Att höja tempot

Ett bra tag nu så har mitt tempot gått lite mer på halvfart i jämförelse med vanligt och jag kan inte säga att jag har stressat särskilt mycket. Det har varit "mycket" om jag haft någon tid, som exempelvis en BVC-tid, att passa under dagen. Och precis så här ska det vara i början (enligt min mening) när tiden istället läggs på att bara känna in dagen och låta lillstrumpan bestämma tempot.

Idag har vi dock gått från noll till hundra om man ska försöka göra någon liknelse. Dagens schema har  ungefär sett ut och ska se ut som följer:

• 08.00-10.30 Frukostfika på jobbet och visa upp lillan för första gången för kollegorna
• 11.00-11.30 Efterkontroll hos barnmorskan 
• 12.00-13.00 Lunch med Skrutten och hans kollegor
• 14.45           Får besök av svärmor
• 16.15           Åka och skrota vår gamla bil
• Därefter       Se fotboll och om vi hinner en AW innan...

Ja, jag säger då det...

Lite ont i magen hade jag när jag slog upp ögonen vid dagens uppvaknande. Inte bara det att jag skulle köra bil för första gången med lillstrumpan på alldeles egen hand, utan vi skulle hinna med ovanstående punkter också. 

Och hur har bebisen reagerat? Hon har... *trumvirvel* sovit precis hela dagen. Hon har alltså sovit sig igenom hopp mellan babyskydd och vagn, fika med gosande kollegor, bilfärder, efterkontrollen hos barnmorskan (där hon tryggt passades av sin mormor) och lunch med sin pappa ute på golfrestaurangen. 

Precis när jag tagit sista tuggan av min lunchlax så vaknade hon. Då tackade jag golfrestaurangen för deras omklädningsrum med tillhörande toalett som gjorde att jag och lillan lugnt kunde tacka för oss och sedan klara av både amning och blöjbyte för oss själva i omklädningsrummets lugna vrå. 

Lillskruttan tackade sedan för maten genom att "göra ner sig" så att det fick bli ny blöja, nya kläder och nya lakan i vagnen - allt detta skött från bagageluckan på bilen. 

Och vad gör lillan nu? Sover, igen minsann. Hon är tusan inte svår att hålla tillfreds den där gullungen. Tilläggas ska att självfallet har jag stoppat i schemat om det hade varit minsta antydan till att hon inte var bekväm med dagens tempo, men det verkar ju ha gått alldeles utmärkt. 

Livet på en pinne som småbarnsförälder. Nu ska jag ta några minuter och bara snusa henne i nacken.