Många stunder sedan lillan kom har jag och Skrutten suttit hemma i vår soffa, i början beundrandes vår guldklimp som låg bredvid oss och sov och nu på senare tid när lillan gått och lagt oss, och filosoferat tillsammans.
I vårt fall har lillans ankomst nästan gjort att vi fått mer tid för varandra. Mer tid hemma och mer tid tillsammans.
Men idag är allra första gången som vi tar oss ut på stan på tu man hand. Vi tillsammans, bara vi.
Jag är något så vansinnigt fäst vid min dotter så det snörper sig lite i hjärtat när jag ska lämna henne. Kanske är det också därför det tagit hela sju månader innan vi gjort detta.
Men... När jag såg min lilla loppa fullkomligt klamra sig fast vid sin mormor så visste jag att detta skulle gå hur bra som helst.
När den där mormor fick ner en hel portion gröt också, vilket mamman inte fått på flera flera dagar, så var saken klar.
Den där mormorns trygga famn har jag själv vilat många gånger i och gör fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar