...så råkade jag hamna i mappen för sommarfotona. Och ja... Ord är nästan överflödiga vad denna sommaren innehöll.
Så här års brukar man kanske se tillbaka på sommarminnena och längta tillbaka lite till sommarens festligheter, värme eller dagar vid stranden. Men inte denna gången. Inte för oss.
Magen syns på bilden på övertid och så stor den var. Hur orkade man egentligen gå runt med den där? Och jag som upplevde graviditetens sista del som den allra härligaste, nästan mest när due date hade passerat för då gick ju Skrutten på semester.
Och jag drar till med klyschan - har hon verkligen varit så där liten? - när jag tittar på bilderna när loppan var en liten spädis. Men det är inte så att jag vill backa tiden, inte alls, var sak har sin tid och det där är liksom inte min bebis längre. Min bebis är nu en tjej med stora pigga glada ögon som stolt kan stå rakt upp på sina starka ben och som vill känna, pilla och smaka på allt.
Och den där sommarvärmen ska vi inte ens tala om att inte längta tillbaka till. Aldrig har vi avskytt värme som vi gjorde i somras...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar