Och så fortsätter vi att fortsätta...

Juli

Det går ju knappt att låta bli att fylla tårkanalerna när jag tänker tillbaka på årets viktigaste händelse. Veckorna som inledde juli så njöt jag av att vara ledig och sen att också Skrutten gick på ledighet.

Att gå över tiden var jag väldigt inställd på redan från början (hade någon konstig känsla över det där) vilket jag också gjorde med en hel vecka.

Det började bli vansinnigt varmt och jag tog duschar så kalla att golvet nästan frös till is. På vår bönas beräknade dag så kom lillans nästkusin till världen under de mest dramatiska former. Dessa stunder tackar jag både högre makter och den svenska sjukvården.

Fredagen den 12 juli så satte allting igång för oss. Från en försiktig antydan att någonting var på gång på förmiddagen, till att verkligen sätta igång på eftermiddagen, så välkomnade vi vår dotter klockan 00.13 den 13 juli 2013 efter en drömförlossning. Det där kan jag göra hur många gånger som helst kvittrade jag precis efteråt, veckan efteråt och gör fortfarande. Trots att det inte blev mer än "lite" lustgas.

När jag läser detta så sprutar tårarna.

Augusti

Vi stannade en bra stund i vår bebisbubbla då Skrutten började jobba först efter sex veckor, Vi gick barnvagnspromenader stolta som två tuppar, läkte ihop kroppen och svalkade oss genom att bada fötterna i havet. 

Fastän att jag egentligen inte fick så badade jag sommaren sista bad, för annars hade det inte blivit något förrän sommaren 2014 tänkte jag och vågade mig i ändå. 

När Skrutten sedan började jobba försökte jag få till en start med lite vardagsrutiner. Det som har hängt i sig är de dagliga promenaderna och mycket frisk luft. Hela starten var dock lite si så där då jag åkte på mjölkstockning redan på Skruttens första jobbdag. 

September

Det var fortfarande lite av en bubbla av det hela. Det där med att få till rutiner med en bebis är inte det lättaste och jag kan fortfarande än idag känna mig lite som en rookie. 

Septembermånads höjdpunkt var när vi ställde till med dop för lillan. Som vi förberedde oss här hemma, jag och min mamma kan fortfarande skratta åt att vi satt här hemma och sydde egna vimplar. Men så roligt vi hade, det nästan kittlar till i magen när jag tänker på det. Kajan hjälpte också till att styra upp  vimpelprojektet. 

Och vilken dag det blev. Vi kan titta på dopvideon (som är en ihopklippning av bilder och film med musik till) hur många gånger som helst.