 |
| Hon växer så det knakar |
Jag tackar verkligen för att amningen och därmed lillans mat kom igång så smidigt som den gjorde. Visst gjorde det ordentligt ont i början och jag låg och knep med tårna på BB för att försöka distrahera från smärtan och det blev både blåsor och sår. Men det där "uthärdande" var bara några dagar och sedan var amningen etablerad och vi kunde slappna av.
Att amningen har fungerat så bra har ju fört med sig en massa annat. Lillan har därför också sovit väldigt bra från första början och då hon vägde ganska så ordentligt så har vi vågat låta henne sova på nätterna och låtit henne vakna när hon själv signalerade. Att lillan sover gör ju så klart att vi har en helt annan energi här hemma än om fallet vore annorlunda.
Innan hon kom så förberedde vi oss på det "värsta", att vi kanske kunde få en bebis som hade kolik och bara skrek. Vi gjorde inga planer alls, varken för sommaren eller för hösten. Nu när lillan har visat sig så lugn och harmonisk som hon är så vågar vi planera lite igen och vara trygga i att vi lärt känna henne.
Denna veckan har lillstrumpan nog gått igenom något form av utvecklingssprång. Hon har sovit mindre på dagen, bara velat vara nära nära och har flera gånger blivit ordentligt orolig mitt under sömnen. Så här har det inte alls varit tidigare och därför har mina ringar under ögonen blivit lite mer mörka denna veckan, men så har jag också tagit ett steg tillbaka och bara låtit lillan gå igenom den utveckling hon behöver och försökt stötta henne så mycket som jag kunnat.
På tal om den där utvecklingen så kan hon hittills;
Le och skratta vid kontakt (pappa är favoriten)
Fixera ögonen och följa ett föremål med blicken
Vända på huvudet
Hålla upp huvudet från magläge en liten liten stund
Testar stämbanden mer och mer för varje dag
Kontakten är helt klart det allra bästa. Att få se hennes leende och höra hennes lilla skratt, som kommer mer och mer från maggropen, är kittlande fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar