Bebis - Nä, vad då trodde du det?
Mamma - Ja, jo, det måste jag nog erkänna att jag trodde. Jag hade liksom till och med en vision om en hel natts sömn.
Bebis - Jo det kan du ju drömma om.
Mamma - Jo men just det där att drömma måste man ju sova för att kunna göra...
Bebis - Förstår den "subtila" hinten.
Mamma - Ah ok, för i natt så ville du mest fäktas, skratta åt dina gardiner, rulla runt, dra dig upp i spjälsängen och vara allmänt huliganig. Men en subtil hint kanske hjälper till?
Bebis - Det där drömmandet var ju bara en metafor. Skyll er själva när ni försöker få mig till att sova i ett eget rum, där jag aldrig sovit förr och som råkar ha väldigt roliga gardiner.
Mamma - Jo...
Bebis - Plus att det kliar något så vansinnigt när min tredje tand ska brista igenom.
Mamma - Jo...
Bebis - Och så håller jag på att utvecklas en massa just nu, lär mig krypa och allt, det är liksom lite mycket att ta in. Konstigt att det blir svårt att sova då...
Mamma - Nä...
Bebis - Men fortsätt för all del att försöka för det är väldigt underhållande att höra alla mjuka visor, mysigt att bli runtskumpad och speciellt härligt är det när du slänger in lite mat i leken också. Bäst blir det sedan när du ger upp och pappa kommer, för han tar mig till vagnen och skjutsar mig över en tröskel. Åka favoritvagnen mitt i natten liksom. Score!
Mamma - Well played...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar