Så underbart det är med lite vit snö på marken, även om den bara precis täcker marken, så vi passar på och har pulkpremiär för den yngsta i familjen. Tjusningen i hennes skratt och det glädjefyllda lilla skriket när vi springer runt med pulkan, eller kanske som allra bäst när hon åker ner för en liten liten backe, det fyller en mammas hjärta med kärlek.
Och så tänker jag "tänk när vi kan fara ner tillsammans för lite brantare backar"…
Och ja, det var ju det där med vantar… Hon (den förgrymmade ungen) vägrar alla möjliga vantar och sliter av sig de mest högteknologiska sorterna som till och med att gummiband som man spänner runt för att de inte ska gå att ta av… Vi har testat (typ) alla sorter och talat med vår mjukaste röst… Så alla tips välkomnas…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar