I ett försök att återskapa den fantastiska bageln från Smaralda så inhandlades det allehanda ingredienser och trots att jag inte fick tag i några bagels (och fick använda mig av grekiskt lantbröd istället) så blev resultatet faktiskt väldigt gott. Inte lika gott som originalet, men nästan. 

Jag älskar vårt helgmys...

Frukost på sängen

Lördag morgon och I´m in love. Tack kära Skrutten. 

Kära mor kom förbi med ett rosa paket med ett rosa innehåll

DIY

Ett stycke hemmatillverkad upphängningsanordning till köket. Allt man behöver är lite spillvirke från köksbänken (ekramen), överbliven armeringsjärn som spraymålats vit (rutmönstret i mitten) och sedan lite nya kedjor och S-krokar att hänga upp sakerna på - sedan är det pysslet färdigpysslat. 

En växande mage i morgonsolen

Magen växer så det knakar, både jag och barnmorskan håller med om att den har haft

en riktig tillväxtspurt de senaste veckorna, ibland kan man nästa undra vart det ska sluta. 

Ett stycke stor mage inklämd i en gammal vårjacka i vårsolen på morgonkvisten. 

Lunch med mor

I förra veckan har jag äran att kunna luncha med min kära mor. Jag hade varit hos barnmorskan och gjort en glukosbelastning under hela förmiddagen och passade då på att hinna med en lunch också efter avslutat besök. 

Vi gick till Smaralda som nu också har ett litet café längst inne i butiken där de mest sagolika bagels finns. Jag tog en kalkonbagel rätt och slätt, men denna innehöll den fantastiska ingrediensen mynta. Slurp så gott det var!

Vad tyst det blev...

...här inne. Ursäkta för det och det ska bli ändring på det.
De senaste veckorna har bara varit så hektiska att jag knappt vetat vad jag heter.

Det har mest varit att försöka hålla sig flytande och följa med i strömmen om man blev allt för trött i förvirringen.

Och till det fysiska så har jag gått in i sista fjärdedelen av graviditeten med ett stort bang. Illamåendet har återvänt (jag har ju trots allt fått tio veckor utan illamående), halsbränna på kvällarna som är så brännande att jag ibland sitter och stampar med fötterna, kramp i benen på nätterna, flertalet nattliga toalettbesök och en foglossning som nu spridit sig till svanskota och höfter.

Allt detta gör att jag inte sover särskilt bra, det är plågsamt att äta och att gå eller bara resa sig ska vi inte tala om.

Precis när man nästan, men bara nästan, tänker tanken "jag orkar inte..." så känner man ett ben som sträcker på sig och en fot som trycks ut på högra sidan av magen.

Bönan börjar få det lite trångt där inne och detta kanske är lite jobbigare för henne/honom men hans/hennes mamma tycker att det är alldeles fantastiskt. Energin kommer tillbaka i ett kick och känslan är underbar.

Bönan, fastän vi inte ens har träffat dig ännu, hade vi gjort allt för dig.

Snart helg igen

I förra veckan var det mycket ståhej, jag försökte i alla fall hinna äta, sova och andas, men ståhejet var för bara trevliga saker.

Min kära Skrutten fyllde nämligen hela 30 år. Och detta skulle självklart firas.

Vi hade lite fikakalas med familjen inplanerat på själva födelsedagen, som var på söndagen, och hade redan börjat baka vid påskledigheten (för att försöka undvika panikstress).

Sedan hade jag först tänkt att bara jag och Skrutten skulle ut och äta på lördagskvällen... Tills jag kom på - hur kul tycker han att det är? Att sitta på restaurang med sin gravida flickvän som inte ens kan dricka en sipp vin och som ögonlocken börjar klippa på strax efter klockan 20?

Därför spontanplanerade jag och Adis, en av Skruttens bästa vänner, ihop en överraskningfest hemma.

Förutom att Skruttens hjärta höll på att kollapsa vid själva överraskningsmomentet så blev det en fantastisk tillställning. Goda vänner, god mat och massor av skratt.

Och nu är det snart helg igen och denna helgen ser ut att bli klart lugnare och än så länge är den helt oplanerad.

Prosit!

Jag försöker hinna andas lite mellan nysningarna och snörvlingarna, men lätt är det inte.

Den här vårförkylningen som jag dragit på mig verkar vara en ganska så envis sådan. Men det kan ju vara för att den där våren fortfarande är vinter.

Jag längtar så mycket efter den där våren så det nästan spritter i kroppen. I fredags när det snöade (för ungefär miljonte gången denna vintern) så visste jag inte riktigt vart jag skulle göra av humöret.

När vårsolen å andra sidan visade sina underbara strålar i helgen så visste glädjen inga gränser. Ok, det kanske är att krydda lite, men typ så var det...

Vi spenderade varje solig minut utomhus. Jag drog på mig gamla "arbetskläder", vilket innebär att jag fick på mig ett par gamla tajts med målarfläckar på som var lagom i storlek så att jag i vart fall fick dem upp över låren, och sedan grejade vi i trädgården.

Vilka högre makter behöver jag be till för att det ska bli så i helgen igen?

Välkommen vecka 27

Det känns som om magen fullkomligt exploderat de senaste veckorna. Från att vara en liten mage till att vara en... Basketboll? Ja, vad liknar det egentligen?

Ytterst välkommen är den i vart fall och den får lov att bli precis hur stor som helst (jag är fullkomligt medveten om att jag kanske inte kommer tycka likadant i juni om/när sommarvärmen slår till).

Idag går vi alltså in i vecka 27, vi har passerat både milstolpar, hälften av resan och har numera under 100 dagar kvar tills beräknad ankomst.

För varje dag som går så funderar jag mer och mer på vilken liten krabat det är som gömmer sig där inne. Inte om det är en flicka eller pojke, utan vem Bönan är. Hur kommer h<3n att vara? Kommer det bli mammas humör? Kommer det bli pappas fantastiska bruna ögon?

Det finns en hel familj som väntar på dig här ute, som kommer välkomna dig med öppna armar och tusen pussar. 

Biokväll

Skrutten och jag är precis hemkomna från grannstaden efter att ha sett G.I. Joe.

En actionfilm med mycket smällar, pang pang och effekter. Ljudet riktigt dånade i ens öron.

Jag såg de första fem minutrarna, sedan sov jag.

Skruttens jacka fick agera täcke och hans axel huvudkudde.

Trött..? Jajemen.

Tvåsiffrigt antal dagar kvar...

Några bilder från Stockholm

 Pausvila nummer 1 för fötterna

 Pausvila nummer 2 för fötterna

 Finfin lunch på Blueberry

Lite (icke-planerad) shopping

Fantastisk lördagsmiddag på Lydmar

Högläge på hotellrummet

Hur många juice kan man dricka på frukosten? Svar: många

På väg hemåt

Nu är vi på väg söderöver igen. Vi sitter (igen) och skumpar på ett tåg som ska ta oss tillbaka hem.

Att åka tåg, eller resa kollektivt i sin allmänhet, är ganska så speciellt. Jag brukar känna av det när jag pendlar till vardags också, att det blir lite speciellt med en stor samling av människor som är väldigt olika.

I vagnen nu sitter jag exempelvis och lyssnar på en diskussion om åsnekött i kebab, hör hur en man streamar någon form av sportmatch, håller tummarna för att ett litet barns smågnäll ska stanna vid just smågnäll och inte utökas till gallskrik och sist men inte minst dofterna av allas mat.

Det blir lite att ha att göra med under en fyra timmar lång tågresa, särskilt när det är trångt och man reser baklänges.

Men vem vet vad jag gör som någon annan lägger märke till...?

En lördag i Stockholm

Fötterna ömmar lite efter några timmar på stan. Men vad gör det när man fyndat, handlat små söta bebisfiltar och hittat lite vårfärger till den egna garderoben?

Snart framme!

Eller snart och snart... Lite mindre än ett par timmar är det i alla fall kvar innan vi anländer till den kungliga hufvudstaden.

Efter att ha åkt tåg i några timmar nu så börjar jag få myror i benen. Tidningarna är utlästa, Facebook och Instagram kollade och lite bloggar genomlästa så nu är rastlösheten ett faktum.

För de som vet hur det är att hänga med mig på ett café eller på stranden vet att det inte går så väldigt lång stund innan jag börjar hoppa och studsa på stolen. Min stackars Skrutt vet i alla fall det alldeles för väl.

Snart, väldigt snart, kommer jag nog plåga Kajan med att leka någon form av "på resande fot-lek" med mig. Frågan är bara vad...

Sju svåra år...

...är det att byta telefon när man har Telenor som operatör.

Men historien är för lång och ögonen för trötta för att ens påbörja att berätta.

Jag har tokstressat idag och jag kan nästan känna hur magen arbetar mot magsåret. Anledningen är att jag och Kajan beger oss till Stockholm imorgon för en weekend - finns det inte något kosmiskt i att man stressar något så gruvligt precis innan/för att man ska vara ledig?

Nu tar vi i alla fall ledigt.

Tisdag

Både vardagar och helgdagar bara flyger iväg, jag vet att jag tjatar om hur fort tiden går, men ibland känns det lite otroligt. Speciellt eftersom vi vandrar ner mot tvåsiffrigt på antal dagar som det är kvar tills den stora dagen i juli.

Helgen innehöll en massa roligheter (fastän att jag firade fredagskvällen med att somna strax efter 21). Men i lördags orkade jag hålla ögonen öppna och gå på fest till och med. En riktigt trevlig tillställning.

Ännu roligare var också att en barndomskamrat sov över i gästrummet över natten till söndag, vilket blev ett utmärkt tillfälle att ta en "catch up".

Och nu tuffar vi med stora steg mot nästa helg, min fredagskväll blir denna vecka redan på torsdag, för på fredag sätter jag mig på ett tåg tillsammans med Kajan och beger oss upp till Stockholm.

I Stockholm ska vi hinna träffa pluggänget från Uppsalatiden, shoppa, dricka en chailatte och inte minst se Alex Schulmans föreställning på Maximteatern.

God natt från oss...