Jag peppar igång denna måndagen med denna bilden från igår. Den visar när jag kom tillbaka ifrån min löparrunda där jag sprang både längre och snabbare än jag gjort på flera år.
Missförstå mig rätt - det handlar inte alls om några elittider och inte heller särskilt snabbt (utan mer att jag har lämnat joggingtempot och gått in i löpartempot) men för mig är det här helt underbart.
Efter en graviditet med 31 av 41 veckor med foglossning, då bara en liten promenad innebar en smärta som skar som en kniv genom mitt bäcken, så är jag så stolt över vad min kropp gjort. Så stolt över vad den har klarat av och jag ska göra mitt allra bästa för att tacka den så mycket jag bara kan.
En långsam väg tillbaka med styrketräning som inledning, för att bygga upp kroppen, har varit min melodi. Vissa av rundorna känns fortfarande som om jag vill lägga mig ner och gråta men ibland, som igår, så kommer den där känslan och då är det bara att köra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar