt efter. Hon växer så det knakar kan man minst sagt säga. 

Annars så ska jag bara försöka samla så mycket positiv energi som det bara går idag och det är nog inte allt för svårt med tanke på dagens aktiviteter. Den där positiva energin är bra att ha ett litet lager av ibland. 

Och sex månader är vår lilla tjej (på måndag) när hände det liksom? Kom hon inte nyss?

Fast å andra sidan kan jag inte ens tänka tanken att hon inte funnits här hos oss...

Bilder från vår nyårsafton

Fika på stan, trådlöst och ett glömt mobilförbud

Vi är precis hemkomna från en fika på stan som var en följd av en förmiddagspromenad med min fina vän Lisa och hennes lilla lillstrumpa. I somras träffades vi med våra stora magar (eller det kanske var mest min som var i största laget men ändå...) och nu går vi stolt med varsin barnvagn.

Dagen har alltså varit så "jobbig" att den bestått av promenad, lunch och mer promenad. En titt i butikerna nere på stan hann vi med också. Så pratade vi lite om hur vi njuter av föräldraledigheten och hur det känns att vara förälder. Och hur vuxna vi blivit.

Lika vuxen kände jag mig dock inte när jag insåg att jag glömt vilken tid som jag ska vara på BVC imorgon och fick (lite med svansen mellan benen) gå förbi och fråga. Nu vet jag och det blir nog en intensiv dag för mig och lillan imorgon.

Och så har vi fixat med trådlöst internet här hemma eller alltså wi-fi (tror jag det heter), vi är nog sist i stan med att ordna detta. Men bättre sent är aldrig väl? Så nu kan jag njuta av att sitta och plinka ihop detta tillsammans med lillan på uteplatsen. Hon sover fortfarande lugnt i sin vagn och jag njuter av min utsikt som är hennes lilla ansikte som tittar fram i overallen.

Det som dock är mindre bra är att vi nog glömt av vårt mobilfria löfte med hänsyn till trådlöshetens möjligheter de senaste dagarna. Vi har nämligen sedan en tid tillbaka inför mobilförbud här hemma, för att undvika att man plintar på datorn, mobilen eller annan teknik istället för att umgås.

Nu är det någon som börjar knorra i vagnen...

Sista delen

Oktober

Oktobermånad ägnades mycket åt trädgårdsarbete. Lite avslut av trädgårdsåret skulle man kunna säga, då utemöblerna tvättades av och ställdes undan, löven räfsades upp och en häck planterades. Vi fick äntligen också ordning på det där sorgebarnet kallad rabatt.

När min födelsedag närmade sig så hade vi förstått båda två här hemma att det inte skulle bli något stort firande, som i vanlig ordning, lillan hade nämligen fått sin första vaccination dagen innan och fick 39 graders feber på kvällen. Men när födelsedagen kom så var lillan inte det minsta sjuk och vilken överraskningarnas dag det blev. När vi gick och la oss på kvällen så var vi inte bara sambos, var var förlovade.

November

Mycket bakande och mycket pysslande och en liten tjej som fick sitta i sin egna matstol och börja smaka på nya smaker. Både potatis, majspuré och annat ratades så vi har faktiskt tagit det väldigt försiktigt. Lillans intresse får styra. 

Det som dock går ner hur bra som helst är fruktpuréer och banangröt. Så banangröten introducerades snabbt som ett mål om dagen och nu är hon faktiskt uppe i två grötportioner per dag. Fortfarande är det dock hennes egna vilja som får styra, vill hon inte så vill hon inte. 

Jag smakade kanderat äpple för första gången och hoppade högt av glädje. Tur att jag inte upptäckte det där när jag var gravid för då hade det nog gått illa på viktkurvan. 

December

Redan i november så började vi pyssla inför jul och det var minsann tur det för det blev ändå en hektisk decembermånad med två helger iväg. Först Göteborg och sedan Stockholm. 

Vår lillskrutta visade verkligen att det inte är några problem att vara på resande fot med henne, en liten ängel är vad hon är. 

Vi gick all in i julen, satt tre generationer i farmors soffa och såg två nära nära vänner gifta sig. Och så firade vi lillans första jul och skålade in det nya året. Det var en magisk månad och vi har det magiskt bra. Vi mår precis som vi förtjänar. 

Tillbaka till vardagen

Igår var sista julledighetsdagen så idag har vi återgått till vardagen. Vi har därför återupptagit våra vardagsrutiner och varit på promenad på förmiddagen och hälsat på Skrutten en sväng på jobbet.

Vågar man sig på ett litet "ja men det är ju ändå skönt att vara tillbaka i rutiner och så..."? Nä, inte alls. Det är fantastiskt att få vara lediga tillsammans och ingenting slår det. Men det är nästan lika bra.

Dottern och jag har istället slagit oss ihop och plöjt bröllopsmagasin som lite inspiration. Nu börjar fler och fler saker falla på plats...

Och så fortsätter vi att fortsätta...

Juli

Det går ju knappt att låta bli att fylla tårkanalerna när jag tänker tillbaka på årets viktigaste händelse. Veckorna som inledde juli så njöt jag av att vara ledig och sen att också Skrutten gick på ledighet.

Att gå över tiden var jag väldigt inställd på redan från början (hade någon konstig känsla över det där) vilket jag också gjorde med en hel vecka.

Det började bli vansinnigt varmt och jag tog duschar så kalla att golvet nästan frös till is. På vår bönas beräknade dag så kom lillans nästkusin till världen under de mest dramatiska former. Dessa stunder tackar jag både högre makter och den svenska sjukvården.

Fredagen den 12 juli så satte allting igång för oss. Från en försiktig antydan att någonting var på gång på förmiddagen, till att verkligen sätta igång på eftermiddagen, så välkomnade vi vår dotter klockan 00.13 den 13 juli 2013 efter en drömförlossning. Det där kan jag göra hur många gånger som helst kvittrade jag precis efteråt, veckan efteråt och gör fortfarande. Trots att det inte blev mer än "lite" lustgas.

När jag läser detta så sprutar tårarna.

Augusti

Vi stannade en bra stund i vår bebisbubbla då Skrutten började jobba först efter sex veckor, Vi gick barnvagnspromenader stolta som två tuppar, läkte ihop kroppen och svalkade oss genom att bada fötterna i havet. 

Fastän att jag egentligen inte fick så badade jag sommaren sista bad, för annars hade det inte blivit något förrän sommaren 2014 tänkte jag och vågade mig i ändå. 

När Skrutten sedan började jobba försökte jag få till en start med lite vardagsrutiner. Det som har hängt i sig är de dagliga promenaderna och mycket frisk luft. Hela starten var dock lite si så där då jag åkte på mjölkstockning redan på Skruttens första jobbdag. 

September

Det var fortfarande lite av en bubbla av det hela. Det där med att få till rutiner med en bebis är inte det lättaste och jag kan fortfarande än idag känna mig lite som en rookie. 

Septembermånads höjdpunkt var när vi ställde till med dop för lillan. Som vi förberedde oss här hemma, jag och min mamma kan fortfarande skratta åt att vi satt här hemma och sydde egna vimplar. Men så roligt vi hade, det nästan kittlar till i magen när jag tänker på det. Kajan hjälpte också till att styra upp  vimpelprojektet. 

Och vilken dag det blev. Vi kan titta på dopvideon (som är en ihopklippning av bilder och film med musik till) hur många gånger som helst. 

Vi fortsätter...

April

Vi vårpysslade mycket här hemma samtidigt som jag minns april som ganska så stressigt. Skrutten fyllde 30, vilket jag så klart ville fira genom att ställa till med överraskningsfest, och det fick inte lite slokande energi hindra.

Jag förälskade mig i bagels med mynta som tillbehör efter ett besök hos butiken Smaralda och min fina mamma kom förbi med en rosa lång klänning som skulle komma att bli sommarens mest använda klänning. Perfekt att klämma in en växande mage i och samtidigt känna sig fin.

Maj 

Skrutten botade min onda kropp med tusen pussar och vetebot varje kväll. I och med att den onda kroppen hade gjort att vi fick stryka den där planerade fjällvandringen så tog vi oss istället (för en andra gång för året) till Ystad Saltsjöbad över valborg och första maj. 

Annars verkar maj ha varit lika stressig som april nästan, men sedan avslutades månaden med att värmen kom och att vi gjorde de sista sakerna i anordnadet av en 30årsfest för 140 personer tillsammans med Ea och Rebecca. Den festen kommer att finnas kvar i mitt minne för resten av mitt liv för det var bland de häftigaste och roligaste - vad härligt att killarna vågade (och orkade) slå till med kalas av denna storlek. 

Och att jag orkade dansa till klockan 02.40 minsann. 

Juni

Det blev lite fusk ovan för 30årsfesten var faktiskt den första juni, men så petiga ska vi inte vara, för juni blev fortsatt hektisk. Ska jag sammanfatta den sista tiden med jobb så är det "ända in i kaklet" och så var det tills midsommar kom. 

Skrutten firade mig i så otroligt fint med bubbel och middag när jag kom hem på min sista jobbdag och det darrade nästan i luften av en speciell känsla. Jag visste att mitt liv var för alltid förändrat. 

De sista veckorna innan lillan kom var helt underbara. Sommarvärme (lite mer lagom än senare) och jag kunde bara ta det lugnt, lugnare och lugnast. Även om jag hittade allt många pysselprojekt här hemma. 

Fredag och kväll

Efter vår promenad idag (första vardagspromenaden på länge kändes det som) så bytte vi bara raskt om här hemma och åkte sedan och hälsade på sambon, pappan, fästmannen, Skrutten... ja, Andreas alltså. Ni förstår...

Då passade jag också på att stanna till hos Rebecca och tjattra loss om våra bröllopsplaner. Hoppas att Skrutten befinner sig där snart igen så att jag får våldgästa Becks snart igen..

Sedan kom killarna hem så vi fick en kaffe med dem också en stund.

Sedan blev det snabbt hem igen och byta om till badkläder och fortsätta med vår fredagstradition att bada.

Efter mat i allas magar så sover den yngsta familjemedlemmen tungt i sin säng och så andas jag ut en djup njutningssuck av hur bra dagen varit. I all sin enkelhet.

Och tänk... Kvällen har bara börjat här hemma. Nu ska vi fortsätta med På Spåret.

Resumé av det gångna året - vi tar det kvartalsvis

Inte heller jag kan hålla mig ifrån att göra en (försöksvis ganska så kort) resumé av det gångna året. Det känns liksom som om det hör lite till, som om vi tackar av 2013 för allt som detta år innehöll.

För 2013 var, som bekant, ett stort år.

Januari

Tolvslaget firades in uppe på en kulle och faktum är att vi nog missade just tolvslaget för att jag (envist) skulle gå "rätt" håll upp på kullen, som visade sig vara helt fel. Det blev en ganska så tidig kväll och jag och Skrutten smet iväg hemåt utan att någon (faktiskt) märkte att jag minsann körde bil hem i mitt nyktra tillstånd. I glaset hade det bara funnits alkoholfria bubblor.

Jag längtade (redan) intensivt efter våren och Sture (katten) var med i sitt första slagsmål så att det värkte till i mitt mattehjärta när han kom hem med blod rinnande ur örat.

Vi gick en lång promenad över den nya bron här i stan och efter denna promenad värkte min rygg i flera dagar. Vad jag dock inte visste då var att denna värk bara var startskottet på den foglossning som jag drogs med i 30 av graviditetens 40 veckor.

Februari

Februari inleddes med det mest nervösa "tv-tittande" som jag någonsin gjort. På den där tv-skärmen tittade vi nämligen på en bebis som låg och sprattlade. Sprattlandet gjort hon inuti min mage, vilket jag inte alls kunde förstå med tanke på att det knappt syntes någon putande mage. Kanske om man tittade riktigt noggrant. Jag minns att jag och Skrutten inte ens pratade när vi satt där och väntade i Landstingskorriodren, så nervösa var vi, men efteråt så köpte vi vårt allra första lilla plagg till vår böna för att fira att allting såg bra ut. 

Jag och tjejerna åkte också över sundet till Köpenhamn och njöt på hotell, bra restaurang och av butikernas shopping. 

Bönan blev också offentlig i slutet av månaden. Vi väntade en bra stund med att berätta för någon, ännu längre stund att berätta för fler och väldigt länge med att göra det helt offentligt på blogg, sociala medier och dylikt. Det är svårt att hemlighålla något som man är så glad över, men aldrig har jag/vi varit så rädda för att något skulle få lyckobubblan att spricka. Här kan man läsa igen om detta. 

Mars 

I mars sparkade det för fullt i magen, magen växte nästan explosionsartat och jag fick äran att vara gudmor åt Skruttens nya systerson. Vi bjöd på brunch här hemma och monterade (redan) ihop spjälsängen. Tänk om vi då visste att vi inte skulle använda den där spjälsängen förrän lillan var flera veckor gammal. En liten bebis blir fasligt liten och ensam i en stor spjälsäng.

Jag tog Kajan i handen och begav mig till Stockholm, eller egentligen tog nog Kajan mig i handen för hon var så uppassande denna helg att jag nästan rodnar av tacksamhet, för att se Alex Schulmans show på Maximteatern.

Passande nog så råkade Lilla K:s sambo fria till henne när vi var uppe på besök (inte när vi var närvarande dock) så jag och Kajan fick äran att fira tillsammans med henne, bubbel i glaset och en Moules frites på Lydmar.

Kuckeliku

Som vi fick sova i natt. Hela vägen från att vi gick och la oss (vilket i och för sig blev lite sent vid 23.30) till strax innan klockan 06. Inser hur konstigt det låter att glädjeskutta över sex sammanhängande timmar av sömn, men det är verkligen guld värt.

Då kan man vakna med energi och pussa på de där gosiga bebiskinderna. Och tack vare den där energin valde vi att kliva upp redan under de tidiga morgontimmarna.

Lillan somnade om i vagnen och jag har pysslat med en liten årsresumé som kommer i fyra delar här på bloggen, skickat iväg några e-post som jag planerat att skicka länge och så ska jag nu sätta mig ner med lite bröllopsinspiration och klämma lite på hur den ursprungliga versionen av inbjudan ska se ut.

Jag lyssnar intensivt...

...på hur Skrutten lugnar vår lilla loppa som gnyr till av mardrömmar (tror vi i alla fall...) och konstaterar att han gör ett fint jobb där uppe då hon blev lugn av att få några lugnande ord från sin pappa.

Då är även mamman lugn.

I övrigt?

Idag har jag tränat med bara några få timmars (kändes som minuter) sömn i natt (den bedriften), vi har skrivit matlista, inhandlat allt som kommer att skapas till fina middagsrätter, monterat ihop lillans gå-stol (den finaste stoltaste människa jag sett i en limegrön plastmojäng) och hyrt två filmer (båda lika lite påfrestande för hjärnan).

Båda filmerna är snart sedda också. Vi orkar liksom inte fresta våra hjärnor mer idag tror jag inte. I natt gjorde vi allt som fanns på vår repertoar för att få en snart halvårig liten människa att somna.

Vem visste att jag kunde sjunga När trollmor lagt sina elva små troll... med slutna ögon och ett knappt medvetande?

Tillbaka på det nya året

Det blev en liten paus...

Herrejisseness så lediga vi varit. Jag har inte ens haft koll på vilken veckodag det varit och då är man riktigt ordentligt ledig tror jag.

Nyårsafton har varit här och sprungit förbi. I år (precis som vi anade förra året) blev det ett mycket lugnare firande än vad som kanske är vanligt. Förra året fanns hon, den där lilla bönan, i magen och hemlighetsfullt log vi mot varandra på tolvslaget för att vi visste vad som komma skulle det där året 2013.

I år låg hon i sin spjälsäng och sov tryggt under sitt prinsesstäcke, inte ens raketerna väckte henne, är inte det otroligt?

Lilla K och hennes (nyblivne) make kom ner på besök och vi åt oss proppmätta på god mat, drack ett glas vin till maten och smuttade på champagne till nyårsraketerna.

Det är en väldigt speciell känsla med nyår. Det blir liksom alla känslor på en och samma gång. En spänning inför vad det nya året ska innehålla, en nostalgi över vad som hänt under året och ett litet sting av vemod över att den där tiden har en förmåga att passera ganska så fort.

Det har varit ett otroligt år 2013. Det finns inte mycket som kommer att slå det. Att det kom en liten tjej till oss den 13 juli klockan 00.13, som har slagit oss med häpnad över hur fin man kan vara, var svaret på alla våra drömmar.

Förra året stod vi uppe på en kulle huttrandes i kylan med det där hemlighetsfulla leendet. I år stod vi på vår trappa och kramade varandras händer hårt och tittade återigen hemlighetsfullt in i varandras ögon.

2014 är nämligen året som vi går nerför altargången tillsammans och ska bli man och hustru. Jag får nästan nypa mig i armen...