8 september

Det finns vissa dagar som för alltid betyder något särskilt. Då saker har hänt som har förändrat livet.

Det senaste året har två sådana dagar inträffat. Vi välkomnade vår dotter till världen den 13 juli 2013 och denna dag kommer jag alltid att minnas i detalj och värna om, uppmärksamma och fira så mycket som det bara går.

Den andra var 28 juni i år då han och jag blev man och fru. Samma detaljminnen, kärlek och en dag som ska firas så mycket som det bara går.

Och det är väl egentligen de två nämnda händelserna som har gjort vad som hände den 8 september 2001 än mer påtagligt.

För saknaden efter min pappa, som fick lämna oss alldeles för tidigt, är nästan ännu mer starkare nu när han inte kunde stå vid min sida där i kyrkan den 28 juni eller när man känner på känslan att lillan aldrig kommer att få träffa sin morfar.

Jag har det otroligt bra och får ibland nypa mig i armen för att jag är så lycklig som jag är och de sakerna som hänt det senaste året... att vi fick henne, att han blev min man, och allt som hänt tidigare att min mamma är min allra största idol, att jag har underbara vänner, en bonusfamilj är svaret på alla mina drömmar men att inte ha min pappa bara ett telefonsamtal bort är min allra största sorg.