Det blev lite tyst här...

...men det beror på att jag har haft fullt upp de senaste dagarna för att planera och förbereda för ett drinkmingel som vi hade här hemma i Hus Nr 24 igårkväll som ett lite försenat födelsedagsfirande.

Igår sprang jag först runt i matbutiker och på Systembolaget för att inhandla allt som skulle inhandlas inför kvällens baluns. Därefter så fixades huset till lite snabbt, Strössel och Sture lämnades av Skrutten till deras mormor och morfar, högtalare för bästa musikljud lånades av en vän och extra bord och stolar hämtades hem.

Och sedan så återstod "bara" att laga kvällens tilltugg. Det bjöds på minipajer i två olika format, en med rödbeta och chèvre och en med parmaskinka, mozzarella och soltorkad tomat, lite gazpacho som serverades kall med små bitar av tomat och gurka och sist två olika minipannacottor (hur säger man det i plural egentligen?) varav en var med smak av vit choklad och en med smak av lakrits.

När allt det här tillagades så gjordes det i ett rasande tempo, allt skulle ju självfallet vara så mycket lchf som möjligt också, och samtidigt som jag städade och fixade. Det kändes då och då som om jag var med i ett Masterchef-program eller något liknande, under ett sådant där moment när de får 30 minuter på sig att laga en hel måltid.

Det kokades pannacotta samtidigt som rödbetor, samtidigt som vit choklad smältes i ett vattenbad, samtidigt som pajdegen mixades ihop och därefter trycktes ut i små folieformar, samtidigt som dukar lades ut på borden, samtidigt som glas, drinktillbehör och frukter ställdes fram som en bardel i köket, samtidigt som bänkytor torkades, ljus tändes och kuddar puffades till.

Det var som sagt en hel massa samtidigt hela tiden. Sedan hade jag förmånen att både Adam och Kajan kom en timme tidigt så vi kunde äta lite tillsammans och de hjälpte mig och Skrutten att fixa det sista lilla. Sedan var det bara att låta gästerna flöda in och för festen att börja.

Och så roligt vi hade. Ni vet oftast har man ju en vision om hur allt ska bli och vara. Speciellt när man står där och svettigt förbereder allt i ett rasande tempo. Och det är ju inte alla gånger som visionen möter verkligheten. Men igår gjorde den det, och mer därtill.

Självfallet är det tack vare gästerna som en fest blir en bra fest. När en fest resulterar i att man uppfinner ett spontant dansgolv här hemma så kan jag inte tolka det på annat sätt än att det var en lyckad fest.