Nu är det snart tredje natten som inleds själv i sovrummet. Jag tittar lite ängsligt och med ont i hjärtat när jag går förbi lillans tomma spjälsäng (hon har nu en vanlig säng på sitt rum).
Ännu tommare har det blivit så pappan i familjen har spenderat de flesta nattetimmar inne hos henne då hon kanske inte är helt tillfreds med att sova själv och/eller i nytt rum.
Men undertecknad ligger och smyglyssnar på de två och försöker motstå frestelsen att hämta hit dem båda två.
Men... Mitt i all den där ängsligheten, smyglyssnandet och impulskontrollen så... Ja alltså jag behöver ju bara skriva förstå-hur-skönt-det-är-att-sova-hela-natten.
Får man lov att erkänna det?
Det får man! :)
SvaraRaderaVad har ni för säng till dottern nu? Har en känsla av att min lillfis börjat tröttna på spjälsängen...
Skönt :) Vi har en vanlig 90-säng nu som vi tagit av benen på så att madrassen liksom som står på golvet (OM hon ramlar ur så är det ju inte så långt) så tänkt att det är en bra början. Ja hon låg liksom och sparkade på spjälorna nu för tiden så vi tyckte det var dags, dock får man förbereda sig på att de helt plötsligt kan ta sig ur sängen ;)
Radera