Resumé av det gångna året - vi tar det kvartalsvis

Inte heller jag kan hålla mig ifrån att göra en (försöksvis ganska så kort) resumé av det gångna året. Det känns liksom som om det hör lite till, som om vi tackar av 2013 för allt som detta år innehöll.

För 2013 var, som bekant, ett stort år.

Januari

Tolvslaget firades in uppe på en kulle och faktum är att vi nog missade just tolvslaget för att jag (envist) skulle gå "rätt" håll upp på kullen, som visade sig vara helt fel. Det blev en ganska så tidig kväll och jag och Skrutten smet iväg hemåt utan att någon (faktiskt) märkte att jag minsann körde bil hem i mitt nyktra tillstånd. I glaset hade det bara funnits alkoholfria bubblor.

Jag längtade (redan) intensivt efter våren och Sture (katten) var med i sitt första slagsmål så att det värkte till i mitt mattehjärta när han kom hem med blod rinnande ur örat.

Vi gick en lång promenad över den nya bron här i stan och efter denna promenad värkte min rygg i flera dagar. Vad jag dock inte visste då var att denna värk bara var startskottet på den foglossning som jag drogs med i 30 av graviditetens 40 veckor.

Februari

Februari inleddes med det mest nervösa "tv-tittande" som jag någonsin gjort. På den där tv-skärmen tittade vi nämligen på en bebis som låg och sprattlade. Sprattlandet gjort hon inuti min mage, vilket jag inte alls kunde förstå med tanke på att det knappt syntes någon putande mage. Kanske om man tittade riktigt noggrant. Jag minns att jag och Skrutten inte ens pratade när vi satt där och väntade i Landstingskorriodren, så nervösa var vi, men efteråt så köpte vi vårt allra första lilla plagg till vår böna för att fira att allting såg bra ut. 

Jag och tjejerna åkte också över sundet till Köpenhamn och njöt på hotell, bra restaurang och av butikernas shopping. 

Bönan blev också offentlig i slutet av månaden. Vi väntade en bra stund med att berätta för någon, ännu längre stund att berätta för fler och väldigt länge med att göra det helt offentligt på blogg, sociala medier och dylikt. Det är svårt att hemlighålla något som man är så glad över, men aldrig har jag/vi varit så rädda för att något skulle få lyckobubblan att spricka. Här kan man läsa igen om detta. 

Mars 

I mars sparkade det för fullt i magen, magen växte nästan explosionsartat och jag fick äran att vara gudmor åt Skruttens nya systerson. Vi bjöd på brunch här hemma och monterade (redan) ihop spjälsängen. Tänk om vi då visste att vi inte skulle använda den där spjälsängen förrän lillan var flera veckor gammal. En liten bebis blir fasligt liten och ensam i en stor spjälsäng.

Jag tog Kajan i handen och begav mig till Stockholm, eller egentligen tog nog Kajan mig i handen för hon var så uppassande denna helg att jag nästan rodnar av tacksamhet, för att se Alex Schulmans show på Maximteatern.

Passande nog så råkade Lilla K:s sambo fria till henne när vi var uppe på besök (inte när vi var närvarande dock) så jag och Kajan fick äran att fira tillsammans med henne, bubbel i glaset och en Moules frites på Lydmar.