Magiskt

Vi har det helt magiskt och vi njuter så det nästan knakar.

Morgnarna spenderar vi med att träna (vi föräldrar turas om att träna i hotellets gym eller gå på något av de Sats-klasser som finns här) och sedan äter vi en riktig brakfrukost på buffén. 

Därefter spenderar vi förmiddagen i poolen, lillan är ett riktigt baddjur (precis som sin mamma som barn) och ser ut som ett russin efter de långa stunderna i poolen. 

Efter lite påfyllnad i lillans mage så sover hon gott en lång stund i vagnen och föräldrarna kan då passa på att lapa sol eller som idag spela Yatzy i skuggan och sedan fylla på de egna magarna med lunch.

Eftermiddagarna varvar vi poolhäng och turer till Miniland där vi idag träffade full pott då Lollo kom på besök. Jag hade i ärlighetens namn svårt att hålla igen på tårarna när jag såg lillans fullkomliga lycka över att få en kram av Lollo.

Innan det är middagsdags så vilar vi upp oss på rummet lite, det tar på krafterna att få uppleva så mycket och att vara i solen så lillan behöver lite extra vila här nere.

Snart är det middag och då svidar vi om till våra finkläder och tar oss ner till restaurangen. Lillans kvällar avslutas med Minidisco och ännu fler kramar av Lollo och Bernie.

Föräldrarnas kväll avslutas sedan på terassen med varsitt glas och kortspelsmaraton. Jag fick världens fnitterattack igår när vi spelade "Hej Knekt!".

Vi har det alltså helt ljuvligt och vi hade inte kunnat önska något mer. Allt är så otroligt välplanerat och anpassat för barnfamiljer och jag är inte alls förvånad över att hotellet faktiskt fått pris just för detta. 

Snark!

Oj så tidigt det var på riktigt idag. Är man lite nervös för att passa tider också så blir det ju ännu tidigare.

Men snart så är vi på väg, och allt har (än så länge) gått bra och vi ska nu proviantshoppa i butikerna efter leksaker och snacks.

Vi hörs från den spanska sidan...

Checklistorna avbockade!

Nu har vi bockat av det sista på checklistorna, hemmet är städat och vi sitter på tåget. Det är en familjetradition som sitter hårdare än berget det där med att städa innan man ska någonstans. Det är nästan aldrig så rent och iordningplockat som när jag ska ut och resa.

Men är det inte en härlig känsla att komma hem och allting är så där fint?

Till och med sopkärlen är helt tömda och diskade och skafferiet är rensat.

Ja, på den nivån är det. Och nej, detta är inte en av anledningarna till att min man älskar mig. 

Nu ser vi fram emot att möta upp Kajan och hennes kille för en middag på stan och sedan ska vi låna Kajans lägenhet för natten då vårt flyg går i arla morgonstund.

Sedan sist

Vi har hämtat oss nu, tror jag, i alla fall. Men vardagen tenderar ju att springa på i ett fasligt tempo ibland så jag har liksom tappat rutinen att kika in hit.

Men nu så!

Och vet ni vad vi gör?

Vi har full packningsverkstad här hemma. För… *trumvirvel* i morgon så sätter vi oss på tåget vid jobbdagens slut och åker ner mot Malmö. Och från Malmö ska vi ta oss till Kastrup tidigt tidigt på fredagens morgon.

Och från Kastrup ska vi ta oss till *trumvirvel igen* Spanien och Gran Canaria.

Alltså som det pirrar i magen. Sol på näsan, bad och goda drinkar i alla ära, men vet ni vad som det pirrar mest över? Allt som lilla loppan ska få uppleva. Att resa med henne är liksom 99,99% av nöjet och det ska bli helt underbart.

När jag egentligen borde...

...packa till vår weekend på Ystad Saltsjöbad...

...eller minst skriva lite fler bröllopstackkort...

...så borde jag;

- sluta kolla Chloe och Nicole på SVT Flow,

- sluta skylla på att Chloe och Nicole startade automatiskt efter Gift vid första ögonkastet,

- sluta läsa nya Buffé-tidningen,

- sluta kolla i nya Mio-katalogen, 

- sluta äta mackor, 

- kanske städa ur den utspillda cola colan ur min handväska.

Det sista vet jag i och för sig inte hur det hjälper mig med packningen till Ystad. Men vad jag dock vet är att de förstnämnda absolut inte hjälper mig med packningen. 

En omtumlande vecka lämnar vi bakom oss

Usch och fy vilken vecka förra veckan var…

De där förhoppningarna om att den nya veckan skulle innebära att kunna återgå till vanliga rutiner skulle man kunna säga gick upp i rök. Fullständigt.

Lillan blev istället sämre. Hon drog på sig världens värsta (ok, lite kanske jag tar i nu… Men ändå…) magvirus och fick inte behålla någonting alls.

Efter fyra dagar av att inte få behålla någon mat alls, allt bara kom upp igen, så blev hon tröttare och tröttare och till slut förstod vi att hon riskerade att bli fullständigt uttorkad. Till slut kände vi att vi inte bara kunde vara hemma längre utan var tvungna att åka in till barnakuten.

Det är ganska otroligt vilken projektledare man blir när det verkligen gäller, allt blir plötsligt glasklart och man agerar nästan utan att tänka. Jag tror jag åt för första gången sent framåt natten och det bara en macka. Nästan mest för att maken tvingade mig.

Och fastän att vi försiktigt försökte få i henne omgångar av vätskeersättning så stannade ingenting och vi blev istället inlagda så att hon kunde få i sig det hon behövde genom dropp.

Det blev inte många minuters sömn för undertecknad kan meddelas. Antingen så var det ronden som kom förbi, droppmaskinen som larmade eller jag som bara var orolig och mest ville vara vaken bara för att titta på henne.

Efter några (till) sömnlösa nätter så vände allting tack och lov och i helgen så kändes allt som om det var som vanligt igen. Vi firade lillan i fredags med den största bulle hon någonsin ätit. Hon får hundra sådana till bara hon aldrig blir så sjuk igen.

Och min största eloge till er som lever med barn som är sjuka på riktigt, jag vet egentligen inte hur ni får vardagen till att snurra, jag tror inte att vi egentligen fick ihop det och det krävdes en väldigt väldigt lugn helg för att jag skulle landa igen och själv också återgå till ett normaltillstånd. Min största eloge. 

Den där löken

Ja… Undertecknad glömde ju att rapportera hur lökknepet, för att bota/underlätta hostan, egentligen gick.

Och… *trumvirvel* Det fungerar!

Helt otroligt! Måste vara luftrörsvidgande på något sätt? Eller?

Från det att vi ställde in skålen med lök hos henne första kvällen så hostade hon kanske en gång och sov istället ostört hela natten.

Sedan att det luktar något så vansinnigt, och kanske inte var så gästvänligt när Kajan skulle sova över och låna lillans rum förra helgen, det faller liksom i skuggan av att man (äntligen) får sova igen.

Men bota hostan verkar den dock inte göra med tanke på att lillan fortfarande efter fyra(!) veckor hostar, men hjälper det gör den.

Marshmallowfondant

Mitt i allt vabbande i helgen så påbörjade jag ett litet påsktårtsprojekt. Början fick bli en marshmallowfondant som man kan använda istället för marsipan eller sockerpasta när man vill skapa figurer. 

Man gör den genom att smälta marshmallows tillsammans med en skvätt vatten (för 150 g marshmallows cirka 1-2 matskedar vatten) och blandar sedan i florsocker tills den inte klistrar sig så mycket längre och man kan knåda den för hand. 

Jag tyckte att det var lättast att knåda in florsockret efter ett tag då det blev för tungt att röra i florsockret i bunken. Sedan får den vila i kylskåpet en stund. 

Inspirationen till marshmallowfondanten hittades på Instagram, denna fantastiska grund till inspiration. 

Vad den sedan knådades till för figur det visas sedan tillsammans med det färdiga resultatet...

Ny vecka, nya tag

Ja det blir ju inte alltid som man tänkt sig, det lär man sig gång på gång och detta speciellt sedan det kommit barn till familjen, och helgens vabbande är ett bra exempel på det.

Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att denna nya vecka innebär friska familjemedlemmar och att vi kan gå tillbaka till de vanliga familjerutinerna.

För övrigt ser veckan helt vanlig ut förutom en tripp till Sveriges tredje största stad under slutet av veckan.

Kör hårt nu - ny vecka, nya möjligheter!

Ja ni...

I takt med att den där efterlängtade vårsolen kom så har vi stängt in oss i en vabb-bubbla här hemma. Lillans alla åkommor (förkylning, nya tänder på väg, hosta, magont) har inte gett med sig och vi fortsätter alltså vabbandet här hemma.

Vi bokade av allt som vi hade planerat i helgen och har istället bara tagit hand om vårt lilla hjärta. Som ändå stundom varit ganska så pigg.

Mellan kramar, vattenflaskor (det enda som går ner) och klappar på pannan så har vi ändå;

- gått en lång promenad i den friska luften och matat änderna,

- lagat god mat (som dock bara de vuxna i familjen fick ner),

- kollat Shaun The Sheep fler gånger än jag kan räkna,

- haft camping i vardagsrummet (vi har inte vågat ha lillan i sitt sovrum på ovanvåningen så vi sa att vi skulle campa och bäddade istället på vardagsrumsgolvet),

- och bakat.

Och så tvättat, tvättat och tvättat och handspritat alla husets hörn. 

Svisch!

Alltså denna veckan har verkligen bara sprungit iväg, helt otroligt vad tiden går. Man inser detta speciellt när vi nu sitter och planerar sommarsemestern. Ännu mer helt otroligt. 

Veckan avslutades dock med sjukstuga här hemma. Två stressade föräldrar under morgonen igår som strängt tittade på varandra och försökte avgöra vem som hade störst möjlighet att vabba. Ack va detta vabb...

Man längtar allt efter att våren ska komma med sina solstrålar och utrota alla virus och baciller. 

Så istället för planerad leklandsplaydejt idag så blir det pyjamasparty och ett väldigt lugnt tempo. 

Jag ska sätta mig och läsa Olga Rönnbergs nya träningsbok som kom med posten i veckan och därefter ska jag sätta mig ner med anteckningsblocket och börja strukturera upp vårt toastmasteri inför sommarens kommande bröllop. 

Och så har den senaste tiden inneburit en rad glada, helt underbara, nyheter. Det kommer visa sig lite längre fram... 

Ut på galej

Åh, vilken lugn och härlig fredag vi hade igår.

Det märks i kroppen att det finns en viss trötthet efter en avslutad vecka och vad är då bättre än att laga mat med familjen och sedan småsomna till en film?

Ikväll blir det mer fart i denna mamman i alla fall. Sitter sminkad och redo för att hämta upp Kajan och sedan hem till Carro för att fira hennes 25årsdag.

Ja, hon är så ung...

Lök..?

Ja... Vart börjar man?

Lillan repade sig fort från sin öroninflammation. Den vände redan dagen efter och vi har sedan haft henne hemma för att vara symtomfri 48 timmar innan återinträde på förskolan. När hon igår, själv, tog på sig ytterkläder och ryggsäcken så förstod vi att hon nog saknar det lite ändå. 

Så vi började planera för förskola imorgon och var beredda att vinka adjö till bacillerna, men så...

Kommer den där envisa hostan tillbaka. Och när man känner att man snart överdoserat hostmedicinen, vad gör man då?

Jo... Mamman drar sig till minnes ett tips om att lök drar till sig bakterier (eller något i den stilen), övertygar sedan pappan och ställer därefter in en skål med hackad lök med lite hett vatten vid sängkanten vid läggningen. Tipset kommer från den ytterst säkra källan tips-som-valsar-runt-på-Facebook. 

(Det kallas desperat försök av en anledning) 

Om lillan får någon form av trauma av detta, kanske att hon aldrig kommer kunna laga mat utan att få en oroskänsla i magen eller kanske aldrig förstår varför hon känner sådan skräck inför grönsaksdisken i vuxen ålder, så ber jag om förlåtelse. 

Men hjälper det så ska jag personligen leta upp och krama den som kom på denna briljanta idé. 

Det luktar som ett helt lökplantage på hennes rum och det isar i magen när jag tänker tanken att det kanske sätter sig en doft i hennes underbart fina tapet från Majvillan. 

Och någonstans kanske det sitter en person vid andra sidan tangentbordet och skrockar "TRODDE du på det...? GICK du på DEN..?" eller så kanske lökplantageägarna nöjt betalar ut provision till reklambyrån för denna ytterst lyckade kampanj på sociala medier som höjt deras lökförsäljning med 179% jämfört med föregående år. 

Men vi har liksom slut på alternativ. Hostmedicin, höjt sängläge, vatten, frisk luft, sova halvt sittandes i vagnen - vi har provat det...

En vacker trappa

Vissa delar av huset är inte direkt de mest uppmärksammade. Men någon gång under helgen så stannade jag upp och såg hur fin vår trappa inne i huset är. 

I vårt hus har vi våra kvadrat fördelade på tre våningar, två bostadsplan och sedan en källare som vi inrett som ett stort badrum samt lite olika förvaringsrum. Kanske inte den mest idealiska lösningen för en familj kanske med många våningar, och det krävs en hel del fokus på att ha koll på att grindarna är stängda när de ska, men vi är så förälskade i vårt lilla hus ändå. 

När vi köpte huset hade det varit heltäckningsmatta över alla golv på ovanvåningen och trappan var helt inklädd i plast. Efter några(!) tag med slipmaskinen fick vi fram det vackra trägolvet som vi sedan målade vitt och trappstegen blev mörkbetsade. Den ganska så maffiga väggen som sträcker sig ända upp mot vinden prydde vi med en tapet från Laura Ashley som vi spontanshoppade när vi köpte tapeten till sovrummet. 

Åksjuka och öroninflammation

Jag sitter på tåget och försöker bota min åksjuka (blir åksjuk av de flesta transportmedel som jag inte kör själv) men att pilla på lillans krya-på-dig-presenter.

Maken skickade en rapport från hemmalägret efter avverkat doktorsbesök att det var en dubbelsidig öroninflammation och så hög feber på det. Stackarn så ont hon måste haft.

Så efter att jag har tagit några djupa andetag frisk luft och lugnat balanssinnet så är jag på penicillinuppdrag och därefter hem för att planera vabbveckan.

God morgon denna nya vecka

Som tårarna flödade här hemma igår då jag sprang på "Rakt in i hjärtat" (tror jag det hette) på SVT Flow. Det handlar om hjärtsjuka barn på hjärtintensiven i Lund.

Vilka små hjältar...

Och så mycket sjukdomarna påverkar hela familjen. En familj hade vabbat i två år, så länge som de haft dottern, och de vågade inte ha storebror på förskolan för de kan inte riskera att han blir sjuk och smittar lillasyster. Fy...

Man får nästan nypa sig i armen över vilken tur man har som bara vabbar för förkylningar eller någon annan vardagsbakterie. Och ens egna frustration över den gråa vintern med overaller och vinterskor som vägras tas på sätts det lite perspektiv på. Kan tänka mig att de här familjerna hade kunnat byta vilken dag som helst.

Och på tal om vardagssjukdomar så är vår lilla loppa hemma idag. Hon har sovit oroligt och verkar ha ont i öronen. Där hemma blir det Fåret Shaun och pyjamasparty istället.

Och mamman håller tummarna att lillan inte ärvt pappans gener just för öronen...

Vilket väder!

Vilket väder vi fick idag. Vi har tagit denna söndag i väldigt lugnt tempo, precis som söndagar ska vara, och mest skrotat runt här hemma.

Förutom att bjuda över grannarna på pannkakslunch så har vi tagit tillfället i akt och lekt på lekplatsen medan vädret har visat sig från denna fina sida.

Ett litet kraftomtag på tvätthögen nu (plötsligt händer det) så ska vi nog bara fortsätta skrota runt.

Lillans rum

Det fattas fortfarande en del "piff" på loppans rum men detta lilla slott som vi byggde i somras någon gång är ett av de bättre beslut som vi tagit. 

Som hon leker här. Hon fullkomligt älskar att gå in och sedan kika ut till oss genom de små fönstren. Vi hade en riktig bus och lekstund här under morgonen och vi skrattade nog lika mycket som henne. 

Sedan inser man hur mycket hon växt sedan i somras när hon nu får böja sig ganska ordentligt för att komma in genom dörren, när vi byggde så kunde hon gå raklång in. 

Lilla älskade loppan…

Härliga dagar

I torsdag var tjejerna här, i fredags middagsgästade vi hemma i Hällevik på en ostfondue och igår spenderade undertecknad en stor del av dagen tillsammans med tjejgänget för SHD#9.

Vi är ett tjejgäng i SHD som har hållit ihop nu sedan 2011, försökte summera det till under gårdagen, och hittar med några månaders mellanrum på aktivitetsdagar tillsammans. Det är alltid två av oss tjejer som håller i dagen, de nya lottas ut mot slutet av varje dag. Och från 2011 så har vi hittat på allt ifrån dans till curling till 80talsfest till såpafotboll.

Igår stod det skridskoåkning, eller ja… det skulle vara ett försök till konståkning, och bowling på schemat. Det är verkligen dagar som är fyllda av skratt ända upp till bredden. Och inte mindre igår när vi som Bambi på hal is försökte bemästra "köttbullen" och "tuppen" på skidskorna.

Vackert var det inte, men ack så roligt.

Good enough

Ni är säkert fler där ute som är precis som jag. Som vill mycket och vill att det där mycket också ska bli bra. Och så vill man samtidigt ha kontroll.

Det är ett högintensivt samhälle som vi lever i idag. Med otroligt många saker som pockar på vår uppmärksamhet.

Det är så väldigt väldigt viktigt då att inte glömma bort att ha stunder då det händer precis ingenting. Då ingenting stör, och de där planerna och uppmärksamhetspockandet får vänta lite. Det är för att skapa lite balans.

Jag är väldigt tacksam för att vi, ändå tidigt i livet, har insett detta. Därför finns det en hel del stunder här hemma som vi avsätter just för detta.

Exempelvis är mina hämtningar på förskolan heliga. Då sänker vi tempot och tar allt väldigt långsamt. Det finns inte en tanke på att jag skulle svara i telefonen om så kungen skulle ringa. Vi försöker att inte ha några planer nära hämtningen. Jag går lugnt in för att se vad lillan har gjort under dagen. Tar av mig alla ytterkläderna och strosar in till henne, sätter mig ner och låter henne visa. Därefter tar vi hemfärden i samma tempo. Lugn påklädning och flera stopp för att titta på allt från en träpinne på marken till häststatyerna.

Och sedan handlar det om att försöka vara "good enough".

Det fanns en tid, om man ska erkänna så var denna innan familjetiden, då jag exempelvis hade väldigt mycket tid för mina vänner. Det har jag inte nu och det gör ont i hjärtat, men jag älskar dem precis lika mycket.

En tid då tvätten var tvättad innan det hann bli stora tvättberg och direkt efter stryk och tvätt så åkte det in i den färgkoordinerade garderoben. Med ett (ändå bara ett) litet barn hemma så inser jag att tvättberget hinner bli Mount Everestlikt innan den första tvätten har torkat. Tur är nog om tvätten kommer in i garderoben överhuvudtaget.

En del saker blir heller inte precis perfekta hela tiden heller.

Exempel från verkligheten är att jag i förra veckan 1. en dag lämnade mitt barn på förskolan med bara en sko (lång historia) och 2. bjöd hem mamma på middag men förvrängde detta sedan till att åka ut till henne för jag trodde att hon skulle bjuda på middag (lång historia).

Skulle det hjälpa om jag ältade de här två sakerna? Hur pinsamma de än var? Nej. Förr i livet hade jag nog gjort det. Nu - inser jag att den där andra skon kommer inte fram eller middagen blir inte rätt bjuden hur mycket jag än ältar.

Och vet ni vad? Det blev helt ok ändå.