Precis när man sätter sig på tåget så början längtan efter lillan kicka in så där intensivt, antar att det är för att man vet att man är nära då. Tänk egentligen så för något år sedan så hade det varit helt otänkbart för mig att vara ifrån henne så här länge om dagarna, något som är helt naturligt sedan i höstas.
Tänk då när jag lämnade henne för allra första gången när hon var fyra månader(tror jag) för att fixa ögonfransarna... Jag hade en checklista till maken samt föreläsning innan jag ens vågade lämna hemmet. Och jag skulle vara iväg ungefär sextio minuter...
Nu ska jag snart inleda dagens heligaste stund (hämtningen) och därefter ska vi handla lite för en spontan cykelutflykt med kvällens middag - grillad korv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar