Finfint sällskap vid datorn i form av de fina (och för tillfället lugna) husdjuren och en semesterhälsning från fina vänner från när de var på Mallorca. Vykort är fantastiskt.
onsdag 19 september 2012
tisdag 18 september 2012
Vardagligheter
Skrutten spenderade tidigare ikväll ett långt telefonsamtal gällande försäkringar, hör och häpna, han hade visst fått kontakt med någon vän/bekant som jobbade för ett annat försäkringsbolag än det vi har idag. Skrutten tänkte att vi ska titta lite på våra försäkringar och se om det kan vara värt att byta bolag eller inte.
Egentligen borde jag borde vara häpnad och överväldigad över detta eller i vart fall bara lite glad, för vi har lite olika ansvarsområden i vår lilla familj (allt som hör med papper och siffror faller på mig och saker som hör med praktiskt arbete som byggande eller fix med bilar eller liknande faller på Skrutten) och detta brukar vanligtvis inte alls vara något Skrutten brukar pyssla med.
Problemet var bara... Och detta är ett ganska så tydligt tecken på att man (läs: jag) var/är lite småtrött efter en lång dag idag... Men...
Skrutten hade gjort lite anteckningar samtidigt som han pratade i telefonen, så att han hade lite prisuppgifter att sedan använda sig av.
Men det enda jag såg (och sedan kunde tänka på) var att han hade antecknat sina anteckningar på ett blad som det redan var antecknat på. Nämligen en instruktion till en lek som vi anordnande för några veckor sedan.
För att göra en lång historia kort så agerar vi ibland lekledare på päronens middagssammankomster och just vid det senaste lekledaruppdraget hade vi, istället för att vara personligen närvarande, gjort små "lekuppdragspåsar" som det det fanns lekinstruktioner, facit, lite lekutrustning, med mera. Och snälla som päronen var så fick vi tillbaka lite av uppdragspåsarna. Kanske så att vi kunde använda dem igen om vi fick tillfälle.
Och nu hade ju Skrutten förstört ett av instruktionsbladen. Det fanns ungefär tre kollegieblock och ungefär 112 andra papper att anteckna på, men just detta skulle ändå letas fram ur ett kuvert som tillhör lekarna att antecknas på.
Nu skulle man ju kunna hoppas att man tänkte förnuftigt och i stundens "allvar" förstod att detta inte alls spelade någon roll. Skulle man behöva använda den där instruktionen igen så är det väl bara att skriva om den igen.
Men nej... Istället, på grund av trötthet och kanske en smula aggression med hänsyn till dag 2 på Hälsoracet och allt vad det innebär, så kommer allting ut. Någonstans när Skrutten försöker bedyra att han kan tipexa över hans kladdiga siffror på pappret, när han till och med säger att han kan skriva om den eller när han säger att han kan klistra på ett papper till bak på så att det inte syns längre, ungefär då borde man inse att man just för tillfället för en alldeles förträffligt onödig diskussion.
Istället så börjar man ångra sig inombords. Självfallet visar man inte det utåt dock, nej nej inte brista på pokerfacet, man fortsätter istället föra en diskussion om det där pappret som om det var det viktigaste och heligaste pappret i sitt liv som förstörts. Samtidigt som man inser att ju längre man tar diskussionen desto längre trampar man ner i klaveret.
Egentligen borde jag borde vara häpnad och överväldigad över detta eller i vart fall bara lite glad, för vi har lite olika ansvarsområden i vår lilla familj (allt som hör med papper och siffror faller på mig och saker som hör med praktiskt arbete som byggande eller fix med bilar eller liknande faller på Skrutten) och detta brukar vanligtvis inte alls vara något Skrutten brukar pyssla med.
Problemet var bara... Och detta är ett ganska så tydligt tecken på att man (läs: jag) var/är lite småtrött efter en lång dag idag... Men...
Skrutten hade gjort lite anteckningar samtidigt som han pratade i telefonen, så att han hade lite prisuppgifter att sedan använda sig av.
Men det enda jag såg (och sedan kunde tänka på) var att han hade antecknat sina anteckningar på ett blad som det redan var antecknat på. Nämligen en instruktion till en lek som vi anordnande för några veckor sedan.
För att göra en lång historia kort så agerar vi ibland lekledare på päronens middagssammankomster och just vid det senaste lekledaruppdraget hade vi, istället för att vara personligen närvarande, gjort små "lekuppdragspåsar" som det det fanns lekinstruktioner, facit, lite lekutrustning, med mera. Och snälla som päronen var så fick vi tillbaka lite av uppdragspåsarna. Kanske så att vi kunde använda dem igen om vi fick tillfälle.
Och nu hade ju Skrutten förstört ett av instruktionsbladen. Det fanns ungefär tre kollegieblock och ungefär 112 andra papper att anteckna på, men just detta skulle ändå letas fram ur ett kuvert som tillhör lekarna att antecknas på.
Nu skulle man ju kunna hoppas att man tänkte förnuftigt och i stundens "allvar" förstod att detta inte alls spelade någon roll. Skulle man behöva använda den där instruktionen igen så är det väl bara att skriva om den igen.
Men nej... Istället, på grund av trötthet och kanske en smula aggression med hänsyn till dag 2 på Hälsoracet och allt vad det innebär, så kommer allting ut. Någonstans när Skrutten försöker bedyra att han kan tipexa över hans kladdiga siffror på pappret, när han till och med säger att han kan skriva om den eller när han säger att han kan klistra på ett papper till bak på så att det inte syns längre, ungefär då borde man inse att man just för tillfället för en alldeles förträffligt onödig diskussion.
Istället så börjar man ångra sig inombords. Självfallet visar man inte det utåt dock, nej nej inte brista på pokerfacet, man fortsätter istället föra en diskussion om det där pappret som om det var det viktigaste och heligaste pappret i sitt liv som förstörts. Samtidigt som man inser att ju längre man tar diskussionen desto längre trampar man ner i klaveret.
måndag 17 september 2012
En av mina största önskningar...
...inför födelsedagen (mindre än en månad kvar nu) är en Gretaklänning modellen Hanna. De är fantastiska minst sagt, men kostar ungefär därefter...
Bilderna är lånade härifrån.
Träningsvärk och pinsamheter
Mina ben värker "litegrann" efter gårdagens benpass på gymmet, så där "litegrann" som när varje steg i en trappa eller att sätta sig ner på en stol innebär smärta. Kanske en liten anvisning att de där benen är ganska så otränade? Eller kanske en anvisning att träningen igår var ett bra jobb?
Efter att dagens träning var slutförd idag och kvällens middag (lax med spenat) låg i magen så bläddrade vi igenom TV-kanalerna här hemma. Dock är både jag och Skrutten något så lätta att genera när det gäller pinsamheter på TV:n, i övrigt är vi nog inte alls lättgenerade, och när program som Ensam mamma söker, X-Factor och Million Dollar Listing visas så åker den där skämskudden upp titt som tätt. Samtidigt som vi byter kanal och nästa pinsamhet dyker upp.
Jag gillar annars samtliga ovannämnda program, tror jag i och för sig för jag har nog inte sett så mycket av något av dem, men när det blir kyssar i Ensam mamma söker, eller när Fredrik Eklund (tror han heter så) pratar svengelska i Million Dollar Listing eller när någon sjunger så tondövt att man inte vet vart man ska ta vägen i X-Factor, ja då åker skämskudden fram.
Och varför har de så konstig klippning i X-Factor? Man ser ju hur domarna helt plötsligt har nya outfits precis hela tiden. Förstår ju att detta så klart är meningen, men varför? För att få ett bra "flow" bland deltagarnas auditions? Liksom sätta ihop en bra blandning kanske. Men förvirrande är det ändå.
För övrigt så är idag första dagen på Hälsoracet. Man kan så klart inte säga så mycket alls om det hela ännu. Mjölken i kaffet saknas dock redan något enormt. Men men ska man bli fin får man lida pin.
På tal om det där hälsoracet så ska jag nog ta mig en kopp grönt te som avslutning på dagen innan det är dags för läggning. För grönt te är väl nästan precis lika gott som att äta upp det överblivna biogodiset från igår? Nästan i alla fall...
Efter att dagens träning var slutförd idag och kvällens middag (lax med spenat) låg i magen så bläddrade vi igenom TV-kanalerna här hemma. Dock är både jag och Skrutten något så lätta att genera när det gäller pinsamheter på TV:n, i övrigt är vi nog inte alls lättgenerade, och när program som Ensam mamma söker, X-Factor och Million Dollar Listing visas så åker den där skämskudden upp titt som tätt. Samtidigt som vi byter kanal och nästa pinsamhet dyker upp.
Jag gillar annars samtliga ovannämnda program, tror jag i och för sig för jag har nog inte sett så mycket av något av dem, men när det blir kyssar i Ensam mamma söker, eller när Fredrik Eklund (tror han heter så) pratar svengelska i Million Dollar Listing eller när någon sjunger så tondövt att man inte vet vart man ska ta vägen i X-Factor, ja då åker skämskudden fram.
Och varför har de så konstig klippning i X-Factor? Man ser ju hur domarna helt plötsligt har nya outfits precis hela tiden. Förstår ju att detta så klart är meningen, men varför? För att få ett bra "flow" bland deltagarnas auditions? Liksom sätta ihop en bra blandning kanske. Men förvirrande är det ändå.
För övrigt så är idag första dagen på Hälsoracet. Man kan så klart inte säga så mycket alls om det hela ännu. Mjölken i kaffet saknas dock redan något enormt. Men men ska man bli fin får man lida pin.
På tal om det där hälsoracet så ska jag nog ta mig en kopp grönt te som avslutning på dagen innan det är dags för läggning. För grönt te är väl nästan precis lika gott som att äta upp det överblivna biogodiset från igår? Nästan i alla fall...
söndag 16 september 2012
Helgen svischade förbi...
Som tiden flyger förbi, man slutar aldrig förvånas. Det har hunnits med både en AW i fredags (jag var nästan i tid också), fix i huset, middag med en kollega och hennes sambo igår och träning följt av en tacomiddag och därefter bio idag. Man hinner alltså med en hel del ändå.
Middagen igår var tänkt som en liten uppstartsmiddag inför vårt Höstrace. Skrutten och jag ska nämligen tillsammans med kollegan och hennes sambo bli strikta vad det gäller kost och träning nu i tolv kommande veckor. Första delmålet är den 13 november då vi flyger en sväng till Stockholm för konferens.
Tolv veckor av noll sött och socker, mindre kolhydrater (förutom i nära anslutning till träning), mindre fett och en stor del protein. Inte ens mjölk till kaffet ryms inom vår plan, hemska tanke...
Det kommer bli tolv intressanta veckor må jag säga. Men så blir det när man har fokuserat på allt annat än träning och att äta rätt för en alldeles för lång tid, då behövs en kickstart.
För att hedra temat lite så lagade jag och Skrutten middagen igår lite efter vårt hälsomål. Det blev lövbiffar fyllda med kvarg som smaksatts med dragon och kalvfond. Till dessert blev det en cheesecake bakad på fullkorns Digestive, hårt vipsade äggvitor som rördes ner i kvarg smaksatt med sukrin och lite hallonsmak och sedan ett berg med hallon och blåbär ovanpå det hela. Slurp!
Middagen igår var tänkt som en liten uppstartsmiddag inför vårt Höstrace. Skrutten och jag ska nämligen tillsammans med kollegan och hennes sambo bli strikta vad det gäller kost och träning nu i tolv kommande veckor. Första delmålet är den 13 november då vi flyger en sväng till Stockholm för konferens.
Tolv veckor av noll sött och socker, mindre kolhydrater (förutom i nära anslutning till träning), mindre fett och en stor del protein. Inte ens mjölk till kaffet ryms inom vår plan, hemska tanke...
Det kommer bli tolv intressanta veckor må jag säga. Men så blir det när man har fokuserat på allt annat än träning och att äta rätt för en alldeles för lång tid, då behövs en kickstart.
För att hedra temat lite så lagade jag och Skrutten middagen igår lite efter vårt hälsomål. Det blev lövbiffar fyllda med kvarg som smaksatts med dragon och kalvfond. Till dessert blev det en cheesecake bakad på fullkorns Digestive, hårt vipsade äggvitor som rördes ner i kvarg smaksatt med sukrin och lite hallonsmak och sedan ett berg med hallon och blåbär ovanpå det hela. Slurp!
torsdag 13 september 2012
Fullt ös medvetslös
I hopp om att komma hem i ganska så normal tid imorgon så kördes det i högsta tempo idag. Känns både i kropp och knopp ikväll. Framför allt för att det är svårt att varva ner, vilket egentligen inte är logiskt då man ju är hur trött som helst.
Tilläggas ska att jag efter hemkomsten ägnade en bra stund till att sortera in räkningar och viktiga papper i respektive pärm. Det är någon form av hatkärlek det där, det är så sablarns tråkigt måste men sedan samtidigt får man lite njutning av att det är snyggt och prydligt. Skrutten han både dammsuga i hela huset, åka iväg och träna och skura golvet under tiden jag papperspysslade. I ärlighetens namn tror jag inte det har blivit gjort sedan vi flyttade in i nya huset.
På tal om något helt annat så blev kvällens middag en halv El Maco och sju pommes (mer gick inte ner trots den tomma magen) från Mc D. Som förtärdes i bilen hem.
Sällan känner man sig så "ordentlig" som när man av utsvultenhet ramlar in på Mc D på vägen hem, får sin enkla hamburgare (som aldrig ser ut som på bilden) och försöka äta den någorlunda smidigt i bilen hem, stressad är man så det är lika bra att göra två saker samtidigt. Smidigheten består mest av ett desperat försök att få hamburgaren in i munnen, och inte på sätet, ratten, handbromsen, rutan eller växelspaken. Tråkigt, onyttigt och totalt onödigt.
Att sedan snabbmatsrestarangen är som en mindre fritidsgård gör inte det hela bättre. När man står där glåmig och trött, och smått skamfylld, orkar man liksom inte med kassörskor som chittchattar med varandra om hur många timmar de får på sina jobbscheman, att de delar ut muffins och kaffe till sina "homies", att de snackar skit om chefen, försöker bräcka varandra i helgplaner eller en diskussion om de fått sin personalmat eller inte. Man vill liksom istället bara ha sin onyttiga mat fortast möjligt och vara där ifrån fortast möjligt. Resten behöver man inte veta.
Nog om det...
Nu blir det en podcast och sedan sömn. Imorgon finns det planer på en AW och på lördag är det middag med vänner - helg!
Tilläggas ska att jag efter hemkomsten ägnade en bra stund till att sortera in räkningar och viktiga papper i respektive pärm. Det är någon form av hatkärlek det där, det är så sablarns tråkigt måste men sedan samtidigt får man lite njutning av att det är snyggt och prydligt. Skrutten han både dammsuga i hela huset, åka iväg och träna och skura golvet under tiden jag papperspysslade. I ärlighetens namn tror jag inte det har blivit gjort sedan vi flyttade in i nya huset.
På tal om något helt annat så blev kvällens middag en halv El Maco och sju pommes (mer gick inte ner trots den tomma magen) från Mc D. Som förtärdes i bilen hem.
Sällan känner man sig så "ordentlig" som när man av utsvultenhet ramlar in på Mc D på vägen hem, får sin enkla hamburgare (som aldrig ser ut som på bilden) och försöka äta den någorlunda smidigt i bilen hem, stressad är man så det är lika bra att göra två saker samtidigt. Smidigheten består mest av ett desperat försök att få hamburgaren in i munnen, och inte på sätet, ratten, handbromsen, rutan eller växelspaken. Tråkigt, onyttigt och totalt onödigt.
Att sedan snabbmatsrestarangen är som en mindre fritidsgård gör inte det hela bättre. När man står där glåmig och trött, och smått skamfylld, orkar man liksom inte med kassörskor som chittchattar med varandra om hur många timmar de får på sina jobbscheman, att de delar ut muffins och kaffe till sina "homies", att de snackar skit om chefen, försöker bräcka varandra i helgplaner eller en diskussion om de fått sin personalmat eller inte. Man vill liksom istället bara ha sin onyttiga mat fortast möjligt och vara där ifrån fortast möjligt. Resten behöver man inte veta.
Nog om det...
Nu blir det en podcast och sedan sömn. Imorgon finns det planer på en AW och på lördag är det middag med vänner - helg!
fredag 7 september 2012
torsdag 6 september 2012
Kräftskiva!
En kräftskiva har vi varit på i år och det var hemma hos fina Max och Carro. De har också nyligen renoverat hus så det blev en lång rundvisning i huset, i och med att det var första gången vi var där, och vi ramlade snabbt in i diskussion om allt jobb, alla planer och allt det där andra med husrenoveringar.
De har fått det otroligt fint i deras hus. En av de mest fantastiska delarna är deras uteplats, en uteplats under tak där de låtit ett träd få en central roll genom att gå rakt genom uteplatsen. Till kräftskivan hade de dekorerat med... vad heter det nu igen? Sådana där runda grejer med glada gubbar på...? I vilket fall... Sedan när mörkret hade lagt sig blev det om inte än mysigare med tända ljus och musik.
Som avslutning på kvällen la vi oss på stora filtar mitt på gräsmattan, släckte ner alla lampor och ljus, och tittade på stjärnhimlen. Vi fick faktiskt se säkert över tio stjärnfall.
De har fått det otroligt fint i deras hus. En av de mest fantastiska delarna är deras uteplats, en uteplats under tak där de låtit ett träd få en central roll genom att gå rakt genom uteplatsen. Till kräftskivan hade de dekorerat med... vad heter det nu igen? Sådana där runda grejer med glada gubbar på...? I vilket fall... Sedan när mörkret hade lagt sig blev det om inte än mysigare med tända ljus och musik.
Som avslutning på kvällen la vi oss på stora filtar mitt på gräsmattan, släckte ner alla lampor och ljus, och tittade på stjärnhimlen. Vi fick faktiskt se säkert över tio stjärnfall.
onsdag 5 september 2012
Den här "underbara" blomman vann vi på Sölvesborgs Trädgårdmässa. Vi visste helt ärligt inte hur vi skulle reagera, man ska inte vara elak mot blommor och växter, de har ju också ett värde, men denna var faktiskt allt annat än vacker. Vi har inte riktigt enats om vart i huset den ska stå, den har flyttats från pianot och sedan till min garderob. Den är dock inget välkommen inslag i garderoben och det är absolut ett av Skruttens påhitt. Det han inte vet om är dock att den har blivit förflyttad, igen, nu till hans garderob...
tisdag 4 september 2012
Kristallengalan
Idag kom både jag och Skrutten hem ordentligt trötta efter jobbet. Energinivån räckte nätt och jämt till att klura ut hur vi skulle få i oss middag. Och framför allt vad vi skulle få i oss till middag.
När vi väl fått i oss middagen, som blev ett riktigt gott ihopkok av "vi tager vad vi haver", så satte vi oss i soffan framför Kristallengalan. Och min mage som jag har skrattat och fortfarande skrattar.
Filip och Fredrik, som i år leder galan, är helt fantastiska. Allt de tar i verkar bli guld. Hemma i sofforna är det nog många som sitter och skruvar på sig för att de är ju ändå ganska så... tramsiga..?
Eller i vart fall så är Filip och Fredrik inte någon annan än sig själva, även om de är något "spårade", och det är minsann fantastiskt.
När vi väl fått i oss middagen, som blev ett riktigt gott ihopkok av "vi tager vad vi haver", så satte vi oss i soffan framför Kristallengalan. Och min mage som jag har skrattat och fortfarande skrattar.
Filip och Fredrik, som i år leder galan, är helt fantastiska. Allt de tar i verkar bli guld. Hemma i sofforna är det nog många som sitter och skruvar på sig för att de är ju ändå ganska så... tramsiga..?
Eller i vart fall så är Filip och Fredrik inte någon annan än sig själva, även om de är något "spårade", och det är minsann fantastiskt.
Vardagsroligheter
måndag 3 september 2012
S.H.D # 3
I mitten på augusti gick den tredje S.H.D av stapeln. Det var jag tillsamman med en av tjejerna till som stod som värdinnor denna gången. Tyvärr blev stackars Emma sjuk precis dagen innan och kunde inte var med, men trots detta blev det en riktigt riktigt rolig dag.
Kajan hoppade in som en räddande ängel och hjälpte mig hålla i trådarna under dagen och vi utsatte tjejerna för både korvätartävling, ölhävartävling och ett mini-OS, för att sedan avsluta med middag hemma på Asplyckegatan och bad i vedeldade tunnor.
Förträffligt roligt att vi har lyckats få ihop det här tjejgänget som hittar på roliga saker några gånger om året. Nästa gång är det Emelie och Tilda som ska vara värdinnor, spänningen är olidlig!
söndag 2 september 2012
Kärlek
Kärlek kan absolut vara fina presenter som man får från fina vänner. Den rosa presenten, som fortfarande ska väntas med några dagar innan den öppnas, och rosorna är från min fina kollega och de underbara badrumshanddukarna från Missoni är från Lilla K.
Detaljer
lördag 1 september 2012
Träning
Det är verkligen hög tid att ta tag i det där med träning nu igen. Efter "ett tag" av att ha misshandlat... ok, misshandlat kanske är ett starkt ord, men i vart fall "inte tagit hand om" sin kropp så är det nu minsann dags att börja göra det.
Därför har både jag och Skrutten infört en del träningspass i veckan igen, ett pass på gymmet är redan avverkat idag, och lite mindre av det där "unna sig" och lite mer av "bra för kroppen" i matväg. Vi har fullständigt snöat in på Kesella både som frukost och som mellanmål.
Och om någon vecka ska vi inleda Höstracet tillsammans med en kollega till mig och hennes sambo. Fortsättning följer...
Besök från Stockholm
Förra helgen hade vi äran att ha fina Lilla K och hennes O på besök. De hade en sen semester i år och hade därför precis gått på semester och passade nu på att komma ner till oss en sväng.
Lilla K har faktiskt varit nere och hälsat på varje sommar sedan jag flyttade hem igen till den lilla staden. All cred till henne för det faktiskt. Det hinner ju tyvärr ändå gå lite tid mellan gångerna vi ses, men det spelar faktiskt ingen roll, för när vi väl ses så är allt precis som vanligt.
Vi spendera fredagskvällen på Salvatores Trattoria, en av de (eller kanske den enda?) restauranger i vår hemstad som faktiskt har riktigt god mat och trevlig miljö. Ganska lättsamt sätt att spendera fredagskvällen också i och med att jag och Skrutten slapp stressa med att fixa med middag efter jobbet, vi har som sagt inte semester längre, lättare var det att bara knalla ner på stan och få det hela serverat istället.
Lördagen inleddes med frukost på Ritz och sedan hann vi faktiskt med att ta oss ett dopp i Levrasjön och det var precis lika härligt som vanligt, även om man allt känner att vattnet är lite kyligare nu än det var under semesterveckorna. Och på kvällen slog vi ihop ett gäng vänner och anordna en liten improviserad pubrunda. Först var vi hos Nea som bjöd på Hallonmojitos och i tema "grönt", därefter tog vi oss till Kajan som hade tema "kärlek" och bjöd på en hel drinklista av olika drinkar. Bland annat kunde man välja en jordgubbsdaiquiri som var to die for, extra pysslig hade Kajan varit och skrivit drinkmenyn med en vitt penna på en av köksluckorna. Hemma på Aspan så hade vi fixat ihop ett New York-tema och bjöd på Long Islands, Cosmopolitans och små miniburgare.
Trevligt som alltid var det, men det är nog svårt att inte ha det trevligt med vårt lilla gäng.
Lilla K har faktiskt varit nere och hälsat på varje sommar sedan jag flyttade hem igen till den lilla staden. All cred till henne för det faktiskt. Det hinner ju tyvärr ändå gå lite tid mellan gångerna vi ses, men det spelar faktiskt ingen roll, för när vi väl ses så är allt precis som vanligt.
Vi spendera fredagskvällen på Salvatores Trattoria, en av de (eller kanske den enda?) restauranger i vår hemstad som faktiskt har riktigt god mat och trevlig miljö. Ganska lättsamt sätt att spendera fredagskvällen också i och med att jag och Skrutten slapp stressa med att fixa med middag efter jobbet, vi har som sagt inte semester längre, lättare var det att bara knalla ner på stan och få det hela serverat istället.
Lördagen inleddes med frukost på Ritz och sedan hann vi faktiskt med att ta oss ett dopp i Levrasjön och det var precis lika härligt som vanligt, även om man allt känner att vattnet är lite kyligare nu än det var under semesterveckorna. Och på kvällen slog vi ihop ett gäng vänner och anordna en liten improviserad pubrunda. Först var vi hos Nea som bjöd på Hallonmojitos och i tema "grönt", därefter tog vi oss till Kajan som hade tema "kärlek" och bjöd på en hel drinklista av olika drinkar. Bland annat kunde man välja en jordgubbsdaiquiri som var to die for, extra pysslig hade Kajan varit och skrivit drinkmenyn med en vitt penna på en av köksluckorna. Hemma på Aspan så hade vi fixat ihop ett New York-tema och bjöd på Long Islands, Cosmopolitans och små miniburgare.
Trevligt som alltid var det, men det är nog svårt att inte ha det trevligt med vårt lilla gäng.
torsdag 30 augusti 2012
Det är inte bara när man är hemma...
...som de kära små husdjuren lever rövare. Det händer minsann en hel del när man är hemifrån också.
Detta förstår man när man kommer in i sin garderob och både blomkrukor och tavlor ligger i tusen bitar på golvet.
Extra roligt är det när tavlan som ligger i tusen bitar är en inramad tavla som man själv gjort.
Misstänker starkt en viss herr Sture för detta dåd.
Frågan är bara vad straffet ska fastställas till...? Kan man få en kattunge till att sätta sig och pyssla ihop en ny tavla av gamla tidningsutklipp som hittats i huset? Eller kanske sätta sig och plantera om krukväxterna i nya krukor?
Eller så kanske man bara ska skylla sig själv som ställer både tavlor och blomkrukor i fönstren?
Detta förstår man när man kommer in i sin garderob och både blomkrukor och tavlor ligger i tusen bitar på golvet.
Extra roligt är det när tavlan som ligger i tusen bitar är en inramad tavla som man själv gjort.
Misstänker starkt en viss herr Sture för detta dåd.
Frågan är bara vad straffet ska fastställas till...? Kan man få en kattunge till att sätta sig och pyssla ihop en ny tavla av gamla tidningsutklipp som hittats i huset? Eller kanske sätta sig och plantera om krukväxterna i nya krukor?
Eller så kanske man bara ska skylla sig själv som ställer både tavlor och blomkrukor i fönstren?
onsdag 29 augusti 2012
En helt vanlig onsdag
Dagen idag har varit en helt vanlig dag. Kaffe i bilen under morgonen, jobb, träning och middag framför TV:n.
Alldeles nyss slocknade de små liven, Strössel och Sture, här bredvid oss i sängen. Fastän att Sture gärna håller koll på mina fingrar som dansar över tangenterna. De blir helt plötsligt väldigt roliga leksaker de där fingrarna.
Det som dock inte var helt vanligt idag var att dansen började igen. Ny termin, nytt tema och ny show om några månader. Otroligt spännande om jag får säga det själv.
Det som i och för sig inte var helt vanligt heller var att jag anslöt med Kajan på gymmet innan dansen. Det börjar snart bli fason på de där träningsrutinerna igen. Efter att ha legat i ide allt för lång tid...
Och vad sägs om morgonpromenader strax innan 06 på morgonen? Om det inte hade varit för att vi är fyra personer som går tillsammans så hade jag minsann aldrig ens kommit på tanken.
Men skönt är det, både med morgonpromenaderna och den där träningen, även nu redan efter kort tid så känns energinivån som en helt annan.
Och på tal om de där morgonpromenaderna så är det dags imorgon igen (vi försöker satsa på två-tre gånger i veckan) kanske dags att sluta ögonlocken?
Alldeles nyss slocknade de små liven, Strössel och Sture, här bredvid oss i sängen. Fastän att Sture gärna håller koll på mina fingrar som dansar över tangenterna. De blir helt plötsligt väldigt roliga leksaker de där fingrarna.
Det som dock inte var helt vanligt idag var att dansen började igen. Ny termin, nytt tema och ny show om några månader. Otroligt spännande om jag får säga det själv.
Det som i och för sig inte var helt vanligt heller var att jag anslöt med Kajan på gymmet innan dansen. Det börjar snart bli fason på de där träningsrutinerna igen. Efter att ha legat i ide allt för lång tid...
Och vad sägs om morgonpromenader strax innan 06 på morgonen? Om det inte hade varit för att vi är fyra personer som går tillsammans så hade jag minsann aldrig ens kommit på tanken.
Men skönt är det, både med morgonpromenaderna och den där träningen, även nu redan efter kort tid så känns energinivån som en helt annan.
Och på tal om de där morgonpromenaderna så är det dags imorgon igen (vi försöker satsa på två-tre gånger i veckan) kanske dags att sluta ögonlocken?
tisdag 21 augusti 2012
Dessa djur
Sture och Strössel dessa underbara djur... Eller..?
Missförstå mig rätt nu (varför man nu i hela friden säger så) jag älskar verkligen våra familjemedlemmar, över allt annat och jag hade kunnat offra det mesta för dem. Men...
Redan när man inleder så som jag gjort ovan så anar man nästan att det kommer komma något inte så särskilt positivt därefter. Och så är det. För hur mycket jag än älskar dem så har de ikväll drivit mig till fullständigt vansinne.
Strössel har envisats med att leta efter en liten hundbensbit som eventuellt fanns under soffan, och med leta menar jag pipa, morra och krafsa vid soffan tills hennes matte blev frustrerad nog att lägga sig på golvet och med hjälp av en mobiltelefon, som fick agera ficklampa, och en egenkonstruerad griptång försöka få ut hundbensbiten från soffan. Inte för att det hjälpte, någon hundbensbit fick matte inte fram från under soffan. Och slutade pipa gjorde därför inte Strössel heller.
Därefter körde Strössel sitt (ganska dagliga) race med tennisbollen. Evighetsbollen är nog ett mer riktigt namn. Det tar nämligen aldrig slut. Bollen kastas och Strössel hämtar den, bollen kastas och Strössel hämtar den och så vidare och så vidare. Roligt ungefär de första 1745 gångerna, därefter är det snarare tröttsamt. Om man inte bara kan låta bli att kasta den där bollen? Nej det är helt enkelt bara inte ett alternativ. Då hämtas bollen och lämnas i knäet, på fötterna eller varför inte i ansiktet?
Och sedan till den där kattungen. Stures, vår nyaste familjemedlem, favoritsyssla är att "tutta". Han sätt att gosa med sin matte är nämligen att tutta på hennes fingrar. Inte så konstigt egentligen då Sture är en upphittad kattunge som blev borttagen (läs: bortkastad) från sin mamma alldeles för tidigt, och oftast är det väldigt mysigt också, men inte precis hela tiden.
Där mellan så lägger vi till syskonens lek/slagsmål, som gärna ska göras precis där matte är, deras spring fram och tillbaka över soffan och deras vilja att ta varandras mat. Och så så klart det fantastiska i att varenda gång någon går förbi utanför på gatan så flyger Strössel upp och skäller som om det vore ett hot från yttre rymden som vandrar förbi. Varpå Sture väcks och blir orolig och därefter börjar om med sitt "tuttande".
Självklart är jag fullkomligt medveten om att detta inte är Sture och Strössels fel, utan att det beror på någon annan omständighet, till exempel som att man tillåter Sture att "tutta" och inte lär bort Strössels vaktande.
Men vissa dagar, då man ändå varit på morgonpromenad med hunden nästan en timme och både hund och katt fått en liten runda till efter hemkomst både av sambon och av mig själv, mat i magen och en smula lek, och framför allt när sambon inte är hemma och kan hjälpa till, så känner man "kan de inte bara vara lite medgörliga". Istället känner man sig som om man bor mitt i ett ZOO och får absolut ingenting annat gjort än att gnälla, skrika, be och försöka vara pedagogisk mot sina små familjemedlemmar.
Strax innan Skrutten kom hem så tänkte jag nästan gå och stänga in mig i vårt sovrum och låta småttingarna försöka riva huset bäst de ville. Det gjorda jag inte, så klart, men ack så skönt det hade varit. Lite musik och en tidning hade varit det enda jag hade behövt. Men istället biter man sig i läppen och försöker fortsätta uppfostra. Samtidigt som man ber för allt man har att det hela inte slutar med att både hund och katt kastats ut genom altandörren.
Missförstå mig rätt nu (varför man nu i hela friden säger så) jag älskar verkligen våra familjemedlemmar, över allt annat och jag hade kunnat offra det mesta för dem. Men...
Redan när man inleder så som jag gjort ovan så anar man nästan att det kommer komma något inte så särskilt positivt därefter. Och så är det. För hur mycket jag än älskar dem så har de ikväll drivit mig till fullständigt vansinne.
Strössel har envisats med att leta efter en liten hundbensbit som eventuellt fanns under soffan, och med leta menar jag pipa, morra och krafsa vid soffan tills hennes matte blev frustrerad nog att lägga sig på golvet och med hjälp av en mobiltelefon, som fick agera ficklampa, och en egenkonstruerad griptång försöka få ut hundbensbiten från soffan. Inte för att det hjälpte, någon hundbensbit fick matte inte fram från under soffan. Och slutade pipa gjorde därför inte Strössel heller.
Därefter körde Strössel sitt (ganska dagliga) race med tennisbollen. Evighetsbollen är nog ett mer riktigt namn. Det tar nämligen aldrig slut. Bollen kastas och Strössel hämtar den, bollen kastas och Strössel hämtar den och så vidare och så vidare. Roligt ungefär de första 1745 gångerna, därefter är det snarare tröttsamt. Om man inte bara kan låta bli att kasta den där bollen? Nej det är helt enkelt bara inte ett alternativ. Då hämtas bollen och lämnas i knäet, på fötterna eller varför inte i ansiktet?
Och sedan till den där kattungen. Stures, vår nyaste familjemedlem, favoritsyssla är att "tutta". Han sätt att gosa med sin matte är nämligen att tutta på hennes fingrar. Inte så konstigt egentligen då Sture är en upphittad kattunge som blev borttagen (läs: bortkastad) från sin mamma alldeles för tidigt, och oftast är det väldigt mysigt också, men inte precis hela tiden.
Där mellan så lägger vi till syskonens lek/slagsmål, som gärna ska göras precis där matte är, deras spring fram och tillbaka över soffan och deras vilja att ta varandras mat. Och så så klart det fantastiska i att varenda gång någon går förbi utanför på gatan så flyger Strössel upp och skäller som om det vore ett hot från yttre rymden som vandrar förbi. Varpå Sture väcks och blir orolig och därefter börjar om med sitt "tuttande".
Självklart är jag fullkomligt medveten om att detta inte är Sture och Strössels fel, utan att det beror på någon annan omständighet, till exempel som att man tillåter Sture att "tutta" och inte lär bort Strössels vaktande.
Men vissa dagar, då man ändå varit på morgonpromenad med hunden nästan en timme och både hund och katt fått en liten runda till efter hemkomst både av sambon och av mig själv, mat i magen och en smula lek, och framför allt när sambon inte är hemma och kan hjälpa till, så känner man "kan de inte bara vara lite medgörliga". Istället känner man sig som om man bor mitt i ett ZOO och får absolut ingenting annat gjort än att gnälla, skrika, be och försöka vara pedagogisk mot sina små familjemedlemmar.
Strax innan Skrutten kom hem så tänkte jag nästan gå och stänga in mig i vårt sovrum och låta småttingarna försöka riva huset bäst de ville. Det gjorda jag inte, så klart, men ack så skönt det hade varit. Lite musik och en tidning hade varit det enda jag hade behövt. Men istället biter man sig i läppen och försöker fortsätta uppfostra. Samtidigt som man ber för allt man har att det hela inte slutar med att både hund och katt kastats ut genom altandörren.
söndag 19 augusti 2012
lördag 18 augusti 2012
fredag 17 augusti 2012
torsdag 16 augusti 2012
onsdag 15 augusti 2012
Här var det tyst...
Nu kan jag inte skylla på semestertider med allmänt semesterfirande, tystheten har istället berott på att jag fick ett varningsmeddelande från bloggplattformen att "misstänkt aktivitet har detekterats på ditt konto" och hela kontot spärrades och man fick trixa med lösenordsbyte med mera.
Så, nog om en saken...
Sedan en vecka (och lite till) är vi tillbaka i vardagslunken. Jobb, fredagsmys och allt det där andra.
Men vilken semester vi hade i år. Jag kan inte annat än vara nöjd, glad och tacksam för de fyra långa semesterveckorna som vi hade. Vi hade ingenting alls särskilt planerat, förutom en tripp till Göteborg för att gå på Liseberg och hälsa på farmor, och vi njöt verkligen av att "bara få vara".
Vi njöt av att allt det där vanliga bara fick ta lite extra lång tid och göras med extra stor omtanke. Vi möttes inte längre som hastigast i dörren när den ena av oss kom hem och den andra skulle vidare. Nu tog vi tillfället i akt och rådde om varandra. Handlade i lugn och ro, lagade goda middagar, småpratade med vänner som strosade förbi, pratade med grannarna över staketet och massor massor av annat så klart.
Vissa kanske hade tyckt att det var alldeles för tråkigt att inte ha en massa spännande saker planerat under semestern, men efter år av husbyggnationer tyckte vi att detta var alldeles alldeles underbart. Och de där spännande sakerna kom ju ändå, alldeles naturligt, fastän att vi inte hade planerat dem sedan innan.
Och nu fortsätter vi. Hösten kommer snart komma intågandes, och det känns helt ok. Även om man kanske känner att man inte direkt hann tröttna på solen denna sommaren direkt.
Så, nog om en saken...
Sedan en vecka (och lite till) är vi tillbaka i vardagslunken. Jobb, fredagsmys och allt det där andra.
Men vilken semester vi hade i år. Jag kan inte annat än vara nöjd, glad och tacksam för de fyra långa semesterveckorna som vi hade. Vi hade ingenting alls särskilt planerat, förutom en tripp till Göteborg för att gå på Liseberg och hälsa på farmor, och vi njöt verkligen av att "bara få vara".
Vi njöt av att allt det där vanliga bara fick ta lite extra lång tid och göras med extra stor omtanke. Vi möttes inte längre som hastigast i dörren när den ena av oss kom hem och den andra skulle vidare. Nu tog vi tillfället i akt och rådde om varandra. Handlade i lugn och ro, lagade goda middagar, småpratade med vänner som strosade förbi, pratade med grannarna över staketet och massor massor av annat så klart.
Vissa kanske hade tyckt att det var alldeles för tråkigt att inte ha en massa spännande saker planerat under semestern, men efter år av husbyggnationer tyckte vi att detta var alldeles alldeles underbart. Och de där spännande sakerna kom ju ändå, alldeles naturligt, fastän att vi inte hade planerat dem sedan innan.
Och nu fortsätter vi. Hösten kommer snart komma intågandes, och det känns helt ok. Även om man kanske känner att man inte direkt hann tröttna på solen denna sommaren direkt.
tisdag 31 juli 2012
Familjen
Det här gänget somnade jag bredvid igår, tätt omslingrade i en egen liten myshög - kan det bli gulligare?
lördag 28 juli 2012
På väg söderöver...
Vi är nu på väg hemåt igen efter ett par fina dagar i Göteborg. Det har Lisebergats, shoppats och myst med farmor uppe på Guldheden.
Under torsdagsmorgonen plockade vi upp två vänner och begav oss mot Götet, där två vänner till redan väntade. Precis som ungefär vid samma tid förra året så hade vi planerat för en dag på Liseberg.
Resan upp gick fint, det var underbart väder och massor av skratt redan i bilen. Skratten avlöste sedan varandra under hela dagen Liseberg. Vi är ett ganska så åktokigt gäng som blir som barn på nytt av att spendera en dag på Liseberg. Tio timmar spenderade vi där, hade det inte varit för de långa köerna så hade vi nog åkt non-stop hela dagen. Men vad gör långa köer om man får umgås och ha roligt med sina vänner?
Nästan allt åktes av alla. Tjejernas gräns gick vid den nya (sedan förra året) attraktionen AtmosFear, som är ett fritt fall på 90 meter med en topphastighet på 110 km/h, helt vansinnigt helt enkelt. Nu så här i efterhand ångrar jag mig faktiskt lite att jag inte åkte den, bara för att ha gjort det, men där och då kändes det ganska så tryggt att står fast på marken och bra se på. Även om hjärtat dunkade av nervositet bara av att släppa iväg killarna, vi tre tjejer satt till och med och höll varandra i handen - tryggt nere på marken alltså.
Annars så åktes både Balder och Kålorado hela tre gånger var. Skattanfallet var totalt i Kålorado i vilken man blir ordentligt blöt, som jag lyckades att bli alla tre gångerna.
När klockan hunnit bli 21 var vi dock trötta i både fötter och huvud plus att resten av gänget skulle bege sig hemåt samma dag, så vi kramades och sa hej då. På återseende nästa år Liseberg. Kanske har man då samlat ihop tillräckligt med mod för att hänga med upp i AtmosFear?
Jag och Skrutten begav oss inte hemåt utan åkte upp till farmor för att passa på att hälsa på henne uppe på Guldheden, och vi har alltså stannat tills idag.
Vi har under dessa dagar myst med farmor, ätit farmors goda mat, druckit vin, druckit kaffe på balkongen, shoppat, läst en bok och kollat på invigningen av OS.
Det är underbart att vara hemma hos farmor. Det finns något stort lugnt över att åka till Guldheden, är det kanske att man förflyttas tillbaka till barndomens minnen för några dagar? Hemma hos farmor är det nämligen nästan precis som det var när jag hälsade på som barn. Visst har soffan och fåtöljerna klätts om, tapeter och badrum renoverats och lite nya möbler tillkommit, men i princip så är det mesta precis som det var förut.
Det är nog det som är så rogivande också. Som vanligt tittar jag i gamla fotoalbum, botaniserar bland farmors historieböcker, kittlas lite av höjdskräcken när man kikar ut från balkongen på åttonde våningen och sneglar bort mot Liseberg som man ser från sovrumsfönstret.
Det som dock inte alls är som förr är att att farfar saknas, och som han saknas. Man sneglar in mot hans rum för att lite naivt hoppas att han ska finnas där. Men det gör han inte längre. Det svider till lite i hjärtat när man inser att så, fortfarande, är fallet, att man inte kommer att få pussa honom när hans sitter vid frukostbordet och läser morgontidningen.
Och för att inte tala om saknaden efter min pappa som uppstår, man är ju trots allt i hans föräldrahem. Minnena gör sig påminda av alla foton som finns hemma hos farmor men också när man passerar Chalmers eller Göteborgs Universitet. Tyvärr har saknaden efter min far funnits där redan långt innan farfar inte längre fanns med oss.
Och det känns alltid lite värre nu att åka ifrån Guldheden, just för att man vet att man lämnar farmor själv. Visserligen finns både faster och kusinen i Göteborg och farmor klarar sig själv alldeles utmärkt, men ändå.
Det blev en ganska så tidig hemfärd för oss idag. Jag har nämligen en dagsutflykt inplanerad från lunch tillsammans med tjejerna. Det är en dags för att fira av vår examenspresent som vi fick av fina Anna, en dag på vattenskidklubben. Det var ju några år sedan vi fick presenten, men det har helt enkelt inte blivit av att vi har kunnat få ihop den här dagen innan. Blir lätt så när man ska få ihop schemat för några stycken och få det att passa.
Resan går hittills bra, vi har klarat oss undan ett rejält oväder strax söder om Göteborg, regn och åska som jag tycker kan stanna där. Sedan har vi införskaffat en ny bil som kör resan lite tryggare än med vår gamla Ford, man behöver liksom inte oroa sig på samma sätt att motorn ska rasa i höjd med Falkenberg.
Nu passerar vi precis Örkelljunga, härifrån hämtade vi hem Strössel för två år sedan, och då börjar jag så klart längta efter henne och Sture. De har varit på semester i Hällevik dessa dagar och har haft det alldeles förträffligt, men som jag ska pussa på dem när jag träffar dem ikväll.
Sture och Strössel vilar ut sig efter ett lekmaraton hemma i Hällevik.
söndag 22 juli 2012
Ömsom fint, ömsom ofint
Vi har avnjutit brunch ute i solen och nu har Nea och Kajan anslutit och avhandlar för närvarande helgens händelser.
Bikini är faktiskt på (för första gången denna semestern) men en filt i knäet finns även med i bilden, för rätt som det är så kommer molnen.
Dagens plan är att hålla en fixardag. Fint väder = trädgårdsarbete, dåligt väder = målerifix inomhus.
torsdag 19 juli 2012
Hemgjord Tzatziki och middag med vänner
Kajan kom idag hem från sin Mallisresa och detta passade vi på att fira med en grillkväll. Nea kom också förbi och vi slängde ihop fläskfilé, en hederlig flintastek fick följa med, rostade potatis med tryffelolja och så då Tzatziki. Slurp!
Därefter blev det att titta med ett halvt öga på Valentines Day men mesta att prata massa strunt.
Vädret det fortsätter att hålla sig borta, eller rättare sagt det fina vädret håller sig borta. Men det har jag och alla andra klagat nog på redan, men är det inte bara för tråkigt ibland ändå?
Att inte ens kunna sitta ute och grilla en kväll i juli, eller att halvt frysa ihjäl under gårdagens restaurangbesök eller för att inte tala om när jag och Skrutten såg på film i veckan - tända ljus och filtar - känns mer som oktober än juli.
Men men... Det är ju inte så mkt att göra åt det där. Vi fortsätter ändå att semestra loss. Njuter av sovmorgnar, långa skogspromenader, massor av umgänge med vänner och så (självfallet) massor av mys i vår egna lilla familj.
Just nu kikar jag över på Strössel och Sture som ligger tätt ihopslingrade - det finns nog inget sötare!
Gurkan till Tzatzikin som för tillfället var på avrinning.
Därefter blev det att titta med ett halvt öga på Valentines Day men mesta att prata massa strunt.
Vädret det fortsätter att hålla sig borta, eller rättare sagt det fina vädret håller sig borta. Men det har jag och alla andra klagat nog på redan, men är det inte bara för tråkigt ibland ändå?
Att inte ens kunna sitta ute och grilla en kväll i juli, eller att halvt frysa ihjäl under gårdagens restaurangbesök eller för att inte tala om när jag och Skrutten såg på film i veckan - tända ljus och filtar - känns mer som oktober än juli.
Men men... Det är ju inte så mkt att göra åt det där. Vi fortsätter ändå att semestra loss. Njuter av sovmorgnar, långa skogspromenader, massor av umgänge med vänner och så (självfallet) massor av mys i vår egna lilla familj.
Just nu kikar jag över på Strössel och Sture som ligger tätt ihopslingrade - det finns nog inget sötare!
Gurkan till Tzatzikin som för tillfället var på avrinning.
måndag 16 juli 2012
Efter att två busar har somnat...
...så känns det lite som om uppdraget har uppnåtts. Nu ligger man dock orörlig för att inte väcka någon av dem.
söndag 15 juli 2012
fredag 13 juli 2012
Fredagskväll och sommardrinkar
Nea är på besök och istället för det vanliga glaset vin eller öl så slängde vi ihop lite sommardrinkar med smak av hallon och lime.
Fullt hus
Den där solen verkar faktiskt hålla sig borta riktigt ordentligt. Det gör oss faktiskt inte så mycket, det är ju trots allt skönt med semester ändå.
Vi passar på att äta långa frukostar, bjuder vänner på middag, ser på film och så myser för fullt med Strössel och Sture.
Men lite längtar man efter solen ändå. I vart fall bara för att få en fin solbränna på den fortsatt vinterbleka nosen. Att gå slänga sig i solstolen eller kanske packa en väska och cykla till stranden.
Intill dess att solen kikar fram så fortsätter vi att umgås här hemma, umgås i vår lilla familj.
Strössel och Sture håller oss minst sagt sysselsatta. Att försöka få en tvåårig hund att leka försiktigt med en kattunge, eller att få en kattunge att inte reta den tvååriga hunden, är inte alltid det lättaste.
När de springer 17:e varvet i soffan samtidigt som man försöker dricka morgonkaffet, springer rakt över vatten- och matskålarna så att allt far ut över köksgolvet, när Strössel daskar till Sture så han åker kana över golvet eller när Sture biter sig fast i Strössels öra, så har man ganska så lätt för att hålla sig för skratt.
När de sedan har somnat tillsammans i soffan, när Strössel tvättar Sture eller när Sture vill krypa tätt intill och somna precis under hakan eller vid nacken. Och för att inte tala om kärleken när Sture spinner så fort Strössel kommer i närheten av honom. Eller inatt när vi försökte göra det så mysigt som möjligt för Sture i sängen men han ändå valde att sova hos Strössel, hon sträckte ut en tass och välkomnade honom att sova hos henne.
Då värker nästan hjärtat av kärlek.
Vi passar på att äta långa frukostar, bjuder vänner på middag, ser på film och så myser för fullt med Strössel och Sture.
Men lite längtar man efter solen ändå. I vart fall bara för att få en fin solbränna på den fortsatt vinterbleka nosen. Att gå slänga sig i solstolen eller kanske packa en väska och cykla till stranden.
Intill dess att solen kikar fram så fortsätter vi att umgås här hemma, umgås i vår lilla familj.
Strössel och Sture håller oss minst sagt sysselsatta. Att försöka få en tvåårig hund att leka försiktigt med en kattunge, eller att få en kattunge att inte reta den tvååriga hunden, är inte alltid det lättaste.
När de springer 17:e varvet i soffan samtidigt som man försöker dricka morgonkaffet, springer rakt över vatten- och matskålarna så att allt far ut över köksgolvet, när Strössel daskar till Sture så han åker kana över golvet eller när Sture biter sig fast i Strössels öra, så har man ganska så lätt för att hålla sig för skratt.
När de sedan har somnat tillsammans i soffan, när Strössel tvättar Sture eller när Sture vill krypa tätt intill och somna precis under hakan eller vid nacken. Och för att inte tala om kärleken när Sture spinner så fort Strössel kommer i närheten av honom. Eller inatt när vi försökte göra det så mysigt som möjligt för Sture i sängen men han ändå valde att sova hos Strössel, hon sträckte ut en tass och välkomnade honom att sova hos henne.
Då värker nästan hjärtat av kärlek.
Vi fortsätter att mysa här hemma...
...med vår nyaste familjemedlem. Sture, som sötnosen heter, kommer förträffligt bra överens med oss alla. Till och med Strössel, vilket vi är extra glada för, och just nu ligger de nos mot nos och har slocknat för kvällen för längesen.
Vår sötaste Sture T. Strandh, som vi älskar dig redan.
Vår sötaste Sture T. Strandh, som vi älskar dig redan.
onsdag 11 juli 2012
måndag 9 juli 2012
onsdag 4 juli 2012
Sorg
Idag, eller rent tekniskt sett igår, var ett av mitt livs mest sorgesamma dagar. Vi tog tyvärr farväl av vår kära hund Skrållan.
Skrållan, som jag, min mamma och min bror välkomnade till vår familj för 11 år sedan, var en de snällaste hundar jag någonsin haft äran att lära känna. Hon har hjälpt oss genom så otroligt mycket.
Med tunga hjärtan talade vi om hur mycket vi älskade henne och sa hej då. Jag luktade henne långt in i pälsen en sista gång och viskade ett tack.
Ett mer älskat liv tror jag knappast en hund kan ha haft. Vi har älskat henne från första stund som vi fick se henne.
11 års tid har ikväll passerat i revy. 11 års tid av kärlek. Det finns inte ord för att beskriva den sorg jag känner, men inte heller den tacksamhet jag känner för att hon har funnits i våra liv dessa 11 år.
Även om jag vet att vi bara har våra husdjur på låns, att jag vet att det var dags och att jag vet att hon fick ett fint slut, så känns allt... Bara så otroligt sorgligt.
Skrållan, som jag, min mamma och min bror välkomnade till vår familj för 11 år sedan, var en de snällaste hundar jag någonsin haft äran att lära känna. Hon har hjälpt oss genom så otroligt mycket.
Med tunga hjärtan talade vi om hur mycket vi älskade henne och sa hej då. Jag luktade henne långt in i pälsen en sista gång och viskade ett tack.
Ett mer älskat liv tror jag knappast en hund kan ha haft. Vi har älskat henne från första stund som vi fick se henne.
11 års tid har ikväll passerat i revy. 11 års tid av kärlek. Det finns inte ord för att beskriva den sorg jag känner, men inte heller den tacksamhet jag känner för att hon har funnits i våra liv dessa 11 år.
Även om jag vet att vi bara har våra husdjur på låns, att jag vet att det var dags och att jag vet att hon fick ett fint slut, så känns allt... Bara så otroligt sorgligt.
söndag 1 juli 2012
Slappsöndag
Det görs inte så många knop idag i hus nummer 24. Gårdagens bröllop var en fantastiskt fin, kärleksfull och rolig tillställning.
Vilket dock föranleder ett litet långsammare tempo denna dag.
Ett lugnt tempo gör dock att man passar på (eller tar sig tiden kanske man ska säga) att göra en massa mysiga saker precis hela dagen. Vi har därför passat på att luncha på stan, promenera till affären för att införskaffa fruktsalladsingredienser, förtärit en underbar fruktsallad med massor av jordgubbar och melon och därefter spenderat eftermiddagen och kvällen i soffan. Soffmys tillsammans med Nea, Kajan, Skrutten och Strössel - otroligt mysigt.
Och så lite EM-final (så klart) där vi med spänning väntar på om Spanien eller Italien ska ta hem titeln.
Vilket dock föranleder ett litet långsammare tempo denna dag.
Ett lugnt tempo gör dock att man passar på (eller tar sig tiden kanske man ska säga) att göra en massa mysiga saker precis hela dagen. Vi har därför passat på att luncha på stan, promenera till affären för att införskaffa fruktsalladsingredienser, förtärit en underbar fruktsallad med massor av jordgubbar och melon och därefter spenderat eftermiddagen och kvällen i soffan. Soffmys tillsammans med Nea, Kajan, Skrutten och Strössel - otroligt mysigt.
Och så lite EM-final (så klart) där vi med spänning väntar på om Spanien eller Italien ska ta hem titeln.
onsdag 27 juni 2012
Det doftar blommor i hela vårt lilla hus
Måste erkänna att Maxi är en riktigt bra affär på sina väl valda orter. Här nere i söder finns en av dessa orter.
Jag smet nämligen inom Maxi för att handla med mig lite "snabb middag" efter jobbet idag. Det finns massor att välja av i deras delikatessdisk och man behöver ju då inte utsätta sig för vanlig "snabbmat" som kebab, pizza eller liknande.
Det var nämligen inte alls särskilt längesedan sådant slank ner så ikväll kändes det mer som "inte idag igen", men samtidigt som Skrutten inte skulle vara hemma till middagen, utan bara jag och Strössel. För efter en långpanna på jobbet, stress hem för att hämta vovven hos hennes farmor
och därefter middag ensam i soffan, så tanken på att köra något långkok ganska så bortblåst.
Det blev istället två kycklingspett och lite coleslaw från delikatessen. Snabbt, enkelt och inte superonyttigt.
Väl på Maxi hann jag tänka att "de har ta mig tusan allt i den här affären" precis när jag hittade deras blomsteravdelning. Hur kunde jag missat den innan?
Både nya krukor, krukväxter och snittblommor fick följa med hem.
Sittandes i soffan framför kvällens fotbollsmatch har jag därför haft äran att få känna doften av liljorna som står i sin vas i köket. Underbart.
Huset är (till råge på allt) nystädat, Strössel har varit ute på promenad, fina glasburkar har fyllts med Paulúns müsli och nötter blandade med torkade tranbär och så är hemmet fyllt av nya, väldoftande blommor.
Så trots att jag tidigare idag hade en känsla av "snart kommer magsåret" så ordnade det upp sig ganska så bra ändå. En bra onsdag på det hela helt enkelt.
Liljor från Maxi i loppisfyndad glasvas, rosa fat från Matteus med ljus och glasburkar fyllda med godsaker.
Jag smet nämligen inom Maxi för att handla med mig lite "snabb middag" efter jobbet idag. Det finns massor att välja av i deras delikatessdisk och man behöver ju då inte utsätta sig för vanlig "snabbmat" som kebab, pizza eller liknande.
Det var nämligen inte alls särskilt längesedan sådant slank ner så ikväll kändes det mer som "inte idag igen", men samtidigt som Skrutten inte skulle vara hemma till middagen, utan bara jag och Strössel. För efter en långpanna på jobbet, stress hem för att hämta vovven hos hennes farmor
och därefter middag ensam i soffan, så tanken på att köra något långkok ganska så bortblåst.
Det blev istället två kycklingspett och lite coleslaw från delikatessen. Snabbt, enkelt och inte superonyttigt.
Väl på Maxi hann jag tänka att "de har ta mig tusan allt i den här affären" precis när jag hittade deras blomsteravdelning. Hur kunde jag missat den innan?
Både nya krukor, krukväxter och snittblommor fick följa med hem.
Sittandes i soffan framför kvällens fotbollsmatch har jag därför haft äran att få känna doften av liljorna som står i sin vas i köket. Underbart.
Huset är (till råge på allt) nystädat, Strössel har varit ute på promenad, fina glasburkar har fyllts med Paulúns müsli och nötter blandade med torkade tranbär och så är hemmet fyllt av nya, väldoftande blommor.
Så trots att jag tidigare idag hade en känsla av "snart kommer magsåret" så ordnade det upp sig ganska så bra ändå. En bra onsdag på det hela helt enkelt.
Liljor från Maxi i loppisfyndad glasvas, rosa fat från Matteus med ljus och glasburkar fyllda med godsaker.
tisdag 26 juni 2012
söndag 24 juni 2012
Midsommarhelgen är över...
...och vi sitter i bilen på väg söderöver igen. Midsommar har firats på Torrön utanför Västervik i goda vänners lag. Och vilken midsommar det har varit.
Vi fick äran att fira denna midsommar hos Lilla K och hennes O tillsammans med ett stort gäng underbara människor. Vi har haft det så underbart att det knappt kan beskrivas.
Tänk er en svensk skärgårdsidyll, grillning, sol, bad, bastu, musik, dans, kärlek och många många skratt. Ibland skrattade jag så mycket att jag fick kramp i magen.
Vilka minnen!
Det blev många bilder tagna, några får nog lov att censureras, men de andra kommer komma upp under kvällen.
Solen ärade oss med några solglimtar under gårdagen, väl behövligt på den ytterst bleka huden.
Vi fick äran att fira denna midsommar hos Lilla K och hennes O tillsammans med ett stort gäng underbara människor. Vi har haft det så underbart att det knappt kan beskrivas.
Tänk er en svensk skärgårdsidyll, grillning, sol, bad, bastu, musik, dans, kärlek och många många skratt. Ibland skrattade jag så mycket att jag fick kramp i magen.
Vilka minnen!
Det blev många bilder tagna, några får nog lov att censureras, men de andra kommer komma upp under kvällen.
Solen ärade oss med några solglimtar under gårdagen, väl behövligt på den ytterst bleka huden.
onsdag 20 juni 2012
Imorgon är det fredag (igen)
Strösslan och jag sitter i soffan och har liksom fastnat...
Fastnat fastän vi egentligen borde göra massa saker.
Till exempel;
- städa upp i köket efter middagslagningen
- stänga fönstret för det börjar bli förbenat kallt (trots att det ska vara sommar)
- pyssla med det som ska pysslas med inför morgondagen
- gå en promenad
- byta från jobbkläderna (mest för att det är spillt på klänningen)
- tvätta
- hänga in nytvättade kläder i garderoben
- byta TV-kanal (MTV är inte en musikkanal längre)
Fastnat fastän vi egentligen borde göra massa saker.
Till exempel;
- städa upp i köket efter middagslagningen
- stänga fönstret för det börjar bli förbenat kallt (trots att det ska vara sommar)
- pyssla med det som ska pysslas med inför morgondagen
- gå en promenad
- byta från jobbkläderna (mest för att det är spillt på klänningen)
- tvätta
- hänga in nytvättade kläder i garderoben
- byta TV-kanal (MTV är inte en musikkanal längre)
måndag 18 juni 2012
fredag 15 juni 2012
Svårt...
...att ha det mysigare en fredagskväll. Alla tjejerna i soffan - Anna, Kajan, Nea, Strössel och jag.
Som jag njuter.
Som jag njuter.
torsdag 14 juni 2012
Spanien - Irland
Och jag kollar faktiskt, och inte bara kollar utan tycker faktiskt att det är både intressant och spännande. Verkar som om Skruttens taktik med att nöta in EM, genom att kräva närvaro i TV-soffan vid varje match, har fungerat.
Det fina i kråksången är att Skrutten själv har somnar. Skrutten, jag och Strössel ligger i soffan och 2/3 av oss sover. Det snarkas från båda hållen av soffan kan tilläggas.
Snart måste jag nog väcka båda av dem för jag måste resa på mig för att kliva ur jobbkläderna, som jag inte hunnit få av mig än denna kväll.
Nu försöker jag med en försiktig manöver... Funkade! Båda vaknade och jag beger mig därför upp till W-I-C:n för ett ombyte...
Det fina i kråksången är att Skrutten själv har somnar. Skrutten, jag och Strössel ligger i soffan och 2/3 av oss sover. Det snarkas från båda hållen av soffan kan tilläggas.
Snart måste jag nog väcka båda av dem för jag måste resa på mig för att kliva ur jobbkläderna, som jag inte hunnit få av mig än denna kväll.
Nu försöker jag med en försiktig manöver... Funkade! Båda vaknade och jag beger mig därför upp till W-I-C:n för ett ombyte...
tisdag 12 juni 2012
Nyttigare...
...än så här blir det tyvärr inte ikväll. Om man får lov att skylla på något så skyller jag på att varken tiden, orken eller energin räcker till för någonting annat.
måndag 11 juni 2012
Det är nog...
...inte bara jag som är lite smått måndagstrött. Nu måste jag dock försöka rycka lite liv i benen och ta mig ut på en PW.
Finaste lilla familjen...
Finaste lilla familjen...
lördag 9 juni 2012
Helgfrukosten är precis avklarad
Att i lugn och ro fixa ihop en extra härlig frukost och sedan avnjuta denna tillsammans med lilla familjen framför Nyhetsmorgon - finns det något bättre?
Pocherade ägg på en rostad brödskiva av bröd som bakats på Dinkelmjöl, en skvätt bearnaise, kryddat med örter, jordgubbar med grädde och kvarg och så kaffe med sojamjölk serverades. Skrutten var något tveksam till de pocherade äggen (han är "lite" konservativt lagd vad gällande matvanor) men efter en "viss" övertalande så testade han och äggen fick fem av fem poäng.
Ny rycker det av energi i benen så det blir ombyte, snöra på sig träningsskorna och ta Skrutten och Strössel på en långpromenad.
Pocherade ägg på en rostad brödskiva av bröd som bakats på Dinkelmjöl, en skvätt bearnaise, kryddat med örter, jordgubbar med grädde och kvarg och så kaffe med sojamjölk serverades. Skrutten var något tveksam till de pocherade äggen (han är "lite" konservativt lagd vad gällande matvanor) men efter en "viss" övertalande så testade han och äggen fick fem av fem poäng.
Ny rycker det av energi i benen så det blir ombyte, snöra på sig träningsskorna och ta Skrutten och Strössel på en långpromenad.
fredag 8 juni 2012
IKEA (återigen)
Igår mot kvällskvisten tog jag en sista (förhoppningsvis på länge) sväng till det blå-gula varuhuset. Antingen var vi för stressade eller för trötta i lördags med tanke på att vi glömde några väsentliga saker och råkade slarva bort fyra nyinköpta gardinstänger.
Så den här (sista) svängen fick bli en liten uppsamlingsrunda. Nya gardinstänger och lite väsentligheter.
Det antecknas följande.
1. Att en anställd på IKEA som ser hur jag sliter med att få upp flera tunga paket på en vagn som bara envisas med att rulla iväg utan att ens göra en antydan till att hjälpa till är över mitt förstånd. Läggas till ska att det var noll kunder på IKEA denna kväll och att denna anställde för tillfället hade noll att göra.
2. Att jag ska tänka mig både en och två gånger för nästa gång jag funderar på att åka till IKEA själv.
3. Att tre kartonger med rejäl tyngd och cirka 180 cm långa är ytterst svåra att få in i en bil vars bagagelucka inte går att öppna och baksätet är till hälften fyllt av en otymplig hundbur.
4. Att en IKEA vagn rullar bort precis lika mycket utomhus.
5. Att även besökande till IKEA bryr sig precis lika mycket om att låna ut en hjälpande hand som dess anställda.
6. Att hade det inte varit för det blå-gula varuhusets ganska så förmånliga priser så hade jag aldrig satt min fot där igen.
Så den här (sista) svängen fick bli en liten uppsamlingsrunda. Nya gardinstänger och lite väsentligheter.
Det antecknas följande.
1. Att en anställd på IKEA som ser hur jag sliter med att få upp flera tunga paket på en vagn som bara envisas med att rulla iväg utan att ens göra en antydan till att hjälpa till är över mitt förstånd. Läggas till ska att det var noll kunder på IKEA denna kväll och att denna anställde för tillfället hade noll att göra.
2. Att jag ska tänka mig både en och två gånger för nästa gång jag funderar på att åka till IKEA själv.
3. Att tre kartonger med rejäl tyngd och cirka 180 cm långa är ytterst svåra att få in i en bil vars bagagelucka inte går att öppna och baksätet är till hälften fyllt av en otymplig hundbur.
4. Att en IKEA vagn rullar bort precis lika mycket utomhus.
5. Att även besökande till IKEA bryr sig precis lika mycket om att låna ut en hjälpande hand som dess anställda.
6. Att hade det inte varit för det blå-gula varuhusets ganska så förmånliga priser så hade jag aldrig satt min fot där igen.
torsdag 7 juni 2012
Det slår aldrig fel...
Hela dagen har jag känt mig trött. Trött som om någon stängt av energikranen i kroppen och tröttheten istället fått härja fritt. Trött som om någon smugit ner sömnpiller i morgonkaffet.
För trots otaliga koppar kaffe så kom aldrig den där energin eller ens ett uns av pigghet.
Det kan vara den dåliga sömnen inatt eller också en hägrande förkylning. Dock hoppas jag på det förstnämnda och ignorerar samtliga förkylningssymtom såsom nysningar, frusenhet och ömma muskler.
Men så nu... Så kan jag inte somna... Är det inte bara förträffligt så säg.
Försöker vila ögonen på lite Criminal Minds för att se om det hjälper.
Och imorgon är det fredag - igen.
För trots otaliga koppar kaffe så kom aldrig den där energin eller ens ett uns av pigghet.
Det kan vara den dåliga sömnen inatt eller också en hägrande förkylning. Dock hoppas jag på det förstnämnda och ignorerar samtliga förkylningssymtom såsom nysningar, frusenhet och ömma muskler.
Men så nu... Så kan jag inte somna... Är det inte bara förträffligt så säg.
Försöker vila ögonen på lite Criminal Minds för att se om det hjälper.
Och imorgon är det fredag - igen.
Garderobsfix
Större delen av denna dagen har gått åt till att fixa i ordning min nya garderob. Åtskilliga timmar av slit med garderobsbygge och insortering av kläder tog det, men jag kan inte annat än vara nöjd.
Hade nog kunnat bosätta mig där inne. Det till och med doftar underbart.
Sedan att man upptäcker att man har flera plagg än vad man trott (fick ju nästan inte plats...), att prislappen fortfarande sitter kvar på några av kläderna (utan att kläderna är nyinköpta) och att jag äger cirka 12 stycken vita tunikor (förvisso något olika i utformningen) - det är en annan sak det...
Hade nog kunnat bosätta mig där inne. Det till och med doftar underbart.
Sedan att man upptäcker att man har flera plagg än vad man trott (fick ju nästan inte plats...), att prislappen fortfarande sitter kvar på några av kläderna (utan att kläderna är nyinköpta) och att jag äger cirka 12 stycken vita tunikor (förvisso något olika i utformningen) - det är en annan sak det...
Onsdagskväll, dreadlocks och morgonpromenad
Har tillbringat den senaste timmen med att försöka reda ut mitt hår... Jag lider av en åkomma kallad hår-som-trasslar-ihop-sig-för-minsta-lilla samtidigt som jag lider av hårömhet. Bra kombination? Inte direkt.
Mitt hår var tidigare ikväll mer som en dreadlock än ett hårsvall och jag tyckte att det gjorde ont att ens närma mig håret med hårborsten. Men det var inte så mycket att välja på - härda ut smärtan och borsta eller fortsätta leva med en dreadlock.
Till och med Skrutten försökte hjälpa till, han blev dock omplacerad efter att ha gjort två fatala misstag - först inte borsta håret med start nerifrån, sedan nämnt orden "men du måste ju nästan ha gjort någonting med håret för att få det så här trassligt".
Nu till någonting annat än tråkiga hårincidenter...
Denna lediga dag startades faktiskt med en morgonpromenad - underbart!
Förutom att jag fick frågan om vart OK/Q8-macken låg av några som var på väg till Rockfestivalen... Ingen aning om jag ska vara ärlig. Fick skylla på att jag var nyinflyttad. Stämmer visserligen, men jag har ju trots allt växt upp bara en bit utanför denna stan.
Och frågan gnager mig än... Finns det verkligen en OK/Q8-mack här...?
Nu blir det snart att bjuda in John Blund med sitt magiska sovstoft, för imorgon är det en ny dag.
Ny dag, nya möjligheter.
Mitt hår var tidigare ikväll mer som en dreadlock än ett hårsvall och jag tyckte att det gjorde ont att ens närma mig håret med hårborsten. Men det var inte så mycket att välja på - härda ut smärtan och borsta eller fortsätta leva med en dreadlock.
Till och med Skrutten försökte hjälpa till, han blev dock omplacerad efter att ha gjort två fatala misstag - först inte borsta håret med start nerifrån, sedan nämnt orden "men du måste ju nästan ha gjort någonting med håret för att få det så här trassligt".
Nu till någonting annat än tråkiga hårincidenter...
Denna lediga dag startades faktiskt med en morgonpromenad - underbart!
Förutom att jag fick frågan om vart OK/Q8-macken låg av några som var på väg till Rockfestivalen... Ingen aning om jag ska vara ärlig. Fick skylla på att jag var nyinflyttad. Stämmer visserligen, men jag har ju trots allt växt upp bara en bit utanför denna stan.
Och frågan gnager mig än... Finns det verkligen en OK/Q8-mack här...?
Nu blir det snart att bjuda in John Blund med sitt magiska sovstoft, för imorgon är det en ny dag.
Ny dag, nya möjligheter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)