Det här Hälsoracet påbörjades ju för några veckor sedan och det kanske är dags för en liten lägescheck?
Den första veckan gick av bara farten. Precis så där i början är man ju så peppad att man inte ens hinner tänka efter hur sockerabstinens stavas. Dels har den nog inte riktigt hunnit kicka in ännu och sedan så har man ju inte hunnit sakna sockret (eller kolhydraterna) så värst mycket ännu.
Därefter tycker jag att de två värsta veckorna kom. Under vecka två och tre så kom sockerabstinens som en vägg. Med sockerabstinens menar jag nu då även abstinens efter kolhydrater, socker i frukt, socker i juice och så vidare. Man blev ungefär lika förvånad över sockrets inverkan som man blir varje år när den första snön kommer och det helt plötsligt blir halt på vägarna.
Huvudvärk, rastlöshet och enträgna försök att hitta någon form av substitut kantades de inledande veckorna av.
De här första veckorna var träningen ganska så kämpig också. Orkade varken lyfta särskilt tunga vikter eller springa särskilt långt. Mitt sunda förnuft försökte tänka "det är väl inte så himla konstigt att det tar lite tid", medan mitt tålamod tänkte mer "men kom igen nu då, hur lång tid ska det här egentligen ta...".
Men skam den som ger sig. Efter dessa inledande veckor så har det bara rullat på. Vikterna här bytts ut till tyngre, löpbandet hinner går några kilometer innan benen kollapsar och det där sötsuget är ganska så bortblåst. I början höll vi på med att väga maten och endast äta efter en strikt mattabell, men jag och Skrutten kände ganska så fort att det inte skulle hålla i längden, mest med hänsyn till att vi hellre ville förändra vår livstid för lång tid framöver istället för bara dessa veckor.
Sedan kan jag ju inte säga att tankarna om att beställa en pizza en sen torsdagskväll, istället för att ställa sig och laga en lchf/gi-middag, efter en lång dag, att strunta i att skala de där morötterna och istället köra chips till dippen eller att dyka ner i en godispåse från Hemmakväll inte lockar då och då ändå. Men valet att inte slå de där signalerna till pizzerian, ändå hacka upp morötterna och strunta i godispåsen är mycket lättare att ta nu.
Lite fusk mellan raderna har det varit. En bit tårta på födelsedagen, popcorn till bio eller kanske... eller det kanske var det kanske. Men vad gör det i det långa loppet? Så hade så klart inte en PT resonerat. Han eller hon hade säkerligen utdelat någon form av bestraffning för ett sådant beteende.
Summan av kardemumman blir i alla fall att jag nog allt tror att vi har hittat en balans som förhoppningsvis kommer att sträcka sig längre än de tolv veckorna som vi nu kör vårt Hälsorace på. Kanske bara än mer "fusk" i form av lite godis eller liknande på helgerna. Eller vem vet... Kanske skippar vi nu godiset för all framtid..?
Nja, skulle nog inte tro det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar