Good enough

Ni är säkert fler där ute som är precis som jag. Som vill mycket och vill att det där mycket också ska bli bra. Och så vill man samtidigt ha kontroll.

Det är ett högintensivt samhälle som vi lever i idag. Med otroligt många saker som pockar på vår uppmärksamhet.

Det är så väldigt väldigt viktigt då att inte glömma bort att ha stunder då det händer precis ingenting. Då ingenting stör, och de där planerna och uppmärksamhetspockandet får vänta lite. Det är för att skapa lite balans.

Jag är väldigt tacksam för att vi, ändå tidigt i livet, har insett detta. Därför finns det en hel del stunder här hemma som vi avsätter just för detta.

Exempelvis är mina hämtningar på förskolan heliga. Då sänker vi tempot och tar allt väldigt långsamt. Det finns inte en tanke på att jag skulle svara i telefonen om så kungen skulle ringa. Vi försöker att inte ha några planer nära hämtningen. Jag går lugnt in för att se vad lillan har gjort under dagen. Tar av mig alla ytterkläderna och strosar in till henne, sätter mig ner och låter henne visa. Därefter tar vi hemfärden i samma tempo. Lugn påklädning och flera stopp för att titta på allt från en träpinne på marken till häststatyerna.

Och sedan handlar det om att försöka vara "good enough".

Det fanns en tid, om man ska erkänna så var denna innan familjetiden, då jag exempelvis hade väldigt mycket tid för mina vänner. Det har jag inte nu och det gör ont i hjärtat, men jag älskar dem precis lika mycket.

En tid då tvätten var tvättad innan det hann bli stora tvättberg och direkt efter stryk och tvätt så åkte det in i den färgkoordinerade garderoben. Med ett (ändå bara ett) litet barn hemma så inser jag att tvättberget hinner bli Mount Everestlikt innan den första tvätten har torkat. Tur är nog om tvätten kommer in i garderoben överhuvudtaget.

En del saker blir heller inte precis perfekta hela tiden heller.

Exempel från verkligheten är att jag i förra veckan 1. en dag lämnade mitt barn på förskolan med bara en sko (lång historia) och 2. bjöd hem mamma på middag men förvrängde detta sedan till att åka ut till henne för jag trodde att hon skulle bjuda på middag (lång historia).

Skulle det hjälpa om jag ältade de här två sakerna? Hur pinsamma de än var? Nej. Förr i livet hade jag nog gjort det. Nu - inser jag att den där andra skon kommer inte fram eller middagen blir inte rätt bjuden hur mycket jag än ältar.

Och vet ni vad? Det blev helt ok ändå.