Idag är det minsann första dagen som det är vardag här hemma i Hus Nr 24 igen. Skrutten steg upp i ottan under morgonen för att gå till jobbet för första gången på sex veckor.
Tänk vilken start vi fått. Sex veckor tillsammans när man får barn är något av en lyckobonus. En veckas semester hann vi med innan Bönan bestämde sig för att titta ut. Därefter har vi alltså haft hela fem veckor tillsammans för att starta upp vårt nya familjeliv. Jag är otroligt glad för denna start, för det är helt klart en hel del som händer när man får barn, och tackar högre makter för att vi fick ha dessa veckorna.
Men idag var det som sagt dags för vardag igen. På schemat idag stod BVC-besök för vägning och mätning av lillan samt samtal med mig som mamma om hur allt har gått.
Det var faktiskt lite nervkittlande när man nu helt plötsligt skulle rodda allting själv. Och till och med kunna passa en tid.
Fem minuter efter utsatt tid anlände vi till BVC och det får jag nog kalla godkänt. Så jag gick med högt huvud tillbaka hemåt efter ett lyckat besök på BVC och kände mig allmänt tillfreds.
Att lillans mormor sedan kom på ett snabbt lunchbesök gjorde inte direkt dagen sämre.
Efter att jag själv lyckats pilla i mig lunchmaten (vilket numera gärna tar sin lilla tid då det allt som oftast stöter ihop med amning eller ny blöja eller något liknande) så hade jag planer på att städa upp här hemma och sedan ge mig ut på en lång PW.
De där planerna fick dock ställas in då mitt mående gick från topp till botten på ungefär fem minuter. Istället sitter jag här hemma med en värmande vetebot och kollar febern var 15:e minut för att försöka mota bort en annalkande mjölkstockning.
I dessa tider är jag väldigt glad att ha en snäll svägerska som man snabbt kan slänga iväg ett sms till för att rådfråga.
Nu - återvärmning av veteboten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar