När hjärtat nästan spricker av kärlek

Det är obeskrivligt hur man kan älska någon så mycket. 

Att bli förälder att det absolut största som hänt mig. Jag är fortfarande väldigt ny i min nya roll i livet och trevar fortfarande fram lite försiktigt under dagarna. Minsta lilla plita på hennes kropp eller nytt läte får mig att söka igenom alla mina informationskanaler för att få kunskapen över vad det kan vara. Detta för att min uppgift nu är att ta hand om henne.

Det var också så det kändes när hon kom. Timmarna efter att hon var ute i vår stora värld så kom denna stora känslan över att jag nu visste vad min livsuppgift var. En av mina allra första tankar var "nu förstår jag". Jag hade en känsla av att vilja stänga in mig hemma, sätta en bubbla runt vårt hus, för att ingenting någonsin skulle kunna skada henne. Där inne i den där bubblan skulle vi stanna i vår lilla familj.

Jag är förundrad, vissa dagar överväldigad, och otroligt fascinerad över de otroliga känslor som kommer med ett föräldraskap. När man känner "bara hon är lycklig så är jag lycklig" förstår man att jag nu alltid själv kommer att komma i andra hand och det är jag alldeles tillfreds med.

Sedan så förstår jag nu, på ett helt annat plan, varför mina föräldrar har varit som de varit. Allt de har kunnat gjort för oss. Alltifrån att sitta timmar med att sy kläder till skolpjäser, med trygg röst lotsa ner för farliga skidbackar till att ställa in semesterresor för att ens barn behövde en just där och då. Det är för att den där kärleken går inte att mäta någonting med.

Det känns som om jag kan pussa sönder dina kinder och mitt hjärta är fyllt av så mycket kärlek att det nästan spricker. Du och vår familj är min lycka i livet.